Karolinernas Dödsmarsch och Fynd

[MetalCrue]

Hejsan!

Är det någon som besökt och funnit eller vet om någon som gjort något fynd av saker som Karolinerna lämnade efter sig på fjällen under Dödsmarsschen eller är allt hittat av lokalbefolkningen sen den tiden?
Vet att sakerna skall lämnas till museum isåfall ,finns det något museum som har en saker ?

Har ni intressanta artiklar så bidra gärna!

Är även intresserad av andra artifakter som hittats från Karolinerna allt från uppgrävda vapen till gamla eldplatser
Har ni någon annan artikel från något annat slag de deltog i som fynd har påträffats så bidra gärna.

Alla gevär på Militärmuseét är dem äkta från tiden om någon vet?

Tack på förhand!

[Der Löwe]

Jag har gått fjällmarsch med luftvärnstekniker från ATS i Östersund till de båda Karolinermonumenten i närheten av Sylarna vid ett flertal tillfällen. Det finns många historier kring hur kropparna låga kvar som vitnande ben långt efter deras död. Norska patruller hämtade slädlass efter slädlass med vapen och utrustning. 20 år senare sändes en expedition upp från svenska sidan, bla hittade man lokala samer som använt en del av de upphittade kläderna, officerskappor med guld och hattar med plymer. En historia från 1900 talet var en dam som använde en kommendervärja som spiskrok, hon ville inte sälja den eftersom den skydda så bra från gnistor, hon kunde dock övertalas när hon med i betalningen fick en betydligt enklare värja men med samma funktionsnivå. A4 monumentet sägs stå på den plats som överblickar bäcken där den sista kanonen övergavs och sänktes i vattnet, lavetten användes naturligtvis till ved för att värma förfrusna artillerister. Jag länkar till några sidor jag googlat fram med hjälp av namnen få monumenten. På sommaren kan det bli en fin tur, med en fantastisk övernattningsplats vid Enbågen där Enan gör en böj som lämnar en rik ljungmatta, men se till att du inte öppnar tälet om du hör något utanför tältet.....

http://freepages.genealogy.rootsweb.anc ... e/arm.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karolinern ... B6dsmarsch
http://jhlitt.wordpress.com/2013/05/08/ ... odsmarsch/
http://www.svenskaturistforeningen.se/s ... krivning1/
http://op.se/lanet/are/1.6189944-karoli ... gt?m=print
http://www.karoliner.com/~karolin/index ... hen-vinter

[MetalCrue]

Tack för berättelsen och länkarna!

Intressant, vad syftar du på att inte öppna tältet...de gamla spökhistorierna om att folk sett skepnader med karolinuniformer? eller bara farliga djur ?

Tack !

[Der Löwe]

Det finns ju en del spökhistorier. Vi berättade det där och gav våra soldater de råden för att höja effekten av besöken vid monumenten, glimten i ögat behövs ibland när det tas på rätt sätt. Vi var 2-3 befäl och kanske 12-20 soldater som gick marschen de tre åren vi besökte samma platser, marschen företogs i uniform men var helt civil i sin karaktär förutom vid start, mål och vid uppställningen vid monumenten. Soldaterna delades upp i tältlag som sedan marscherade och rastade själva men följde gemensamma dagsmål och delmål med fasta tider. Septembernätterna är relativt långa så spökhistorierna var ju nåt att prata om när mörkret föll.

[MetalCrue]

Kan förstå det!

Ni har inte upplevt något?

Har läst om det som de andra upplevt där

[frodeh]

Der Løwe har gitt god oversikt ser det ut til. Jeg skal bare legge til en tekst fra Historisk Tidsskrift ca 1880, som angir et forløp fra den tidens historikere. Merk at teksten er datatolket (OCR) så det er mange gåtefulle feilstavinger, men om man er interessert går det å lese på datidens forvaltningsdansk.

Dessuten framgår kanskje at den enkleste måten å finne etterlatenskaper fra Armfeldts hær er å lete på gamle gårder og spørre om hva de kan ha liggende. Datidens nordmenn i disse strøkene var fattige folk som nok ikke lot disse tingene ligge på fjellet når ryktene begynte å gå.

Ellers så er det lett å lese hvilken tragedie det må ha vært. Hæren var i utgangspunktet nedslitt ved avreisen fra Trondheim (sykdom, utslitte uniformer og dårlig vær - foruten krigshandlingene). Og disse fjellene i Desember kan være nesten umulige å ferdes i. Jeg mener å huske at noen studenter på 90-tallet led samme skjebne under det jeg oppfattet som liknende omstendigheter; sterk vind, sterk kulde og ikke ly for vinden etter at teltet blåste vekk.

Da uveiret havde lagt sig lidt, kom Emahusen med
sine skiløbere op paa Qeldet. Åf et brev, som ban kort
efter skrev, hidsættes:

„ Jeg er ikke istand til at skildre den sven-
ske hærs undergang saaledes, som jeg har seet den.

