Angående detta med Gustav IV Adolfs förbud mot införsel av danska skrifter så förhöll det sig så här:
Sverige och Danmark hade varit nära allierade, men när den svenska flottan 1801 uteblev från Öresund och danskarna därmed tvingades att slåss mot britterna själva började det skära sig. Det dök bl.a. upp kritiska kommentarer i dansk press och en och annan författare började rentav klandra Gustav IV Adolf och hans regim. Kungen vände sig då till danskarna och begärde åtgärder, men när han uppfattade att hänvändelserna inte hade någon effekt beslöt han att införa ett införsel- och försäljningsförbud för danska skrifter. Detta kom den 14 september 1803. Något senare (27/10) medgavs tillstånd att sälja danska skrifter som redan inkommit i riket före förbudet, detta för att bokhandlarna inte skulle lida ekonomiska skada.
Man kunde söka dispens och i sådant fall prövades ansökan av Gustav IV Adolf personligen.
Förordningen upphävdes den 25 april 1809.
För detta, se bl.a. Nyman, E., "Indragningsmakt och tryckfrihet 1785-1810" (s. 25 f., s. 117 f. ), Willers, U., "Ernst Moritz Arndt och hans svenska förbindelser" (s. 246 f.) och Klemming, G. E., "Svensk boktryckerihistoria 1483-1883" (s. 339 f.)
Snapphanars efterdyningar
När det sedan gäller Horns krig 1644-45 brukar det ofta utmålas som ett enda stort härjande av Skåne. Det är möjligt att så också var fallet, men som ses av Horns instruktion var det inte avsikten med inmarschen: http://62.20.57.212/ra/ao/1153t_n.html
Som framgår av punkt 12 och 13 var ambitionen hos den svenska regeringen snarare att försöka få befolkningen att frivilligt underkasta sig svenska kronan. Av bimemorialet (också från den 8/1) framgår att förhoppningen var ett relativt snabbt intagande av städerna vid Sundet som förberedelse för en övertransport av armén till Själland.
Som framgår av punkt 12 och 13 var ambitionen hos den svenska regeringen snarare att försöka få befolkningen att frivilligt underkasta sig svenska kronan. Av bimemorialet (också från den 8/1) framgår att förhoppningen var ett relativt snabbt intagande av städerna vid Sundet som förberedelse för en övertransport av armén till Själland.
Jag fick idag i min hand 2. omarb. upplagan av Sixten Svenssons bok "Sanningen om snapphanelögnen". Den är lik den första, men det har skett åtminstone en intressant förändring. I samband med skildringen av Gustav II Adolfs härjningståg 1612 har tillkommit:
"Gustav II Adolfs härjningar var en hämndeaktion för danskarnas förstörelse av Växjö, Lödöse och delar av Västergötland. Hertig Johan gick in i Halland där Varberg och 18 kyrksocknar utplånades".
Inte mycket, men bättre än ingenting.
"Gustav II Adolfs härjningar var en hämndeaktion för danskarnas förstörelse av Växjö, Lödöse och delar av Västergötland. Hertig Johan gick in i Halland där Varberg och 18 kyrksocknar utplånades".
Inte mycket, men bättre än ingenting.
Dagens Liljenbergare (del 3.)
CGL påstår alltså följande:I juni 1675 stodo Osby sockenmän inför häradsrätten i Broby åtalade för uppstudsighet mot höga överheten. Deras ”brott” bestod i att de planerat klagomål hos Karl XI, över den betungande vägbyggnadskyldigheten på den nya militärvägen genom nordöstra Göinge.”
”Under väganläggningen av den 1660 beslutade nya militärvägen från Broby by genom Glimåkra-Örkened till gamla riksgränsen önskade Osbyborna befrias från det hårda vägararbetet (…) ombads ridefogden Niels Svendssön att komma till Osby och hålla möte med sockenmännen och som dennes ombud och på deras bekostnad resa upp till Stockholm för att hos Kung Karl XI utverka befrielse från vägarbetet. Den gode ridefogden, själv underdånig adelstjänare, förskräcktes över denna Osbymannarnas ”uppstudsighet” mot höga överheten och saken drogs inför Ö. Göinge häradsrätt, där den protokollfördes den 17 juni 1675.”
