den agrara krisen på 1300-talet

[Markus Holst]

Som en följd av diskussionen i tråden viewtopic.php?t=28469 om den mörka medeltiden, vill jag föra upp den agrara krisen på 1300-talet till disussion.

Vi har agrarkrisen under 1300-talet (då den intensivt uppodlade jorden inte kunde föda den växande befolkningen med svält och armod till följd)

Är detta så det var? Jag har uppfattat den agrara krisen som att det på grund av digerdöden inte längre fanns folk nog att bruka jorden. Att jorden skulle varit intensivare odlad då än tidigare har jag svårt att tro, och om jag har fattat saken rätt var befolkningsökningen under nämnda tid tämligen modest.

Men i vanlig ordning har jag gärna fel.

[Djinghis Khan]

Agrarkrisen började innan digerdöden, under 1300-talets första hälft. Under hela högmedeltiden hade Europa varit scen för en intensiv nyodling (delvis tack vare nya och effektivare jordbrukstekniker) med en kraftig befolkningsökning som följd. Tillslut gick den ökande befolkningen "över taket" varpå hungersnöd drabbade flera områden från 1300-talets början. När digerdöden kom och sopade bort en tredjedel av befolkningen blev förhållandena plötsligt det omvända - man hade enorma arealer uppodlad mark men få brukare. Följderna var, som man kan se i dåtida källor, att många odlingar övergavs, i synnerhet de som anlagts på magra marginaljordar pga befolkningsökningen under tidigare århundranden. Sedan följer agrarkrisen i ett nytt skede, som du beskriver med ett befolkningsunderskott. Före digerdöden hade många fått dela på lite, nu fick få dela på mycket vilket höjde levnadsstandarden men ledde till inflation på spannmålspriserna.

[Markus Holst]

Aha, då hade jag till hälften rätt. Tack för redogörelsen.

[Vexillation]

Finns det några demografiska gissningar om hur hög befolkningstäthet som kan ha rått i medeltidens europa? Hur stora var de största städerna i Europa?
Säkerligen är väl just denna demografiska utveckling, dvs mycket människor - lite mat, en god grogrund också till Digerdödens enorma omfattning. Det fascinerande är att Europas utveckling faktiskt fortsätter "framåt" (om ni ursäktar det så typiska linjära tänkandet)
Kanske är det just en kombination av teknikens utveckling, förbättrade jordbruk och handelns omfattning (vid trettonhundratalet hade väl handeln kommit igång ordentligt igen i hela Europa)
Sant är väl dock att den nya demografiska ordningen möjligjorde ökade möjligheter för tidens livegna eftersom de nu blev värdefulla tillgångar.
Härarnas storlek måste ju också ha minskat drastiskt, i alla fall i sitt milisberoende. Kan den ökade profesionallismen i härarna vara ett resultat av detta måntro?

Förlåt för mitt yviga svar som går lite utanför postens syfte.

[Djinghis Khan]

Har hört uppskattningar för en del medeltide städer, helt säkert är att Paris var den överlägset största staden i det katolska Europa med ca 200 - 250 000 invånare före digerdöden. Detta gjorde staden inte bara till den största i den katolska kristenheten utan även en av de största städerna i världen för sin tid, låt vara att den fortfarande var liten i jämförelse med kinesiska miljonstäder som Hangzhou. Flera italienska städer såsom Milano och Venedig hade mer än 100 000 invånare, London hade runt 50 000 och Stockholm endast 5 - 6 000.

[Stefan Lundgren]

Finns det några demografiska gissningar om hur hög befolkningstäthet som kan ha rått i medeltidens europa? Hur stora var de största städerna i Europa?
Säkerligen är väl just denna demografiska utveckling, dvs mycket människor - lite mat, en god grogrund också till Digerdödens enorma omfattning. Det fascinerande är att Europas utveckling faktiskt fortsätter "framåt" (om ni ursäktar det så typiska linjära tänkandet)
Kanske är det just en kombination av teknikens utveckling, förbättrade jordbruk och handelns omfattning (vid trettonhundratalet hade väl handeln kommit igång ordentligt igen i hela Europa)
Sant är väl dock att den nya demografiska ordningen möjligjorde ökade möjligheter för tidens livegna eftersom de nu blev värdefulla tillgångar.
Härarnas storlek måste ju också ha minskat drastiskt, i alla fall i sitt milisberoende. Kan den ökade profesionallismen i härarna vara ett resultat av detta måntro?

Förlåt för mitt yviga svar som går lite utanför postens syfte.

Det finns en bok som blev tryckt i Schweiz som handlade om uppskattade uppgifter kring städernas folkmängd ända ner till 800-talet. Denna bok bygger på de källor som finns runt om i Europa, i Frankrike förde man register över födslar, dop och dödsfall under 1300-talet.

Den agrarkris som rådde efter digerdöden, så började de gårdar att bli bebodda igen fr o m mitten av 1400-talet med en expansion under 1500-talet. Janken Myrdal skrev om expansionen efter agrarkrisen i tidskriften Scania någon gång under mitten av 1980-talet. Jag har läst artikeln, men det var för ett par år sedan som jag gjorde det. Men det som jag ville komma fram till var att det tog ungefär 100-200 år innan befolkningstillväxten kom ifatt efter digerdöden. Då de tomter som inhystes bostäder började återigen att brukas.

Stefan

[leifhh]

Agrarkrisen och digerdöden är ju två fenomen som säkert förstärkte varandra. Janken Myrdal har gått igenom svenska material kring detta i en bok rätt nyligen (Digerdöden, pestvågor och ödeläggelse : ett perspektiv på senmedeltidens Sverige, 2003).

Min uppfattning är att agrarkrisen inte gjorde att mängden hävdad mark blev mindre, istället förändrades brukningsssättet. Man lät åkermark övergå till högvärd betesmark. Övergivna gårdar fortsatte i stor utsträckning att brukas, men då ofta av grannarna och med hjälp av djur. Ibland delades gårdarna upp i andra fall utnyttjades de som samfälligheter.

[Probstner]

Stockholm endast 5 - 6 000.

Lite ot, men var inte det senare, under Gustav Vasas tid? Jag gissar att Stockholm hade max ett par tusen invånare på 1300-t.

/ Probstner