Paa hele fj eldet er der ingen ved at finde, og

da de sidste marscherede op paa Qeldet, begyndte uvei-
ret, som vedvarede paa fjerde dag. Det var et sørge-
ligt og gyseligt syn! Menneskene laa døde i hobe paa
30, 40, 50 og flere, i fuld mundering med randsel paa
ryggen, nogle med geværet i armen; andre laa .døde
ved veien med mad i haanden, ja endog i manden;
rytterne stod paa hovedet i sneen langs veien, saaledes
som de var kastede af hestene, mange havde slaaet
kolbeme af sine geværer for at gjøre op ild med —
nei, jeg kan ikke beskrive det! Jo længere man kom
op paa fjeldet, des flere døde mennesker og heste fik
man at se. Blot faa saavel af kavalleriet som in£ante-
riet kan være komne over Q eldet; de, som er det, maa
Yære forfrosne, hvad rang de end indehar; thi uvei-
ret og kulden var altfor gjennemtrængende ^ \

Endnu 22 aar senere stod dette syn levende for
hans øine. „Jeg saa — skriver han — vel den halve
del af folkene og en hoben heste ligge død paa fj eldet
og nogle hundrede heste omkringløbende med sadel og
fuld eqvipage, hvilke ikke andet kunde end maatte kre-
pere. Man kan tænke, til hvad yderlighed nøden gik,
at, da Qeldet var bart uden skov, havde den gemene
mand af mangel paa brænde slaget skjæfteme fra deres
gevær, lagt dem i dynge tilsammen og gjort en ild op
deraf for at varme sig ved; jeg fandt sommesteds fol-
kene, ligesom de havde lagt sig om ilden, døde.^

Skiløberne medbragte fra fjeldet flere læs gevær-
piber, sabler og andre gjenstande. De efterladte kano-
ner, deriblandt de tre, som var tagne ved Stene, blev
ogsaa Nordmændenes bytte. Efter dem kom bønderne
fra de tils tød ende bygder for at plyndre, og paa flere
gaarde skal der endnu findes forskjellige værdifulde
sager, som hidrører fra denne begivenhed.

Paa Enbogen, næsten helt nede ved grænsen mod
Merakerj fandtes liget af en høitstaaende officer, hvis
forgyldte kaarde og breve bragtes til Budde. Hvem
det har været, ved man ei med bestemthed at sige.
Sandsynligvis har det ikke været nogen • anden end
Armfeldts næstkommanderende, generallieutenant de la
Barrel Jii andre officerer omkom oberst v. Gerdten,



' Emahusen til Bertouch 28 januar 1719.

' Relationer, som kundskabeme fra Sverige har indbifagt 21 novbr,

1719. De la Barre næynes ikke senere. Det af ham komman-
Hist. Tidsskr. 2 E. II. 17



258 0. A. ØVEBLAND.

overkommissær Werling og fortifikationskaptein Osen*
stierna.

Under almindelige veirforhold vilde Armfeldts tfl-
bagetog have været lige saa beundringsværdigt, som
hans indfald havde været. Det har dog væsentlig kan
vakt opmerksomhed ved de overdrevne forestillinger,
man har havt om det tab, som hans hær skal have
lidt paa veien, over igeldet. Saaledes har man i almin-
delighed anslaaet det til 4000 mand, ja enkelte har
endog paastaaet, at kun 5 — 700 mand vendte nskadte
tilbage fra Norge. Norberg opgiver tabet af soldater
til 600 døde, 200 af kulden skadefrosne og 300 syge
foruden den største del af trotskuskene. Sandsynligvis
har han havt authentiske dokumenter at støtte sig tfl.
Dette bestyrkes end mere ved en liste, som findes i
det norske rigsarkiv, og om hvis paalidelighed der ikke
kan være tvivl, naar man sammenligner den med de af
I. Manckell i „Uppgifter rorande svenska krigsmagtens
styrke etc." meddelte oplysninger. Efter den stod der
i juli eller august maaned 1719 ved Gefie 871 mand
kavalleri og 4,504 mand infanteri- En nøiagtigere on-
dersøgelse med hensyn til, hvilke tropper hørte til den

derede nylandske kayaUeriregiment førtes 1721 (og maaske ogiaa
tidb'gere) af hans broder, Robert Fredrik de la Barre, der loiii
friyiUig med oberstlieutenants rang fulgte med hæren til Nozge.
Ennes henfører (Minnen af Karl XIFs krigare I, 224) generalens
død til 1724, men dette er maaske kun en antagelse bygget pas^
at der i det nævnte aar foretoges en omorganisation af regimentet»
Heller ikke er hans ørrige opgaver her ganske nøiagtige.
^ Af kavalleri: Åbolens regiment 402 og !N'ylandB 469 mand. Af
infanteri: Åbolens 203, Bjømeborgslens 71, Dalregimentet 1,175,
Tayastehutilens 245, Helsingens 766, Yiborglens 63, SaTolax med
iXyslotslens 325, Nylands 193, Østerbottens 415 og Jemtelanda
regiment 1048. Paa grund af ' de nylige og store udskriTninger til
dette tog kan der ei godt ^ntages, at nye har fundet sted i Sve-
rige og naturligvis heUer ikke i det af Russerne okkuperede Fin-
land. — De saakaldte tre- og femmænnings regimenter var i følge
norske kundskaber hjemforlovede i slutningen af februar eller be-
gyndelsen af marts maaned.

