Längden på pikar

[Örjan]

Hur långa var de svenska pikarna under det Stora nordiska kriget? Jag har stött på olika uppgifter i litteraturen. Lars-Eric Höglund skriver till exempel att de var 4½ - 5 meter långa. Men i sin bok om slaget vid Fraustadt skriver Oskar Sjöström att de var fem och en halv meter långa. Vilket preciseras till 5,55 cm [sic] i Einar Lyths nyutkommna bok om slaget vid Ljesna. Lyth hänvisar till armémuseum i fotnoten, vilket är Sjöströms arbetsplats. Men en annan medarbetare i armémuséet har i Populär historia skrivit att piken bara var fyra meter lång.

Jag är alltså intresserad av att veta vad det är för källuppgifter som dessa motstridiga påståenden bygger på. Men även om det är främst den karolinska armén jag är intresserad av så är uppgifter från andra länder och epoker också välkomna.

[Jurgen Wullenwever]

En sidoanmärkning: Jag har för mig att en av sidorna i det engelska inbördeskriget vann ett slag enär dess pikar var 50 cm längre än motståndarens.

[Ben]

Den svenske officeren Johan Michael Campenhausen (1680-1747), som slutade sina dagar i polsk tjänst, skrev på 1730-talet ett arbete om piken - Chwała i apologia kopii i pik, (Kalisz, 1737). Han ger däri exempel från bland annat det stora nordiska kriget. Campenhausen talar om en total piklängd på ca 5,5 meter (9 polska alnar med spetsen ej inräknad samt en spets som var 15-20 cm lång).

(Tack till Radoslaw Sikora för referatet av Campenhausen)

[Örjan]

Ben, vet du i vilket sammanhang exemplet nämns? Var det ett generellt påstående för hela den svenska armén eller ett specifikt exempel för ett enskilt regemente eller slag?

En sidoanmärkning: Jag har för mig att en av sidorna i det engelska inbördeskriget vann ett slag enär dess pikar var 50 cm längre än motståndarens.

Einar Lyth och hans ryske medförfattare för ett liknande resenomang om det Stora nordiska kriget. Enligt dem hade den ryska armén pikar som var mellan fyra och fem meter långa. Om svenskarnas pikar var ungefär en meter längre än sina ryska motståndares skulle det ha gett dem en klar fördel i närstrid.

Men även för de ryska pikenerarna väcks det en del frågetecken när man jämför litteraturen. Einar Lyth och Pavel Konovaltjuk skriver följande på sid 40 i "Vägen till Poltava - Slaget vid Lesnaja 1708":

Påverkade av svenskarna beväpnade tsaren år 1707 en del av sina infanterister med pikar, dock inte som hos svenskarna var tredje man, utan ungefär var åttonde. Det fanns sålunda 72 pikenerare per bataljon. Denna ombeväpning var klar före augusti 1708. Piken var fyra till fem meter lång. Pikenerarna hade dessutom en värja och en pistol med tio patroner. De pikenerare som ej fick pistoler fick avkortade hjullåskarbiner från arsenalen i Smolensk. Enstaka pikenerare behöll sina musköter. Pik, bajonett och värja var kortare än motsvarande svenska vapen.

I boken "Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712" från 1972 nämner Gunnar Artéus att de ryska pikarna började avvecklas efter slaget vid Narva men att vittnesmål och krigsbyten gör gällande att de fortfarande användes 1704 samt i slagen vid Ljesna och Poltava. Artéus känner inte till några källuppgifter om hur stor andel av infanteriet som hade pikar men utgår ifrån att de i likhet med övriga västerländska arméer utgjorde en tredjedel.

I boken "Peter the Greats army 1: Infantry" av Angus Konstam påstås det att pikenerarnas andel var i enlighet med västerländsk standard 1:3 (dvs. 25 %!). Men i en faktaruta anges det att det gick 18 pikenerare och 84 musketerare i ett kompani år 1700 (dvs. 18 %). Fortfarande är det dock klart högre än Lyths/Kovaltjuks 12,5 % pikenerare. Något ord om avveckling eller införande under den aktuella perioden nämns inte heller i Konstams bok.

[Ben]

Ben, vet du i vilket sammanhang exemplet nämns? Var det ett generellt påstående för hela den svenska armén eller ett specifikt exempel för ett enskilt regemente eller slag?

Einar Lyth och hans ryske medförfattare för ett liknande resenomang om det Stora nordiska kriget. Enligt dem hade den ryska armén pikar som var mellan fyra och fem meter långa. Om svenskarnas pikar var ungefär en meter längre än sina ryska motståndares skulle det ha gett dem en klar fördel i närstrid.

Men även för de ryska pikenerarna väcks det en del frågetecken när man jämför litteraturen. Einar Lyth och Pavel Konovaltjuk skriver följande på sid 40 i "Vägen till Poltava - Slaget vid Lesnaja 1708":

Påverkade av svenskarna beväpnade tsaren år 1707 en del av sina infanterister med pikar, dock inte som hos svenskarna var tredje man, utan ungefär var åttonde. Det fanns sålunda 72 pikenerare per bataljon. Denna ombeväpning var klar före augusti 1708. Piken var fyra till fem meter lång. Pikenerarna hade dessutom en värja och en pistol med tio patroner. De pikenerare som ej fick pistoler fick avkortade hjullåskarbiner från arsenalen i Smolensk. Enstaka pikenerare behöll sina musköter. Pik, bajonett och värja var kortare än motsvarande svenska vapen.

