Svensk-Danska kriget 1709-1721

[Johnny Puma]

Är intresserad av de svensk-danska striderna under stora nordiska kriget. Hur kommer det sig att Sverige inte kunde utnyttja segern vid Helsingborg bättre och landstiga vid Själland? Hade danskarna sjöherraväldet?

[Gavrilo Princip]

Är ingen expert på detta, men jag gissar att svenskarna var för mycket bundna av stridigheter i öster för att kunna sätta in några styrkor av betydande omfång i Danmark.

[von Adler]

Armén som vann slaget vid Helsingbord skeppades över till Tyskland och vann slaget vid Gadebusch innan den stängdes in och tvingades kapitulera vid Tönningen 1713.

[Ben]

Är intresserad av de svensk-danska striderna under stora nordiska kriget. Hur kommer det sig att Sverige inte kunde utnyttja segern vid Helsingborg bättre och landstiga vid Själland? Hade danskarna sjöherraväldet?

En kombination av en rad orsaker, t.ex.:

1. Kungen befann sig i Bender och rådet var ovilligt att ta kraftiga egna initiativ.
2. Den danska flottan,
3. Problem med att hitta medel för att utrusta den svenska flottan till dess fulla styrka.
4. Pesten
5. Flottans uppgift försöka blockera Finska viken så att ryska fartyg inte kunde ta sig ut i Östersjön.
6. De baltiska fästningarnas trängda läge och frågan om hur (eller om) man kunde skicka större truppstyrkor från Sverige till deras undsättning.
7. Rådets åsikt att fred bäst kunde uppnås genom att Sverige gick sjömakterna till mötes och dessa sedan satte diplomatisk press på Danmark.
8, Kungens prioritering av kriget mot Ryssland, d.v.s. att hans turkiska politik byggde på att en svensk armé fördes över till Polen.
9. Meningsskiljaktigheterna mellan kungen och rådet. De bedrev båda utrikespolitik, men med olika mål.

[Gavrilo Princip]

Är intresserad av de svensk-danska striderna under stora nordiska kriget. Hur kommer det sig att Sverige inte kunde utnyttja segern vid Helsingborg bättre och landstiga vid Själland? Hade danskarna sjöherraväldet?

En kombination av en rad orsaker, t.ex.:

1. Kungen befann sig i Bender och rådet var ovilligt att ta kraftiga egna initiativ.
2. Den danska flottan,
3. Problem med att hitta medel för att utrusta den svenska flottan till dess fulla styrka.
4. Pesten
5. Flottans uppgift försöka blockera Finska viken så att ryska fartyg inte kunde ta sig ut i Östersjön.
6. De baltiska fästningarnas trängda läge och frågan om hur (eller om) man kunde skicka större truppstyrkor från Sverige till deras undsättning.
7. Rådets åsikt att fred bäst kunde uppnås genom att Sverige gick sjömakterna till mötes och dessa sedan satte diplomatisk press på Danmark.
8, Kungens prioritering av kriget mot Ryssland, d.v.s. att hans turkiska politik byggde på att en svensk armé fördes över till Polen.
9. Meningsskiljaktigheterna mellan kungen och rådet. De bedrev båda utrikespolitik, men med olika mål.

Ytterligare en sannolik orsak var den, att det faktum att kungen befann sig så långt bort från Sverige försvårade möjligheterna till att effektivt styra landet och ta erforderliga beslut härom liksom i andra frågor. Änkedrottning Hedvig Eleonora var gammal och knappast insatt i militära operationer. Barnbarnet Ulrika Eleonora var för ung och oerfaren för något dylikt, och den äldre systern Hedvig Sofia var död sedan ett år tillbaka.

Rådet sände därför en delegation till kungen och bad honom ge sitt medgivande till att Ulrika Eleonora skulle kunna fungera som ställföreträdande regent och ge legitimitet åt frågor som avhandlades vid sammanträden. Sannolikt ingick inte militära frågor i detta, utan där var det nog fortfarande konungen som hade sista ordet. Och som sagt bidrog nog det geografiska avståndet till att kungen och hans stab inte hade en klar bild av läget - mycket hann ju hända på den tid det tog att skicka bud mellan kungen och rådet hemma i Stockholm och vice versa.