(Carl Gustaf Liljenberg (1975) s. 102, 125-126)
1. Osby sockenmän åtalades den 17 juni 1675 för uppstudsighet mot överheten.
2. Uppstudsigheten bestod i ett planerat klagomål över arbetet på en ny ”militärväg”
3. Ridefogden skall ha blivit förskräckt över detta och dragit saken inför rätta.
Jag har läst vad som står i protokollet. Av det framgår följande:
1. Ingen från vare sig Osby eller några andra orter stod åtalade för uppstudsighet mot överheten vid detta ting. Att ”planera” klagomål var nämligen inget brott på 1600-talet. Det var en välkänd rättighet att gå till kungs i olika frågor. T.ex. för att få slippa vägarbete.
2. Det var ridefogden själv som ville bli rentvådd från ett rykte att han orsakat uppstudsighet genom att han skulle ha begärt pengar (10 daler) för att i Stockholm skaffa bönderna fribrev från vägbygget.
3. Ordet ”militärväg” används inte i protokollet. Man talar däremot om den nya ”landsvägen”.
Här följer en snabb översättning av domen. Mikrokorten är svårlästa så jag har inte kunnat tyda allt. Har säkert läst fel på en del ord och ortnamn. Det som står nedan är alltså en tolkning av originaltexten:
PS: Och som synes har jag försvenskat texten från 1600-talsdanskan.DSNiels Svendsen Ridefogde till Ferlövsholm föregav att såsom han lögnaktigen skall vara påsagt det han skulle vara den som skulle gjort allmogen här i häradet uppstudsiga emot deras skyldiga arbete på den nya anlagda landsvägen emot Glimåkra och därför ville taga 10 daler penningar och därför [skaffa dem] fribrev ifrån Stockholm att de skulle bliva fria för arbetet på samma nya Kongl: landsväg.
Varefter Niels Svendsen berättar sig vara förorsakat därför den lovlige rätten dess betjänter så väl som allmogen i gemen att anmoda och alltså(?) gjorde spörsmål om han eller någon på hans vägnar har begärt någon skilling eller [oläsbart ord] mindre 10 dlr av någon man för ovantalt ärende att uträtta eller studsat och hindrat någon av bemälte deras skyldighets plikt och arbete att göra och fullborda.
Disligeste(?) om någon haver varit hos Niels Svendsen och bjudit han något eller uti ringaste mader(?) därav honom tilltalt, begär härpå sannfärdiga svar:
Häradsdomaren Nils Hansson, vel:te Tuee Person i Grisås(?), Jens Nielsen i Glimminge och många flere av tillstädes varande tingsmän och allmoge enstämmeligt svarade att de härom intet hört haver, och vet icke något av desse penningar. At(?) säger de heller någon vet slikt av fogden Niels Suendsen skall vara sagt eller begärt på något sätt.
Niels Svendsen tillfrågade Per Andersen i Seflacke(?) som nu för rätten står till [svårläst ord] huruledes han kan vara tillkommen att stå på kyrkogården vid Östra Emmislöv kyrka och där uti samtliga sockenmäns och allmoges tillstädevarande edeligen tillsport dessa om de ville vare med och giva Niels Suendsen tio dal:r penger så ville han skaffa dem brev från Stockholm att de for vägarbetet skulle bliva befriade.
Per Andersson svarade att Anders Agesens dräng i Gislebo kom ridandes ned til honom om en lördags afton, och sagde for håndh(?) at Niklas(?) i Lousboe(?) kom till Gislebo om lördag middag och besvärade(?) att drängen skulle rida ut till mig och be mig förfara(?) hos sockenmännen om de ville vare med att lägga ut tio dr pengar så skulle Bengt i Eddema resa ned till(?) Ferlövsholm fogde och kunde väl vara meningen(?), och(?) fogden därför kunde skaffa brev från Stockholm att man för nya vägen kunde bliva skonade.
Niels Suendsen svarade att han vid laglig medfart(?) vill hava sig förbehållen denne sak vidare att upplysa och sin oskyldighet emot lögnaktig(?) påsägelse, att fört(…) och sin person som en ärlig karl att mantere(?) och ber härefter [om] tingsvittne (…)
Dessutom (Ydermere) berättar Per Andersson i Sellark(?) att om måndagen näst efter for:ne lördag, som Peder kom på vägen ridandes i Suennarp(?) vång, där mötte Bengt i Eddema(?) ring(?) och sade att Osby sockenmän hade satt möte med honom uti Ki….(?), men de mötte där icke, varför han (…)? Red sin väg hem.
Källa: Östra Göinge häradsrätt AIA:3 17 juni 1675 SVAR Mikrokort D09500 kort 2 rad 2: rutorna 1 och 2.
Dagens Liljenbergare (del 4.)
