Vad var Hussarer?
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Vilken funktion som de polska hussarernas vingar exakt fyllde är omdebaterat. De två mest trovärdiga teorierna är att dels så var de ett psykologiskt vapen, ansynen av hussarerna i sporrsträck med fladdrande vimplar, mantlar av björ, lejon och leopardskin samt stora vingar på ryggen eller fästa vid sadeln var klart skräckinjagande.
Dels gjorde de det svårare för tartarerna att använda lasso för att fånga hussaren och dra honom ur sadeln
Hussarer med vingar på ryggen dök först upp under sista hälften av 1600-talet när polska armen upplevde sina sista triumfer i kriget mot turkarna, höjdpunkten var när polska armen räddade Wien 1683.
/Daniel
Dels gjorde de det svårare för tartarerna att använda lasso för att fånga hussaren och dra honom ur sadeln
Hussarer med vingar på ryggen dök först upp under sista hälften av 1600-talet när polska armen upplevde sina sista triumfer i kriget mot turkarna, höjdpunkten var när polska armen räddade Wien 1683.
/Daniel
-
Kn Korrekt
- Medlem
- Inlägg: 94
- Blev medlem: 17 april 2002, 11:05
- Ort: Lärdomens hufvudstad
Om de polska husarer: en internationellt mera korrekt benämning hade antagligen varit kyrassiärer, (dvs polska husarer liknade inte alls t.ex. ungerska eller spanska husarer). problemet är att man hade även andra pansrade ryttarformationer som inte var fullt lika välbeklädda som husarerna - och det är väl dessa andra formationer som låg närmast till att kallas för kyrassiärer... Ordet Kyrassiär förekommer även i polskt vokabulär, men då brukar man mena utländska förband...
Dessa polska husarer var inte bara högadliga och granna att se på. De var ÄVEN mycket välövade, fungerade ofta som arméns elitregementen; med elit menas här inte de mest välklädda utan just de bäst disciplinerade i svåra stridsituationer.
Den polske skönlitteräre författaren Sienkiewicz, som skrev mängder av förstklassiga historiska skönlitterära böcker och som var mycket duktig på researche, menade att deras huvudmetod var helt enkelt att formera sig, och i långsamt och sedan allt snabbare galopp rida på med fällda lansar. Ingenting kunde stå emot, det minst dåliga var att släppa igenom dem.
En minimonografi om husarer av en militärhistoriker hade en annan version av deras brukliga anfallsmetod:
Formera i glesa rader. Rida an i långsam galopp tills ungefär 20m, med pistoler i händerna; fyra av. Om salvan verkade verkningslös, rida åt sidan och släppa fram nästa rad. Denna caracolle-taktik var inte så märkligt och ganska vanligt i den tidens arméer, eller hur?
Poängen här var att om salvan spridde förvirring, t.ex. infanteriets barriär av långa lansar rämnade, övergick de omedelbart till chock.
Den glesa raden drogs samman, pistolerna släpptes, lansarna fälldes (alternativt de långa sablarna drogs fram), och knä mot knä red man chock i full galopp. Allt detta inom några få sekunder.
Det är lätt att inse att detta krävde en oerhörd övning...
Just nu slår det mig att detta är rätt mycket av den taktiken som karoliner-ryttarna hade, det var därför de var så mycket bättre än andra ryttar-armeer som använde sig huvudsakligen av caracolle-taktiken, medan karolinerna var beredda att ÄVEN angripa med dragna ryttarvärjor.
Dessa polska husarer var inte bara högadliga och granna att se på. De var ÄVEN mycket välövade, fungerade ofta som arméns elitregementen; med elit menas här inte de mest välklädda utan just de bäst disciplinerade i svåra stridsituationer.
Den polske skönlitteräre författaren Sienkiewicz, som skrev mängder av förstklassiga historiska skönlitterära böcker och som var mycket duktig på researche, menade att deras huvudmetod var helt enkelt att formera sig, och i långsamt och sedan allt snabbare galopp rida på med fällda lansar. Ingenting kunde stå emot, det minst dåliga var att släppa igenom dem.
