Quiz: Medeltid
- Fredrik Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1411
- Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
- Ort: Södermanland
OK, då tar vi något vapenhistoriskt. Visserligen ligger det lite på gränsen till tidigmodern tid men vapnet var utan tvivel i bruk även under senmedeltiden.
Vilket vapen var ofta försett med en "nagel" i form av en kort metallstång som stack ut vinkelrätt åt höger från parerstången? Vapentypen kännetecknas också av att hjaltets konstruktion är som en enkel knivs (dvs tången är lika bred som greppet, som alltså har en "sandwichkonstruktion" med tången fastnitad mellan två trästycken)
Vilket vapen var ofta försett med en "nagel" i form av en kort metallstång som stack ut vinkelrätt åt höger från parerstången? Vapentypen kännetecknas också av att hjaltets konstruktion är som en enkel knivs (dvs tången är lika bred som greppet, som alltså har en "sandwichkonstruktion" med tången fastnitad mellan två trästycken)
- Fredrik Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1411
- Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
- Ort: Södermanland
OK, tydligen finns det inget direkt intresse för medeltida blankvapen här (i alla fall inte bland de som läst sen i söndags).. det var ju tråkigt.
Svaret är "Großes Messer" eller bara "Messer" (dvs "stor kniv" eller helt enkelt "kniv"). Ett populärt allmogevapen som var effektivt både till dagliga göromål (slyröjning etc) och som försvar mot banditer eller liknande. Vapnet var enklare till konstruktionen än ett "riktigt" svärd och omgavs inte av lika mycket restriktioner, så vilken bysmed som helst kunde i princip hamra ihop en Messer till ett förhållandevis lågt pris. Utförandet varierar därigenom också mycket, men vapnet var oftast runt en meter långt, eneggat (dock ofta med en kort egg längst fram på baksidan), lätt böjt och ofta som sagt med en "nagel". En Messer brukar oftast inte ha någon egentlig svärdsknapp utan själva greppet brukar bara bli lite bredare längst ner, ofta assymetriskt med extra mycket åt eggsidan till. Greppet består som jag redan sagt helt enkelt av två trädelar lagda på varsin sida om den ovanligt breda tången, och fastnitade i varandra genom tången.
Großes Messer skall inte förväxlas med Langes Messer, som var en betydligt längre variant avsedd för krigsbruk.
Många tyska fäktmästare (Sigmund Ringeck, Johannes Leckküchner, Hans Talhoffer mfl) under framför allt 1400-talet har med Messer bland de vapen de beskriver tekniker för. Teknikerna tenderar att vara brutalt effektiva och ofta snabbt gå över i kamp in på livet med brottningstekniker där messern gärna används som "hävstång" (en vass sådan). Väldigt roligt att syssla med, för övrigt.
Här finns en sida som visar några av de många illustrationer den berömde konstnären Albrecht Dürer gjorde till en fäktmanual. De visar allehanda messertekniker (och är snygga).
Nåväl, frågan är fri. Ställer ingen annan någon fråga återkommer jag väl med en ny om ett tag.
Svaret är "Großes Messer" eller bara "Messer" (dvs "stor kniv" eller helt enkelt "kniv"). Ett populärt allmogevapen som var effektivt både till dagliga göromål (slyröjning etc) och som försvar mot banditer eller liknande. Vapnet var enklare till konstruktionen än ett "riktigt" svärd och omgavs inte av lika mycket restriktioner, så vilken bysmed som helst kunde i princip hamra ihop en Messer till ett förhållandevis lågt pris. Utförandet varierar därigenom också mycket, men vapnet var oftast runt en meter långt, eneggat (dock ofta med en kort egg längst fram på baksidan), lätt böjt och ofta som sagt med en "nagel". En Messer brukar oftast inte ha någon egentlig svärdsknapp utan själva greppet brukar bara bli lite bredare längst ner, ofta assymetriskt med extra mycket åt eggsidan till. Greppet består som jag redan sagt helt enkelt av två trädelar lagda på varsin sida om den ovanligt breda tången, och fastnitade i varandra genom tången.