Carl Gustaf Liljenberg skriver:
Originalprotokollen ger en något annan bild. Inget av fallen betecknas som våldtäkt vilket var ett mycket allvarligt brott då som nu. (Och våldtäkter begågna av soldater förekom i Skåne under 1600-talet. År 1665 dömdes t.ex. tre soldater till döden för våldtäkt enligt Åberg (1952) s. 68.
Lägersmål betydde att två ogifta personer avlat barn med varandra vilket var straffbart. Var båda eller ena parten gift på annant håll kallades det hor vilket var belagt med dödsstraff. I lägersmålsfallen betalade mannen, både i Danmark och Sverige, dubbelt så mycket som kvinnan.
Östra Göinge häradsrätt behandlade under år 1674 sammanlagt 13 fall av lägersmål. I samtliga fall uppgavs namn på barnafäderna. Av dessa var 9 militärer. Fem ryttare, två sventjänare, en kornett och en dragon. De fyra övriga var civila.
Att samtliga lägrsmål skulle ha ägt rum 1674 stämmer inte. Det framgår av några fall att rättegångarna handlade om obetalda böter för lägersmål begångna för mer än tio år tidigare. Man får en känsla av att rätten velat driva in gamla skulder.
Här är listan. (Jo, jag vet att alla insatta Göingar som ev. läser detta kommer att reta sig på mina felläsningar av ortnamn m.m. Men det bjuder jag på
1. 12 mars: Kvinnfolket Anne Bendtzdatter lägersmål för tredje gången. Fader till första barnet drängen Niels Persen. Andra barnet: Hans Nielsen kusk på Herlufsholm. Det tredje: Spelmannen Hendrik Olsen.
2. 4 juni: fol. 188v: Gabriel Olsen och Tryells Jepsen i Boosare(?) lägersmål begånget 1664. Mötte icke.
3. 4 juni: fol. 188v: Kvinnfolket Merje Lundsdatter, Boosare lägersmål med sin husbonde kornett Per Olufsen.
4. 4 juni: fol. 188v: Ingeborg Persdotter med ryttaren Måns i Mestarp(?)
5. 4 juni: fol. 188v: Kierstine Kieldsdatter, Österöd med lägersmål med ryttaren Frederich(?) Steen. De påropta mötte inte var och en dömd till 9 dalers böter inom 15 dagar.
6. 4 juni: fol. 188v: Ryttaren Jens i Tranebo och kvinnfolket Lille Trine(?) ibm angående lägersmålsböter. Han 18 daler och hon 9 daler. Var ej närvarande.
7. 4 juni: fol. 188v: Löjtnantens sventjänare Svend och kvinnfolket Trene(?) Bergesdatter för lägersmål på dess böter.
8. 4 juni: fol. 189: Kvinnfolket Bente Tuesdatter, (Jörmollt?) för två lägersmål med löjtnantens sventjänare Jacob.
9. 4 juni: fol. 189: Pål Mattisen, (Fällar?) lägersmål med kvinnfolket Trine(?) Börjesdatter i Strömallt(?) år 1668 begånget. Ryttaren mötte och nekade inte.
10. 4 juni: fol. 189: Johanne Månsdattter, Angshollt(?) lägersmål med dragonen Jon Persson. Mötte inte.
11. 9 juli: fol. 198v: Ryttaren Bengt i Smörbye(?), kvinnfolket Nille i Hästveda. Lägersmål begånget på Ottarps gård när de var i Rekenbergs(?) tjänst.. Kvinnfolket mötte och erkände sin förseelse och att hon hos överheten på Ottarp gård för sitt brott gjort tjänst och arbete. Uppskjuts till nästa ting. + 30 juli: fol. 208v: Erbjöd sig i rätten ryttaren Bengt i Smörbye och kvinnfolket Nille i Hästveda kronans resterande lägersmålsböter.
12. 6 augusti: fol. 212 Kvinnfolket Pernille Woldemahrtsdatter av Axeltorp(?) lägersmål. Barnafader: Jens Persen, gårdsman i Axeltorp.
13. 17 december: fol. 267v: Kvinnfolket Bengte Svendsdåter, barnfödd i Hassleröd(?) barnafadern var enligt henne degnes son Axel Person i Hästveda.
