Vad hände med svenska krigsinvalider?

[Amund]

Hur gick det till för en svensk soldat som under låt säga stormaktstiden förklarades stridsoduglig, blev han tvungen att ge sig av från fältarmén på egen hand utan Kronans omsorg eller fanns det något system för hemförlovningen med reguljära transporter och förplägnad? Det kan inte ha varit så enkelt för t.ex. en Västerbottning med amputerat ben och diarré att ta sig från södra Polen till Norra Norrlands inland. Eller för en Savolaxare som förlorat synen nere i Sydtyskland att på egen hand få återse hembygden.

Självklart bör dödligheten för sårade och sjuka ha varit stor men vilka möjligheter fanns det för de som ändå överlevde?

[cats]

Hur gick det... för en Savolaxare som förlorat synen nere i Sydtyskland att på egen hand få återse hembygden.

Lite (o)lyckligt ordval där svårigheter med att "återse hembygden"... onekligen

Förlåt, men allt roar de fåkunniga...

För att tillföra tråden något matnyttigt (förutom dålig humor). Jag har läst någonstans att Birgittiner-klostret i Vadstena blev föreslagen till försörjningsanstalt för åt gamla och förlamade (invalidiserade) krigare av Gustav II Adolf.
Senare fick varje nyantagen kneckt betala en viss tribut till hemmet från sin legopeng.
De hade också möjlighet att få en viss summa från krigsmannahuset till sin försörjning. Hur stora summor vet jag däremot inte. Tributen från legopengen har jag för mig att var 1 daler silvermynt.

[Amund]

Om man en gång lyckas vara rolig är det naturligtvis när det sker omedvetet. En mycket olycklig kombination av lyte och längtan där. x 100

Tack för ditt svar i alla fall. Man kanske även kan tänka sig en viss fattigdomsvård i hembygden om de tog sig dit men jag har inga andra källor än Emil i Lönneberga.

[Ben]

Ett konkret exempel:

Den 10 april 1708 skrev Karl XII till Adam Ludvig Lewenhaupt (guvernör i Riga) att några gamla och oförmögna underofficerare & soldater vid Östgöta infanteriregemente skulle ta vägen över Riga för vidare befordran till Sverige. Kungen hade beordrat de regementen tillhörande huvudarmén som var förlagda längs vägen mellan högkvarteret och Riga att ombesörja livsmedel och transport för dem. Han gav Lewenhaupt order att se till att det ordnades på samma sätt när de nådde fram till L:s förband samt se till att skaffa plats på något till Sverige destinerat fartyg. De avskedade underofficerarna och soldaterna skulle också förses med "sjökost" för båtresan.

Källa: Karl XII till Lewenhaupt 10/4 1708, Fond 7349, op. 1, vol. 308, s. 250 - LVVA, Riga.

[Göstring]

Krigskollegium Krigsmanshuskontoret, Undersöknings- och mönstringsrullor, SE/KrA/0014/E IX b/2 (1665-1829), bildid: A0066202_00006

Det finns ju arkiv för krigsmanshuset. Åtskillig är tillgängligt via SVAR.

I sista kolumnen står det ungefär:

Specification på dee förlammade krijgzmän hä ri Finlandh
såm äre forårdnat att bekåmma vnderhåldh af krijgzmanshuset.

I Wijibårgz lähn / Spanmåhl


det enne bennet afskut
är vthgamal och sunderskuten
går medh kryckior är nu i Ståckhålm
är alldeles blindh
är vthgamal
gammal och sargat
är skuten i hufudh på Ryssgrentzen
är blindh elliest och gamal
är gammal och oförmögen
är gammal hafuer och fååt 1 litet hemman
denne besiter sit eget /Ryttare/ hemman
är gammal och sönderskuten

[Amund]

Tack Ben och Göstring för era svar! Jag tänkte att det bör ha betytt en hel del för moralen inom ett landskapsregemente om man visste att ens kamrater blev omhändertagna och att det fanns en organisation för att de skulle komma hem, kanske medförande brev och underrättelser till familjer.

