Finland före 1157

Diskussioner kring händelser under medeltiden. Värd: B Hellqvist
Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 21727
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Finland före 1157

Inlägg av Hans » 30 jan 2019 15:55

Tack igen Schwemppa.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 5006
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Finland före 1157

Inlägg av Markus Holst » 30 jan 2019 16:16

Alltså, lagom till jag insåg misstaget med mitt skämt så gick vårt nät ner så jag kunde inte rädda ansiktet genom att ta bort det. :(

Nu känner jag tack och lov Hans väl nog för att veta att han inte tänker dra fördel av situationen.

Till att täta timmerväggar duger vitmossa utmärkt.

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 21727
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Finland före 1157

Inlägg av Hans » 30 jan 2019 16:25

Markus Holst skrev:
30 jan 2019 16:16
Till att täta timmerväggar duger vitmossa utmärkt.
:lol:

Det vill jag gärna se.

MVH

Hans

Användarvisningsbild
Markus Holst
Redaktionen
Inlägg: 5006
Blev medlem: 04 sep 2006 14:28
Ort: Västergötland

Re: Finland före 1157

Inlägg av Markus Holst » 30 jan 2019 16:26

Va?

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 21727
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Finland före 1157

Inlägg av Hans » 30 jan 2019 16:30

Du fuskar, skäms!

MVH

Hans

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3339
Blev medlem: 27 jul 2007 18:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Finland före 1157

Inlägg av Schwemppa » 14 feb 2019 11:17

Läste en artikel om svärden i Finland under järnåldern, som var så intressant att jag bara måste översätta den. :)

Mikko Moilanen är arkeolog och smed och han har doktorerat på ämnet gammalt svärdssmide. Ja, han har själv studerat de gamla smidesteknikerna, och tillverkat replikor av de svärd han forskar kring. Det ni.

https://yle.fi/uutiset/3-10640515
(där finns en del bilder av svärden)
Svärdet var vikingatidens piratvara och kopiorna spreds också till Finland

- Finland var inte något vikingatidens bakvatten, säger arkeolog Mikko Moilanen

Rörelsen mellan kulturer var stor på vikingatiden också i Finland, säger arkeologen och smeden Mikko Moilanen. De mer än 400 svärd vi har hittat berättar att det fanns väldigt förmöget folk redan då.

Moilanen har skrivit sin doktorsavhandling om inskriptionerna på vikingatida svärd funna i Finland. På basis av avhandlingen har han också publicerat boken Viikinkimiekat Suomessa (Vikingasvärd i Finland), det första verket i sitt slag om ämnet i ett brett perspektiv.

Moilanen har också tillverkat replikor av gamla svärd för såväl museer som privatpersoner.

Nya svärdsfynd utmanar uppfattningen om Finland som någon vikingatidens avkrok. Hos oss har hittats mer vikingatida (800 ekr - 1050 ekr) svärd än till exempel i Danmark eller på Island. Finland har svärdsfynd från såväl Skandinavien som öst och också från Kontinentaleuropa, det dåvarande Frankerriket.

- Man har bedrivit ömsesidig handel, konstaterar Moilanen.

Vad svärden som hittats beträffar, så är en del kvalitetsprodukter, men med finns också kopior av välkända varumärken. Piratprodukter rörde sig över gränserna redan för över tusen år sedan.

ULFBERHT, eftertraktad och avundad statusvara

Om det stod ULFBERHT på klingan till ett vikingatida svärd, så var det oftast ett tecken på hög kvalitet. Materialen och tillverkningstekniken var framstående, svärdet smidigare att hantera än tidevarvets övriga svärd.

Svärdet var inte enbart ett vapen, det var ett tecken på förmögenhet och status. Inte alltså så konstigt om en och annan frestades att be bysmeden tillverka ett svärd med inskription, där man smitt in lite extra glans.

ULFBERHT-märkta svärd är så också av de vanligaste både i Finland och också i europeiskt perspektiv. Men de kan inte alla vara äkta.

- Problemet är att stavningen varierar, säger Moilanen. Så hur kan vi med säkerhet veta vilken är den ursprungliga och äkta?

Finns det någon uppskattning av hur många av de i Finland funna svärden är kopior?

