Snapphanars efterdyningar
Jag tror (med betoning på tror) att eftersom regementet ombildades till ett värvat förband bör det i något läge ha uppstått en situation då de utskrivna knektarna hade något slags val, typ att låta värva sig eller göra något annat. Bestämmelserna var trots allt sådana att värvning inte fick ske med tvång, Om jag får gissa vidare så skulle man kunna tänka sig att de utskrivna soldaterna efter ett antal år hade rotat sig i Baltikum. Det blir givetvis mycket gissningar, men det är inte alldeles omöjligt att det skulle kunna gå att följa de här soldaterna bakåt för att till och med kunna se exakt varifrån de kom. Det finns trots allt en hel del rullor bevarade.
Ännu en efterdyning:
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/ ... /102010873
Som jag väl tidigare nämnt - visionen är som synes att Arn ska "öppna filial" i nordöstra Skåne. Jag har väl kanske lite svårt att tro att snapphanarna ska kunna konkurrera med Jan Guillou, men osvuret är kanske bäst.
http://www.kristianstadsbladet.se/apps/ ... /102010873
Som jag väl tidigare nämnt - visionen är som synes att Arn ska "öppna filial" i nordöstra Skåne. Jag har väl kanske lite svårt att tro att snapphanarna ska kunna konkurrera med Jan Guillou, men osvuret är kanske bäst.
En intressant detalj är detta med Johan Anastasius som ofta utpekas som skåningarnas vän genom sina utredningar av böndernas situation under 1660-talet (se t.ex. Sanningen om snapphanelögnen, 2. uppl., s. 59, där A. får mycket beröm för sin objektivitet m.m.). I August Hallenbergs "Blekings allmoge efter Roskilde fred" förekommer Anastasius i samband med behandlingen av utskrivningar. Hallenberg återger ett stycke ur A:s yttrande till Skånska kommissionen 1669. I detta rekommenderar han i starka ordalag nya utskrivningar i Skånelandskapen: "Alla förnuftiga människor önskade därför med suckan att överheten ville låta här förekomma den hälsosamma utskrivningen, som purgerar landet, utan vilket medel sådant löst sällskap omöjligen kan tvingas till ärlig näring och hantering." (s. 76). Det "lösa folket" är alltså "allmogens ungdom".
Jag satt och gick igenom "Historisk tidskrift för Skåneland" och fann då i vol. 7 ett litet vittnesmål från Mogens Svave (1629-1696), ägare till Vankiva och Oretorp, skrivet 1/6 1683. Svave berättar (s. 299 f.) där hur han i maj 1676 fick order att bege sig till Kristianstad. När staden stormades av danskarna i augusti blev Svave och hans hustru Cecilia Bonde (1618-1697) helt utplundrade och han och hustrun kallades för "svensk skälm" resp. "hora". Svaves släkt var ingalunda svensk och Cecilia Bonde var född i Skåne, dit fadern hade flytt sedan hans far fängslats av Karl IX. Deras totala förluster under stormningen uppskattar Svave till 6 000 riksdaler. Förutom detta blev sedan både Vankiva och Oretorp plundrat.
Den 6 juni 1678 greps Svave på Oretorp av vad han kallar "snapphanar"´, vilka överlämnade honom till en dansk ryttmästare som förde honom till Köpenhamn, där han satt till den 24 oktober 1679. Snapphanarna plundrade också gården. Hustrun lyckades endast överleva, säger Svave, tack vare hjälp från Ebbe Ulfeldt och generalmajoren Lybecker. Hela äventyret kostade honom 1 000 rdr, av vilka han ännu var skyldig 400.
Den 6 juni 1678 greps Svave på Oretorp av vad han kallar "snapphanar"´, vilka överlämnade honom till en dansk ryttmästare som förde honom till Köpenhamn, där han satt till den 24 oktober 1679. Snapphanarna plundrade också gården. Hustrun lyckades endast överleva, säger Svave, tack vare hjälp från Ebbe Ulfeldt och generalmajoren Lybecker. Hela äventyret kostade honom 1 000 rdr, av vilka han ännu var skyldig 400.