CGL uppger visserligen i en not "Jfr. Ö. Göinge dombok 1674" men hans källa vill jag påstå är Alf Åbergs "Snapphanarna" (t.ex. enl. 2:a upplagan 1952) s. 75. Enligt Åberg så dömdes år 1674:De svenska soldaternas ständiga våldtäkt mot kvinnorna, var en annan orsak till evig osämja. Enbart 1674 stod ett 20-tal ryttare i Ö- Göinge, alla givetvis svenskar, åtalade för övervåld mot bondlickor. (Liljenberg (1975) s. 101)
Enligt Åberg ett tecken på att ryttarna började integreras bland lokalbefolkningen. Men Liljenberg menar att ett "tjugotal" ryttare "enbart 1674" åtalade för "övervåld mot bondflickor." Något som f.ö. upprepats av K A Blom och Jan Moen i "Snapphaneboken" (1987) s. 74.för att taga ett exempel – inte mindre än ett tjugotal ryttare i Östra Göinge härad till böter för lägersmål
Originalprotokollen ger en något annan bild. Inget av fallen betecknas som våldtäkt vilket var ett mycket allvarligt brott då som nu. (Och våldtäkter begågna av soldater förekom i Skåne under 1600-talet. År 1665 dömdes t.ex. tre soldater till döden för våldtäkt enligt Åberg (1952) s. 68.
Lägersmål betydde att två ogifta personer avlat barn med varandra vilket var straffbart. Var båda eller ena parten gift på annant håll kallades det hor vilket var belagt med dödsstraff. I lägersmålsfallen betalade mannen, både i Danmark och Sverige, dubbelt så mycket som kvinnan.
Östra Göinge häradsrätt behandlade under år 1674 sammanlagt 13 fall av lägersmål. I samtliga fall uppgavs namn på barnafäderna. Av dessa var 9 militärer. Fem ryttare, två sventjänare, en kornett och en dragon. De fyra övriga var civila.
Att samtliga lägrsmål skulle ha ägt rum 1674 stämmer inte. Det framgår av några fall att rättegångarna handlade om obetalda böter för lägersmål begångna för mer än tio år tidigare. Man får en känsla av att rätten velat driva in gamla skulder.
Här är listan. (Jo, jag vet att alla insatta Göingar som ev. läser detta kommer att reta sig på mina felläsningar av ortnamn m.m. Men det bjuder jag på
1. 12 mars: Kvinnfolket Anne Bendtzdatter lägersmål för tredje gången. Fader till första barnet drängen Niels Persen. Andra barnet: Hans Nielsen kusk på Herlufsholm. Det tredje: Spelmannen Hendrik Olsen.
2. 4 juni: fol. 188v: Gabriel Olsen och Tryells Jepsen i Boosare(?) lägersmål begånget 1664. Mötte icke.
3. 4 juni: fol. 188v: Kvinnfolket Merje Lundsdatter, Boosare lägersmål med sin husbonde kornett Per Olufsen.
4. 4 juni: fol. 188v: Ingeborg Persdotter med ryttaren Måns i Mestarp(?)
5. 4 juni: fol. 188v: Kierstine Kieldsdatter, Österöd med lägersmål med ryttaren Frederich(?) Steen. De påropta mötte inte var och en dömd till 9 dalers böter inom 15 dagar.
6. 4 juni: fol. 188v: Ryttaren Jens i Tranebo och kvinnfolket Lille Trine(?) ibm angående lägersmålsböter. Han 18 daler och hon 9 daler. Var ej närvarande.
7. 4 juni: fol. 188v: Löjtnantens sventjänare Svend och kvinnfolket Trene(?) Bergesdatter för lägersmål på dess böter.
8. 4 juni: fol. 189: Kvinnfolket Bente Tuesdatter, (Jörmollt?) för två lägersmål med löjtnantens sventjänare Jacob.
9. 4 juni: fol. 189: Pål Mattisen, (Fällar?) lägersmål med kvinnfolket Trine(?) Börjesdatter i Strömallt(?) år 1668 begånget. Ryttaren mötte och nekade inte.
10. 4 juni: fol. 189: Johanne Månsdattter, Angshollt(?) lägersmål med dragonen Jon Persson. Mötte inte.
11. 9 juli: fol. 198v: Ryttaren Bengt i Smörbye(?), kvinnfolket Nille i Hästveda. Lägersmål begånget på Ottarps gård när de var i Rekenbergs(?) tjänst.. Kvinnfolket mötte och erkände sin förseelse och att hon hos överheten på Ottarp gård för sitt brott gjort tjänst och arbete. Uppskjuts till nästa ting. + 30 juli: fol. 208v: Erbjöd sig i rätten ryttaren Bengt i Smörbye och kvinnfolket Nille i Hästveda kronans resterande lägersmålsböter.
