På ett forum av denna dignitet skulle man kunna förvänta sig att häxprocesserna behandlats åtskilliga gånger, men icke! Därav denna tråd.
Hur länge dröjde det innan människor slutade anklagas för häxeri i Norden? Hur skilde sig förhörsmetoder och vittnesmål? Varför är det så svårt att peka ut avrättningsplatserna idag? Var Urban Hjärne verkligen den "frejdade kämpe" mot häxprocesserna som vi har fått lära oss?
Häxprocesserna
Re: Häxprocesserna
Jasså hexprocesserna - eller häxprocesserna menar jag - är ett jungfruligt ämne här? Det skulle man kunna skriva en feministisk C-uppsats på 
En detalj i sammanhanget som jag studerat litegrann är avrättningarna. Att bli levande bränd på bål lär ha hänt en (1) gång, eller kanske två, i Sverige. Många brändes men de hade alltså som regel avrättats på något annat sätt innan. Resten av Europa vet jag ännu inte något om, men i Salem 1692 brändes ingen.
När de tog slut i det här landet är väl tämligen klart belagt, har jag för mig, nästintill på året, när det nu kan ha varit.
Förhörsmetoderna är välkänt rättsvidriga, men jag kan inte låta bli att tänka på det jag hörde om inkvisitionens ökända metoder, nämligen att dessa inte stod i en klass för sig utan tvärtom var rätt så typiska för sin tid. Var månne beviskraven lika låga när man hade en misstänkt häxa som i övriga rättsprocesser?
En detalj i sammanhanget som jag studerat litegrann är avrättningarna. Att bli levande bränd på bål lär ha hänt en (1) gång, eller kanske två, i Sverige. Många brändes men de hade alltså som regel avrättats på något annat sätt innan. Resten av Europa vet jag ännu inte något om, men i Salem 1692 brändes ingen.
När de tog slut i det här landet är väl tämligen klart belagt, har jag för mig, nästintill på året, när det nu kan ha varit.
Förhörsmetoderna är välkänt rättsvidriga, men jag kan inte låta bli att tänka på det jag hörde om inkvisitionens ökända metoder, nämligen att dessa inte stod i en klass för sig utan tvärtom var rätt så typiska för sin tid. Var månne beviskraven lika låga när man hade en misstänkt häxa som i övriga rättsprocesser?
När det gäller förhörsmetoder i Sverige stod ju de i just Bohuslän i en klass för sig. När hysterin pågick som bäst under 1660-1670-tal tillämpades ännu danska juridiska regler under en övergångsperiod efter freden i Brömsebro 1658 (då Bohuslän blev svenskt). I Danmark tilläts tortyr under förhören, vilket inte var fallet i Sverige. Därav kan man kanske förklara att många av de bohuslänska fallen började som vanliga dispyter mellan grannar där man till slut börja skylla varandra för trolldom, vilket ledde till tortyr som gjorde att de flesta "erkände". Österut i Sverige handlade det istället om rättegångar enligt "Salem-modell", där vissa personer, i många fall barn, sades kunna se på en människa om denna var häxa eller inte.
Själv har jag studerat fallet med Kari Joens i Bohuslän, så som S. Kristiansson berättar om det i "Uddevalla stads historia I." Ingen godnattsaga precis.
Själv har jag studerat fallet med Kari Joens i Bohuslän, så som S. Kristiansson berättar om det i "Uddevalla stads historia I." Ingen godnattsaga precis.
Hexmaster om bränning å båle i Sverige:
På kontinenten var det vanligt att man hade en handfull vedträn vid fötterna på den dödsdömde som var fastbunden vid en påle, och så tändes vedträna på. Ibland var vedträna fuktiga, då kunde det ta timmar.
tja, deras själar blev ju rejält renade åtminstone.
Jag tror att detta var kanske inte alltid avsiktlig grymhet, utan helt enkelt så att i Sverige var det mera gott om ved, medan i Europa, med fler folk och färre skogar - var det säkert ont om ved och bra torr ved var något som kostade.
Till saken hör att den svenska metoden var att tända en eld, modell rejäl vårbrasa, binda fast den dödsdömda vid en stege - och tippa stegen in i elden. roligare för åskådarna än för delikventen förstås, men det gick i alla fall rätt snabbt.Att bli levande bränd på bål lär ha hänt en (1) gång, eller kanske två, i Sverige. Många brändes men de hade alltså som regel avrättats på något annat sätt innan.
