Tronföljdskrig

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 15 oktober 2003, 12:48

Under 1600- och 1700-talet var krig vanligt. Men det var sällsynt med renodlade angreppskrig. Man var alltid tvungen att ha legitima anspråk på ett land om man ville erövra det. Dessa anspråk kunde vara ganska tunna men ändå tillräckligt för att utlösa en mängd olika tronföljdskrig under den här perioden. De mest kända är dessa:

Pfalziska tronföljdskriget 1688-1697

Under en längre tid hade Ludvig XIV av Frankrike oblygt annekterat tyska småstater. Droppen kom när han gjorde anspråk på Kur-Pfalz. En stor koalition bildades för att bekämpa Frankrikes strävan efter hegemoni. Freden i Rijswijk kan egentligen beskrivas som ett vapenstillestånd eftersom samma kamp snart skulle fortsätta under det spanska tronföljdskriget.

Spanska tronföljdskriget 1701-1714

Den spanska grenen av det habsburgska huset dog ut och Spaniens tron ärvdes av Ludvig XIV: sonson. Av rädsla för att Spanien och Frankrike skulle förenades bildades en stor koalition som bekämpade Ludvig XIV. Kriget slutatade med att Ludvix XIV:s sonson fick behålla större delen av det spanska arvet mot löfte att det aldrig skulle förenas med Frankrike. Resten av det spanska arvet gick huvudsakligen till Österrike.

Polska tronföljdskriget 1733-1735

Detta krig kan ses som en epilog till det stora nordiska kriget. När August den starke dog fanns det två kandidater till Polens tron. Augusts son August II som stöddes av Ryssland och Österrike samt Stanislaus Leczynski som stöddes av Frankrike. Stanislaus lyckades bli vald till kung men fördrevs av ryska trupper. I väst var dock Frankrike framgångsrikt och i den följande freden fick Österrike göra omfattande landavträdelser. Som kompensation för Polen blev Stanislaus hertig av Lothringen som efter hans död tillföll den franska kungen (hans svärson).

Österrikiska tronföljdskriget 1740-1748

När kejsaren Karl VI avled fanns det ingen manlig arvinge till det habsburgska väldet. En mängd stater understödda av Frankrike passade på att göra anspråk på olika delar av väldet. Karl VI:s dotter lyckades dock försvara sitt arv med undantag av Schlesien som erövrades av Preussen.

Bayerska tronföljdskriget 1778-1779

När den bayerska grenen av ätten Wittelsbach dör ut gör Österrike anspråk på Bayern. Preussen fruktar att Österrike skulle bli alltför mäktigt ifall de fick Bayern och Krig bryter därför ut. Det slutar med att Bayern tillfaller den pfalziska grenen av ätten Wittelsbach. Österrike får bara en mindre landremsa (Innviertel). Kriget kallas även för potatiskriget eftersom de preussiska soldaterna upptäckte nyttan med att odla potatis under kriget.

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 15 oktober 2003, 12:56

Utöver de ovannämda krigen fanns det även ett mantuanskt tronföljdskrig 1627-1630 där Frankrike och Österrike stödde varsin kandidat till det italienska furstendömet. Ett annat tronföljdskrig utkämpades 1614 när den siste hertigen av Kleve dog ut. I det kriget var kejsaren, Brandenburg, Sachsen och pfalzgreven av Neuburg inblandade. Det var detta krig som ledde till att Brandenburg-Preussen fick besittningar i västra Tyskland.

Finns det några fler tronföljdskrig?

Henke · Inlägg av **Henke** » 15 oktober 2003, 13:09

Det svenska kriget mot Sigismund 1598?

http://www.smb.nu/svenskakrig/1598.asp

Gutekrigaren · Inlägg av **Gutekrigaren** » 15 oktober 2003, 13:11

Utan att kunna övermåttan och därför med viss reservation: "Den stora oredan" i Ryssland under 1600-talets första decennium?

Mvh Petter

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 15 oktober 2003, 13:24

För att det ska kunna kallas ett tronföljdskrig bör den tidigare fursten ha dött och kriget handla om vem som skall efterträda honom. Kriget mot Sigismund var ett uppror mot den laglige kungen lett av hertig Karl av Södermanland.

Den ryska oredan kan däremot kallas för ett tronföljdskrig eftersom det sattes igång av att den rurikidiska ätten dog ut och att både Polen och Sverige samt lokala adelsmän stöttade egna kandidater till tronen.

