Hur erkändes en ny furste på medeltiden?

[1772]

Om en furste från en obetydlig ätt blev makthavare över ett betydande landområde; hur hävdade han sin storhet?
Kröning av påven? Krig mot grannarna?

[koroshiya]

Det är väl en jätteförenkling men vapenmakt var säkerligen det allra vanligaste. De måste inte ens använda den, utan det kunde räcka med att visa att man hade förmågan.

Ett lästips för hur det kunde gå till i praktiken är "Sverre : Norges største middelalderkonge" av Claus Krag. Sverre var inte den enda lycksökaren där och under borgarkrigen hade de mer än en som försökte sig på något liknande.

[medundersåte]

Man försökte också att gifta in sig i ätter med högre anseende.

[Giancarlo]

Om en furste från en obetydlig ätt blev makthavare över ett betydande landområde; hur hävdade han sin storhet?
Kröning av påven? Krig mot grannarna?

Beror på vad man menar med medeltiden, både i avseende på tid och landområde.

Den tidiga medeltiden skapade ju en del nya stater. I norden och på andra ställen var det nog en blandning mellan krig, allianser och giftemål som cementerade makten hos ett furstehus eller en person. Ofta var detta en seg och långdragen process - där fiender och allianser ibland helt bytade ansikte. Att de nordiska rikena blev erkända som t.ex. handelspartners utomlands hänger ihop med detta riksbyggande, men även att ländernas kristnande. Hade detta inte skett, kanske tyska ordern helt dominerat ett norden genom flera korståg mot hedningarna? Den kristna religionen och den kulturella kopplingen som denna gav till den kontinentala kyrkan gjorde att man ansågs vara "en i gänget" i det kristna Europa. Samma sak skedde t.ex. på Balkan och Östeuropa där nya kristna slaviska och magyariska stater inrättades i samband med kristnandet av dessa grupper.

Kröning av påven var dock enbart förbehållet tyskromerska kejsare, dvs de som innehav titeln 'kung av Tyskland', som av påven fick titeln "Kejsare över romarna" - det var denna titel som man blev krönt till. Den förste kejsare som fick påvlig kröning var Charlemagne och den siste Karl V. Efter detta så kom titeln på automatik. Påvens politiska makt var under tidigmedeltiden inte särskilt jättestark, då agerade påven mer symboliskt - lite som idag. Kejsaren över det Tyskromerska riket, däremot för att kunna stärka allianser etc, lämna ut massa titlar till adeln i småförläningar i det löst förenade jätteområde han på pappret styrde över. Kejsaren kunde alltså utnämna små hertigar till furstar, som ofta i praktiken blev kungadömen i miniatyr. Tyskromerska riket började att splittras enormt på grund av denna devolverande feodalism. Många tyska furstehus legimitet kom från sådana utnämningar.

[Valdemar Sappi]

Just läst en hel del om Valdemar Atterdags krig nere i Tyskland 1349 o -50. Ett krig som slutade med att Valdemar fick den formella rollen som skiljeman mellan de två rivaliserande kejsarhusen.
Hans syster var gift med kejsar Ludvigs son, markgrev Ludvig av Brandenburg. Valdemar hade inte kommit till makten utan sin svågers hjälp. Niels Ebbesens dråp av grev Gert var inte ensamt nog. Som tack så blandade Valdemar sig i striderna i Tyskland efter att kejsar Ludvig dött. Hans stöd var helt avgörande för gamla kejsarhuset. Märkligt nog så var den blivande kejsar Karls vapen det att stödja en bedragare, en annan Valdemar, som sa sig vara överlevande arvinge till Brandenburg som varit ett ledigt län då siste fursten dött där.
Det hela slutade med att det blev en ny maktballans etablerad mellan furstehusen. Kung Valdemar blev utnämnd till förlikningsman och blev även vän med den blivande kejsaren. Han reste på rena triumftåget ner till Prag våren -50, väll samtidigt som pesten slet sönder trakten.
Just Valdemar Atterdags skiftande öden som kung är en utmärkt illustration till hur en furste erkänns. Och hur maktbalans skapas. Hans ständige fiende var greve Henrik av Holstein. Hans växlande fiender var hertig Albrekt av Meklenburg och Magnus Eriksson. Båda de senares barn gifte han bort med sina döttrar, för att försöka rubba maktbalansen.
När kung Valdemar ville gifta sin son hertig Kristoffer med en fransk prinsessa, då blev greve Henrik engelske kungens vasall på livstid, osv...
De danska stormännen som slogs för att få behålla jydsk lag med äganderätten till jorden osv, de försökte binda den ene kungen efter den andre till detta genom handfästningar. Något som kung efter kung struntade i så mycket de vågade.

De många striderna under 1300-talet i Danmark handlade mycket om just en kamp mor europeisk feodalism. Mot beroendet av fursten. Den kampen vanns och förlorades samtidigt. Vanns genom att de fick bort det utländska pantherraväldet. Förlorades genom att Valdemar och dottern Margrete kuvade stormännen. Med god hjälp av lilla istiden och stora döden...