På kontinenten var det vanligt att man hade en handfull vedträn vid fötterna på den dödsdömde som var fastbunden vid en påle, och så tändes vedträna på. Ibland var vedträna fuktiga, då kunde det ta timmar.
tja, deras själar blev ju rejält renade åtminstone.
Jag tror att detta var kanske inte alltid avsiktlig grymhet, utan helt enkelt så att i Sverige var det mera gott om ved, medan i Europa, med fler folk och färre skogar - var det säkert ont om ved och bra torr ved var något som kostade.
"Några hundra" är det bästa jag kan erinra mig just nu. Har hört att våldsamt överdrivna siffror á la 10 000 cirkulerar, och miljoner worldwide... Det intressantaste med sådana uppgifter är väl att de överhuvudtaget finns, och att det finns folk som tar dem på allvar.johane skrev:hur många häxor var det som blev dömda till döden i sverige?? har hört allt mellan 300 till 10 000!
Runt 350 är de senaste uppgifterna över avrättade jag sett (sedan kan ju utöver dessa vissa ha blivit dömda till döden men senare benådade). Se t ex denna sida med statistik över häxförföljelserna (gjord av den amerikanske historikern David Harley): http://www.nd.edu/~dharley/witchcraft/statistics.htmljohane skrev:hur många häxor var det som blev dömda till döden i sverige?? har hört allt mellan 300 till 10 000!
-
medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
I länken så nämns förutom 350 avrättningar i Sverige också 115 för Finland som ju var en integrerad del av Sverige under häxprocessernas tid. Dessutom nämns 65 avrättningar i Estland, det finns skäl för att anta att huvuddelen av dessa skedde under svensktiden. Såvida detta stämmer så blir det totala antalet avrättade i hela riket runt 500 (notera dock att Livland och Ingermanland ej nämns samt att det är osäkert om siffror för Kexholms län ingår i Finland).Lindir skrev:Runt 350 är de senaste uppgifterna över avrättade jag sett (sedan kan ju utöver dessa vissa ha blivit dömda till döden men senare benådade). Se t ex denna sida med statistik över häxförföljelserna (gjord av den amerikanske historikern David Harley): http://www.nd.edu/~dharley/witchcraft/statistics.html
/Kristofer
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13413
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Några häxfall
Småland
ca 1620
Brita Arvidsdotter avrättades som häxa ca 1620. Hon kom från Rydaholm, Östbo härad, Småland. Hennes öde skildras i boken ”Vattenprovet” av Allan Rydén
Dalarna
1672
Transtrand socken. Agneta Jönsdotter i Långstrand dömdes till döden för häxeri i mars 1672; hon »skall androm vanartigom till sky och varnagel och å båle brännas» enligt beslut i Svea hovrätt. Traditionen
berättar att Agnetas bål stod på den kulle i Bu, mellan landsväg 297 och Västerdalälven, som ännu idag kallas Agnetabacken. Hon var den enda kvinna som avrättades i Lima och Transtrand under de stora trolldomsprocessernas tid i landet. Om Agneta kan man läsa i triologin »Lima och Transtrand - två socknars historia».
Stockholm
1676
Lördagen den 5 augusti 1676 avrättades den finskfödda Malin Mattsdotter, "Rumpare-Malin" kallad, i Stockholm.
Troligen den enda människan någonsin som svenska myndigheter låtit bränna levande för häxeri. Kutymen var annars att man halshögg först och sedan brände.
Hon var en fattig kvinna, boendes ensam på Mariaberget med sina två döttrar. Hennes man var tidigare avrättad för tidelag.
Under häxhysterin på Södermalm 1675-76 blev hon anklagad av döttrarna, fängslad, förhörd och slutligen dömd till döden och avrättad.
Urban Hjärne påstås ha velat knipa henne med glödgade tänger innan avrättningen. Inte för att plåga henne utan för att hon skulle vara avsvimmad när bålet tändes på. Nu blev det inte så. I Kommissorialrättens rapport till Karl XI, av år 1677, när det hela var över, står nämligen följande att läsa: "Executionen är henne öfwergången utan at hon sig öfwer et så gräseligit straff en gång jemrar, eller med någon Gudelighet sig til sitt yttersta beredt hafwer. Hennes yngre dotter Maria Eriksdotter fölgde henne ut til Bålet, och ropade til henne stadigt, at hon sig skulle bekänna; Men Modren, oaktat hwad Presterne henne på sin Christendoms wägnar förmante, gaf däremot Dottren uti den Ondes wåld, och förbannade henne till ewig tijd, hwarmed de altså åtskildes"
(Citat från Kommissorialrättens rapport som år 1770 utgavs i bokform av bokhandlaren Carl Askergren. Ett exemplar finns i Nordiska Museets arkiv).
