Bönders forslingsskyldigheter

[Jonnyolof]

Det är på många ställen omvittnat att det förr var vanligt med tvister mellan indelningshavare och bönder som var indelta att leverera skatt till officerare och andra kronans tjänstemän.
Dels kunde det röra i vilken form leveranserna skulle ske - in natura eller i penningar. Dels kunde bönder klaga på att leverans skulle ske till t.ex. officerens boställe och att detta låg långt bort.

Är det någon som känner till mer detaljer kring sådana tvister eller var det finns något skrivet om sådant?

En sak jag funderat på är om det gällde penningleveranser. Slapp bonden då en kanske långväga resa genom att han kunde skicka pengar med postgång?

[koroshiya]

Det är på många ställen omvittnat att det förr var vanligt med tvister mellan indelningshavare och bönder som var indelta att leverera skatt till officerare och andra kronans tjänstemän.
Dels kunde det röra i vilken form leveranserna skulle ske - in natura eller i penningar. Dels kunde bönder klaga på att leverans skulle ske till t.ex. officerens boställe och att detta låg långt bort.

Är det någon som känner till mer detaljer kring sådana tvister eller var det finns något skrivet om sådant?

En sak jag funderat på är om det gällde penningleveranser. Slapp bonden då en kanske långväga resa genom att han kunde skicka pengar med postgång?

Vilken period handlar det här om? Indelningsverket var ju ett system för att göra inkomster knutna till en viss skatt eller rättighet. Eftersom det just fanns en brist på kontanter.

Du vet att det gjordes listor på vad olika skatter var värda, och att tjänstemannen, officerarna och soldaterna fick rätten att kräva dessa skatter - så när förändrades det till att de fick rätt att istället betala i penningar? Kanske med en gång, för de som sålde till marknader? Men fanns det inte ämbetspersoner som biskopar som in på 1800-talet fick se till att få in de saker som stod i listan?

När det väl översattes till pengar måste det ha varit ganska lätt att skicka dem till den som skulle ha dem, oavsett hur det gick till.

Annat var det under medeltiden. När Peterspenningen infördes första gången var en representant tvungen att förklara för påvedömet att inkomsten var, "non in moneta, sed in victualibus". Och någon brödsäd eller annat lär väl inte ha skickats från Sverige till Rom.

Dimbo dombok tycker jag är en bra kombination på ett namn för en bok/böcker. Man kan skojöversätta till Doombook of Dimbo, om man plockar ordet från Domesday book. Nu ligger förstås Dimbo inte i Sjuhärad, men ändå.

Många sådana här gamla domböcker är ganska intressanta att läsa.
De visar också hur professionaliserat allt var senast på 1700-talet,
bland annat med systemet att bara skriva på halva sidan,
så att man fick ordentligt med plats för rättningar.
För de som inte har sett det så skriver man alltså i en spalt,
och slutar vid mitten. Papper måste man ha haft gott om.

Min tro är att professionaliseringen också gjorde det svårare att läsa. Och kanske var det så att skrivarna fick betalt per sida de skrev, eller något sådant.

Välkommen förresten, Jonnyolof Som inte så få som har studerat historia i Göteborg, har jag haft näsan i kyrkoböcker och annat från Sjuhärad. Eller, jag hade haft, om det inte vore så att det finns på mikrofilm och annat.

[Jonnyolof]

Tack Koroshiya!
Om du studerat historia i Göteborg förstår jag om du stött på Sjuhärad. Det var väl flera forskare där som intresserade sig för den trakten...
Jag har hittills främst intresserat mig för svenskt 1700-tal och det är det jag tänker på när det gäller leveranser. Bla har jag läst i Ingers Bonden i svensk historia att det blev mer vanligt under 1700-talet att man kunde omvandla naturaskatter till penningar. Vet inte hur vanligt det var, ibland var det väl till fördel för bonden och nackdel för mottagaren och tvärt om.

Postgången var nog någorlunda väl utvecklad under första halvan av 1700-talet, så jag antar att man kunde skicka pengar tvärs över riket om man nu vågade...

[Stefan Lundgren]

Trevlig hemsida du har jonnyolov, min far växte upp i Lerum utanför Göteborg av en far som föddes i Stenkyrkoförsamlingen på Tjörn och en mor som föddes i Hammerfest, men växte upp i Narvik.

Bönder körde lass, s k för skörslor, kol till järnbruk och hjälpte till att få in hö samt sädesslag på större gårdar är två exemplen.