12. 6 augusti: fol. 212 Kvinnfolket Pernille Woldemahrtsdatter av Axeltorp(?) lägersmål. Barnafader: Jens Persen, gårdsman i Axeltorp.
13. 17 december: fol. 267v: Kvinnfolket Bengte Svendsdåter, barnfödd i Hassleröd(?) barnafadern var enligt henne degnes son Axel Person i Hästveda.
Någon mer omfattande studie av Lybeckers regemente (sedermera Norra Skånska kavalleriregementet) finns inte. Max Schürer v Waldheims "Skånska kavalleriregementet 1658-1928" är mer av en översikt, baserad på tryckta källor. Däremot publicerade Christopher v Warnstedt under första halvan av 1990-talet i "Släkt och hävd" en serie undersökningar av officerskåren 1658-1709. Warnstedt nämner i sin inledning (1992/93, s. 459 ff.) att regementets arkiv är mycket dåligt bevarat för den äldsta tiden. Han ger också en översikt över regementets historia under perioden, bl.a. något om Lybecker som "snapphanejägare".
Tyvärr är Warnstedts arbete något svåröverskådligt, men en kornett Per Olofsson (1683 adlad v. Gisler) sägs ha varit vid "Äldre Majorskompaniet" 30/10 1669-31/8 1674. Han gifte sig enligt ättartavlorna först 1687 (adliga ätten 1043) och avled 1701 som överstelöjtnant.
Tyvärr är Warnstedts arbete något svåröverskådligt, men en kornett Per Olofsson (1683 adlad v. Gisler) sägs ha varit vid "Äldre Majorskompaniet" 30/10 1669-31/8 1674. Han gifte sig enligt ättartavlorna först 1687 (adliga ätten 1043) och avled 1701 som överstelöjtnant.
"Rekenberg" torde vara ryttmästaren Edward Wilhelm Rechenberg, död 1701:
"Trenne. Herre Lijk ifrån Ottarp; Nembl: Välb-ne H:r Rÿttmästarens Sal: Edward Wilhelm Rechenbergz, som dödde Onsdagn effter Dom. Misericord. Anno 1701. Hans Frus Sal: Catharina Hillebardz, som dödde d: 20 Febr. 1705. och Hans Sons Sal: Augusti Rechenbergz, som dödde i wekun effter. Dom. 14. p. Trinit. Desse blefvo begrafne uthi en graf i Kÿrkan Neder wijd westra gafwlen Onsdagen d: 12. Julij. Sal: Fruns Lijk Nordost. Rÿttmästarens emellan, och Sonens Söderst."
Funnet i "Demografisk Databas Södra Sverige" - http://www.ddss.nu/. Detta Ottarp ligger alltså i Hästveda socken.
P.S. Som en intressant detalj kan nämnas att ryttmästaren var dotterson till historieskrivaren Johannes Messenius, se Bengt Hildebrands uppsats i "Festskrift till Verner Söderberg". Edward Rechenberg var tydligen en rätt orolig herre, vilket ledde till att modern Anna Messenia 1668 bytte till sig Ottarp från Sten Bielke och därmed flyttade till Skåne. Arthur Stille, den kände krigshistorikern, har skrivit en del om släktens öden på Ottarp i "Skånska samlingar" 2(1893).
"Trenne. Herre Lijk ifrån Ottarp; Nembl: Välb-ne H:r Rÿttmästarens Sal: Edward Wilhelm Rechenbergz, som dödde Onsdagn effter Dom. Misericord. Anno 1701. Hans Frus Sal: Catharina Hillebardz, som dödde d: 20 Febr. 1705. och Hans Sons Sal: Augusti Rechenbergz, som dödde i wekun effter. Dom. 14. p. Trinit. Desse blefvo begrafne uthi en graf i Kÿrkan Neder wijd westra gafwlen Onsdagen d: 12. Julij. Sal: Fruns Lijk Nordost. Rÿttmästarens emellan, och Sonens Söderst."
Funnet i "Demografisk Databas Södra Sverige" - http://www.ddss.nu/. Detta Ottarp ligger alltså i Hästveda socken.
P.S. Som en intressant detalj kan nämnas att ryttmästaren var dotterson till historieskrivaren Johannes Messenius, se Bengt Hildebrands uppsats i "Festskrift till Verner Söderberg". Edward Rechenberg var tydligen en rätt orolig herre, vilket ledde till att modern Anna Messenia 1668 bytte till sig Ottarp från Sten Bielke och därmed flyttade till Skåne. Arthur Stille, den kände krigshistorikern, har skrivit en del om släktens öden på Ottarp i "Skånska samlingar" 2(1893).
