Hej!
Råkade läsa lite om herr fältmarshalk Rehnskiöld här om dagen, och det hade gått mig förbi att han återvände till den svenska fronten i Norge när han släpptes fri från Ryssland i slutet på Stora Nordiska kriget. Jag blev nyfiken på detta men hittade inte så mycket mer info om hur detta gick till, och undrar om det är någon som är mer påläst i ämnet?
Hur reagerade Karl XII på Rehnskiölds återkomst? Var det ett glatt möte, hur var Rehnskiölds attityd till armén, kungen, och kanske framförallt det hårt kritiserade norska fälttåget? Hur hade Reknskiölds status påverkats hos Karl XII - Lewenhaupt var väl den stora syndabocken i händelseförloppet efter Poltava, fick Rehnskiöld någon skuld i detta?
Tack på förhand!
Rehnskiölds återkomst från rysk fångenskap?
Re: Rehnskiölds återkomst från rysk fångenskap?
Karl XII hade sedan 1709 prioriterat en utväxling av Rehnskiöld & den 1716 avlidne Piper, så han blev (såvitt man vet) mycket nöjd. På rysk sida tycks man ha ansett att Rehnskiöld var anhängare av en fredsuppgörelse mellan Ryssland och Sverige och han ska också vid passeringen av Åland ha sagt att det borde arrangeras ett äktenskap mellan någon av tsarens döttrar och Karl XII:s systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein, för att föra de båda länderna närmare varandra.
Så mycket mer än så vet man inte eftersom Rehnskiöld (i likhet med Karl XII) inte tycks ha varit mycket för att fästa sina politiska åsikter på papper.
Så mycket mer än så vet man inte eftersom Rehnskiöld (i likhet med Karl XII) inte tycks ha varit mycket för att fästa sina politiska åsikter på papper.
Re: Rehnskiölds återkomst från rysk fångenskap?
Ja, det är lite svårt att sätta någon sorts personlighetsprofil på Rehnskiöld antar jag, men det är intressant det du säger. Reknskiöld ska vad jag vet ha blivit ganska populär hos tsaren, och han var ju redan populär hos Karl XII, så i ett förlängt skede hade det varit spännande ifall Rehnskiöld kunnat påverka en eventuell fred. Inte för att jag tror det hade hjälpt, en av Karl XII:s sämsta sidor var väl kanske hans envishet (även om den, med annan utgång hade hyllats). Hur påverkades förresten de i rysk fångenskap av att både Reknskiöld och Piper var borta? Blev deras situation sämre, och hur påverkade freden deras återkomst till Sverige?
Det är ju onekligen ett spännande ämne, slutet på Stora Nordiska kriget. Man undrar ju hur saker hade påverkats ifall Karl XII överlevde kriget och vad hans egentliga plan med Norge var, om det var förhandlingsmedel eller om han hade för avsikt att behålla Norge i det långa loppet.
Det är ju onekligen ett spännande ämne, slutet på Stora Nordiska kriget. Man undrar ju hur saker hade påverkats ifall Karl XII överlevde kriget och vad hans egentliga plan med Norge var, om det var förhandlingsmedel eller om han hade för avsikt att behålla Norge i det långa loppet.
Re: Rehnskiölds återkomst från rysk fångenskap?
Efter Rehnskiölds hemresa övertog Lewenhaupt ledningen av fångfrågorna och efter L:s död i början av 1719 tog generalmajor Creutz över.
Åtskilliga forskare har menat att Sverige vid Karl XII:s död var långtifrån besegrat och den åsikten delades ju f.ö. av dem som övertog makten. 1719-20 var den utrikespolitiska målsättningen att fortsätta kriget mot tsaren med hjälp av en större europeisk koalition och på så sätt tvinga denne att mycket kraftigt sänka sina territoriella krav. I diskussionerna inför hattarnas krig 1741 formulerades rentav krigsmål som gick långt utöver ett återtagande av det som hade förlorats 1721, så Poltava får nog sägas ha upppfattats ganska annorlunda då än vad det ofta gör nu. Det är nog inte fel att säga att man tolkade slagets utgång som en "egendomlighet", d.v.s. som att historien (tillfälligtvis) hade gått in på ett stickspår.
Åtskilliga forskare har menat att Sverige vid Karl XII:s död var långtifrån besegrat och den åsikten delades ju f.ö. av dem som övertog makten. 1719-20 var den utrikespolitiska målsättningen att fortsätta kriget mot tsaren med hjälp av en större europeisk koalition och på så sätt tvinga denne att mycket kraftigt sänka sina territoriella krav. I diskussionerna inför hattarnas krig 1741 formulerades rentav krigsmål som gick långt utöver ett återtagande av det som hade förlorats 1721, så Poltava får nog sägas ha upppfattats ganska annorlunda då än vad det ofta gör nu. Det är nog inte fel att säga att man tolkade slagets utgång som en "egendomlighet", d.v.s. som att historien (tillfälligtvis) hade gått in på ett stickspår.