Jag undrar bara varför Rom föll?
Jag har hört de vanligaste förklaringarna men skulle gärna vilja höra en lite längre förklaring eller bara en bok
Varför föll Rom?
Germaner besatt de viktigaste maktpolistiska funktionerna och ville att det skulle avspeglas i realpolitiskt inflytande. Så det avsatte kejsar Romolus Augustus 476.
Det avhandlar i stort den västra rikshalvans sammanbrott. Den östra rikshalvan av det romerska riket levde kvar i 1000 år till, dubbel så länge som kejsadömet existerat dittills.
Det avhandlar i stort den västra rikshalvans sammanbrott. Den östra rikshalvan av det romerska riket levde kvar i 1000 år till, dubbel så länge som kejsadömet existerat dittills.
-
Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Min bibel i ämnet är: "Romerska rikets nedgång och fall" av Edward Gibbon. Inte precis nytt, men svårt att slå.
En länk som hänvisats till tidigare i Skalman är: http://www.peterenglund.com/textarkiv/romsfall.htm
mvh
En länk som hänvisats till tidigare i Skalman är: http://www.peterenglund.com/textarkiv/romsfall.htm
mvh
Läser man dessutom Suetonius "Kejsarbiografier" kan man få en allmän bild av hur principatet fungerade och ana sig till att riket skulle komma att förändras, som också alla andra stora imperier gör. Tiden står inte stilla för någon, inte ens för välden i det formatet som romarriket blev med tiden.
Låt dig inte avskräckas av att Suetonius skrev sin bok under det andra århundradet e.Kr den är faktiskt otroligt lättläst och intressant. Lite som att läsa "Sett och Hört" i antik tappning
Översättningen är gjord av Ingemar Lagerström och utgiven på Wahlström&Widstrands förlag. Kanske Marcus oxså säljer den, du kan ju fråga honom, så understöder du samtidigt forumet 
mvh
Låt dig inte avskräckas av att Suetonius skrev sin bok under det andra århundradet e.Kr den är faktiskt otroligt lättläst och intressant. Lite som att läsa "Sett och Hört" i antik tappning
Översättningen är gjord av Ingemar Lagerström och utgiven på Wahlström&Widstrands förlag. Kanske Marcus oxså säljer den, du kan ju fråga honom, så understöder du samtidigt forumet mvh
Jag köpte "Kejsarbiografier" nyligen men har inte hunnit börja på den ännu.
/Marcus
Om man köper den (eller något annat) via länkarna etc på Recensioner på Skalman.nu så stöds sidornacats skrev:Kanske Marcus oxså säljer den, du kan ju fråga honom, så understöder du samtidigt forumet
/Marcus
Hans verk betecknas fortfarande som ett mästerverk och den mest genomgående analysen över romerska riket från principatet till dess fall. Anmärkningsvärt med tanke på att det skrevs för över tvåhundra år sedan.
Det finns några intressanta delar där han bl.a argumenterar för att ärftlig tronföljd är det absolut bästa styrelseskicket och att det är livsfarligt att låta folket välja sina ledare.
Och att drottningen av Palmyria hade ett "nästan manligt intellekt", och liknande saker som återspeglar hans egen tidsålder. Det ger bara lite extra krydda åt läsningen.
Det som blivit debatterat om honom, och där han kanske mest blivit kritiserad genom tiden är hans utläggningarna över urkristendomens utveckling från förföljd sekt fram till etablerad statsreligion.
Jag har läst vad han skrivit, och kan förstå att en och annan påve och prelat har gått genom väggen när de läst Gibbons utläggningar om kristendomen vars "förmaningar blev till påbud", och om Konstantin den stores fasta grepp om kyrkan.
Vad sägs om det han skriver på sidan 344 del 1?
"Kyrkan fortsatte emellertid att öka sin yttre prakt samtidigt som den förlorade sin inre renhet"!
Det finns mängder med liknande uttalanden i hans böcker.
Enligt Gibbon tyckte Konstantin att det var hans självklara rätt som Pontifex Maximus att diktera ett och annat i trosfrågor inom kyrkan eftersom han gynnat dem så mycket. Men fakta är att Konstantin inte var något helgon, han lät mörda både sin son och hustru, vilket Gibbon mycket sakligt påpekar, utan att för den skull döma honom mera än många andra kejsare i Rom. Men trots sitt rykte upphöjdes han till "Apostlarnas like" av kyrkan, vilket är märkligt.
Om man lägger in Gibbons verk i den tid han skrev det under tycker jag det är mäktigt verk att läsa och visar att det fanns verklig stake i gubben, att han kunde och vågade skriva som han gjorde på 1700-talet när kyrkan ännu var en verklig maktfaktor att räkna med.