"degnes son Axel Person i Hästveda."
Fadern (Per ?) var förmodligen densamme som under Skånska kriget spionerade för svensk räkning och arresterades av danskarna 1679 tillsammans med kyrkoherden Sigvard Jensen, se "Lunds stifts herdaminne : från reformationen till nyaste tid. Ser. 2, Biografier, 11, Västra och Östra Göinge kontrakt. - Lund, 2001", s. 363 f.
Fadern (Per ?) var förmodligen densamme som under Skånska kriget spionerade för svensk räkning och arresterades av danskarna 1679 tillsammans med kyrkoherden Sigvard Jensen, se "Lunds stifts herdaminne : från reformationen till nyaste tid. Ser. 2, Biografier, 11, Västra och Östra Göinge kontrakt. - Lund, 2001", s. 363 f.
Ett par små detaljer rörande ett par friskyttekaptener.
Casparus Due: http://www.danskskaanskforening.dk/lit_skytte3.htm
Där sägs att han i mars 1680 uppges vara spetsad av svenskarna. I Christopher v Warnstedts artikelserie om Norra skåningarna nämns (Släkt & hävd 1992/93, s. 468) att Georg Lybecker den 3 september 1679 i ett brev berättar att han "idag låtit spetsa snapphanekaptenen Caspar Dufva" och en av dennes män.
Hans Severin: http://www.danskskaanskforening.dk/lit_skytte3.htm
I det memorial rörande snapphanarna som har Sven Erlandsson Ehrenflycht som hjälte (http://www.scania.org/document/articles ... 29hedw.htm) sägs bl.a.
"Sedan fick Sven Erlandsson weta, att snaphanar skulle wara i Slemminge sokn i et torp, som hete Tolbonn, men der war ey mer än en, som hette Hans Severin, som war anförare, och som med de så kallade grönningarne war utskrefwen att gå till Lifland men hade rymt hem."
Det brukar sägas att Severin hade varit 13 år i Livland (t.ex. Blom & Moen "Snapphaneboken", s. 124), men "grönningarne" torde syfta på Skånska regementet till fot, vilket i fullmakten till överste Christoffer Duderstet av den 28/3 1670 (Ridderstad, W., "Gula gardet", s. 436) betecknas som varande under uppsättning. Det är nämligen så att Höglund i boken "Skånska kriget 1675-79 : fanor och uniformer" (s. 49) säger att detta regemente 1672-74 hade gröna uniformer. På sidan 78 anges att regementet leddes av Clemens Grubbenhjelm.
Frågan är alltså om Severin verkligen hade varit 13 år i Livland eller om han blev utskriven alldeles före krigsutbrottet och då direkt rymde. Memorialet tycks snarare antyda att Severin aldrig kom iväg. Nu är det av okänd ålder, varför det är svårt att veta hur pålitligt det är. Men det skulle måhända vara värt att leta efter Severin i rullorna till tidigare nämnda regemente.
Casparus Due: http://www.danskskaanskforening.dk/lit_skytte3.htm
Där sägs att han i mars 1680 uppges vara spetsad av svenskarna. I Christopher v Warnstedts artikelserie om Norra skåningarna nämns (Släkt & hävd 1992/93, s. 468) att Georg Lybecker den 3 september 1679 i ett brev berättar att han "idag låtit spetsa snapphanekaptenen Caspar Dufva" och en av dennes män.
Hans Severin: http://www.danskskaanskforening.dk/lit_skytte3.htm
I det memorial rörande snapphanarna som har Sven Erlandsson Ehrenflycht som hjälte (http://www.scania.org/document/articles ... 29hedw.htm) sägs bl.a.
"Sedan fick Sven Erlandsson weta, att snaphanar skulle wara i Slemminge sokn i et torp, som hete Tolbonn, men der war ey mer än en, som hette Hans Severin, som war anförare, och som med de så kallade grönningarne war utskrefwen att gå till Lifland men hade rymt hem."
Det brukar sägas att Severin hade varit 13 år i Livland (t.ex. Blom & Moen "Snapphaneboken", s. 124), men "grönningarne" torde syfta på Skånska regementet till fot, vilket i fullmakten till överste Christoffer Duderstet av den 28/3 1670 (Ridderstad, W., "Gula gardet", s. 436) betecknas som varande under uppsättning. Det är nämligen så att Höglund i boken "Skånska kriget 1675-79 : fanor och uniformer" (s. 49) säger att detta regemente 1672-74 hade gröna uniformer. På sidan 78 anges att regementet leddes av Clemens Grubbenhjelm.
