Svenska arméns styrka 1702-1722
Tack för informationen!Mathias Forsberg skrev:Under 1980-talet mobiliserade de svenska stridskrafterna totalt ca 800 000 man (inkl hemvärnet), eller strax under 10% av befolkningen (mycket högt).Armfeldt skrev: Och har du någon uppgift om hur stor armén har varit någonsin?
/Forsberg
Om jag lämnar topic en sekund, är det någon som vet vad den störta armén i förhållande till befolkningen som "världen skådat"?
Jag har hört att Sovjet på 80-talet kunde mobilisera 20 miljoner soldater. Det måste nästan vara 15-20 % av Sovjets dåvarande befolkning.
Sovjet hade nästan 300 miljoner invånare på 80-talet.Armfeldt skrev: Tack för informationen!
Om jag lämnar topic en sekund, är det någon som vet vad den störta armén i förhållande till befolkningen som "världen skådat"?
Jag har hört att Sovjet på 80-talet kunde mobilisera 20 miljoner soldater. Det måste nästan vara 15-20 % av Sovjets dåvarande befolkning.
Ja, just ja, då borde det bli ca 7% av befolkningen.
Efter stora nordiska kriget bör Sverige inte haft mycket mer än 2 miljoner invånare. Då måste ju 60 000 soldater vara en ganska liten procentandel.
Hade man svårare att samla ihop en armé på den tiden? Man tycker nästan det borde vara tvärtom.
Mycket hade ju säkert med den ekonomiska ställningen att göra, men armén kom ju alltid i första hand.
Efter stora nordiska kriget bör Sverige inte haft mycket mer än 2 miljoner invånare. Då måste ju 60 000 soldater vara en ganska liten procentandel.
Hade man svårare att samla ihop en armé på den tiden? Man tycker nästan det borde vara tvärtom.
Mycket hade ju säkert med den ekonomiska ställningen att göra, men armén kom ju alltid i första hand.
År 1721 hade egentliga Sverige en befolkning på 1,44 miljoner och Finland 391 000.
Om det var svårt att samla ihop en armé beror helt på vad man jämför med när man pratar om "svårt". Sverige hade under tidigmodern tid en blandning av frivillighet och tvång i rekryteringen till armén. Alla soldater var frivilliga men bönderna var enligt indelningsverket och senare påhitt av Karl XII skyldig enligt lag att rekrytera ett visst antal soldater. För att uppnå målet var bönderna tvungna att betala värvningspeng (lega) till rekryten. Så på sett kan jämföra rekrytering till krigsmakten som en form av beskattning. Till skillnad från utskrivning kan de indelningsverket inte ses som en form av värnplikt. Utskrivningsväsendet var dock en tidig form av värnplikt som under Stora nordiska kriget fortfarande praktiserades i Skåne, Halland och Österbotten.
Något som man också bör tänka på är att det var mer brist på pengar än brist på folk som satte gränser för hur stora krigsmakterna kunde bli på den här tiden. Det var ingen idé att skriva ut och värva manskap ifall man inte hade råd att utrusta dem.
Om det var svårt att samla ihop en armé beror helt på vad man jämför med när man pratar om "svårt". Sverige hade under tidigmodern tid en blandning av frivillighet och tvång i rekryteringen till armén. Alla soldater var frivilliga men bönderna var enligt indelningsverket och senare påhitt av Karl XII skyldig enligt lag att rekrytera ett visst antal soldater. För att uppnå målet var bönderna tvungna att betala värvningspeng (lega) till rekryten. Så på sett kan jämföra rekrytering till krigsmakten som en form av beskattning. Till skillnad från utskrivning kan de indelningsverket inte ses som en form av värnplikt. Utskrivningsväsendet var dock en tidig form av värnplikt som under Stora nordiska kriget fortfarande praktiserades i Skåne, Halland och Österbotten.
Något som man också bör tänka på är att det var mer brist på pengar än brist på folk som satte gränser för hur stora krigsmakterna kunde bli på den här tiden. Det var ingen idé att skriva ut och värva manskap ifall man inte hade råd att utrusta dem.
Tack för informationen Örjan!
Jag vet inte om det här systemet har tillämpats i Sverige förut, men har det varit så att på 1600- eller 1700-talen fått lön, kost och logi av staten om man gick med armén? Alltså, självklart var det ju så att man fick det, men jag menar ur ett stort perspektiv, att man som bonde eller vad som helst utanför armén inte fick någon statlig hjälp såvida man inte var med i armén.
Det här skulle tydligen vara ett sätt att rekrytera och locka till sig folk till armén.