Nu är vi visserligen rätt långt ifrån Herman Lindqvist och snapphanar. Kanske börjar det bli dags för en särskild tråd om utskrivna soldater från Skånelandskapen?
Här är dock en liten fördjupning utifrån Bens militärhistorik.
Ben har redan nämnt att det skedde utskrivningar i Skånelandskapen 1658. De utskrivna fördelades (som sagt) på tre regementen. Johan von Bluhmes, Jacob von Hargens och Erik Silversparre.
1660 års rullor för dessa ger en rätt bra bild av utskrivningarnas omfattning och om de enskilda soldaternas öden.
Jacob von Hargens regemente mönstrades den 15 december 1659 i den pommerska staden Anklam. Rullorna anger sammanlagt 725 man inklusive officerare fördelade på nio kompanier. I praktiken var regementet starkt decimerat. Hela 358 man hade sedan 1658 dött, rymt, tillfångatagits eller saknades. Av dessa hade över hundra man ur flera kompanier gått i kejserlig tjänst den 8 september 1659. Exempelvis hade kapten Johan Gordons kompani i praktiken upplösts. Endast elva man hade valt att stanna kvar. 56 hade gått i kejserlig tjänst.
Johan von Blumhes regemente mönstrades i Stetting den 19 december 1659. Rullorna listar 620 gemena fördelade på fem kompanier. Antalet fångna, döda, rymda och saknade räknades till 210.
Båda regementena hade fått smärre tillskott av knektar den 1 oktober och den 18 november 1659. Det är oklart om dessa var nyutskrivna eller kommenderade från andra regementen.
Det framgår också att de utskrivna kom från hela Skåne och Blekinge. Att vissa rullor benämns "Blekings folk" etc. är alltså missvisande.
Erik Silversparres regemente, som innefattade 6 kompanier var i augusti 1660 förlagt i Wismar, Pernau och Halmstad. Det finns bara uppgifter för tre av kompanierna. De innehöll 296 man.
Om jag nu inte räknat alldeles galet så torde 1658 års utskrivning ha omfattat omkring 1600 man. Men från den siffran skall nog von Hargens officerare räknas bort.
Källa: Krigsarkivet, rullor 1660 vol. 8 (SVAR Mikrokort K0280 korten 4, 5 och 6)
Här är dock en liten fördjupning utifrån Bens militärhistorik.
Ben har redan nämnt att det skedde utskrivningar i Skånelandskapen 1658. De utskrivna fördelades (som sagt) på tre regementen. Johan von Bluhmes, Jacob von Hargens och Erik Silversparre.
1660 års rullor för dessa ger en rätt bra bild av utskrivningarnas omfattning och om de enskilda soldaternas öden.
Jacob von Hargens regemente mönstrades den 15 december 1659 i den pommerska staden Anklam. Rullorna anger sammanlagt 725 man inklusive officerare fördelade på nio kompanier. I praktiken var regementet starkt decimerat. Hela 358 man hade sedan 1658 dött, rymt, tillfångatagits eller saknades. Av dessa hade över hundra man ur flera kompanier gått i kejserlig tjänst den 8 september 1659. Exempelvis hade kapten Johan Gordons kompani i praktiken upplösts. Endast elva man hade valt att stanna kvar. 56 hade gått i kejserlig tjänst.
Johan von Blumhes regemente mönstrades i Stetting den 19 december 1659. Rullorna listar 620 gemena fördelade på fem kompanier. Antalet fångna, döda, rymda och saknade räknades till 210.
Båda regementena hade fått smärre tillskott av knektar den 1 oktober och den 18 november 1659. Det är oklart om dessa var nyutskrivna eller kommenderade från andra regementen.
Det framgår också att de utskrivna kom från hela Skåne och Blekinge. Att vissa rullor benämns "Blekings folk" etc. är alltså missvisande.