Frågan är alltså om Severin verkligen hade varit 13 år i Livland eller om han blev utskriven alldeles före krigsutbrottet och då direkt rymde. Memorialet tycks snarare antyda att Severin aldrig kom iväg. Nu är det av okänd ålder, varför det är svårt att veta hur pålitligt det är. Men det skulle måhända vara värt att leta efter Severin i rullorna till tidigare nämnda regemente.
I Blom & Moens "Snapphaneboken" från 1987 (s. 74) sägs följande:
"Det uppges att ensamma kvinnor som arbetade på åkrar och ängar löpte stor risk att bli överfallna av förbipasserande knektar. Sådan "impregnation" lär inte heller ha varit alldeles ovanlig inför folksamlingar mitt på ljusa dagen."
Carl Gustaf Liljenberg skriver i Ett blad ur Skånelands... från 1975 (avsnittet ursprungligen publicerat i Osby hembygdsförenings årsskrift 1963):
"Det var vanligt att ensamma kvinnor på åker och äng utmed vägarna våldtogs av förbipasserande knektar. Stundom skedde denna s.k. 'impregnation' mitt på ljusa dagen inför folksamlingar."
Knud Fabricius säger i "Skaanes overgang...", från 1906 (del 2, s. 203):
"det synes, som om de svenske Ryttere vare ganske uimodstaaelige, og hvert Øjeblik indeholde Kirkebøgerne en Notits om, at en Bondepige blev 'impregneret' af en Rytter, der kom ridende forbi, mens hun gik paa Marken og høstede."
Man ser här hur Fabricius "välvilliga" tolkning av omständigheterna har ändrats till våldtäkt av Liljenberg. Blom & Moen bygger helt tydligt på Liljenberg och inte på Fabricius, Liljenbergs källa. Men hur är det då med 'impregnation' inför folksamlingar, varifrån kommer det? Jo, det är sannolikt också Fabricius, fast i ett helt annat sammanhang.
Fabricius skriver i del 1 (s. 83) om händelser 1658:
"'Tree Ryttare hafva under yppin himmel i folketz närwaro våldtaget enn pijga, og en Maengde af de andre menige beskyldtes for lignende Forbrydelser."
Precis som Liljenberg gjort våldtäkter av Fabricius tal om de oemotståndliga ryttarna har han här gjort ett omnämnande av en våldtäkt inför "publik" till ett generellt fenomen. Blom & Moen har sedan övertagit Liljenbergs version.
En annan detalj man kan fundera över är detta tal om att det i Göinge föddes "en mängd utomäktenskapliga ryttarbarn". Nu har jag inte studerat beståndet av kyrkböcker i Göinge, men hur många församlingar har egentligen bevarade födelse- och dopböcker från före 1675?
"Det uppges att ensamma kvinnor som arbetade på åkrar och ängar löpte stor risk att bli överfallna av förbipasserande knektar. Sådan "impregnation" lär inte heller ha varit alldeles ovanlig inför folksamlingar mitt på ljusa dagen."
Carl Gustaf Liljenberg skriver i Ett blad ur Skånelands... från 1975 (avsnittet ursprungligen publicerat i Osby hembygdsförenings årsskrift 1963):
"Det var vanligt att ensamma kvinnor på åker och äng utmed vägarna våldtogs av förbipasserande knektar. Stundom skedde denna s.k. 'impregnation' mitt på ljusa dagen inför folksamlingar."
Knud Fabricius säger i "Skaanes overgang...", från 1906 (del 2, s. 203):
"det synes, som om de svenske Ryttere vare ganske uimodstaaelige, og hvert Øjeblik indeholde Kirkebøgerne en Notits om, at en Bondepige blev 'impregneret' af en Rytter, der kom ridende forbi, mens hun gik paa Marken og høstede."
Man ser här hur Fabricius "välvilliga" tolkning av omständigheterna har ändrats till våldtäkt av Liljenberg. Blom & Moen bygger helt tydligt på Liljenberg och inte på Fabricius, Liljenbergs källa. Men hur är det då med 'impregnation' inför folksamlingar, varifrån kommer det? Jo, det är sannolikt också Fabricius, fast i ett helt annat sammanhang.