[Ben]

Ellers så er det lett å lese hvilken tragedie det må ha vært. Hæren var i utgangspunktet nedslitt ved avreisen fra Trondheim (sykdom, utslitte uniformer og dårlig vær - foruten krigshandlingene). Og disse fjellene i Desember kan være nesten umulige å ferdes i. Jeg mener å huske at noen studenter på 90-tallet led samme skjebne under det jeg oppfattet som liknende omstendigheter; sterk vind, sterk kulde og ikke ly for vinden etter at teltet blåste vekk.

Även om förlusterna under marschen var stora nog så har säkerligen omständigheterna (terrängen) starkt bidragit till den speciella status som "karolinernas dödsmarsch" har fått. I reella tal lär förlusterna i samband med huvudarméns reträtt från sydöstra Norge till Bohuslän och Dalsland ha varit mycket större, men i det fallet rörde man sig i mer tättbebyggda trakter och i en kanske mindre fantasieggande natur.

[Ördög]

På Flashbacks forum finns en tråd om spökhistorier med anknytning till dödsmarschen, och vidare länkningar till bland annat Utsidan och Ghosthunters.se.

Karolinernas Dödsmarsch 1719 - Spökhistorier & Fenomen

[Signalvargen]

Dödsmarschen är en av världens största fjällkatastrofer alla kategorier. Terräng, väder, korta dagar, allmän slitenhet hos truppen samt dålig utrustning & underhåll samverkar. Fjällterrängen är ju tämligen öppen runt den s k Jämtlandstriangeln, så vinden får rejält med spelutrymme.Jag gick själv på Nyårsskidtur i näraliggande Anaris-fjällen i slutet av 80-talet när det hastigt blåste upp och det blev kämpigt före vi nådde stugan i dunklet. Värt att notera är att STFs stuga söder om Helags (Fältjägarstugan) har sin upprinnelse i en sentida händelse när soldaterfrån I 5 förolyckades på vintermarsch mellan Ramundberget och Helags.
Jag har besökt Karolinermonumentena sommartid och även en solig dag finns det något ödesmättat i luften omkring. Skall kika närmare på länken med spökerierna...

[Dalmas]

Jag har för mig att det ska finnas berättelser om att det ska finnas en kanon kvarlämnad nånstans längs vägen som ingen hittat? Jag var i Handöl under min värnplikt och iom att jag hade anor med på fjället som dog där kändes det lite speciellt.

[MetalCrue]

Jag har för mig att det ska finnas berättelser om att det ska finnas en kanon kvarlämnad nånstans längs vägen som ingen hittat? Jag var i Handöl under min värnplikt och iom att jag hade anor med på fjället som dog där kändes det lite speciellt.

Det är blixt kanon du tänker på? som sägs ligga någonstans i skogen.

De var så att en herre vid namn Blixt skulle ha funnit en "Udda stubbe någongång på 1920 talet och gått fram för att se vad det var och stubben var "Kall som järn" och fylld med mossa i öppningen.
Men blixt bodde senare i Kiruna och ingen har lyckats lokalisera kanonen även efter hans anvisningar.
Så den förblir en sägen tills någon hittar den.

[Gyps]

Kollade på senaste Antikrundan på TV och där var det en man som hade hittat en ganska fin karolinsk värja på fjället.
Det hade varit en dröm att göra ett sånt fynd.

[millgard]

Norrmännen och fjällbefolkningen var under många år uppe och letade rätt på det mesta av värde som fanns att ha vara på. Det mesta plockades nog samma sommar, men mycket hittades säkert efter hand de närmaste åren. Av det som eventuellt skulle kunna hittas idag är nog allt utom eventuella små artilleristycken helt bortrostat och uppmultnat. Men på någon gammal vind ligger det säkert både ett och annat, särskilt på den norska sidan.

[millgard]

Apropå det så är ju en karolinervärja ett fascinerande vapen. När man håller den i handen och svingar den förstår man om inte förr vilket fruktansvärt vapen det var, särskilt i kombination med häst. På officersmässarna fanns det förr dylika värjor hängandes på väggen och det var alltid skoj att haka ned en, studera skråmorna och spåren efter flitig användning och provsvinga lite när ingen tittade på...

[KoteGaeshi]

Ja, infanterivärjan (heter den m/1680 kanske?) är verkligen ett stycke metall som känns som ett vapen så fort man får den i handen.. även med vita handskar och "inte en taaanke" på att svinga den...