Erik Silversparres regemente, som innefattade 6 kompanier var i augusti 1660 förlagt i Wismar, Pernau och Halmstad. Det finns bara uppgifter för tre av kompanierna. De innehöll 296 man.
Om jag nu inte räknat alldeles galet så torde 1658 års utskrivning ha omfattat omkring 1600 man. Men från den siffran skall nog von Hargens officerare räknas bort.
Källa: Krigsarkivet, rullor 1660 vol. 8 (SVAR Mikrokort K0280 korten 4, 5 och 6)
Till detta kan jag lägga någon liten detalj. Bluhmes regemente blev, jag förmodar därför att Bluhme dog, mycket snart "Duderstadts regemente" . I vilket förhållande detta regemente står till det "Skånska regemente till footh" som enligt Ridderstad upprättas först i mars 1670 är jag i nuläget inte riktigt klar över. Ridderstad citerar ett stycke ur fullmakten för Duderstadt och där talas det om att "än eet Regemente Infanteri" ska upprättas. Hur som helst, Duderstadt tycks under 1660-talet ha varit kommendant i Wollin.
Jöns Örnberg, en annan i sammanhanget figurerande herre, ska enligt Tessins "Die deutschen Regimenter...,", del 1, s. 271 den 16 juni 1658 ha blivit chef för 4 kompanier skånska knektar vilka uppsatts på adelsgodsen. Denna skvadron slogs den 20/3 1659 ihop med v. Hargens regemente.
I mitten av 1660-talet dyker det upp en motsvarighet till Örnberg, nämligen Julius Richard de la Chapelles "Skånska adelns knektar". Dessa har av allt att döma sänts till Tyskland 1666. Gissningsvis är det de la Chapelles folk som är de 600 skånska knektar som, enligt Liljenberg, det året sändes till Narva, Pernau och Riga.
Jöns Örnberg, en annan i sammanhanget figurerande herre, ska enligt Tessins "Die deutschen Regimenter...,", del 1, s. 271 den 16 juni 1658 ha blivit chef för 4 kompanier skånska knektar vilka uppsatts på adelsgodsen. Denna skvadron slogs den 20/3 1659 ihop med v. Hargens regemente.
I mitten av 1660-talet dyker det upp en motsvarighet till Örnberg, nämligen Julius Richard de la Chapelles "Skånska adelns knektar". Dessa har av allt att döma sänts till Tyskland 1666. Gissningsvis är det de la Chapelles folk som är de 600 skånska knektar som, enligt Liljenberg, det året sändes till Narva, Pernau och Riga.
Jag kan också tillägga att Bluhmes regemente figurerar en smula i den första skånska kommissionens skrivelser till Kungl. Maj:t våren 1658. Man berättar att åtskilliga rullor över fotfolket har fallit i svenskarnas händer, men dessa är så olika uppsatta att de är svårtolkade. Därför har man beslutat, sedan isen gått upp och passagen till Danmark försvårats, att anställa en "inquisition an om de gamble knechterne". Den 31 mars berättas att "öfwersten Blom" och kommissionen ska börja arbetet med detta i Malmö, Helsingborg och Landskrona län och att liknande undersökningar ska verkställas i Kristianstads län och "på andre orter". För detta, se "Historisk tidskrift för Skåneland", vol 1, s. 175 ff.
Under dansk tid fanns ett skånskt regemente:
Under dansk tid fanns ett skånskt regemente:
Måhända handlade inventeringen helt enkelt om att få tag på dessa knektar (minus hallänningarna, förstås) och inte så mycket om en vanlig utskrivning? Förmodligen hade väl också rustningarna inför kriget 1657 lett till att det fanns fler soldater i Skåne än vanligt.http://ddss.nu/soldatf.htm
"1615 beordrade Christian IV uppsättandet av 4.000 man fotfolk som en stående styrka. Bönderna i landets olika delar skulle skaffa soldater till styrkan vilken indelades i två storregementen:
Jylländske regiment (Jylland och Fyn)
Skaanske regiment (Skåne, Blekinge, Halland, Själland)
Skaanske regiment indelades i 8 kompanier (4 skånska, 1 blekingskt, 3 halländska och 1 själländskt) Totalt 1.792 man.
