Vilkina
Den äldsta kända personen i historisk tid som har använt namnet "Wilken" till efternamn hette Rustikus Willekinus (lat. form) och bodde i Ebersheim (Elsass?) i 1287, om man inte räknar den konungen Philimer hin mykle (också kallad Vilcinum, Vilkinus eller Vilkin), som följde Godheric till tronen i något gotiskt rike, antagligen Sjaelland och Jutland, snart efter vår tidräknings början.
Här borde det kommas ihåg, att ordet "wilki" betyder i några slaviska språk "stor" (jämföra Philimer den store vs. Vilkin).
Olaus Petris referat om konung Vilcinus eller Vilkin av Sjaelland och Jutland och "Vilkinaland" baserade sig på Thidrekssaga (Didrikskrönikan, se delar av krönikan här; innehållet känns också som Vilkinasagan), vilket skrevs ner i 1250-1251 på vellum i Norge (Finch, R.G., 1993, "Didreks saga af Bern", i: Pulsiano, P. & Wolf, K., Medieval Scandinavia. En Encylopedia, s. 662). Enligt krönikan hette konung Vilkins sonsons, smed och "alfernas herre" Velent Vadissons (Velent = Volundr bland vaeringjar [varjagi] och i isländska sagor, Wieland i germanska "lieder" och Weland/Wayland i gamla engelska folklore, Taylor, P.B., 1993, "Volundarkvida", i: Pulsiano, P. & Wolf, K., Medieval Scandinavia. An Encyclopedia, ss. 711-713; Motz, L., 1993, "Volundr", i: Pulsiano, P. & Wolf, K., Medieval Scandinavia. An Encyclopedia, s. 713; se också här), son Vidga (= Widia, Vithigabius, Vidigoia, Taylor, P.B., 1993, "Volundarkvida", i: Pulsiano, P. & Wolf, K., Medieval Scandinavia. En Encyclopedia, ss. 711-713), som hörde till konung Didreks hird (Finch, R.G., 1993, "Didreks saga af Bern", i: Pulsiano, P. & Wolf, K., Medieval Scandinavia. En Encylopedia, s. 662) i 400-500-talens skifte. Sagans innehåll känns också i Niflunga sagan (Nibelungenlied) och i den engelska dikten "Deor och Waldere".
Olaus Petris negativa attityd mot Vilcinus som Sveriges konung kan förklaras med många saker, men emedan Olaus Petri skrev den Svenska krönikan på 1500-talet, just efter Kalmar Unionens slut och den sittande regentens Gustaf Wasas fader hade dödats i Stockholms blodbad av de danska, är det inte uteslutet, att han kunde inte acceptera eller var rädd av att skriva, att en dansk konung hade kanske förvaltat Sverige redan tidigare.
Den 500-talets danska konung Vilcinus hör till den gamla gotiska mytologin.Hans existens kan inte bekräftas från bevarade dokumenter av hans tid. Hans son Nordian hade enligt krönikan 4 söner, men deras avkomlingar känns inte. Inte heller känns avkomlingar av hans sonsons son Vidga. Den mytiska 500-talets danska konung Vilcinus/Vilkin har inga kända anknytningar med den sedan 1300-talets slut i Vekkelaks kända Vilkin-släkten.
Vidgas vapen känns från sagans text:
"Vidga's equipment were white, and his shield had a red symbol of hammer and tongs, indicating the origin of his father. There was also three carbuncle-stones on his shield, represented his mother. His father also made strong byrnie (mail shirt) and helmet with a red-gold snake painted on the crown."
(se
http://www.timelessmyths.com/norse/german.html#Witege )
Det tänkas ofta, att hereditära familj-specifiska vapen börjades använda på 1200-talet (Woodcock, T. & Robinson, J.M., 1988, "The Oxford Guide to Heraldry", s. s. 14). Om så, på basis av texten ovan skulle konung Vilkens sonsons son Vidga ha levt senare än tänkt, emedan texten klart tyder på att några elementer i Vidgas vapen kom från hans fader och några från hans moder. Texten dock skrevs på 1200-talet, när heraldik var ett nytt och populärt område: det är möjligt, att skrivaren har feltolkat vapnets elementers ursprung.
I alla fall på basis av att den skandinaviska mytologin känner en dansk konung "Vilcinus/Vilkin" ser namnet "Vilkin" ut att ha använts i Skandinavien redan länge.
http://heraldry.husgafvel.net/ERIKLARSS ... enska.html