Därifrån kom en strid ström av "anti-carlsk" propaganda och satir ända till 1620-talet, då Gustaf II Adolfs polska fälttåg satte stopp för den.
Vad de tyckte om Hertig Carl förstår man lätt i denna satir på hertigens heraldiska vapen:
- 2025-03-13 18.05.09.jpg (45.49 KiB) Visad 3895 gånger
(Hämtad ur Historia om then omilde Hertig Carls Regemente)
Tonen sätts ofta redan i skrifternas titlar, som i Hertig Carls Slacktarebenck. Där konstaterar författaren att Hertig Carl
lät föra Swenske män i onödigt krig och blodbad,
och lika som får till slagtabencken.
Så här beskrivs rättskipningen i en nidvisa:
Stegel och hjul
Från Nyår till Jul,
Galge och gren
War alltid gemen;
Halshugga och räckja,
Pina och sträckja
Utan dom och lag
Måst hwar 8:de dag,
War föreståndarens sätt,
Mot lag och rätt.
Somlige han steglade
Somlige hängde,
En part han i fängelse stängde,
Sedan lät han them springa
Öfwer en Bödelsklinga.
Så skedde i Sjutton år,
Förr än han lades på bår.
Till slut dog hertigen och det var förstås en glädjens dag för den landsflyktiga. De tillägnade jordfästningen en dikt på knittel, Kyrkjocermonier i Hertig Carls begrafning.
Här är ett utdrag:
Först war altaret intet beklädt
Stod blott och bart allt slätt;
Ej heller war ljus upsätta,
Som gemenlig brukas med rätta.
En Calvins Präst med swartan kappa,
Swart var både håsor och jacka,
Bar en bok uti sin hand;
Sökte länge förr än han then fandt
Then Text han läsa wille
Och hans församling kunde gille.
Han las i Bok efter sitt sätt,
Alla mente thet war rätt.
Ther worn Calwar hwita och röda,
Slätt ingen offrade för then döda.
Sedan kom then andre fram,
Tala och swatza kunde han:
Han talte mycket om Guds försyn,
War klok och lärd, rätt som ett Swin.
Beslöt så sin predikan god,
Att CARL som på båren stod
War wisst hos Gud med lif och själ,
Bewiste thet hwarken med skrift eller skjäl,
Thermed blef begrafningen all,
Djäknarna sjöngo och klåckan small.
Jag såg ther ingen gråta eller grina,
Ej eller blef sungit: Salve Regina!
Det finns också en liten dikt om Hertig Carls grav:
I thenna här graf
Thet säger jag,
ligger begrafwen
Till yttersta dagen
Carolus Dux Svecorum Crux.
I dessa skrifter kallas han inget annat än Hertig Carl eftersom de landsflyktiga inte ansåg att han var legitim kung.
Under Gustav II Adolfs polska fälttåg på 1620-talet beslagtogs skrifter och böcker som till slut hamnade på Stockholms slott, där kungens dotter Kristina intresserat läste dem.
