Stöld värre än mord?

[Örjan]

Boskapsstöld är ett särfall som straffades hårdare än "vanlig" stöld då boskapen såg som en livsviktig ägodel. Därav förlusten av lösöret.

Vilket alltså bekräftar att straffskalan för stöld var högre än mord

En fredlös kan inte dö någon "ärofylld död", en fredlös förlorar automatskt all heder och ära. Detta straff drabbar mördaren utan att någon dom fallit. Han kan dessutom dödas som hämnd med ringa påföljd. Boskapstjuven måste dömas med 12 manna ed för att mista livet. Den som dräper en boskaptstjuv döms själv som mördare.

Jasså, isåfall har alla de isländska sagor som jag läst fått det om bakfoten. De skildrar definitivt i ett fördelaktigt ljus de fredlösa som hållit sig undan sina fiender en längre tid och sedan dött i strid mot dem.

Fredlösheten infaller inte förrän dom har fallit, trots ögonvittnen. Eller hur förklarar du förbudet att döda mördaren innan domen har fallit? I de gamla landskapslagarna gällde tolv mans ed (eller liknande) även för mördare, men man var tvungen att succesivt överge det systemet eftersom det visade sig lätt för mindre hederliga personer att ställa upp för varandra och på så sätt fria varandra. Att man bibehöll tolvmannaeden för tjuvar i Magnus Erikssons lag visar att det var svårare för dem att skaffa tolv vittnen, ergo deras brott var mer föraktat än mördarens.

Såvida mördaren inte kan svärja sig fri så mister han alltså alltid livet eller får gå som fredlös. Tjuven å sin sida mister livet i de grövsta fallet/fallen men sedan så överlever han iaf på pappret. Jag har svårt att se det som bevis på att tjuvar straffades hårdare än mördare. I vissa fall straffades de lika hårt.

Mördaren döms till fredlöshet ifall han blir tagen på bar gärning. Vad som händer när han inte blir tagen på bar gärning vet jag inte. Men med tanke på hur kraftigt straffskalan sjönk för tjuvar i det fallet tror jag inte att han behövde oroa sig för att bli fredlös. Mördaren får inte sitt lösöre indraget som tjuven och beroende på vilken ställning han har i bygden kan han i praktiken komma undan utan straff. En boskapstjuv som blev tagen på bar gärning blev utan undantag dömd till döden genom hängning enligt Magnus Erikssons lag. Är inte detta ett solklart exempel på att stöld uppfattades som värre än mord?

Jag tycker att du använder samma argumentationsteknik som du tidigare kritiserade, dvs. att plocka ej jämförbara exempel från de två lagbalkarna. Maximistraffen för de två brotten är i högsta grad jämförbart och straffskalan anger tydligt vilken syn man hade på brotten. Jag kan dra fram flera olika typer av mord/dråp som i likhet med lindrigare stöld (som ej togs på bar gärning) bara straffas med böter om du så önskar.

I första inlägget lade jag fram en tanke att synen på våldsbrottslighet kontra stöld är helt väsenskild från dagens. Tittar vi på olika typer om misshandel framträder detta också tydligt. Du kunde hugga av någons näsa eller öron och bara riskera bötesstraff. Men om du blev tagen på bar gärning för den lindrigaste formen av stöld blev du av med ditt ena öra. Stöld hade en dramatiskt framskjuten plats på straffskalan under medeltiden jämfört med idag.

[Kapten_Gars]

Örjan,
Vi får nog ens om att vara oense i frågan efter som vi skiljer oss på områden som är värderingsfrågor. För dig innebär en jämförbar straffsats att brott x straffas högre än brott y. För mig så innebär det att brotten är likställda. Applicerar man den tanken på modern lag så straffas grovt tjänstefel högre än mord då de som fälls för båda brotten kan dömmas till 10 års fängelse. Skulle straffsatsen för tjänste fel vara ändrad så är det bara att jämföra med tex grovt narkotikabrott som berättigare upp till 14 års fängelse.

Jag har aldrig skrivit att man värderade stöld lågt, stöldbrotten värderades helt klart som mycket allvarligare än idag.
Men när man tittar på bevarade rättsfall som av en rad skäl är ifrån de senare delarna av medeltiden så finner jag inga bevis för att mördare som fälls skulle kommit undan lindrigare än tjuvar. Vilket är vad som hävdats tidigare i tråden
Det faktum att man dömde vissa tjuvar till döden gör inte mördarens dödstraff mildare i mina ögon.

Vad gäller 12-mans eden i dråpmål så hittar jag den så sent som 1607 i ett faktiskt rättsfall, nu kan dess förekomst bero på omständigheterna kring brottet.