[Ben]

Rådet sände därför en delegation till kungen och bad honom ge sitt medgivande till att Ulrika Eleonora skulle kunna fungera som ställföreträdande regent och ge legitimitet åt frågor som avhandlades vid sammanträden. Sannolikt ingick inte militära frågor i detta, utan där var det nog fortfarande konungen som hade sista ordet. Och som sagt bidrog nog det geografiska avståndet till att kungen och hans stab inte hade en klar bild av läget - mycket hann ju hända på den tid det tog att skicka bud mellan kungen och rådet hemma i Stockholm och vice versa.

Knappast så mycket som "ställföreträdande regent". Ulrika Eleonora fick säte i rådet och gavs två röster. Däremot förekom det förvisso grupperingar som ville ha en sådan ordning, men det hade knappast prinsessan själv gått med på.

Sedan gällde det i mindre grad problem med "klar bild av läget" eftersom rådet naturligtvis i motsvarande grad hade svårt att veta vad som hände i Turkiet. Skillnaden var snarare att rådet hade en uppfattning om vad som borde göras och kungen hade en annan.

[Varulv]

"Svensk-Danska kriget 1709-1721" het Elleveårskrigen i dansk krigslitteratur etter årstallet fra 1709 til 1720. Den var hovedsaks en maritim konflikt omkring den dansk-norske forbindelsen over Skagerrak/Kattegat, herredømmet over Østersjøen omkring kommunikasjoner mellom Sverige og de tyske provinsene og ambisjonene om å gjenerobre Skåne.

I 1710 ble danskene som invaderte Skåne, slått av general Stenbock som deretter på Karl 12.s ordre kom seg over til Rügen, derfra toget hans hær vestover helt fram til Tønning, slått en dansk hær på retrett - bare for å bli tvunget til overgivelse i 1713. Deretter konsentrerte de allierte seg om å utrenske de svenske besittelsene på Svensk Pommern og Stralsund, noe som sluttet med Karl 12.s flukt i desember 1715. Karl 12. invaderte Norge to ganger, den første gang uten å kunne ta festningene og den andre gang for å ta Frederiksten festning i 1718. Det ble hans død.

Siden 1711 hadde norske hærer rykket inn i Båhuslen, men ofte uten å oppnå resultater med lite strid, da forsyningsmangel og dårlig organisasjonsevne var en større trussel enn svenske våpen. De norske hæravdelingene kunne ikke gjøre meget i møte med et svensk forsvar i dybde. Det ble lettere da Tordenskjold kom fra sjø og tok Marstrand for å utgjøre en trussel mot Gøteborg i 1719. Men freden kom før danskene var i stand til å vinne noe som helst.

I slutten ble krigen lite annet enn sløseri av liv, penger, prestisje og briste ambisjoner. Det eneste håndfaste resultatet for Frederik 4. av Danmark-Norge var ødeleggelsen av det selvstendige gottorpske hertugdømmet som i 1600-tallet hadde vært en alvorlig trussel mot Danmark. Det skulle likevel ta et par generasjoner før "det gottorpske spørsmålet" ble historie for godt for de danske kongelige. For Frederik 4. var det en magre tørst for elleve år med en meget kostbar krig som skulle gjenerobre det tapte fra Roskildefreden.

Til tross for at det var en maritim krig, hadde den dansk-norske flåten bare møtt den svenske flåten få ganger, og det var bare et par ganger det kom til et storslag med dødsfall og mer enn neglisjerte fysiske skader. Begge parter var mer opptatt av å holde deres flåter intakt som fleet-in-being fremfor et avgjørende oppgjør. Køge bukt-sjøslaget i 1710 var meget nært på for danskene. Rügen-slaget var det eneste storslaget der begge parter sloss i samlet styrke med en vilje til å engasjere hverandre, da begge var mer opptatt av å utmanøvrere hverandre i de fleste blodløse engasjementene i 1711-1715.

På land vist svenskene seg å være bedre ledet og bedre organisert enn danskene som hadde bedre kvalitet på sine ryttere og flere regimenter, men som kom til kort i møte med svensk besluttsomhet og dyktighet i hender på kompetente menn. Dette fulgt til nederlagene ved Helsingborg og Gadebush.