1628 avskildes den själländska delen som bildade Själländske Nationale Regiment. Förbandet finns kvar idag under namnet Själländske Livregiment.
Skaanske Regiment användes också i fredstid, bl.a. för att bygga Kristianstads fästning.
Litteratur: Askgaard Finn: Christian IV "Rigets vaebnede arm". Köpenhamn 1988"
Senast redigerad av 1 Ben, redigerad totalt 11 gånger.
Jöns Örnberg står återigen som skvadronschef förlagd i Stettin den första november 1660. Skvadronen består mycket riktigt av fyra kompanier som tycks ha fyllts på med nytt folk. Örnbergs kompani som i december 1659 uppgavs ha förlorat 71 man och då bestod av 43 knektar förtecknade ett år senare 80 gemena. Av dessa var dock 1 hemförlovad. 5 döda och 5 rymda. Så den verkliga siffran var 69 man.
Om man då kollar situationen 1663 så blir det riktigt intressant eftersom man utifrån rullorna kan ifrågasätta Liljenberg, hans vapendragare Uno Röndahl och deras fanclub Skansk fremtid som menar att de utskrivna knektarna försvann för alltid.
Nu är det inte riktigt så svart-vitt. Rullan över Jacob von Hargens regemente upprättad i Kristianstad den 1 oktober 1663 kastar ett något mer nyanserat ljus över saken.
Regementet innehöll 396 man från Kristianstad län och Blekinge och 259 man från Malmöhus län. Ett av kompanierna, Johan Gordons, var förlagt i Skåne. De övriga 7 kompanierna fanns i Pernau, Riga, Neumünde och Narva. 85 knektar var hemförlovade. 38 hade rymt och 85 var döda.
Källa: Rullor 1663 volym 6 fol. 443.
Nu är det inte riktigt så svart-vitt. Rullan över Jacob von Hargens regemente upprättad i Kristianstad den 1 oktober 1663 kastar ett något mer nyanserat ljus över saken.
Regementet innehöll 396 man från Kristianstad län och Blekinge och 259 man från Malmöhus län. Ett av kompanierna, Johan Gordons, var förlagt i Skåne. De övriga 7 kompanierna fanns i Pernau, Riga, Neumünde och Narva. 85 knektar var hemförlovade. 38 hade rymt och 85 var döda.
Källa: Rullor 1663 volym 6 fol. 443.
Laidre säger att Hargen i oktober 1663 hade ett kompani i Riga, ett i Pernau och två i Neumünde. Han bygger nästan bara på rullor i estniska och lettiska arkiv, där det tydligen finns väldigt mycket material. Narva räknades till Ingermanland, så den delen faller utanför Laidres undersökning. 7 minus 4 blir tre, 3 av Hargens kompanier borde alltså ha varit placerade i Narva.
Ett för mycket i Riga och ett för lite i Narva. Nåja, det är ju inte hela världen och Laidre kan ju faktiskt också ha satt en siffra fel.
Jag håller på att utreda Julius Richard de la Chapelles göranden och låtanden. Jag har hyfsat bra kläm på hans "Skånska adelns knektar" under de första åren efter uppsättandet:
1666: Rekryteras av adeln i Skåne, Halland och Blekinge. Mönstras under hösten i Malmö av generalmajoren Erik Drake af Hagelsrum och skickas till Wismar. De omnämns som garnisonsförband i Wismar, varför tanken antagligen var att de skulle frigöra trupper som kunde tillföras Wrangels armé som agerade mot Bremen. Enligt Tessins "Die deutschen Regimenter...", del 2, s. 16 hade de la Chapelle 400 man.
1667: En skvadron transporteras till Baltikum, ankommer till Reval den 17 augusti. Förs vidare till Narva. De tycks då räknas in under Silfversparres regemente.