- Fynden är ofta i dåligt skick, och alla inskriptioner har inte bevarats, så det är svårt att säga, beklagar Mikko Moilanen. Men vi kan bedöma att man funnit åtminstone tre svärd, vars inskriptioner efterapar ULFBERHT-texten.

Svärden har hittats i Vesilax (+VLEHRAHLDH+), Yläne (+VLEHRAHLDH+) och Tavastehus. På klingan från Tavastehus fanns det förutom ordet AMEN diverse blandade bokstäver. Det är förmodligen icke läskunniga smeder som varit framme.

Frankisk kvalitetsprodukt

Enligt senaste forskning har ULFBERHT-svärden dykt upp på marknaden genast vid början av vikingatiden, 800 ekr. I undersökningarna har man kommit fram till att de ursprungligen tillverkades någonstans i Frankerriket. Språkvetare har bollat med namnet, och fått till resultat att det skulle ha varit i de västra delarna av Frankerriket, dvs någonstans i trakterna av nuvarande Frankrike, Spanien och Tyskland.

De medeltida svärdssmidescentren fanns längs floden Rhen i Solingen och i Passau nära Donau. Kanske de här vikingatida praktsvärden också tillverkades där någonstans.

Man har också spekulerat i om de ursprungliga ULFBERHT-svärden skulle ha tillverkats av degelstål som kommit längs varjagernas österväg till Europa, ett ypperligt material för svärdssmide.

- Teorin har fått mycket publicitet, men jag tycker den är åtminstone delvis kontroversiell, säger Moilanen.

Vem var Ulfberht?

Ursprungligen antog man att Ulfberht varit en enskild, synnerligen skicklig svärdssmed. Men när dessa namnmärkta svärd har hittats från en period på över 200 år, kom man fram till att det måste vara fråga om en verkstad av något slag, säger Moilanen. Den har fortsatt verksamheten under grundarens namn.

Man kunde tro att en berömd svärdssmed eller svärdssmedja skulle ha hittat sin väg in i skriftliga källor. Men så är det inte. Namnet som sådant återfinns inte i någon av den tidens skrifter.

Det har också framkastats, på grund av korsmärkningarna vid inskriptionen, att ULFBERHT skulla ha haft någon koppling till kyrkans organisationer. Det skulle ha gett smeden konkurrensfördelar före andra vapensmeder.

- Det är inte sagt att det är fråga om smedens namn, det kan vara någonting annat, säger Moilanen.

Variationerna och skrivformen ger anledning att misstänka att ordet ULFBERHT angav en svärdsklinga av en viss kvalitetsstandard.

Överraskande många ULFBERHT-svärd funna i Finland

Man känner till ca. 170 ULFBERHT-svärd i Europa, av dem 44 från Norge. På andra plats Finland, 31 st.

Så vi kommer tvåa efter vikingariket Norge? Vad i hela friden?

Det är möjligt att forskningsläget vad gäller de här svärden i andra länder ännu är bristfälligt, säger Moilanen. Men Finland har haft livliga kontakter i alla väderstreck. Finnar, karelare och ålänningar deltog i vikingarnas östhandel genom att sälja pälsverk. Och i utbyte tog man hem bland annat vapen och silver.

Och om inte alltid äkta svärdsmärkningar, så åtminstone kunskap om dem. Bysmeden engagerades, och snart nog så hade man ett ULFBERHT-svärd i handen. Eller +VLFBERTHT+. Eller +VLFBER+T. Eller någonting ditåt.

Någon kunde göra en kopia av kopian också. Det kunde vara en icke läskunnig smed som gjorde klinginskriptionen, och svärdet blev märkt med ren rappakalja. Inget av de i Finland hittills funna ULFBERHT-svärden är identiskt med de andra. Flest har funnits i Birkaland, fler än i till exempel Egentliga Finland eller Satakunda, och tidsmässigt är de flesta från 900-talet.
Vid samma tid uppstår det en yngre konkurrent till praktsvärdet.

INGELRII dyker upp på svärdsmarknaden

På samma vis som med ULFBERHT så har INGELRII tolkats som namnet på en smed eller en verkstad. Också det här namnet har ansetts frankiskt, men den närmaste motsvarigheten hittar vi faktiskt i England, från kung Ethelreds (978 - 1016) dagar.