Rumpare-Malin lär också ha yttrat några väl valda ord till de präster som stod bredvid bålet. Men de orden tycks inte ha blivit nedtecknade.
Källa: Kommissorialrättens i Sthlm rapport till Karl XI, tryckt av bokhandlaren Carl Askergren 1770. Boken finns i Nordiska Museets arkiv.
Stefan Lundgren
Småland
ca 1620
Brita Arvidsdotter avrättades som häxa ca 1620. Hon kom från Rydaholm, Östbo härad, Småland. Hennes öde skildras i boken ”Vattenprovet” av Allan Rydén
Dalarna
1672
Transtrand socken. Agneta Jönsdotter i Långstrand dömdes till döden för häxeri i mars 1672; hon »skall androm vanartigom till sky och varnagel och å båle brännas» enligt beslut i Svea hovrätt. Traditionen
berättar att Agnetas bål stod på den kulle i Bu, mellan landsväg 297 och Västerdalälven, som ännu idag kallas Agnetabacken. Hon var den enda kvinna som avrättades i Lima och Transtrand under de stora trolldomsprocessernas tid i landet. Om Agneta kan man läsa i triologin »Lima och Transtrand - två socknars historia».
Stockholm
1676
Lördagen den 5 augusti 1676 avrättades den finskfödda Malin Mattsdotter, "Rumpare-Malin" kallad, i Stockholm.
Troligen den enda människan någonsin som svenska myndigheter låtit bränna levande för häxeri. Kutymen var annars att man halshögg först och sedan brände.
Hon var en fattig kvinna, boendes ensam på Mariaberget med sina två döttrar. Hennes man var tidigare avrättad för tidelag.
Under häxhysterin på Södermalm 1675-76 blev hon anklagad av döttrarna, fängslad, förhörd och slutligen dömd till döden och avrättad.
Urban Hjärne påstås ha velat knipa henne med glödgade tänger innan avrättningen. Inte för att plåga henne utan för att hon skulle vara avsvimmad när bålet tändes på. Nu blev det inte så. I Kommissorialrättens rapport till Karl XI, av år 1677, när det hela var över, står nämligen följande att läsa: "Executionen är henne öfwergången utan at hon sig öfwer et så gräseligit straff en gång jemrar, eller med någon Gudelighet sig til sitt yttersta beredt hafwer. Hennes yngre dotter Maria Eriksdotter fölgde henne ut til Bålet, och ropade til henne stadigt, at hon sig skulle bekänna; Men Modren, oaktat hwad Presterne henne på sin Christendoms wägnar förmante, gaf däremot Dottren uti den Ondes wåld, och förbannade henne till ewig tijd, hwarmed de altså åtskildes"
(Citat från Kommissorialrättens rapport som år 1770 utgavs i bokform av bokhandlaren Carl Askergren. Ett exemplar finns i Nordiska Museets arkiv).
Rumpare-Malin lär också ha yttrat några väl valda ord till de präster som stod bredvid bålet. Men de orden tycks inte ha blivit nedtecknade.
Källa: Kommissorialrättens i Sthlm rapport till Karl XI, tryckt av bokhandlaren Carl Askergren 1770. Boken finns i Nordiska Museets arkiv.
Stefan Lundgren
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13413
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Roligt att det blivit lite aktivitet i denna tråd!
Fallet med Kari Joens som är det jag tittat på slutar faktiskt både med dödsstraff och frikännande. Den till platsen tillreste lagmannen Niels Fehmann verkar ha varit den som drev på hela processen, som lade ord i munnen på vittnen, osv. Rådhusrätten i Uddevalla tycks ha skämts en aning över det hela, och försökt att förmildra och förhala.
Kari Joens blev dock, efter att ha utstått en fruktansvärd och utdragen tortyr, dock utan att en endaste gång lämnat ett erkännande, dömd till döden och att brännas. Göta hovrätt fann dock anledning att ändra domen, "eftersom hon allt stadigt haver nekat, ej heller med några skäl är överbevisat att hava ingått med Satan något förbund, varit skräckeligen pinter och torqverad av bödelen, dock intet bekänt någon trolldom utan allenast fast vidskeplige lexor och konster."
Straffet ändrades istället till skarp kåkstrykning (piskning) och utvisning.