Großes Messer skall inte förväxlas med Langes Messer, som var en betydligt längre variant avsedd för krigsbruk.
Många tyska fäktmästare (Sigmund Ringeck, Johannes Leckküchner, Hans Talhoffer mfl) under framför allt 1400-talet har med Messer bland de vapen de beskriver tekniker för. Teknikerna tenderar att vara brutalt effektiva och ofta snabbt gå över i kamp in på livet med brottningstekniker där messern gärna används som "hävstång" (en vass sådan). Väldigt roligt att syssla med, för övrigt.
Här finns en sida som visar några av de många illustrationer den berömde konstnären Albrecht Dürer gjorde till en fäktmanual. De visar allehanda messertekniker (och är snygga).
Nåväl, frågan är fri. Ställer ingen annan någon fråga återkommer jag väl med en ny om ett tag.
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Det känns som om det egentligen bara finns två riktigt välkända gamla walesiska texter: Mabinogion eller Y Gododdin. Nu var du ju snäll och tog en sida som innehöll ordet Gododdin mitt på, så då var ju frågan löst.
Y Gododdin, alltså.
Y Gododdin, alltså.
Senast redigerad av 1 Engan, redigerad totalt 26 gånger.
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Jag var ute efter den medeltida kymriska berättelsen Y Gododdin. Detta litterära verk är en elegi som enligt traditionen skall ha skrivits av barden Aneirin på 600-talet. Allt som vi vet om verket kommer från "Aneirins bok" (Book of Aneirin) från senare hälften av 1200-talet. Har du själv läst denna klassiker? Tyvärr är mina kunskaper i medeltida walesiska (Middle Welsh) så dåliga att jag tyvärr inte har haft möjlighet att läsa verket i original. Detta fastän jag nog skulle vilja behärska språket. Jag har endast läst verket i engelsk översättning. Litet trög läsning men läsvärt. Du verkar förövrigt veta litet om medeltida kymrisk litteratur.Y Gododdin, alltså.
Din tur Engan.
Kan ju tillägga att min kunskap om walesiska sträcker sig till ett fåtal ord samt en hyfsad uppfattning om hur uttalsreglerna funkar. Härligt språk, om jag hade obegränsat med tid skulle jag mycket gärna lära mig det. Som det är får man ju tyvärr prioritera lite.Ralf Palmgren skrev:Jag var ute efter den medeltida kymriska berättelsen Y Gododdin. Detta litterära verk är en elegi som enligt traditionen skall ha skrivits av barden Aneirin på 600-talet. Allt som vi vet om verket kommer från "Aneirins bok" (Book of Aneirin) från senare hälften av 1200-talet. Har du själv läst denna klassiker? Tyvärr är mina kunskaper i medeltida walesiska (Middle Welsh) så dåliga att jag tyvärr inte har haft möjlighet att läsa verket i original. Detta fastän jag nog skulle vilja behärska språket. Jag har endast läst verket i engelsk översättning. Litet trög läsning men läsvärt. Du verkar förövrigt veta litet om medeltida kymrisk litteratur.Y Gododdin, alltså.
Din tur Engan.
Jag har faktiskt bara läst delar av Y Gododdin. Även jag på engelska.
Nå, en fråga då.. få se..
Bifogat är en bild på en sida ur ett känt manuskript, som innehåller en översättning av en känd text. Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?