Varför jag undrar är för att jag läser Clausewitz bok Om kriget. Den är väldigt svårläst tycker jag, så jag vet inte om jag förstod det han skrev korrekt, men han nämnde ett system om hur man (staten) fördelar förnödenheter bland soldaterna i en armé. Man gick med i armén och i utbyte till vad staten erbjöd, så fick man sina livdnödvändigheter.
Men med detta system måste man ju föra en erövringspolitik. För ju fler som går med i armén, ju mer minskar statskassan. Då måste man ju helt enkelt gå ut i krig.
Om jag tolkade Clausewitz rätt, så borde det ha sett ut såhär, men har det någonsin gjort det i Sverige?
Jag vet inte om det här systemet har tillämpats i Sverige förut, men har det varit så att på 1600- eller 1700-talen fått lön, kost och logi av staten om man gick med armén? Alltså, självklart var det ju så att man fick det, men jag menar ur ett stort perspektiv, att man som bonde eller vad som helst utanför armén inte fick någon statlig hjälp såvida man inte var med i armén.
Det här skulle tydligen vara ett sätt att rekrytera och locka till sig folk till armén.
Varför jag undrar är för att jag läser Clausewitz bok Om kriget. Den är väldigt svårläst tycker jag, så jag vet inte om jag förstod det han skrev korrekt, men han nämnde ett system om hur man (staten) fördelar förnödenheter bland soldaterna i en armé. Man gick med i armén och i utbyte till vad staten erbjöd, så fick man sina livdnödvändigheter.
Men med detta system måste man ju föra en erövringspolitik. För ju fler som går med i armén, ju mer minskar statskassan. Då måste man ju helt enkelt gå ut i krig.
Om jag tolkade Clausewitz rätt, så borde det ha sett ut såhär, men har det någonsin gjort det i Sverige?
När det var fredstid var det vanligt att såväl utskrivna som indelta soldater låg förlagda i hemprovinsen. Då var det bönderna som hade ansvaret att försörja soldaterna, med andra ord en form av indirekt skatt. Men det var knappast så att vem som helst kunde ta värvning och få sin försörjning tryggad av staten, iallafall inte i Sverige. I fredstid försökte man vanligen minska arméns storlek, och det kunde ske på två sätt. Antingen gav man soldaterna avsked vilket innebar att man var tvungen att ge dem avdankningspengar för att lösa ut dem från kontraktet. Eller så tillämpade man naturlig avgång genom att sluta rekrytera soldater tills man hade uppnått önskad storlek på armén. Det sistnämnda alternativet innebar att armén i slutet av en lång fredsperiod kunde vara ganska åldersstigen.
I fred:
Indelta soldater bodde oftast på ett eget torp i samma rote som han var utagen för.
Hans vapen, uniform m.m. förvarades hos den högste bonden i roten.
Med en liten åkerlapp, en ko, höns och tillgång till dragdjur fick han klara sig bäst han kunde.
Bönderna i roten skulle förse soldaten med hans uniform och matsäck vid övningar.
För detta hade bönderna nedsatt skatt.
I krig var det soldatens fru som skulle sköta torpet, med visst bistånd av bönderna i roten.
I Sverige var det endast Livgardet som var yrkessoldater. Dessa bodde hos familjer i Stockholmsstad.
Ryttaren tillhörde ett rustställe som stod för häst, vapen, uniform och torp till ryttaren mot nedsättning och ibland helt befriande från skatt.
I krig:
Nu ändrades förhållandena, om soldaten för en rote dog, slängdes frun ut och en ny soldat skrevs in.
I de fall där armén behövde fler soldater gick flera rotar ihop och skrev ut en till. Detta kallades för tremänningar, tre rotar gick ihop, eller ännu mer rotar som gick ihop och skrev ut en till om kraven kom.
Dessa soldater, tremänningar, femmänningar, hade inget torp, togs från lösdrivare oftast.
Det som skulle vara intressant i de siffror om hur stor armén var vore att veta hur mycket av dessa som var från Sverige och Finland.
Det var vanligt att tillfångatagna soldater trycktes in i egna förband för att uppväga egna förluster.
Indelta soldater bodde oftast på ett eget torp i samma rote som han var utagen för.
Hans vapen, uniform m.m. förvarades hos den högste bonden i roten.
Med en liten åkerlapp, en ko, höns och tillgång till dragdjur fick han klara sig bäst han kunde.
Bönderna i roten skulle förse soldaten med hans uniform och matsäck vid övningar.
För detta hade bönderna nedsatt skatt.
I krig var det soldatens fru som skulle sköta torpet, med visst bistånd av bönderna i roten.
I Sverige var det endast Livgardet som var yrkessoldater. Dessa bodde hos familjer i Stockholmsstad.