Skulle vara trevligt om du är med i diskussionerna framöver och inte lämnar oss efter 50-100 inlägg (dock inte problematisk vad jag vet, men det är vanligt.

[Jonnyolof]

Tack för det Stefan!
Jag skall försöka vara med i diskussioner om det jag har något att bidra med. Kommer säkert också att starta fler trådar...

[koroshiya]

Tack Koroshiya!
Om du studerat historia i Göteborg förstår jag om du stött på Sjuhärad. Det var väl flera forskare där som intresserade sig för den trakten...

Postgången var nog någorlunda väl utvecklad under första halvan av 1700-talet, så jag antar att man kunde skicka pengar tvärs över riket om man nu vågade...

Lennart Andersson Palm var en - en härlig och entusiastisk människa. Han brydde sig noll om fasader, ty kunde han ofta ha kom ihåg-lappar skrivna på handen. Har aldrig annars sett en vuxen människa skriva på sig själv, men det fungerar uppenbarligen, och eftersom han snart är 80 år kan det väl inte vara så farligt med bläck på hand och handled.

Han är en duktig forskare, och har väl skrivit bland annat Borås historia. Att det för honom kom att handla mycket om statistik tror jag är för att han började som ekonom. Han gillar att räkna på det som finns och att försöka pula med sannolikheter och annat.

Jag tycker också att hemsidan är bra, med många exempel från domböcker. Fallen ger oss insikter och perspektiv.

[Jonnyolof]

Jo, Palm har jag läst en del av. Han var väl en drivande kraft bakom projektet där man indexerar domböcker och kyrkoböcker, kanske fortfarande...
Christer Ahlberg var väl också inne på Sjuhärad...

[Hans]

Välkommen Jonnyolof.

För oss (jag) som inte är så bevandrad i de trakterna.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Sjuh%C3%A4radsbygden

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Du Jonnyolof, har du kommit i kontakt med Gustav Utterströms bok ”Jordbrukets arbetare” och de fem banden om svensk jordbrukshistoria som utkom omkring 2000, den sistnämnda finns även på webben som pdf-format.

https://www.ksla.se/bibliotek/fembandsverket/

Där synnerhet det tredje bandet som dra upp böndernas skörslor och även de andra banden gör det förutom det första. Utterström tar också upp böndernas skörslor.

Stefan

[koroshiya]

...
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sjuh%C3%A4radsbygden

MVH

Hans

Man vet att man är i centrum av universum när häraderna heter saker som Veden (rik på skog), Mark (gränsområde) och Redväg (Ridvägen helt enkelt).

[Jonnyolof]

Du Jonnyolof, har du kommit i kontakt med Gustav Utterströms bok ”Jordbrukets arbetare” och de fem banden om svensk jordbrukshistoria som utkom omkring 2000, den sistnämnda finns även på webben som pdf-format.

https://www.ksla.se/bibliotek/fembandsverket/

Där synnerhet det tredje bandet som dra upp böndernas skörslor och även de andra banden gör det förutom det första. Utterström tar också upp böndernas skörslor.

Stefan

Jo, jag känner till dessa arbeten och har faktiskt Jordbrukets arbetare i min bokhylla, men jag har inte kollat vad de skrivit i ämnet. Skall göra det...

[Patrik Öbrink]

Sjuhäradsbygden kallades "utdöingsbygd" i ett inslag i SVT 1986:





För övrigt en intressant inblick i livet på landsbygden i en delen av landet. Han som lagt ut klippet har funnit det nödvändigt att lägga ut undertexter.

[koroshiya]

En ung Dan Korn i programmet också.

Som jag pladdrade om häradsnamn - Gäsene är sött. Det består av en form av ordet gås, och vin, betesmark. Man får väl tro att gässen stannade och käkade där på sina årliga förflyttningar.

[koroshiya]

Det är på många ställen omvittnat att det förr var vanligt med tvister mellan indelningshavare och bönder som var indelta att leverera skatt till officerare och andra kronans tjänstemän.
Dels kunde det röra i vilken form leveranserna skulle ske - in natura eller i penningar. Dels kunde bönder klaga på att leverans skulle ske till t.ex. officerens boställe och att detta låg långt bort.

Är det någon som känner till mer detaljer kring sådana tvister eller var det finns något skrivet om sådant?

En sak jag funderat på är om det gällde penningleveranser. Slapp bonden då en kanske långväga resa genom att han kunde skicka pengar med postgång?

För att komma tillbaka till ämnet.