Din värdering av bötestraffen känns något anakronistisk, de var minnsan inte så "bara". Undantaget frälset och vissa delar av borgarna så levde man på små marginaler med högst begränsade mängder reda pengar att tillgå. Dryga böter slog hårt och en bot kunde mycket väl reducera den dömde till en nivå under existensminimum. Dåtidens bötestraff slog mao avsevärt hårdare än dagens korta fängelsestraff för misshandel.

[Örjan]

Örjan,
Vi får nog ens om att vara oense i frågan efter som vi skiljer oss på områden som är värderingsfrågor. För dig innebär en jämförbar straffsats att brott x straffas högre än brott y. För mig så innebär det att brotten är likställda. Applicerar man den tanken på modern lag så straffas grovt tjänstefel högre än mord då de som fälls för båda brotten kan dömmas till 10 års fängelse. Skulle straffsatsen för tjänste fel vara ändrad så är det bara att jämföra med tex grovt narkotikabrott som berättigare upp till 14 års fängelse.

Jag hänger inte riktig med dig här. Mord kan idag ge livstidsstraff, det gör inte tjänstefel. Tittar man på straffskalan så som jag har gjort i de medeltida fallen är alltså mord ett värre brott än tjänstefel.

Vad gäller 12-mans eden i dråpmål så hittar jag den så sent som 1607 i ett faktiskt rättsfall, nu kan dess förekomst bero på omständigheterna kring brottet.

I Magnus Erikssons lag gäller den när mördaren inte togs på bar gärning. Kan mördaren inte få fram vittnen blir han dömd som om han togs på bar gärning. Annars blir det böter. Tjuven kan för övrigt inte freda sig med sådana vittnen. De vittnen jag tidigare talade om gällde visst bara personer som ansåg att han var tjuv, inte sådana som ansåg att han var hederlig.

[Spaningsledaren]

Örjan,
Hâr ser jag föranlâten att (ridderligt?) bistâ Kapten Gars. Inte heller jag har hävdat att stöld betsraffades hârdare än mord. Mitt bidrag här ovan hade till syfte att belysa ett par mekanismer som bidragit till att devalvera stöldbrottet och uppvärdera mordbrottet. I ôvrigt har jag inget att invända mot det Kapten Gars skrivit.

[Örjan]

Spaningsledaren, jag anser också att Kapten Gars har en hel del poänger och att mord i normalfallet straffades hårdare än stöld. Däremot är det ett faktum att straffskalan var högre för stöld än för mord och att detta är en avspegling på en helt annan kultur under medeltiden. De skrivna medeltidslagarna visar de första stegen från ett samhälle som baserades på en forntida hederskultur till det som skulle bli en modern rättstat, vilket var vad mitt första inlägg egentligen handlade om. Hederskulturen föraktade tjuven mer än mördaren medan den moderna rättsstaten ser saken annorlunda.

Det som fick mig att reagera och ta på mig rollen som opponent var att Kapten Gars i klassisk besserwisser-stil klampade in i en diskussion och sa till deltagarna att ni har fel utan att komma med några egentliga argument för detta.

[Spaningsledaren]

Jo, men även om sâ skulle vara, än sen dâ?
Brott utgâr och tillkommer och straffskalorna ändras.
Det är väl (i sâ fall) bara bra?
Detta visar nämligen att rättsskipningen bygger pâ rättsmedvetandet som i sin tur bygger pâ samhällsförhâllandena. Betr. dessa sista skulle jag sedan (för min del) i allt vâsentligt ansluta mig till en materialistisk grundâskâdning. Den är jag (om intresse finns) sedan beredd att debattera med föresprâkare ocksâ fôr avvikande uppfattningar. (Att däremot debattera den med likasinnade skulle kännas ganska ôverflödigt.)

[Fredrik Andersson]

Om jag får glida in i debatten utan att ställa mig på någon sida här...

Var det inte så att man i slutet av 1500-talet/början av 1600-talet införde Mose lagar som grunden för svensk rättsskipning? Jag vill minnas att jag läst någonstans att straffen blev hårdare i och med detta. Det specifika område jag tänker på handlar dock om hor och dubbelt hor och inte om stöld. Inom "hor-området" blev straffen mycket strängare i och med de mosaiska lagarnas införande. Hur var det med stöld i olika former?

Frågan som poppade upp i mitt kortklippta kranium är vad som utgjorde grunden för medeltida lagstiftningen. Landskapslagarna ligger ju till grund för mycket - dessa uppkom väl från muntliga traditioner med gamla anor? När man stiftade landslagar under "medeltiden", vad använde man som förebild? En syntes av existerande landskapslagar?

[millgard]

Landskapslagarna upptecknades ju utifrån tidigare lag, som tyvärr oftast var muntligt förmedlad. De är våra tidigaste SKRIFTLIGT BEVARADE lagar, inte de tidigaste lagarna.

