Såg just den nysläppta filmen Tristan & Isolde (bra film!) där handlingen utgick ifrån att efter romarna så var England ett splittrat land som var under överhöghet av Irland som fritt från romerskt styre hade vuxit sig starkt och enat och var övermakten över England.
Är detta rent påhitt eller finns det någon substans i det?
Keltisk överhöghet över England efter Romarna?
-
Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Jag har sett den nya långfilmen Tristan & Isolde som nyligen utgivits på DVD. Om den kan man läsa mera om här under Tristan + Isolde (2006): http://akas.imdb.com/title/tt0375154/Såg just den nysläppta filmen Tristan & Isolde (bra film!) där handlingen utgick ifrån att efter romarna så var England ett splittrat land som var under överhöghet av Irland som fritt från romerskt styre hade vuxit sig starkt och enat och var övermakten över England.
Är detta rent påhitt eller finns det någon substans i det?
Filmen verkar dock vara intressant och utspelar sig i det keltiska riket Dumnonia under den ytterst intressanta övergångsperioden från antiken till medeltiden (400-800).
Det geografiska område som nuförtiden utgör Irland kallades under antiken av de romerska författarna på latin för Hibernia. I motsatts till den romerska provinsen Britannia blev det ur romersk synvinkel geografiskt avlägsna området och relativt isolerade keltiska Hibernia aldrig invaderat av några romerska legioner. Således blev Hibernia aldrig en romersk provins eller en del av det romerska riket. På Hibernia kunde den lokala keltiska kulturen således fortsätta att existera och utvecklas fritt utan direkt påverkan från den antika romerska kulturen. Genom handelskontakter med romarna på kontinenten sedan det första århundradet och det romerska Britannia sedan 200-talet blev Hibernia ändå indirekt påverkat av den antika romerska kulturen.
-
Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Tidigmedeltida iriska kungariken
Det geografiska område som de antika romerska författarna brukade kalla Hibernia börjar framträda politiskt i källorna under folkvandringstiden på 500- och 600-talen. Området bestod under tidig medeltid av ett hundratal lokala iriska småriken (túatha) som regerades av härskare (rí, "kung"). Vanligtvis valde de lokala härskarna bland sig en gemensam överkung. Han kunde sedan i sin tur välja en överkung som i teorin härskade över ett helt landskap. I praktiken var kungarna dock endast härskare över sina egna regionala iriska småriken. Under tidig medeltid uppkom fem dominerande huvudregioner. Dessa var Laigin (Leinster) i sydöst, Mumu (Munster) i sydväst, Connacht i väster, Ulaid (Ulster) i norr och Mide (Meath) i mitten av den iriska ön.
De små och medelstora jordägarna liksom de verkliga stormännen var tvungna att ingå förbund med andra folkgrupper för att försvara sin samhälleliga ställning i det tidigmedeltida iriska samhället. Allianserna kunde bland annat ingås genom att sluta diverse jordkontrakt. I det tidigmedeltida iriska samhället existerade även ett så kallat klientsystem. Med det kunde stormännen sinsemellan ingå nätverksliknande allianser. Då en herre (flaith) exempelvis gav sitt överskottsboskap till en klient (céli) så kunde herren i sin tur få betalning in natura och diverse tjänster av sin klient. En irisk klient var antingen av hög samhällelig status och på så sätt en autonom "fri klient" (sóerchéle) eller av både lägre och sämre samhällelig status än sin herre (dóerchéle).
De personer som ingick i klientsystemet var alla små eller medelstora jordägare eller verkliga stormän. De var alla fria män och hade en relativt hög samhällelig ställning. Det fanns inga medlemmar med i klientsystemet från den så kallade underklassen. De som tillhörde underklassen hade ändå sin egen samhälleliga ställning i det hierarkiska samhällssystemet. Dessa hierarkiskt lägre stående män hade även sin egen rangskala och betecknades som fuidir, bothach och senchléthe. En senchléthe var det lägsta och sämsta en människa kunde vara efter slav i det tidigmedeltida iriska samhället. En senchléthe var en livegen man ur den lägsta underklassen. Han tillhörde helt sin herres egendom och var bunden att bo och arbeta som lantbrukare på dennes jordägor.
De små och medelstora jordägarna liksom de verkliga stormännen var tvungna att ingå förbund med andra folkgrupper för att försvara sin samhälleliga ställning i det tidigmedeltida iriska samhället. Allianserna kunde bland annat ingås genom att sluta diverse jordkontrakt. I det tidigmedeltida iriska samhället existerade även ett så kallat klientsystem. Med det kunde stormännen sinsemellan ingå nätverksliknande allianser. Då en herre (flaith) exempelvis gav sitt överskottsboskap till en klient (céli) så kunde herren i sin tur få betalning in natura och diverse tjänster av sin klient. En irisk klient var antingen av hög samhällelig status och på så sätt en autonom "fri klient" (sóerchéle) eller av både lägre och sämre samhällelig status än sin herre (dóerchéle).
De personer som ingick i klientsystemet var alla små eller medelstora jordägare eller verkliga stormän. De var alla fria män och hade en relativt hög samhällelig ställning. Det fanns inga medlemmar med i klientsystemet från den så kallade underklassen. De som tillhörde underklassen hade ändå sin egen samhälleliga ställning i det hierarkiska samhällssystemet. Dessa hierarkiskt lägre stående män hade även sin egen rangskala och betecknades som fuidir, bothach och senchléthe. En senchléthe var det lägsta och sämsta en människa kunde vara efter slav i det tidigmedeltida iriska samhället. En senchléthe var en livegen man ur den lägsta underklassen. Han tillhörde helt sin herres egendom och var bunden att bo och arbeta som lantbrukare på dennes jordägor.