En minimonografi om husarer av en militärhistoriker hade en annan version av deras brukliga anfallsmetod:
Formera i glesa rader. Rida an i långsam galopp tills ungefär 20m, med pistoler i händerna; fyra av. Om salvan verkade verkningslös, rida åt sidan och släppa fram nästa rad. Denna caracolle-taktik var inte så märkligt och ganska vanligt i den tidens arméer, eller hur?
Poängen här var att om salvan spridde förvirring, t.ex. infanteriets barriär av långa lansar rämnade, övergick de omedelbart till chock.
Den glesa raden drogs samman, pistolerna släpptes, lansarna fälldes (alternativt de långa sablarna drogs fram), och knä mot knä red man chock i full galopp. Allt detta inom några få sekunder.
Det är lätt att inse att detta krävde en oerhörd övning...
Just nu slår det mig att detta är rätt mycket av den taktiken som karoliner-ryttarna hade, det var därför de var så mycket bättre än andra ryttar-armeer som använde sig huvudsakligen av caracolle-taktiken, medan karolinerna var beredda att ÄVEN angripa med dragna ryttarvärjor.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Jetski,
Mycket förenklat låg det till så här:
Det fanns två typer av hussarer, en lätt eller "ungersk" typ och en tung eller "polsk" typ.
Den polske hsusaren avr en bepansrad lansiär som främst användes av polen-lithauen men små förband av likanade slag fanns även i de ungerska och kroatisk armeerna. Polen-Litahuen använde denna hussar typ ca 1530-1730.
Mer info hittar du på http://www.jasinski.co.uk/wojna/comp/comp06.htm
Den ungerske hussaren hade även kroatiska och serbiska motsvarigheter och varen lätt ryttare, utan pansar som använde sabel och båge tillen en börja men sedan gick över till att använde olika former av handeldvapen.
Den ungerske hussaren var till skillnad från sin polske kollega inte avsedd att användas som slagfältskavalleri utan hade sin hvuuduppgift i de "lilla kriget" som upptod armeernas vardag. Spaning, ärder, eskort förpost tjänst osv. Den ungerksa och kroatiska ryttarna visade sig var mycket skickliga på den här typen av krigföring under 30-åriga kriget och blev eftersökta soldater i många armeer. Enstaka hssar regmenten dycker under lsutet av 1600-talet upp i de flest armeer men de är få pga den begräsade tillgången på ungrare o dyl.
Istället börjad eman sätt upp förband som kopierade de ungerska hussarernas stridsätt och klädsel. Under krigen mellan Österrike-Ungern och Preussen på tog den här utveckligen fart på allvar.
Mer i del 2 som kommer snart.
/Daniel
Mycket förenklat låg det till så här:
Det fanns två typer av hussarer, en lätt eller "ungersk" typ och en tung eller "polsk" typ.
Den polske hsusaren avr en bepansrad lansiär som främst användes av polen-lithauen men små förband av likanade slag fanns även i de ungerska och kroatisk armeerna. Polen-Litahuen använde denna hussar typ ca 1530-1730.
Mer info hittar du på http://www.jasinski.co.uk/wojna/comp/comp06.htm
Den ungerske hussaren hade även kroatiska och serbiska motsvarigheter och varen lätt ryttare, utan pansar som använde sabel och båge tillen en börja men sedan gick över till att använde olika former av handeldvapen.
Den ungerske hussaren var till skillnad från sin polske kollega inte avsedd att användas som slagfältskavalleri utan hade sin hvuuduppgift i de "lilla kriget" som upptod armeernas vardag. Spaning, ärder, eskort förpost tjänst osv. Den ungerksa och kroatiska ryttarna visade sig var mycket skickliga på den här typen av krigföring under 30-åriga kriget och blev eftersökta soldater i många armeer. Enstaka hssar regmenten dycker under lsutet av 1600-talet upp i de flest armeer men de är få pga den begräsade tillgången på ungrare o dyl.
Istället börjad eman sätt upp förband som kopierade de ungerska hussarernas stridsätt och klädsel. Under krigen mellan Österrike-Ungern och Preussen på tog den här utveckligen fart på allvar.
Mer i del 2 som kommer snart.
/Daniel
