Kelter överlevde, anglosaxer inte?

[Carolus]

Kan ha diskuterats förr, ursäkta isådannafall för upprepningen.

Men om vi tittar på medeltidens Brittanien. När normanderna erövrade öarna, hur kommer det sig att de keltiska kulturerna överlevde överallt (tom Cornwall som inte var ett eget levnadskraftigt rike som Wales och Skottland), men den aglosaxiska kulturen helt försvann (i alla fall språket och namnen).

För inte finns det väl nån rest kvar nånstans i England idag av anglosaxerna?

[Probstner]

Det är väl snarare så att de ursprungliga anglosaxerna fortsatte att utvecklas med ett stänk av normandisk kultur? De perifera områden där keltiska språk talades var antagligen lika (relativt) ointressanta för normanderna som för anglosaxerna en gång.

/ Probstner

[erich lespenhalt]

Man kanske ska dela in frågan i två delar, den om anglosaxiska språket och anglosaxisk kultur. På så sätt får man flera svar. Språket påverkades så starkt av normanderna att engelskan bör ha varit ett kreolspråk under en tid. Kulturellt fördes ön till en kontinental kultursfär, vad man nu kan mena med det.

[Carolus]

Det är väl snarare så att de ursprungliga anglosaxerna fortsatte att utvecklas med ett stänk av normandisk kultur? De perifera områden där keltiska språk talades var antagligen lika (relativt) ointressanta för normanderna som för anglosaxerna en gång.

/ Probstner

Självklart, men att all normandisk kulturförsvann är lite märkligt. Självklart skulle sydöstra och mellersta England normandiseras, men i gränstrakterna till keltområdena borde ju nån slags anglosaxighet överleva?

Finns det nån rest idag på nån plats? Kanske nån "ny-anglosaxighet" eller liknande?

[Markus Holst]

De för-normandiska språken lämnar väl fortfarande rätt kraftiga rester i en del dialekter. Jag har hört, av en infödd, att dialekten i Cumbria fortfarande har en kraftig nordisk prägel i ordval och uttal och genom detta skiljer sig påfallande från andra engelska dialekter. Det hon upplever som nordiskt, kan ju mycket väl vara "old english".

[Covendor]

Kan ha diskuterats förr, ursäkta isådannafall för upprepningen.

Men om vi tittar på medeltidens Brittanien. När normanderna erövrade öarna, hur kommer det sig att de keltiska kulturerna överlevde överallt (tom Cornwall som inte var ett eget levnadskraftigt rike som Wales och Skottland), men den aglosaxiska kulturen helt försvann (i alla fall språket och namnen).

För inte finns det väl nån rest kvar nånstans i England idag av anglosaxerna?

Den anglosaxiska kulturen har inte försvunnit! Språket finns kvar än idag och kallas engelska. Låt gå att det har påverkats av normanderna, men det räknas ju fortfarande som ett germanskt språk.

[Carolus]

Covendor

Njae, namnkulturen är ju helt bortblåst och språket... Visst finns det germanska delar, men lika många fransk/latinska.

[Stanczyk]

Vad är det som säger att England INTE är anglosaxiskt idag...?
Vad är det vanligaste efternamnet i England?
I vardagsspråket så är majoriteten av orden germanska.

[a81]

Hur gick egentligen de här erövringarna till? Först fanns ju kelter på de brittiska öarna, vilka för cirka 2 000 år sedan erövrades av romarna. Utgjorde romarna någonsin en betydande del av den brittiska befolkning? Sedan kom så småningom angler och saxare (och även vikingar). Var dessa någonsin en betydande del av befolkning? Därefter kom normanderna. Utgjorde de någonsin en betydande del av befolkningen på de brittiska öarna?

Var det inte mera språken som kom och gick, medan befolkningen i stort var den samma. Såväl romare, anglo-saxare, vikingar och normander var väl mindre eliter i samhället? Jag skulle gissa att de flesta (infödda) britter än idag är till största delen har sina anor bland de kelter som bodde på de brittiska öarna innan romarna kom. DNA-undersökningar har väl också visat att dagens britter är mycket nära släkt med dem som bodde där redan på stenåldern.

