Bortsett från att ditt påstående baseras på en felaktig utgångspunkt ("stölderna" var inte stölder när det begav sig) så: Klart det kan. Varför inte.Anders Ström skrev:Stulna saker kan inte vara en del av vårt kulturarv.
Som Hexmaster också påpekade: Det betraktades inte som stöld på den aktuella tiden utan som en helt berättigad del av krigföringen. Det blir mycket besvärligt om vi idag ska ogiltigförklara alla normer och lagar som gällde på 1600-talet och så att säga "ställa begångna fel till rätta". Eller ska vi acceptera dem på alla områden utom just krigsbyten? Kan vi i så fall utgå från att de som 1648 ägde konstskatterna i Prag alltid hade kommit över dem på sätt som skulle vara acceptabla idag? Inte för billigt? Inte genom ett mått av tvång?Anders Ström skrev: Stulna saker kan inte vara en del av vårt kulturarv. Det är lika mycket eller ännu mer en del av det frånhänta landets kulturarv. Alla skäl mot att återlämna det är endast snålhet värdig Molieres Harpagon. Det kan inte omskrivas med kulturarv eller legitimt tagande. Skulle man i Prag verkligen kalla en av de värsta katastroferna i stans historia för legitimt? Knappast. Visst kan man återlämna till länder som inte fanns då. Danmark har ju återlämnat kulturskatter till Norge och Island, om än inte krigsbyten, som mer är en del av deras kulturskatter än Danmarks.
Delvis. En del av bytet kom från privatägda palats o.dyl.von Adler skrev:Ska grejerna lämnas tillbaka får det väl bli till Karl von Habsburg?
D.v.s. om man hade erövrat något på en plats och börjat föra det därifrån så skulle det få föras vidare. Bara det som fanns kvar på samma plats som när det togs skulle återställas.[§ 15] Auch die Archive, Urkunden und andere bewegliche Sachen, wie etwa das Kriegsmaterial, das in den vorerwähnten Orten zur Zeit der Eroberung vorgefunden wurde und sich dort bis heute unversehrt befindet, sollen zurückgegeben werden. Was aber nach der Eroberung von anderswoher dorthin verbracht wurde, es sei in den Schlachten erobert oder zum Gebrauch oder zur Aufbewahrung durch die Eroberer dorthin verbracht worden, soll mit ähnlichem Zubehör und den Kriegsvorräten vorher weggebracht werden dürfen.
)Jaha? Har man några argument, du som kan?Anders Ström skrev:Om det ska betraktas som stöld eller krigsbyte är enbart en fråga om terminologi. I Prag säger man nog annorlunda.
Vad har det med någonting alls att göra? Om vi, för att göra ett tankeexperiment, skickar Silverbibeln till Prag, vart ska de då skicka den?Anders Ström skrev:Hurvida Prag förvärvat föremålen ärligt förmildrar inte Sveriges skuld.
Hexmaster skrev:Man vet att Silverbibeln fram till 1500-talet fanns i ett benediktinerkloster i Werden vid floden Ruhr, där den kanske funnits ända sen 700-talet. Kejsar Rudolf II förde den sedan - gissningsvis utan klostrets samtycke - till det kejserliga biblioteket i Prag, där den 1648 blev svenskarnas byte och sålunda hamnade i Stockholm.
http://www.svd.se/kultur/understrecket/ ... 142635.svdSilverbibeln kom inte till Uppsala som krigsbyte, utan som gåva. Donator hade inte heller rövat den, utan köpt den och betalat bra. Säljaren hade fått den som reglering av en skuld. I ledet dessförinnan var den däremot krigsbyte från Prag. Där hade den funnits i högst femtio år, medan den då hade en historia på långt över tusen år. Till Prag hade den förts av en mäktig samlare. Den har ingen förankring i Prag eller i Böhmen, än mindre i Tjeckoslovakien eller i Tjeckien. Den kan ha köpts till Prag, men den kan lika gärna bara ha tagits dit, eller blivit kvar där som ett icke återställt lån. Vi vet inte hur Silverbibeln kom till klostret Werden, men detta kloster finns i dag inte kvar. Ravenna finns däremot kvar, men det var länge sedan det fanns några goter där. Talet om att ”återställa” Silverbibeln någonstans blir således meningslöst.
Om stormningen av Prag är ett av historiens värsta våldshandlingar har man, med förlov sagt, ganska märkvärdiga referensramar. I krig dödas människor, i krig förstörs föremål av olika slag. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli så länge krig existerar. Stormningen av Lilla Sidan var knappast exceptionellt blodig i förhållande till exempelvis slaget vid Leipzig 1813 eller 1900-talets storkrig. Däremot bytte en betydande mängd föremål ägare på ett sätt som dåtida folkrättslärde ansåg fullkomligt i sin ordning och som, i efterhand, reglerades och godkändes i fredsavtalet.Anders Ström skrev:Om det ska betraktas som stöld eller krigsbyte är enbart en fråga om terminologi. I Prag säger man nog annorlunda. Hurvida Prag förvärvat föremålen ärligt förmildrar inte Sveriges skuld. Stormningen av Prag är en av historiens värsta våldshandlingar fullt jämförbar med de platser Palme räknar upp på sin lista över platser där våldet triumferat.
En annan konsekvens skulle vara att alla rättsliga domar gjorda med andra lagar och andra tekniska resurser än dagens är upphävda och de dömda oskyldiga.Ben skrev:En "skuld" existerar bara om man anser att vi idag, på ett mer eller mindre godtyckligt sätt, har rätt att applicera moderna lagar och värderingar på historiska händelser. Det skulle få rätt egendomliga konsekvenser, med skadestånd som betalas ut kors och tvärs för något som hände för flera hundra år sedan.