Rubber Duck · Inlägg av **Rubber Duck** » 15 oktober 2003, 13:57

Den stora oredan i Ryssland kan väl också räknas till tronföljdskrigen.

1598 dog Fjodor Ivanovitj, den siste av Ruriksätten. Han efterträddes av sin svåger Boris Gudonov. Samtidigt framträdde flera personer och hävdade att de var Fjodors äldre bror Dimitri, som dött 1591. Under oredan försökte Sverige göra prins Karl Filip, son till Karl IX, till tsar. Polen försökte samtidigt få Sigismunds son Vladislav till tsar.

Edit: Jag såg inte att Örjan redan hade kommenterat den stora oredan.

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 15 oktober 2003, 15:47

Successionen i Kurland under sent 1720-tal? Eller skall det inräknas i polska tronföljdskriget?

Wilhelm av Oraniens tillträde på den engelska kronan 1688 och kampen mot katolikerna efter James II:s död. Religös succesionstvist (Hannoverätten säkrade den protestantiska tronföljden).

Sedan finns det ett antal succesionskriser som aldrig utmynnade i krig: Jülich-Berg 1609, Pommern 1638, Lorraine 1739/66

Till sist skall väl också påpekas att det föreligger vissa skilnader mellan nioårskriget 1689-97 och spanska tronföljdskriget. Anldeningen till att de kom så nära inpå var just Carlos II:s (försenade) död och dennes udda testamente.

/Forsberg

Örjan · Inlägg av **Örjan** » 15 oktober 2003, 16:05

Mathias Forsberg skrev:Successionen i Kurland under sent 1720-tal? Eller skall det inräknas i polska tronföljdskriget?

Fast det förekom väl inte några stridshandlingar då? Det var väl ryssarna som bestämde vem som skulle bli ny hertig.

Wilhelm av Oraniens tillträde på den engelska kronan 1688 och kampen mot katolikerna efter James II:s död. Religös succesionstvist (Hannoverätten säkrade den protestantiska tronföljden).

Det var inget tronföljdskrig, det var en revolution. Ännu ett fall där den laglige kungen avsätts och en ny tillsätts. Dessutom ingår konflikten i det stora Pfalziska tronföljdskriget som i Storbritannien vanligen kallas för det nioåriga kriget.

Sedan finns det ett antal succesionskriser som aldrig utmynnade i krig: Jülich-Berg 1609, Pommern 1638, Lorraine 1739/66

Den förstnämnda kriget skall faktiskt ha utvecklats till ett krig, det Jülich-klevska tronföljdskriget. Det var det kriget som ledde till att Brandenburg-Preussen fick besittningar i västra Tyskland.

Den pommerska krisen ingår i det trettioåriga kriget. Brandenburg hade legitima anspråk på Pommern medan Sverige krävde det som satisfaktion för sina krigsinsatser. Ett tag under det trettioåriga kriget var också Brandenburg och Sverige i krig mot varandra.

Lothringen var inget tronföljdskrig utan ett resultat av det polska tronföljdskriget. Istället för Polen fick Stanislaus Leczynski Lothringen vars hertig fick Toscana och den tyska kejsarkronan i ersättning.

Till sist skall väl också påpekas att det föreligger vissa skilnader mellan nioårskriget 1689-97 och spanska tronföljdskriget. Anldeningen till att de kom så nära inpå var just Carlos II:s (försenade) död och dennes udda testamente.

Givetvis var det frågan om två olika krig men de räknas tillsammans med det holländska kriget 1672-1679 in under samlingsbenämningen Ludvig XIV:s koalitionskrig. Dessa kännetecknades av att Ludvig XIV aggressiva expansionspolitik utlöste allt större fientliga koalitioner till att föra krig mot Frankrike. Det holländska kriget var en stor fransk seger, det pfalziska tronföljdskriget var ett franskt nederlag och det spanska tronföljdskriget slutade med ett ännu större franskt nederlag. Men tack vare skickliga diplomater kom Frankrike undan med bara mindre landförluster i det sista kriget. Statskulden som hade skenat iväg gjorde det dock omöjligt för Frankrike att starta ett nytt krig och det innebar att Ludvig XIV hade misslyckats med sin strävan efter hegemoni.