1669: Två kompanier förflyttas till Dorpat och slås i oktober samman.
Sedan ska tydligen ett par hundra ha befunnit sig i Sverige 1668. Hur och när de kom dit återstår att reda ut.
Jag håller på att utreda Julius Richard de la Chapelles göranden och låtanden. Jag har hyfsat bra kläm på hans "Skånska adelns knektar" under de första åren efter uppsättandet:
1666: Rekryteras av adeln i Skåne, Halland och Blekinge. Mönstras under hösten i Malmö av generalmajoren Erik Drake af Hagelsrum och skickas till Wismar. De omnämns som garnisonsförband i Wismar, varför tanken antagligen var att de skulle frigöra trupper som kunde tillföras Wrangels armé som agerade mot Bremen. Enligt Tessins "Die deutschen Regimenter...", del 2, s. 16 hade de la Chapelle 400 man.
1667: En skvadron transporteras till Baltikum, ankommer till Reval den 17 augusti. Förs vidare till Narva. De tycks då räknas in under Silfversparres regemente.
1669: Två kompanier förflyttas till Dorpat och slås i oktober samman.
Sedan ska tydligen ett par hundra ha befunnit sig i Sverige 1668. Hur och när de kom dit återstår att reda ut.
Senast redigerad av 1 Ben, redigerad totalt 11 gånger.
Får att återknyta till dokumentären så sades det där om de skånska knektarna att "de dör som kanonmat i krigen". Det är nog ingen överdrift att säga att de under perioden 1658-1680 i mycket ringa omfattning dog som kanonmat i krigen. Huvudorsaken till det torde ha varit att man inte riktigt litade på de här relativt färska svenskarna och därför föredrog att placera dem i garnisoner i Tyskland och Baltikum för att på så sätt frigöra förband som man bedömde var mer pålitliga.
När kanonerna matades var det alltså mestadels med uppsvenskar, finnar och värvade tyskar. Trupperna från Skånelandskapen höll istället till i fästningarna, något som i och för sig inte alltid var att föredra. Sjukdomar rev ofta upp stora hål i garnisonerna.
När kanonerna matades var det alltså mestadels med uppsvenskar, finnar och värvade tyskar. Trupperna från Skånelandskapen höll istället till i fästningarna, något som i och för sig inte alltid var att föredra. Sjukdomar rev ofta upp stora hål i garnisonerna.
Det finns flera intressanta saker i rullorna. Man skulle t.ex. kunna anta att rymningsbenägenheten var större i de skånska regementena. Så tycks inte ha varit fallet. I 1663 års rulla antecknas i von Hargens regemente sammanlagt 38 rymlingar i de åtta kompanierna. Gustav Horns österbottniska regemente som samma år var förlagt i Landskrona och Helsingborg hade 31 rymlingar från fyra kompanier.
Men det går naturligtvis inte att dra några generella slutsatser utifrån ett enstaka år.
Men det går naturligtvis inte att dra några generella slutsatser utifrån ett enstaka år.
Det rymdes väldeliga överallt, speciellt innan knektarna blev utskickade. Villstrand har bl.a. ett exempel från östra Finland 1647, där det i Savolax och Viborgs län skrevs ut 472 man. Samtidigt skrevs 641 man in som förrymda. Laidre har beräknat att de svenska förbanden i Livland under senare hälften av 1600-talet sammanlagt förlorade 21 000 man. Av dessa var inte mindre än 35 % desertörer. Soldaterna rymde oftare i fredstid än i krig och många fick man så småningom fast. Problemet fanns i alla arméer.
Ett problem med dokumentären var att den var enögd och närsynt. Detta med rymningarna var ett sådant exempel, de framställdes som ett typiskt skånskt fenomen.
Ett problem med dokumentären var att den var enögd och närsynt. Detta med rymningarna var ett sådant exempel, de framställdes som ett typiskt skånskt fenomen.