- Bilagor
-
- sida.jpg (20.87 KiB) Visad 697 gånger
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
I den bifogade bilden ovan syns en sida ur det världskända manuskript som vi på svenska vanligtvis brukar kalla för Silverbibeln. Codex Argenteus ("silverboken") finns i dess bevarade form till största delen på Carolina Rediviva i Uppsala. Den bevarade delen innehåller en översättning av de fyra evangelierna i Nya Testamentet i Bibeln från grekiska till det nuförtiden utdöda gotiska språket. Översättningen gjordes högst antagligen av Ulfilas som levde på 300-talet. Verket har dock bevarats i form av en handskrift från 500-talet. Jag är tyvärr mer osäker på frågan "Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?" Vad jag förstår så är det enligt översättaren så att det var Gud fader som skapat världen och att han var född före tidernas begynnelse. Hoppas att allt är rätt.Bifogat är en bild på en sida ur ett känt manuskript, som innehåller en översättning av en känd text. Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?
Lars Munkhammar har förövrigt skrivit en lysande bok om Silverbibeln, Theoderiks bok. Den utkom i Stockholm på våren 1999.
Du har naturligtvis helt rätt gällande manuskriptet. Men Ulfilas (eller Wulfila) blev, åtminstone under den senare delen av sitt liv, anhängare av en senare kätteriförklarad åsiktsriktning inom kristendomen och hade därmed lite avvikande åsikter framför allt rörande treenighetens natur, men också angående vem som är denna världens skapare. Det finns till och med ett samtida dokument där Ulfilas personliga trosbekännelse finns bevarad, vilken klart uttrycker hans åsikt just i frågan om världens skapelse.Ralf Palmgren skrev:I den bifogade bilden ovan syns en sida ur det världskända manuskript som vi på svenska vanligtvis brukar kalla för Silverbibeln. Codex Argenteus ("silverboken") finns i dess bevarade form till största delen på Carolina Rediviva i Uppsala. Den bevarade delen innehåller en översättning av de fyra evangelierna i Nya Testamentet i Bibeln från grekiska till det nuförtiden utdöda gotiska språket. Översättningen gjordes högst antagligen av Ulfilas som levde på 300-talet. Verket har dock bevarats i form av en handskrift från 500-talet. Jag är tyvärr mer osäker på frågan "Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?" Vad jag förstår så är det enligt översättaren så att det var Gud fader som skapat världen och att han var född före tidernas begynnelse. Hoppas att allt är rätt.Bifogat är en bild på en sida ur ett känt manuskript, som innehåller en översättning av en känd text. Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?
Lars Munkhammar har förövrigt skrivit en lysande bok om Silverbibeln, Theoderiks bok. Den utkom i Stockholm på våren 1999.
Så vi lämnar frågan öppen ett tag till.
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Ulfilas levde på 300-talet och var en anhängare av den folkvandringstida kätterska religiösa inriktningen arianismen. Redan på kyrkomötet i Nicaea år 325 förklarades arianismen som kättersk. Under folkvandringstiden fortsatte kontrasten mellan arianism och katolicism. Enligt arianismen var det Gud som i begynnelsen skapade både himmel och jord. Som svar på din fråga:Men Ulfilas (eller Wulfila) blev, åtminstone under den senare delen av sitt liv, anhängare av en senare kätteriförklarad åsiktsriktning inom kristendomen och hade därmed lite avvikande åsikter framför allt rörande treenighetens natur, men också angående vem som är denna världens skapare. Det finns till och med ett samtida dokument där Ulfilas personliga trosbekännelse finns bevarad, vilken klart uttrycker hans åsikt just i frågan om världens skapelse.
Så svarar jag nu:Vem ansåg översättaren hade skapat världen, och hade denna skapare funnits för evigt?
Jämför med mitt tidigare svar:Enligt arianismen var det Gud som i begynnelsen skapade både himmel och jord.
För att förtydliga så vill jag dock nu säga att enligt arianismen har nog Kristus existerat redan före tidernas begynnelse men inte som gud. Det första som Gud skapade var människan Jesus Kristus som således inte var någon gud. Enligt arianismen var endast Gud en gud.Vad jag förstår så är det enligt översättaren så att det var Gud fader som skapat världen och att han var född före tidernas begynnelse.