En göögling gav det här.

https://www.postmuseum.se/bocker/1986/1 ... onsson.pdf

Det förekom stölder, så man fick inte skicka pengar eller värdesaker, men det verkar man ha gjort ändå. Sedan står det att banken gav ut sedlar, som man kunde få pengar för, mot att man personligen dök upp.

Riksbankens transport-
sedlar som började utges 1701 löste inte problemet , även om de på grund av
myntbrist vann viss spridning, ty de måste överlåtas skriftligen när de bytt e
ägare och kunde inte användas i statens kassor. Från 1726 blev det möj ligt
att använda transportsedlarna i publika kassor, vilket ledde till att utgiv-
ningen ökade ; kopparplåtar vandrade in i bankens kassor och sedlar till
motsvarande belopp ut. En statsanställd som kom med sin löneassignation
till en räntmästare i landsorten kunde , klagades det dock så sent som 1735,
få betala ända upp till 12 % !age (provision) avsedd att täcka räntmästarens
kostnader för transport av plåtmynt. Den mera lättsinniga ekonomiska poli-
tik som inleddes med 1738/39 års riksdag medförde att staten hos riksban-
ken lånade sedlar som inte motsvarades av någon insättning av mynt , det
som i dag kallas finansiering med sedelpressarna . Följaktligen började all-
mänhete n misstro sedlarna vilka föll i värde i förhållande till det metalliska
myntet.

Men det här var väl inte att tänka på för en frälseskattebonde, som väl knappast hade någon sådan typ av lön. Pengarna de fick in måste väl alla ha varit för att folk köpte deras varor.

Du Jonnyolof, har du något exempel på en tvist? Kanske finns det i någon dombok?

[Jonnyolof]

Jag har ett exempel som jag ännu inte lagt ut på hemsidan. Jag uppfattar det som att landshövdingen svar är att indelningshavaren har rätt att skatten levererad in natura om han så vill. Bönderna förbinder sig att årligen leverera 45 daler. Har kollat i jordeboken där det framgår att den indelta skatten från hemmanet är 26 daler. Förstår inte hur denna skillnad har uppkommit.

Lagmans Notarien Monsieur Eric Smedmarck lät ingifwa en emillan honom å Lieutnantens Wälborne H:r Georg Christian von Freses wägnar och åboarne på Skattegården ingången förening, angående resterande skatt för åhr 1735 och det mera, lydande ord från ord som föllier:
Såsom Lieutnanten Wälborne H:r Georg Christian von Frese warit föranlåten at lagligen instämma och tilltala oss samtelige åboer på Hedared Skattegården till detta nu påstående ordinarie höste ting med Weden härad ej allena för resterande skatt för förledit åhr 1735, utan och hela detta åhrs ränta, jemte omkostnad och skadestånds ersättning med mera, i anledning af Höga Landshöfdinge ämbetets resolution af d. 10 Septembr 1735, som förmår at ränte tagaren är intet betagit få sin afrad och ränte persedler in natura på sitt boställe, enär han det åstundar. Och som wij samtelige Wälbemelte H:r Lieutnant von Freses löningz åboer på Hedared Skattegården hafwa af oförstånd och enfaldighet igenom supplique till Högbemelte Landshöfdinge ämbetet förorsakat Wälborne H:r Lieutnanten sådan oro, som billigt med näps borde ansees; men i anseende till sådan wår enfaldighet, bönfalle wij ödmiuke. Wälborne H:r Lieutnanten gunst benäget täcktes detta wårt förseende eftergifwa samt nu otwungit och af god willia förklara och förbiuda oss här igenom at så wäl för förledit åhr 1735 som innewarande 1736 och sedan alt framgent så länge H:r Lieutnanten detta hemman på lön innehafwer oafkortat och åhrligen, få för afrad som ränte persedler i ett för alt wid rätta tiden på åhret, eller enär oss antydd warder på tid och ort som befalles erlägga och betala fyratijo femb dahl:r smt i ond och god tid. Hwad detta jemte förledit åhrs resterande räntor och skatt angår förplickta wij oss efter förenemde utfästelse inom nästkommande åhr 1737 antingen på Lerdala, eller hwarest H:r Lieutnanten behagar determinera at infinna och aldeles betala liquidera och afsluta alt hwad hos oss kan innestå. Äfwen wäl betala wij nu straxt till H:r Lieutnantens fullmächtige för giord omkostnad, efter des på wår enträgna anhållan och fattigdoms skull benägna eftergift åtta dahl:r smt, hwilket alt af oss oryggeligen hållas skall, som under wåre namns undersättiande i wittnens närwaro på det kraftigaste stadfästes af Borgstena d. 20 Octobr 1736.