Fallet med Kari Joens som är det jag tittat på slutar faktiskt både med dödsstraff och frikännande. Den till platsen tillreste lagmannen Niels Fehmann verkar ha varit den som drev på hela processen, som lade ord i munnen på vittnen, osv. Rådhusrätten i Uddevalla tycks ha skämts en aning över det hela, och försökt att förmildra och förhala.
Kari Joens blev dock, efter att ha utstått en fruktansvärd och utdragen tortyr, dock utan att en endaste gång lämnat ett erkännande, dömd till döden och att brännas. Göta hovrätt fann dock anledning att ändra domen, "eftersom hon allt stadigt haver nekat, ej heller med några skäl är överbevisat att hava ingått med Satan något förbund, varit skräckeligen pinter och torqverad av bödelen, dock intet bekänt någon trolldom utan allenast fast vidskeplige lexor och konster."
Straffet ändrades istället till skarp kåkstrykning (piskning) och utvisning.
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13413
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Jag har hittat en ytterligare häxa
Landskap: Ångermanland
Tidpunkt: 1677
Brott: Häxeri
Text: 7 april 1677 kvitterar skarprättaren att han "hafwer justificerat eller afrättat een trållkåna ... Hustru Dordi wid nampn i Forsmo och Eedh Sochen".
Källa: Länsräkenskaper Västernorrland 1680, sid 841
Dordi, kan vara ett medeltida namn på Doris, men det låter ju som hon var en skarpsinnad häxa. Dordi är ju direkt inget namn, utan snarare ett öknamn på en ond person. Jag vet inte om hon var farlig för allmänheten, men människorna som levde då i Forsmo hade nog en annan uppfattning om henne.
Stefan
Landskap: Ångermanland
Tidpunkt: 1677
Brott: Häxeri
Text: 7 april 1677 kvitterar skarprättaren att han "hafwer justificerat eller afrättat een trållkåna ... Hustru Dordi wid nampn i Forsmo och Eedh Sochen".
Källa: Länsräkenskaper Västernorrland 1680, sid 841
Dordi, kan vara ett medeltida namn på Doris, men det låter ju som hon var en skarpsinnad häxa. Dordi är ju direkt inget namn, utan snarare ett öknamn på en ond person. Jag vet inte om hon var farlig för allmänheten, men människorna som levde då i Forsmo hade nog en annan uppfattning om henne.
Stefan
Totalt avrättades cirka 300 människor för trolldom i Sverige. Ytterligare ett hundratal blev anklagade och dömda till lägre straff.
Det är helt korrekt, som någon skrev, att det stora flertalet halshöggs före bålet. Undantaget är Rumpare-Malin i Stockholm 1676, hon är den enda idag kända som brändes levande i Sverige. (Vilket hon gjorde med mycket högburet huvud sägs det).
Ovanstående handlar om det vi idag känner som Sverige. I Finland, Estland, Danmark etc gick häxprocesserna helt annorlunda till. (I Estland dömdes enbart män som häxor t ex).
Gammal tråd men jag kände mig manad att fylla i lite
Jo, just ja, 1704 var årtalet någon fiskade efter, då den sista brändes till döds i detta land.
Vi har, jämfört med andra länder, mycket fakta kring detta, eftersom vi har gamla protokoll och skrivelser kvar från den tiden.
Tack för ordet
Det är helt korrekt, som någon skrev, att det stora flertalet halshöggs före bålet. Undantaget är Rumpare-Malin i Stockholm 1676, hon är den enda idag kända som brändes levande i Sverige. (Vilket hon gjorde med mycket högburet huvud sägs det).
Ovanstående handlar om det vi idag känner som Sverige. I Finland, Estland, Danmark etc gick häxprocesserna helt annorlunda till. (I Estland dömdes enbart män som häxor t ex).
Gammal tråd men jag kände mig manad att fylla i lite
Jo, just ja, 1704 var årtalet någon fiskade efter, då den sista brändes till döds i detta land.
Vi har, jämfört med andra länder, mycket fakta kring detta, eftersom vi har gamla protokoll och skrivelser kvar från den tiden.
Tack för ordet
Det där var den danska modellen, inte den svenska.Stefan skrev:Till saken hör att den svenska metoden var att tända en eld, modell rejäl vårbrasa, binda fast den dödsdömda vid en stege - och tippa stegen in i elden. roligare för åskådarna än för delikventen förstås, men det gick i alla fall rätt snabbt.