Många gånger kan man anta att lagarna är anpassade till dåtidens rättssamhälle i det avseendet att mord bestraffades av offrets släkt, och inte överheten. Tjuveri däremot blev ett fall för bondesamhällets rättskipning. Att stjäla boskap kunde tex leda till många dödsfall i den familj som blev av med boskapen. Då ägodelarna var få, blev de relativt mycket värda.
En bra yxa var svårare att ersätta än en dräng - det finns nog ingen anledning att anta att människovärdet var annat än relativt.

Jag tror för min del att den bild som förmedlas via tex de isländska sagorna stämmer mycket bra. Med hänsyn taget till dåtida eventuella regionala skillnader förstås.

[Spaningsledaren]

Exakt! Exemplen kan nog mângfaldigas.
Det var ung. detta jag syftade pâ med att lagarna är rationella.
Ur detta följer sedan att just "människovärdet" faktiskt är större nu eftersom medellivslängden ökat ganska väsentligt. Omvänt är artefakterna relativt sett mindre värda nuförtiden.

[Mäster Grå]

Var det inte så att man i slutet av 1500-talet/början av 1600-talet införde Mose lagar som grunden för svensk rättsskipning? Jag vill minnas att jag läst någonstans att straffen blev hårdare i och med detta.

Det stämmer bra att Mose lag infördes i och med att Karl IX instiftade "1609 års Appendix". De var framför allt straffen för osedlighetsbrott som blev hårdare, vilket man kan se i och med att man på 1600-talet börjar förfölja kvinnor som gjort sig skyldiga till lönskaläge, hor och barnamord. Många fler barnamörderskor döms till döden under detta och kommande århundrade, än under medeltid och 1500-tal, då liknande brott inte uppmärksammades på samma sätt.

[Mäster Grå]

Om man ska hålla sig till Stockholm, så var det länge Magnus Erikssons landslag som gällde där. Denna instiftades på 1300-talet och började uppenbarligen kännas en aning förlegad under 1500-talet, för man kan bland annat se att det som står i lagen inte alltid följs i praxis. I vissa fall utdöms straff som är hårdare än vad som står i lagen, men i många fall är det tvärtom så att straffen lindras tack vare yttre omständigheter.

I flera fall jag hittat i Stockholms stads Tänkeböcker (rättsprotokoll från 1500- och 1600-tal) ser man att den åtalade blir benådad till ett lindrigare straff efter böner från allmänheten eller från enskilda personer i samhället. Man blir ofta benådad från dödsstraff till exempelvis spöstraff och/ eller förvisning. Det kan också vara tal om att man benådas från rådbråkning/ stegling etc. (stegel och hiwll) till exempelvis halshuggning (swerd). Detta gäller inte specifikt stöld och mord utan även andra brott som exempelvis mordbrand etc., men det kan i alla fall ge en bild av hur lagarna tillämpades. Lag och praxis verkar sällan ha överensstämt.

Under 1550-tal, som är den period jag främst studerat, är det faktiskt inte särskilt många fall av stöld alls som tas upp i rätten. Läser man i rättsprotokollen är det allra vanligast med anteckningar som gäller arv och husköp, dessa mål är de som helt dominerar i Tänkeböckerna. Vanligaste brottet verkar vara dråp under den period jag tittat på. En del förtalsmål kommer ockå; folk som anklagar andra för att ha spridit ut ofördelaktiga rykten etc. Brandanstiftan och mordbrand är ovanligt, även om det då och då nämns att "elden slapp lós på sóder". Man verkar sällan hitta någon skyldig till detta.

Vad gäller stöld tas det bara upp i enstaka fall; inte på långt när så ofta som de mål som behandlar dråp (kan vara i betydelsen mord) och misshandel. Vissa fall finns där någon står anklagad för att ha försört annans egendom, alternativt lurat någon på pengar eller föremål.

Ska man säga något allmänt om stöld, så var det vanligast att man stal mat, tyger (tyg var dyrt och tog lång tid att tillverka; ibland rör det sig om exklusiva tygr som är importerade från kontinenten), silver och pengar. I rätten vr det vnligt att bevismaterialet (stöldgodset) lades upp på bordet framför kämnärerna och borgmästaren, till allmän beskådan.

[real parakeet]

Jag har för mig att Dick Harrysson berör detta i sin bok "Jarlens sekel". Stöld och tjuvnad betraktades som något av det absolut lägsta man kunde göra då det i de flesta fall är ett brott som begås i lönndom. Det var med andra ord bättre att hoppa fram och robba någon ansikte mot ansikte än att smyga in i hans hus och sno stålarna när brottsoffret sover. Att dömmas "fågelfri" var på sätt och vis ett öde lika illa som att dömmas till döden då man inte hade några som helst rättigheter. Man togs ifrån sitt värde som människa. Mord... ptja... kan den lagstiftande överheten ha betraktat detta som drägg som har ihjäl andra drägg?