Visst är det väl så att ”gammal och oförmögen” på den tiden redan kunde uppkomma i 30-årsåldern?

[Fredrik Andersson]

Med tanke på att pojkar i de mittre tonåren kunde bli utskrivna under 1600-talet så bör ju en 30-åring ha varit att betrakta som veteran eller till och med gammal. Jag vet inte hur detta förändrades i samband med införandet av Indelningsverket på 1680-talet men det verkar rimligt att medelåldern på knektarna höjdes med åtminstone några år.

Jag hittar det inte just nu, men jag är ganska säker på att Peter Englund i sin bok "Ofredsår" (mycket trevlig bok för övrigt) berättar att svenska knektar som av olika anledningar hemförlovades under 30-åriga kriget mer eller mindra fick ett "tack så mycket för din insats, nu får du klara dig själv hem". Någon som kan bekräfta eller dementera detta? Ni är förmodligen många med djupare kunskaper i ämnet än vad jag har.

[cats]

Invaliderna kunde få en mindre statspension, ett sk. gratial. Vet inte hur mycket, men knappast något att hurra över.

I frågan om vad som hände de invalider som överlevde, kan man rent generellt säga att det inte blev så många av dem som överlevde och kunde ta sig hem.
Redan på slagfältet gallrade fältskären ut de som han ansåg inte hade någon chans genom aktiv dödshjälp. De som "varken kunde lefa eller dö" fick nådestöten redan där av fältskären.
I vanligt fall ledde svårare skador och amputationer till döden. Att bli sängliggande var lika förödande, och ledde till en rätt säker död. Fältsjukan tog ofta större tribut än slagfältet. Enligt en bok jag har var krigsinvalider ingen vanlig syn under 30 åriga kriget p.g.a nämnda orsaker.

En annan uppgift jag har är av senare datum och kan ge ett hum om vad som krävdes för att beviljas avsked ur armén.
Soldaternas avskedsansökningar behandlades vi den generalmönstring på Riga slott 14 november 1698. 113 avskedsansökningar behandlades av Erik Dahlberg. 60 soldater beviljades avsked. Ett utdrag har jag i boken om "Kungliga Österbottens infanteriregemente under Karl XIs tid"

- Soldat Hans Frimodig, blesserad i vänstra benet. "Kan väl tjäna"
- Håkan Herre, högra foten avbruten. "Beviljas avsked"
- Peter Rytter, huggen i högra hand och skjuten i benet. "fattas ingenting"
- Carl Örn, bröstsmärtor. "beviljas avsked"
- Lennart von Ficken, baron, är in Dilirio. "beviljas avsked"
- Olof Söderman, kan inte låta sitt urin naturligt. "kan väl tjäna"
- Peter Nilsson, Tarmlop. "beviljas avsked"

Av de granskade hade 4 orsaken "in dilirio" och fick avsked. Däremot fick soldat Erich Wichman inte avsked fast han hänvisade till att han kunde tala latin, ryska, persiska, svenska, finska, franska och tatarspråket, och tyckte att han kunde tjäna bättre på annat håll än i armén.

Många av de som blev beviljade avsked på grund av sjukdom, överlevde troligtvis inte resan hem

[Schwemppa]

"In dilirio", man får väl anta att det är det som senare kallats för granatchock och ännu senare för posttraumatisk stress?

Samma företeelse, olika namn.

[sonderling]

överlevde troligtvis inte resan hem

Fick de verkligen ta sig hem själva? Var en sig själv eller gjordes inga organiserade, tja vad vet jag, vagntåg eller nått?
De kan ju inte haft sucken av en chans.

Sonderling

[Ben]

"In dilirio", man får väl anta att det är det som senare kallats för granatchock och ännu senare för posttraumatisk stress?

Samma företeelse, olika namn.

