Jag vet inte riktigt om denna post borde vara under detta forum eller under språkhistoria. Men eftersom min inledande fråga är av ren historisk natur låter jag den vara här.
Med huvudfrågan menar jag inte när Romarriket upphörde att existera, det jag menar är när skedde övergången från det mer latinska "romarkulturen" till att vara ett mera medeltida "italien".
Var det ett medvetet avståndstagande från allt som har med romarriket att göra som gjorde att namn och språk ändrades från att vara latinska till att vara mer italienska?
Pratade man ens latin inom Romariket under senare delen av dess historia? Eller vara det en sorts uritalienska som dominerade bland plebejerna?
Kan det vara så att när latinet togs över av kyrkan fick det snabbt en "kyrklig" identitet som de flesta, trots att de var kristna, inte ville lägga sig till?
När började Romarriket vara "Italien"?
Själv kan jag inte svara på när övergången skedde i termer av kultur, dock vill jag betona några andra saker. Italien som modern nationalstat (ungefär såsom den ser ut idag) enades under namnet "Italien" mellan åren 1848-1870. Ska inte skriva något om händelseförloppet, men här är några länkar till bra sidor om Italiens enande:
- http://sv.wikipedia.org/wiki/Italiens_historia
- http://www.sub.su.se/national/tita1.htm
Det viktigaste är alltså att "Italien" blir till som kungadöme 1861, tidigare (t ex under medeltiden) existerade inte Italien som stat eller för den delen som ett namn på område. Istället fanns det olika mindre stater.
För att dock nämna något om kulturen vill jag påpeka några saker. Definitionsmässigt bör man särskilja mellan italiensk och italsk kultur. Den italienska kulturen är alltså den kultur som finns i landet italien (alltså kan det inte ha funnits någon italiensk kultur före landets tillblivelse). Däremot kan man tala om italisk kultur och syfta på den kultur som finns och funnits på den italiska halvön (definitionsmässigt är italisk kultur inte bunden till någon stat eller något land.
Språket latin har inte överlevt som ett språk, dvs det talas inte längre av något folk. Italienska, spanska, franska är de viktigaste latinska språken idag. Dessa språk härstammar från romarrikets tid (700 f.kr. till 400 e.kr), dvs från latinet. Så som jag ser det är italienska, spanska och franska produkter av geografi och tid (romarriket splittrade sönder och så också kontrollen över det latinska språket). Med tiden har latinet blivit till modern italeinska, spanska och franska i de olika områden där de idag talas. Detta visar att språk faktiskt utvecklas i tid och rum.
Några andra förklarningar kan jag inte tänka mig.
---
S.P.
- http://sv.wikipedia.org/wiki/Italiens_historia
- http://www.sub.su.se/national/tita1.htm
Det viktigaste är alltså att "Italien" blir till som kungadöme 1861, tidigare (t ex under medeltiden) existerade inte Italien som stat eller för den delen som ett namn på område. Istället fanns det olika mindre stater.
För att dock nämna något om kulturen vill jag påpeka några saker. Definitionsmässigt bör man särskilja mellan italiensk och italsk kultur. Den italienska kulturen är alltså den kultur som finns i landet italien (alltså kan det inte ha funnits någon italiensk kultur före landets tillblivelse). Däremot kan man tala om italisk kultur och syfta på den kultur som finns och funnits på den italiska halvön (definitionsmässigt är italisk kultur inte bunden till någon stat eller något land.
Språket latin har inte överlevt som ett språk, dvs det talas inte längre av något folk. Italienska, spanska, franska är de viktigaste latinska språken idag. Dessa språk härstammar från romarrikets tid (700 f.kr. till 400 e.kr), dvs från latinet. Så som jag ser det är italienska, spanska och franska produkter av geografi och tid (romarriket splittrade sönder och så också kontrollen över det latinska språket). Med tiden har latinet blivit till modern italeinska, spanska och franska i de olika områden där de idag talas. Detta visar att språk faktiskt utvecklas i tid och rum.
Några andra förklarningar kan jag inte tänka mig.
---
S.P.
Senast redigerad av 1 agricola, redigerad totalt 5 gånger.
Jag använde begreppet italienskt kanske felaktigt, men samtidigt reserverade jag mig genom att använda citationstecken ("italien"),
Mer riktigt borde jag ha använde begreppet "efter-romersk kultur".
Frågan kvarstår dock!
Som jag ser det, eller som jag upplever det, finns det en brytningspunkt någonstans i historien mellan det som är romerskt och det som är "efter-romerskt". Självklart skedde detta under en längre tid, men tiden verkar ändå för mig som märkvärdigt kort.
handlade det helt enkelt om att när Romarriket upphörde att existera försvann också dess preserverande effekt på latinet samt den romerska kulturen?
men varför försvan även de latinska personnamnen och släktnamnen?
Mer riktigt borde jag ha använde begreppet "efter-romersk kultur".
Frågan kvarstår dock!
Som jag ser det, eller som jag upplever det, finns det en brytningspunkt någonstans i historien mellan det som är romerskt och det som är "efter-romerskt". Självklart skedde detta under en längre tid, men tiden verkar ändå för mig som märkvärdigt kort.
handlade det helt enkelt om att när Romarriket upphörde att existera försvann också dess preserverande effekt på latinet samt den romerska kulturen?
men varför försvan även de latinska personnamnen och släktnamnen?
-
Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Fram t o m 1800-talet var "kungariket Italien" (som var en av de Habsburgska titlarna) i princip dagens Italien norr om Rom. Två ytterligare kungadömen, Neapel och Sicilien, bildade södra delen av stöveln. Liksom Påvestaten, som inte direkt var att förringa.
Ingen tyckte att dessa hörde speciellt mycket samman, mer än att de var på samma stövel rent geografiskt, förrän (det med dagens gränser) Italien enades med vål på 1860-talet. Kulturellt, ekonomiskt och mentalt var de ljusår från varandra. Det fanns inte heller någon enhetlig italienska: en person från Milano förstod inte mycket av vad folk sade om han åkte till Sicilien.
Ingen tyckte att dessa hörde speciellt mycket samman, mer än att de var på samma stövel rent geografiskt, förrän (det med dagens gränser) Italien enades med vål på 1860-talet. Kulturellt, ekonomiskt och mentalt var de ljusår från varandra. Det fanns inte heller någon enhetlig italienska: en person från Milano förstod inte mycket av vad folk sade om han åkte till Sicilien.