Ryttaren tillhörde ett rustställe som stod för häst, vapen, uniform och torp till ryttaren mot nedsättning och ibland helt befriande från skatt.
I krig:
Nu ändrades förhållandena, om soldaten för en rote dog, slängdes frun ut och en ny soldat skrevs in.
I de fall där armén behövde fler soldater gick flera rotar ihop och skrev ut en till. Detta kallades för tremänningar, tre rotar gick ihop, eller ännu mer rotar som gick ihop och skrev ut en till om kraven kom.
Dessa soldater, tremänningar, femmänningar, hade inget torp, togs från lösdrivare oftast.
Det som skulle vara intressant i de siffror om hur stor armén var vore att veta hur mycket av dessa som var från Sverige och Finland.
Det var vanligt att tillfångatagna soldater trycktes in i egna förband för att uppväga egna förluster.
Det stämmer inte. Av den fredstida armén på omkring 65 000 man var endast ca 40 000 indelta soldater, resten var värvade. Ska man vara riktigt petig var även de indelta soldaterna frivilliga yrkessoldater.FredH skrev:I Sverige var det endast Livgardet som var yrkessoldater.
Utöver Livgardet och drabantkåren i Stockholm fanns även Svenska livregementet till fots i Göteborg samt Tyska livregementet och Drottningens Livregemente i Skåne. I de tyska besittningarna fanns det ytterligare 10 000 värvade soldater och i Baltikum fanns det 6 500 man. Även artilleriregementet var värvat.
Av de indelta regementens styrka på 40 000 man utgjorde de finska regementena 10 000. Finländarnas andel av krigsförlusterna låg också på samma nivå, dvs av 200 000 stupade var 50 000 finländare.Det som skulle vara intressant i de siffror om hur stor armén var vore att veta hur mycket av dessa som var från Sverige och Finland.
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11940
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11940
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Intressanta kan vara Hans Högmans artiklar kring "Militaria".
http://www.algonet.se/~hogman/slaekt.htm
Ett tips bara
Stefan
http://www.algonet.se/~hogman/slaekt.htm
Ett tips bara
Stefan
Alltid en fråga om definitioner om vad som är yrkesmilitär och vad som inte är.
Att de indelta soldaterna oftast benämns som icke yrkessoldater beror nog till stora delar på våran skepsis mot yrkesarméer i Sverige.
Tydligen bör man vara restriktiv med vilka källor man hämtar sina uppgifter ifrån, jag trodde att den bok jag fick mina ifrån stämde.
Till viss del kanske de gör det men inte utan eran komplettering.
De värvadeförbanden som vi hade i Sverige är inte speciellt väl beskrivna eller nämnda i beskrivningar om de slag som den svenska armén deltog i.
Om det beror på att de hölls i bakgrunden eller inte vore intressant att läsa om, isåfall varför?
Att de indelta soldaterna oftast benämns som icke yrkessoldater beror nog till stora delar på våran skepsis mot yrkesarméer i Sverige.
Tydligen bör man vara restriktiv med vilka källor man hämtar sina uppgifter ifrån, jag trodde att den bok jag fick mina ifrån stämde.
Till viss del kanske de gör det men inte utan eran komplettering.
De värvadeförbanden som vi hade i Sverige är inte speciellt väl beskrivna eller nämnda i beskrivningar om de slag som den svenska armén deltog i.
Om det beror på att de hölls i bakgrunden eller inte vore intressant att läsa om, isåfall varför?
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Jo, detta är ofta nämnda siffror. Ursprungligen framräknad av Jan Lindegren. Jag har dock aldrig sett redovisat hur han kommit fram till dem. Vad säger att den rätta summan är 200 000, inte 225 000 eller 175 000? Eller ännu lägre? Vilka ingår, är det bara soldater, underofficerare och officerare i flotta och armé eller är det också civilmilitär personal?Örjan skrev: Av de indelta regementens styrka på 40 000 man utgjorde de finska regementena 10 000. Finländarnas andel av krigsförlusterna låg också på samma nivå, dvs av 200 000 stupade var 50 000 finländare.
Den hårda kärnan i den svenska armén utgjordes av de indelta landskapsregementena. De värvade regementen fungerade som garnisionstrupper vid fästningarna under fredstid och de fortsatte att användas som sådana under kriget. Därför var det bara de indelta soldaterna och nyuppsatta värvade förband som deltog i fältslagen, med livgardet som ett lysande undantag.FredH skrev:De värvadeförbanden som vi hade i Sverige är inte speciellt väl beskrivna eller nämnda i beskrivningar om de slag som den svenska armén deltog i.
Om det beror på att de hölls i bakgrunden eller inte vore intressant att läsa om, isåfall varför?