Det tvivlar jag på. Nämnda mönstring ägde rum 1698, nästan 20 år efter att senaste kriget hade avslutats, Delirium betecknade ett tillstånd med många orsaker, se SAOB:

benämning på ett (af olika orsaker, ss. alkoholförgiftning, svulst på hjärnan, höggradig blodbrist, hög feber osv. framkalladt o. i olika former uppträdande) sjukligt sinnestillstånd l. på en sinnessjukdom (af längre l. kortare varaktighet), som förnämligast yttrar sig i yrsel åtföljd af (oftast skrämmande) halucinationer, meningslöst prat osv.; yrande, yrsel.

[Ben]

En annan uppgift jag har är av senare datum och kan ge ett hum om vad som krävdes för att beviljas avsked ur armén.
Soldaternas avskedsansökningar behandlades vi den generalmönstring på Riga slott 14 november 1698. 113 avskedsansökningar behandlades av Erik Dahlberg. 60 soldater beviljades avsked. Ett utdrag har jag i boken om "Kungliga Österbottens infanteriregemente under Karl XIs tid"

- Soldat Hans Frimodig, blesserad i vänstra benet. "Kan väl tjäna"
- Håkan Herre, högra foten avbruten. "Beviljas avsked"
- Peter Rytter, huggen i högra hand och skjuten i benet. "fattas ingenting"
- Carl Örn, bröstsmärtor. "beviljas avsked"
- Lennart von Ficken, baron, är in Dilirio. "beviljas avsked"
- Olof Söderman, kan inte låta sitt urin naturligt. "kan väl tjäna"
- Peter Nilsson, Tarmlop. "beviljas avsked"

Av de granskade hade 4 orsaken "in dilirio" och fick avsked. Däremot fick soldat Erich Wichman inte avsked fast han hänvisade till att han kunde tala latin, ryska, persiska, svenska, finska, franska och tatarspråket, och tyckte att han kunde tjäna bättre på annat håll än i armén.

Vad anger Petander för källa? Själva generalmönsterrullan eller någon annan lista?

[cats]

KKra (Kungliga Krigsarkivet i Stockholm); Generalmönsterrullor 1698, Österbottens regemente, Vol. 1052

[Göstring]

Uppgifterna finns här och på följande sidor:

Specification
På dhe, Aff Kongl. Maijttz Österbottens Regemente, Infanterie, Nya Recreute, som i sidstledne, aff Hans HöghGräf:e Excellence, Kongl. Rådhet, FeltMarschallen och GeneralGouverneuren, Greff Erich Dahlbergh, På Riga Slått d. 14 November an. l. håldne GeneralMönstringen så mundt- som skriffteligen om deras Dimission och affskedh anhållet och begiärt.

Extract Af dhe til Hans HöghGreff:e Excellence, ingifne underdånige suppliqvers innehåld, sampt hwars och Eens muntelige anbringande, af hwadh orsak dee föranlåten worden, deres underdånige ansökande, at ingifwa, ock om nådige afskedh och Dimission at anhålla och begiära.
[...]
9. Hans Frimodig, är blesserat i wänster låret, beg. afsked /1 /
[...]
11. Håckan Herre. högra footn har warit afbrut, bör afsked /1/

Herr Öfwersten Johan von CampenHausen oförgrijpelige raisonement, och ödmiuke Meningen, huru wijda han sedan dee i däss preaesence af H. Doctoren Hertz, och RegementzFeltskiären ähro visiterade och besedde worden, pröfer hwars och Eens begiären skiäligen wara, at dheres underdånige ansökning och begiäran om afskeder och Dimission demb kan defereres och wilfahres.
[...]
9. Skader honom inte, kan oförgripel. wäl tiena /1 / /
[...]
11. är odugel. hans begiärn kan oförgripel. defereres / /1/

Generalmönsterrullor, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0023/0/1052 (1698-1712), bildid: A0029096_00148

[cats]

Härligt Göstring Det tackar vi för