/a81

[Cletus]

Man kanske ska dela in frågan i två delar, den om anglosaxiska språket och anglosaxisk kultur. På så sätt får man flera svar. Språket påverkades så starkt av normanderna att engelskan bör ha varit ett kreolspråk under en tid.

Något kreolspråk utvecklades nog aldrig, eftersom det inte fanns någon egentlig social situation som krävde ett kontaktspråk. Även om franskan kom att bli ett "härskarens språk" och användes i exempelvis regeringen och lagstiftningen, så övergav massan aldrig sitt modersmål, vilket var engelska. Dessutom saknas det i min mening tillräckligt med kreolistiska spår i medeltidsengelskan för att det ska kunna klassificeras som ett kreolspråk.

[Giancarlo]

Den överklassengelska dialekten samt uttrycksättet är DIREKT sprungen från Anglo-normandiska,
dessutom finns det i princip relativt oförstörd anglonormandiska bevarad på Kanalöarna, i de lokala språken som t.ex Jerrais.

Underligt att just Cumbria har beskrivits som "nordiskt", med tanke på att det är ett av få områden i England med riktig keltisk tradition, ett område som var i keltisk ägo längre än de andra grevskapen. Precis som Cornwall. Ordet Cumbria är bildat av samma ord som "Cymru" (uttal på svenska "kambro") = "Wales". Områden som haft mer nordisk kontakt hittar man mer österrut t.ex är Yorkshire ett bra ställe att börja på.

Sen är det inte konstigt att den keltiska språkfamiljen överlevt i Storbrittanien, men kom inte och säg att t.ex Walseiska inte har förändrats sen medeltiden!

[Gåsen]

Hela denna trad bygger pa ett missforstand. Det ifragasatts pa intet vis inom sprakforskningen att dagens engelska i huvudsak har sitt ursprung i "Old English" lat vara med betydande franska infuenser fran Normanderna (som hade blivit romaniserade vid tidpunkten av invasionen av England och inte talade germanskt sprak). Vidare finns influenser av latin under medeltiten, och vissa franska influenser aven senare.

Som tidigare papekats ar majoritieten av de ord som anvands i talsprak av germanskt ursprung (har sett studier som sager 90%). Dessa germanska ord anses till minst 75% ha sitt ursprung i "Old English" och till resterande del vara senare "importer" fran andra germaska sprak (jfr tyskans influenser pa svenskan). Vidare ar den grammatiska strukturen helt klart germansk.

Old English i sin tur ar sprungen ur de sprak som anglerna och saxarna talade vid tidpunkten for deras anlandande till brittiska oarna. Vad galler spraket lever saledes den aglosaxiska kulturen kvar i all tydlighet. Intressantare ar snarare att stalla sig fragan varfor anglerna och saxarna lyckades satta sin pragel pa sprak nar rommare (tidigare) och aven normander i viss man (senare) misslyckades.

Om man bortser fran sprak och syftar pa ovrig kultur: vad far dig att tro att den anglosaxiska kulturen levt kvar i Storbrittanien?

[Gåsen]

SORRY:

Om man bortser fran sprak och syftar pa ovrig kultur: vad far dig att tro att den anglosaxiska kulturen INTE levt kvar i Storbrittanien?

[Ender Wiggin]

Gåsen har helt rätt vad gäller språket. Visst har engelskan ett ordförråd som inom flera områden har stora delar romanska ord. Men.

Tittar man på grammatiken, den del av ett språk som är betydligt mindre förändringsbenägen än vokabuläret, så ser man snart att dagens engelska är ett germanskt språk och inte ett romanskt.

Ord kommer och går men grammatiken består...

[Jrgen]

Majoriteten av det engelska vokabuläret är germanskt, framför allt när det kommer till mer vardagliga ord.