Inte underligt att de försökte och fortfarande försöker misskreditera honom.
Jag är nog rädd kära Stanxzyk att oberoende om han hade rätt eller fel i sin kritik av kyrkan, kan man inte undgå honom om man vill ha en gedigen baskunskap över antikens Rom.
Den förkortade versionen på svenska är bara tre band, Inträngd i två böcker dryga 400 sidor vardera (min version) inte så farligt med tanke på att orginalet är 16 delar.
Bara att hugga i
Det finns några intressanta delar där han bl.a argumenterar för att ärftlig tronföljd är det absolut bästa styrelseskicket och att det är livsfarligt att låta folket välja sina ledare.
Och att drottningen av Palmyria hade ett "nästan manligt intellekt", och liknande saker som återspeglar hans egen tidsålder. Det ger bara lite extra krydda åt läsningen.
Det som blivit debatterat om honom, och där han kanske mest blivit kritiserad genom tiden är hans utläggningarna över urkristendomens utveckling från förföljd sekt fram till etablerad statsreligion.
Jag har läst vad han skrivit, och kan förstå att en och annan påve och prelat har gått genom väggen när de läst Gibbons utläggningar om kristendomen vars "förmaningar blev till påbud", och om Konstantin den stores fasta grepp om kyrkan.
Vad sägs om det han skriver på sidan 344 del 1?
"Kyrkan fortsatte emellertid att öka sin yttre prakt samtidigt som den förlorade sin inre renhet"!
Det finns mängder med liknande uttalanden i hans böcker.
Enligt Gibbon tyckte Konstantin att det var hans självklara rätt som Pontifex Maximus att diktera ett och annat i trosfrågor inom kyrkan eftersom han gynnat dem så mycket. Men fakta är att Konstantin inte var något helgon, han lät mörda både sin son och hustru, vilket Gibbon mycket sakligt påpekar, utan att för den skull döma honom mera än många andra kejsare i Rom. Men trots sitt rykte upphöjdes han till "Apostlarnas like" av kyrkan, vilket är märkligt.
Om man lägger in Gibbons verk i den tid han skrev det under tycker jag det är mäktigt verk att läsa och visar att det fanns verklig stake i gubben, att han kunde och vågade skriva som han gjorde på 1700-talet när kyrkan ännu var en verklig maktfaktor att räkna med.
Inte underligt att de försökte och fortfarande försöker misskreditera honom.
Jag är nog rädd kära Stanxzyk att oberoende om han hade rätt eller fel i sin kritik av kyrkan, kan man inte undgå honom om man vill ha en gedigen baskunskap över antikens Rom.
Den förkortade versionen på svenska är bara tre band, Inträngd i två böcker dryga 400 sidor vardera (min version) inte så farligt med tanke på att orginalet är 16 delar.
Bara att hugga i
Jo ännu om Gibbon en sak, sen skall jag sluta tråka er om honom.
Läs vad Winston Churchill sa som 22 åring om E Gibbon:
"I set out upon the eight volumes of Dean Milman's edition. ... All through the long glistening middle hours of the Indian day... I devoured Gibbon. I rode triumphantly through it from end to end and enjoyed it all.... I was not even estranged by his naughty footnotes."
vissa
är i gott sällskap. Har man smak så har man... fotnoterna tycker jag är riktiga höjdare
Läs vad Winston Churchill sa som 22 åring om E Gibbon:
"I set out upon the eight volumes of Dean Milman's edition. ... All through the long glistening middle hours of the Indian day... I devoured Gibbon. I rode triumphantly through it from end to end and enjoyed it all.... I was not even estranged by his naughty footnotes."
vissa
är i gott sällskap. Har man smak så har man... fotnoterna tycker jag är riktiga höjdareAu contraire min käre Cats, den kritik av kyrkan som du citerar gjorde att han just hamna på måste-läsa listan!cats skrev: Jag har läst vad han skrivit, och kan förstå att en och annan påve och prelat har gått genom väggen när de läst Gibbons utläggningar om kristendomen vars "förmaningar blev till påbud", och om Konstantin den stores fasta grepp om kyrkan.
Vad sägs om det han skriver på sidan 344 del 1?
"Kyrkan fortsatte emellertid att öka sin yttre prakt samtidigt som den förlorade sin inre renhet"!
Det finns mängder med liknande uttalanden i hans böcker.
Enligt Gibbon tyckte Konstantin att det var hans självklara rätt som Pontifex Maximus att diktera ett och annat i trosfrågor inom kyrkan eftersom han gynnat dem så mycket. Men fakta är att Konstantin inte var något helgon, han lät mörda både sin son och hustru, vilket Gibbon mycket sakligt påpekar, utan att för den skull döma honom mera än många andra kejsare i Rom. Men trots sitt rykte upphöjdes han till "Apostlarnas like" av kyrkan, vilket är märkligt.
