1. Kungen kunde inte bära harnesk pga av tidigare skada. Sannolikheten att tappa kontrollen torde varit ännu större om han hade smärtor pga harnesk.
2. Han var närsynt, risken att komma i från de egna är ändå rätt stor.
3. Hans häst var "för stark"
4. Nådastöten var ett huvudskott.
WikipediaKungen hade just, tillsammans med några tyskfödda officerare i svensk tjänst, nått fram till den svenska centern då de stötte ihop med Götz kyrassiärer och kejserliga officeren Moritz von Falkenberg träffade honom med ett skott genom lungan.
Frans Albrekt av Sachsen-Lauenberg och de andra officerarna valde i detta läge att försöka fly undan den stora övermakten. Gustav II Adolf föll av Streiff, släpades med en bit och blev sedan liggande. Han fick flera värjstick, plundrades (bevittnat av Ottavio Piccolomini som fick hans kyller), och sköts till slut genom tinningen. Agerandet tyder på att de som dödade kungen antingen inte hade en aning om vem han var eller också var läget så kaotiskt och händelseförloppet så snabbt att ingen hann tänka någon vettig tanke överhuvudtaget. Antagandet att de kejserliga medvetet skulle ha undvikit att försöka tillfångata den svenske kungen levande faller på sin egen orimlighet.
Frågan är dock, borde han ha lett från bakom de egna linjerna? Många framgångsrika militära ledare leder från just fronten, längst fram för där råder bäst överblick. Han stupade när han drog med sig de småländska ryttarna i ett motanfall mot pappenheimarna och de hårt ansatta svenska linjerna sviktade. slaget slutade med en marginell svensk seger, vi höll slagfältet.
Förresten, har hans grav öppnats för analys likt Karl XII´s?