- Under hans regim förekommer namnet Ingelri i samband med myntprägling, säger Moilanen. Om den senare tidpunkten berättar också det att i samband med namnet på klingan ibland också ristades ME FECIT, dvs "gjorde mig". Också INGELRII-svärden var så bra att de blev kopierade.

De finska fynden daterar sig från mitten av 900-talet till mitten av 1000-talet. Vi har hittat fem INGELRII-klingor. Förutom ett i Pudasjärvi så är alla funna i Egentliga Finland och Satakunda.

- Fyndet i Pudasjärvi är speciellt, på grund av att det är så långt upp i norr.

Förutom ULFBERHT och INGELRII märktes svärden med olika symboler, och på korstågstiden dyker det upp religiösa motton från kristendomen, och namn på nya svärdsmakare. I Finland har man - beroende på tolkningen - funnit några tiotal. IN NOMINE DOMINI är vanligast, och den finns i flertalet versioner, antagligen beroende på tillverkarens läskunnighet. Efter korstågstiden började svärdsinskriptionerna förlora i betydelse.

Man har i Finland hittat rikligt av svärdsblad vars inskriptioner inte betyder någonting, säger Moilanen. De är inte bokstäver, inte heller kända symboler eller ornament. De här svärden kan tänkas ha framställts utanför Frankerriket, exempelvis i Skandinavien. Och vem vet, kanske också i Finland.

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3339
Blev medlem: 27 jul 2007 18:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Finland före 1157

Inlägg av Schwemppa » 22 feb 2019 10:51

Schwemppa skrev:
30 jan 2019 15:16
Jag tror att byggnaden med de glesa väggarna är något slags torkningsförråd, där tanken uttryckligen är att vinden ska dra igenom och torka det man förvarar där. Än idag finns det vedförråd byggda enligt den principen, och jag tror att små hölador i tiden också byggdes så här.
Av en ren händelse så råkade jag på den här bilden i ett annat sammanhang, den är från Parkano, mellersta Finland, ån heter Melajoki. Här har vi dylika glesväggade förrådshus, de där är nog inte från järnåldern men kanske från 1800-talet. Så nog finns det av dem. :)
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3339
Blev medlem: 27 jul 2007 18:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Finland före 1157

Inlägg av Schwemppa » 22 feb 2019 16:49

Och här omsider ett råd till den som är intresserad av Finland under järnåldern; läs Kalevala, nationaleposet!

Det är sägner och visor från just denna tid, och även om Elias Lönnrot förvisso redigerat hårt och rent av skrivit delar själv för att få spridda historier att passa ihop, så finns andan där.
I dagens finska skolor studeras Kalevala något mer än vad Tegnérs "Frithiofs saga" studeras i svenska skolor, vilket hur man än ser på saken inte är överväldigande, och elaka tungor viskar att det finns professorer i finska språket och litteraturen som i varje fall inte har läst verket i dess helhet. Men även om det aktiva intresset har svalnat något, gör sig diktverket ständigt och jämt påmint på olika sätt, inte minst i den offentliga miljön, vilket alla Finlandsresenärer snart lägger märke till. Namn på personer, gator, tidskrifter, båtar, företag (särskilt försäkringsbolag, av okänd anledning) och allsköns produkter har påfallande ofta tagits och tas fortfarande från Kalevala. Finland är genomdränkt med Kalevala.
https://www.svd.se/oforskamt-rolig-drift-med-kalevala

Nåjo, den är förvisso kanske inte så lättsmält, och inte har jag läst hela själv heller, men vi har ju Anders Larssons "Kalevala för lata", som SvD också nämner. :)

Absolut inte för tjock, och rolig dessutom.

https://litteratur.sets.fi/bok/kalevala-for-lata/

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 21727
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Re: Finland före 1157

Inlägg av Hans » 22 feb 2019 17:39

Tack Schwemppa för att försöka oss i västra rikshalvan att förstå den östra.

Bild

Finns det fler liknade bilder i boken? I så fall köper jag den direkt.

Och namnet för båten hade jag inte tänkt på https://sv.wikipedia.org/wiki/Ilmarinen_(fartyg)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ilmarinen

MVH

Hans