Om man lägger in Gibbons verk i den tid han skrev det under tycker jag det är mäktigt verk att läsa och visar att det fanns verklig stake i gubben, att han kunde och vågade skriva som han gjorde på 1700-talet när kyrkan ännu var en verklig maktfaktor att räkna med.
Inte underligt att de försökte och fortfarande försöker misskreditera honom.
Jag är nog rädd kära Stanxzyk att oberoende om han hade rätt eller fel i sin kritik av kyrkan, kan man inte undgå honom om man vill ha en gedigen baskunskap över antikens Rom.
Den förkortade versionen på svenska är bara tre band, Inträngd i två böcker dryga 400 sidor vardera (min version) inte så farligt med tanke på att orginalet är 16 delar.
Bara att hugga i
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Gibbons verk är visserligen omfattande och underhållande läsning, men om man vill ha någon objektiv beskrivning av Roms fall, de betydande personerna och orsakerna, så kommer man bli besviken. Gibbons är smittad av tanken på att mäktiga riken faller på grund av moraliskt förfall hos dess invånare, en tro på civilisationens guldålder och undergång, och i Roms fall skulle det alltså vara romarnas växande mjäkighet - inte politik och historiens vändningar - som är orsaken. Det liknar alltså Platons beskrivning av Atlantis undergång. När det gäller persongalleriet så kan man lika gärna läsa orginalkällorna likt Suetonius som nämnts, för Gibbons köper dennes beskrivningar nästan rakt av vad jag minns.
Så, god populärhistoria, knappast god facklitteratur.
Mvh -Dan
Så, god populärhistoria, knappast god facklitteratur.
Mvh -Dan
Har du verkligen läst GibbonsDûrion Annûndil skrev:Gibbons verk är visserligen omfattande och underhållande läsning, men om man vill ha någon objektiv beskrivning av Roms fall, de betydande personerna och orsakerna, så kommer man bli besviken. Gibbons är smittad av tanken på att mäktiga riken faller på grund av moraliskt förfall hos dess invånare, en tro på civilisationens guldålder och undergång, och i Roms fall skulle det alltså vara romarnas växande mjäkighet - inte politik och historiens vändningar - som är orsaken. Det liknar alltså Platons beskrivning av Atlantis undergång. När det gäller persongalleriet så kan man lika gärna läsa orginalkällorna likt Suetonius som nämnts, för Gibbons köper dennes beskrivningar nästan rakt av vad jag minns.
Så, god populärhistoria, knappast god facklitteratur.
Mvh -Dan
Det är inte som personskildrare han har sina bästa dagar, nej. Men han var den förste som studerade religionshistorien från världslig synpunkt, och det är där han utmärker sig.
Men KOM igen "knappast god facklitteratur". Slå upp hans namn i ett vanligt uppslagsverk. Han hör till allmänbildningen hos en historieintresserad
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Angående din fråga: Ja.cats skrev:Har du verkligen läst Gibbons
Det är inte som personskildrare han har sina bästa dagar, nej. Men han var den förste som studerade religionshistorien från världslig synpunkt, och det är där han utmärker sig.
Men KOM igen "knappast god facklitteratur". Slå upp hans namn i ett vanligt uppslagsverk. Han hör till allmänbildningen hos en historieintresserad
Mvh -Dan
Jag tackar för denna intressanta diskussion! Ty jag har själv just börjat med Decline and Fall och Gibbon är verkligen mycket läsvärd. Jag läste verket som ung (hrm...nåja, yngre) men har inte läst den på originalspråket ännu och det håller jag på med nu. Som även framkommer i ovanstående diskussion måste man ju ha på klart att Gibbon är besmittad av 1700-talets ideal. Han var själv en verklig produkt av sin tid, för att inte överdriva.
Jag kommer med vidare kommentarer på Decline and Fall när jag är färdig med den.
Vidare, i detta läge kan jag bara framhålla att The Decline and Fall of the Roman Empire är standardverket för den som vill studera romerska rikets slutskede. Precis som Polybius och Livius om man ska lära sig mer om de Puniska krigen.
Cheers.
Jag kommer med vidare kommentarer på Decline and Fall när jag är färdig med den.
Vidare, i detta läge kan jag bara framhålla att The Decline and Fall of the Roman Empire är standardverket för den som vill studera romerska rikets slutskede. Precis som Polybius och Livius om man ska lära sig mer om de Puniska krigen.
Cheers.