När jag lägger ihopr allt jag läst om slaget vid poltava o vänder på det hela o ser situationen från rysk sida så var det ju inte mkt de behövde göra för att vinna....Det avgörande skeendet var ju anfallet mot skans 3 som gjorde att 1/3 av infanteriet förlorades samt att man bestämde sig för att vänta med att anfalla huvudlägret tack vare att en stor del av Roos infanteri saknades...Vad jag inte förstår är att så få var involverade i planen dagen innan....Piper, Siegroth, Rehnskiöd, Kungen...Vilka mer?....Av det jag har läst så drar jag slustatsen att felet är kungens o rehnskiölds....Detta måste vara ett av vår historias mest kända klantiga slag...Allt blev fel?....Att skicka ut infanteriet till slutstriden utan att kavalleri var ordnat....?!....ngn som kan ge mig förståelse för hur det gick o varför?!...Mina källor är inte så mga men englund, grimberg, åberg/håkansson o en del uppslagsböcker....
En annan sak: I historiebeskrvningarna står ofta att inför slaget vid poltava var ryssarna mkt bättre rustade än sedan slaget vid narva o situationen var helt annorlunda men vid poltava ställde sverige upp med den största armén dittills 16000 man, ryssarnas manövrar under slaget tyder inte på mer än en enorm respekt för svenska armén o dessutom så gjorde omständigheterna att svenskarna gjorde alla misstag som kunde begås....
Slutsats: Med den infon jag tagit del av hade svenskarna vunnit vid poltava klart om bara inte kungen o rehnskiöld hade agerat nonchalant/sett ned på ryssarna som motståndare....
Poltava - svensken som besegrade sig själv...
Jag skulle inte vilja påstå att det var svenskarnas fel. Det var ju tänkt att Mazepa skulle hjälpa svenskarna med förnödenheter, men ryssarna hann före och tog allt. Svenskarna hade sedan två alternativ:
1. Anfall och hoppas på det bästa.
2. Gör reträtt och hoppas på det bästa.
I båda fallen skulle svenskarna hamna i förlustläge vad gäller soldater.
Försörjningslinjerna sträckte sig aldrig så långt till Poltava, så hade de gjort reträtt skulle utmattade svenska soldater falla i fiendens händer.
Endast ett fåtal skulle klara sig undan. Man såg alltså bara ett alternativ och det var anfall. Dock var det redan ganska sent. Man hade stått i sina ställningar i några dagar och hoppat på att ryssarna skulle anfalla. Men de hade både tålamod och förnödenheter. Så tillslut fick svenskarna nog i och gick till anfall. Till en början gick det bra, har för mig att någon rysk flygel krossades. Men allteftersom gick det sämre och sämre. Organisationen var ju heller inte i världsklass, speciellt inte när Roos kommer bort.
Så jag skulle inte skylla allt på svenskarna, snarare på utgångsläget.
1. Anfall och hoppas på det bästa.
2. Gör reträtt och hoppas på det bästa.
I båda fallen skulle svenskarna hamna i förlustläge vad gäller soldater.
Försörjningslinjerna sträckte sig aldrig så långt till Poltava, så hade de gjort reträtt skulle utmattade svenska soldater falla i fiendens händer.
Endast ett fåtal skulle klara sig undan. Man såg alltså bara ett alternativ och det var anfall. Dock var det redan ganska sent. Man hade stått i sina ställningar i några dagar och hoppat på att ryssarna skulle anfalla. Men de hade både tålamod och förnödenheter. Så tillslut fick svenskarna nog i och gick till anfall. Till en början gick det bra, har för mig att någon rysk flygel krossades. Men allteftersom gick det sämre och sämre. Organisationen var ju heller inte i världsklass, speciellt inte när Roos kommer bort.
Så jag skulle inte skylla allt på svenskarna, snarare på utgångsläget.
känns som att timman var slagen....att ha varit ute på fientligt område så länge (9 år) o svenskarna hade aldrig råkat ut för ngn större förlust OCH hade abslout inte råd med det...till slut måste det komma....dock känns det onödigt med tanke på vilket sätt...vet att krutet var blött, vintern var hård men ryssarna led minst lika mkt....dessutom den moral som rytteriet visade vid förföljandet av det ryska rytteriet o hur infanteriet gick på vid slutslaget mot lägret....
Re: Poltava - svensken som besegrade sig själv...
Rehnsköld försökte vänta så länge det gick med att anfalla tills hela armén var samlad.a Dessvärre tröttnade ryssarna på svenskarnas inaktivitet och lämnade därför deras läger för att gå till angrepp. I det läget hade Rehnsköld inget annat val än att anfalla eftersom reträttvägen hotades att bli avskuren.zyx83 skrev:Att skicka ut infanteriet till slutstriden utan att kavalleri var ordnat....?!....ngn som kan ge mig förståelse för hur det gick o varför?!
Eftersom kungen var skadad och inte själv kunde föra befäl bör man inte lasta honom för nederlaget. Anfallsplanen gjordes helt och hållet av Rehnsköld själv. Hade den lyckats vilket var fullt möjlig skulle Rehnsköld ha blivit geniförklarad ännu en gång. Men det stora problemet med planen var att den var så komplicerad att det fanns många saker som kunde gå snett, och det var precis det som hände den 28:e juni 1709.Slutsats: Med den infon jag tagit del av hade svenskarna vunnit vid poltava klart om bara inte kungen o rehnskiöld hade agerat nonchalant/sett ned på ryssarna som motståndare....
örjan: men det var hans fel att armén fick vänta så länge på att anfalla efter genomgången av skansarna....svenskarna såg ner på ryssarna - de var inte mkt värda för svenskarna o sågs säkert lite som patrask....är övertygad om att det var underskattning från svenska ledningen - däremot inte från fotfolket o rytteriet som var proffesionella o gjorde det de var utbildade till....man trodde set skulle gå som vanligt som vid narva, fraustadt, holowsyn....att inte underrätta samtliga viktiga personer vid anfallet (officerare, bataljonchefer etc) är svårt att förstå då den svenska armén var mkt väl sammansvetsad o då det förekom liten risk att läckor skulle uppstå....tror helt klart att kungen o rehnskiöld tog sig vatten över huvud o trodde sig mer än verkligheten...odödlighet o frånvaro av verkligheten....
Varför skulle det vara underskattning? Någon dag före slaget hade svenskarna erbjudit batalj i öppna fältet, vilket ryssarna avböjde. Ett anfall på ett befäst ryskt läger var alltså inget som Karl XII och Rehnsköld trodde skulle vara en enkel affär, man ville hellre ha ett vanligt fältslag. Däremot kan man väl anta att de likväl, när det stod klart att ryssarna tänkte stanna i lägret, drog slutsatsen att det fanns goda chanser till framgång. Hemlighetsmakeriet hade alltid varit stort, den här gången blev det en fråga i efterhand pga att så mycket gick fel.