Fabricius skriver i del 1 (s. 83) om händelser 1658:
"'Tree Ryttare hafva under yppin himmel i folketz närwaro våldtaget enn pijga, og en Maengde af de andre menige beskyldtes for lignende Forbrydelser."
Precis som Liljenberg gjort våldtäkter av Fabricius tal om de oemotståndliga ryttarna har han här gjort ett omnämnande av en våldtäkt inför "publik" till ett generellt fenomen. Blom & Moen har sedan övertagit Liljenbergs version.
En annan detalj man kan fundera över är detta tal om att det i Göinge föddes "en mängd utomäktenskapliga ryttarbarn". Nu har jag inte studerat beståndet av kyrkböcker i Göinge, men hur många församlingar har egentligen bevarade födelse- och dopböcker från före 1675?
Svaret är Brönnestad (1649-), Farstorp (1663-64), Gryt (1649-), Gumlösa (1649-), Kviinge (1647-), Loshult (1648-), Osby (1647-), Röke (1647-), Sörby (1649-), Verum (1647-), Vinslöv (1647-), Visseltofta (1650-), Östra Broby (1647-)
Några av dessa är med i Demografisk Databas Södra Sverige: http://ddss.nu/
Jag har tagit en snabb titt på Röke och Vinslöv. Visst nämns ryttare eller soldater som fäder, men i alla fall i de båda församlingarna står de för en mycket liten del av de oäkta barnen 1658-1676. Bygdens egna manliga invånare tycks ha klarat sig väl i "konkurrensen" och i varje fall när det gäller Röke och Vinslöv verkar det inte finnas någon större anledning att peka ut ryttarna som bovarna i dramat.
Förhållandet verkar likartat i Brönnestad, Sörby och Verum. I fragmentet från Farstorp förekommer 4 oäkta barn 1664, av dem står ryttare för 3.
Några av dessa är med i Demografisk Databas Södra Sverige: http://ddss.nu/
Jag har tagit en snabb titt på Röke och Vinslöv. Visst nämns ryttare eller soldater som fäder, men i alla fall i de båda församlingarna står de för en mycket liten del av de oäkta barnen 1658-1676. Bygdens egna manliga invånare tycks ha klarat sig väl i "konkurrensen" och i varje fall när det gäller Röke och Vinslöv verkar det inte finnas någon större anledning att peka ut ryttarna som bovarna i dramat.
Förhållandet verkar likartat i Brönnestad, Sörby och Verum. I fragmentet från Farstorp förekommer 4 oäkta barn 1664, av dem står ryttare för 3.
I dokumentären sägs efter ca 25:20:
”I andra gårdar som fortfarande bebos av skånska bönder placerar man ut arbetslösa ryttare från den svenska armén. Det är ofta legoknektar från länder söder om Östersjön som på detta sätt får bli delägare i skånska gårdar…”
Det är ju fullständigt tokigt. Ryttarbruk förekom förvisso i viss mån på skattehemman, men det var ingen ordning myndigheterna ville ha utan en lösning som praktiserades av vissa skattebönder för att slippa kostnaderna för kosthåll. Ryttarbruket hörde hemma på kronohemman, vilka alltså ägdes av staten. Bonden var följaktligen arrendator och ryttaren blev sålunda "medarrendator" - inte delägare.
”I andra gårdar som fortfarande bebos av skånska bönder placerar man ut arbetslösa ryttare från den svenska armén. Det är ofta legoknektar från länder söder om Östersjön som på detta sätt får bli delägare i skånska gårdar…”
Det är ju fullständigt tokigt. Ryttarbruk förekom förvisso i viss mån på skattehemman, men det var ingen ordning myndigheterna ville ha utan en lösning som praktiserades av vissa skattebönder för att slippa kostnaderna för kosthåll. Ryttarbruket hörde hemma på kronohemman, vilka alltså ägdes av staten. Bonden var följaktligen arrendator och ryttaren blev sålunda "medarrendator" - inte delägare.
Till viss del sant. Lybeckers tyska ryttare inkvarterades i Skåne i juni 1660. De blev dock inte kvar särskilt länge. Bla. pga av konflikter med och övergrepp mot civilbefolkningen. Under hösten 1661 skeppades de ut från guvernementet och ersattes därefter av "uppsvenska" ryttare. (Alf Åberg, Indelningen av rytteriet i Skåne (1947) s. 18-21)Ben skrev: (...) Det är ofta legoknektar från länder söder om Östersjön som på detta sätt får bli delägare i skånska gårdar…”.