I boken "Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712" från 1972 nämner Gunnar Artéus att de ryska pikarna började avvecklas efter slaget vid Narva men att vittnesmål och krigsbyten gör gällande att de fortfarande användes 1704 samt i slagen vid Ljesna och Poltava. Artéus känner inte till några källuppgifter om hur stor andel av infanteriet som hade pikar men utgår ifrån att de i likhet med övriga västerländska arméer utgjorde en tredjedel.

I boken "Peter the Greats army 1: Infantry" av Angus Konstam påstås det att pikenerarnas andel var i enlighet med västerländsk standard 1:3 (dvs. 25 %!). Men i en faktaruta anges det att det gick 18 pikenerare och 84 musketerare i ett kompani år 1700 (dvs. 18 %). Fortfarande är det dock klart högre än Lyths/Kovaltjuks 12,5 % pikenerare. Något ord om avveckling eller införande under den aktuella perioden nämns inte heller i Konstams bok.

1. Jag har bara sett delar av Campenhausens verk, men jag uppfattar hans resonemang som generellt och baserat framför allt på hans egna erfarenheter i den svenska armén. Jag har foton av delar av verket, i fall du har någon glädje av polsk text.

2. I det fallet skulle jag obetingat lita på Lyth & Konovalchuk. Den senare har arkivforskat i Ryssland och deltar dessutom i diskussionsfora med ryska "reenactors". Det finns en ganska nyutkommen bok av Kirill Tatarnikov om ryska armén 1700-1730. Den innehåller ett kapitel om pikar. Jag tror att boken t.o.m. finns online, i fall du klarar av ryska (själv eller med hjälp). Den nämns i Lyths & Konovalchuks källförteckning

Lyth vill betona att tsarens motåtgärd mot svenska anfall med blanka vapen var att öka eldkraften. Handgemäng med blanka vapen var inte något ryssarna strävade efter.

[Örjan]

Jo, att Lyth/Konovaltjuk har högst trovärdighet och Konstam lägst har jag förstått. Men man vill ju gärna veta vad alla de motsägelsefulla uppgifterna baseras på. Om du har länken till Kirill Tatarnikovs bok online skulle jag kunna försöka tyda de intressanta avsnitten med Google translate.

[Ben]

I fallet ryska armén använde Arteus bara olika berättande källor, med hänvisning till att ryska bibliotek och arkiv var oåtkomliga. Dock hade redan på hans tid åtskilligt ryskt källmaterial publicerats, t.ex. Военные Уставы Петра Великого : Сборник документов (1946). Den skriften finns på ett par svenska bibliotek och lär ha gjort det även på Arteus tid.

[B Hellqvist]

Totallängden på pikar i engelska inbördeskriget varierade tydligen mellan 15-18 fot (cirka 4,5-5,4 meter). Jag läste in någon av mina böcker att man vid ECW-reenactment märkt att 18-fotspikarna har en tendens till att börja svaja under marsch (när piken ligger över axeln), och att svängningarna försvinner när pikarna kortas till 16 fot.

[G:son]

Det är väl också rimligt att anta, att pikarnas längd varierade. Dels var tillverkningen knappast standardiserad i modern mening, dels hade soldaterna varierande fysiska förutsättningar. Storväxta och starka män med långa armar kunde hantera längre pikar och därmed få bättre räckvidd.

/G:son

[CRS]

Hur långa var de svenska pikarna under det Stora nordiska kriget? Jag har stött på olika uppgifter i litteraturen. Lars-Eric Höglund skriver till exempel att de var 4½ - 5 meter långa. Men i sin bok om slaget vid Fraustadt skriver Oskar Sjöström att de var fem och en halv meter långa. Vilket preciseras till 5,55 cm [sic] i Einar Lyths nyutkommna bok om slaget vid Ljesna. Lyth hänvisar till armémuseum i fotnoten, vilket är Sjöströms arbetsplats. Men en annan medarbetare i armémuséet har i Populär historia skrivit att piken bara var fyra meter lång.

Jag är alltså intresserad av att veta vad det är för källuppgifter som dessa motstridiga påståenden bygger på. Men även om det är främst den karolinska armén jag är intresserad av så är uppgifter från andra länder och epoker också välkomna.

Jag använde mig nog av "Karl XII på slagfältet" för den uppgiften.

[Ben]

Här kommer ytterligare en samtida uppgift:

Den 5 december 1707 skrev August II till tsar Peter för att varna honom för de svenska planerna. I brevet gav han en del uppgifter om den svenska arméns styrka och dess utrustning och det heter då bl.a. (i rysk översättning):

Егда шведская пехота в боевом строю стоять будет, то всегда между двумя мушкетерами по пикенеру поставлено будет и вдоль по линее с пиками своими. Пики их суть лехки, аки перо, длиною по 9 аршин стокгольмских, и на концах внизу тяжелым острым железом окованы, и мочно ими зело лехко владеть.

(Severnaja vojna 1700-1721 gg : Sbornik dokumentov. T. 1. -Moskva, 20009, s. 321)

Dvs de svenska pikarna var 9 Stockholmsalnar långa (1 aln = 59,4 cm). Jag förmodar att det var exklusive spetsen.