Krigsmetoder under stormaktstiden?

Diskussioner kring händelser under renässansen, tidig modern tid och upplysningen.
Hades
Medlem
Inlägg: 207
Blev medlem: 20 september 2003, 20:30
Ort: Stjärnstaden

Krigsmetoder under stormaktstiden?

Inlägg av Hades » 20 september 2003, 20:34

Eftersom jag är en fruktansvärd färsking undrar jag vilka krigsmetoder man använde? Kavalleri? Infanteri? Artilleri?

Och vilka strategier man hade? hoppas någon kan hjälpa mig. Tack!

Lulle
Medlem
Inlägg: 43
Blev medlem: 7 maj 2003, 20:53
Ort: Sundbyberg

Krigsmetoder under stormakstiden?

Inlägg av Lulle » 21 september 2003, 12:50

Jocke.

Jag tror du kan hitta hur mycket som helst om detta ämne om du letar lite på forumet. Emellertid kan jag ändå ge dig en lite översikt i ämnet.

Den under 1700-talet rådande metoden att genomföra ett fältslag var linjetaktiken vilken gällde fram till napoleontiden. Denna går ut på att ställer upp sina améer på linje mot varandra. Arméerna i sin tur är sedan uppdelade på flyglar och träffar vilka består av regementen och bataljoner. Bataljonen för infanteriet och skvadronen för kavalleriet var den tidens taktiska enhet med vilken fältherren byggde sin slaguppställning.

Den klassiska slaguppställningen vid denna tid var med två kavalleriflyglar (höger och vänster) och en center med infanteri. Allt med minst två träffar. Flyglarna var alltså uppdelade så att man hade en första träff med ett antal bataljoner/skvadroner och sedan bakom dessa en andra träff formerad på samma sätt. Denna andra träff utgjorde en reserv som kunde användas till att fylla på luckor i första träffen, fånga upp ett fientligt genombrott eller förlänga slaglinjen åt sidorna.

Själva genomförandet av slaget gick enligt skolboken till så att man först marscherar upp mot varandra för att gå lös på varandra med eldvapen, musköter och artilleri. Kavalleriet kunde karakollera, dvs man red ledvis mot varandra och avlossade sina ryttarpistoler, vände tillbaka för att ladda om och ställde sig sist i ledet för att sedan hamna främst efter en stund. Arilleriet man sköt med i detta läge var företrädelsevis regementsstycken, lättare kanoner med projektilvikt en på runt 3 pund vilka man förde med sig i slaglinjen på bataljonsnivå. Tungt artilleri lämpade sig mer om man valt en defensiv position eller om man anföll en befäst fiende.

När man nu beskjutit varandra en stund tills någon sida verkade mör var det dags för anfall med blanka vapen. Generellt gick det till så att man påbörjade marsch mot fienden med lämpliga avbrott för eldgivning. Då en musköts räckvidd vid denna tid endast var ca 150 meter är detta avstånd vi nu talar om för framryckningen. Elden gavs på plutonsnivå i de flesta arméer (jag återkommer till den svenska). Även kavalleriet anfaller och gör detta så att man avger sin sista salva med pistolerna och rider an med blanka vapen, detta görs oftast i trav eller skritt.

I detta läge avgörs oftast slagen på så sätt att antingen blir angriparen stoppad av den fientliga elden eller så viker försvararen på grund av att anfallaren inte går att stoppa. Oavsett vem som viker är det här de blanka vapnen kommer till sin rätt då de största förlusterna uppstod när den ena parten flydde. Det är även här kavalleriet har sin största uppgift. Efter det att ha besegrat motståndarens kavalleri skall det förfölja hans infanteri.

Din fråga täcker hela stormaktstiden och redogörelsen ovan täcker principerna för linjetaktiken under hela perioden. Tänkte dock berätta lite kort hur den svenska taktiken skillde sig från andra länder under Karl XII.

Under Karl XI utveckalde något som kom att kallas "det nya maneret". Detta kom sig av vetskapen att svenska arméer i stort sett alltid kommer att få slåss i numerärt underläge. Ur denna visshet kom man fram till att en offensiv taktik med ett avgörande med blanka vapen vore önskvärd.
Den svenska armén behöll alltså sina pikar när de flesta arméer gjorde sig av med dessa i slutet på 1600-talet.

Den svenska bataljonen utgjordes av 1/3 pikar 2/3 musketerare vilket då gav en sämre eldkraft än andra länders. Man gav alltså endast ge två salvor med musköter för att sedan anfalla med blanka vapen. Salvan var på linjevis till skillnad från motståndarnas plutonsvisa och gav en jämn salva över hela linjen. Man sköt alltså först en salva och sedan anföll man i högt tempo under tystnad (inget hurra skrikande eller så) för att när man såg det vita i ögat på fienden avge den andra salvan, viket då ger ett avstånd på en 10-15 meter, en fruktansvärd effet således. När man nu var fienden inpå livet använde man sina blanka vapen, bajonett, värja och pik. Som tidigare nämnt hade det övriga Europa avskaffat piken och danskarna hade även avskaffat värjan och förlitade sig helt på piken.

För kavalleriet gällde det att man avskaffade eldgivning med ryttarpistol. Man anföll i högt tempo, det talas om fyrsprång med det finns olika vittnesmål om detta. Formationen var pilformig man red alltså knä vid knä och formade på så sätt en sorts projektil som var mycket effektiv.

Den största nackdelen med "det nya maneret" torde varit att man inte övade reträtt.

Detta blev lite mer än vad jag tänkt skriva från början men håll till godo i alla fall.

/Lulle.

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1579
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Re: Krigsmetoder under stormakstiden?

Inlägg av Örjan » 24 september 2003, 17:25

Lulle skrev:Man gav alltså endast ge två salvor med musköter för att sedan anfalla med blanka vapen. Salvan var på linjevis till skillnad från motståndarnas plutonsvisa och gav en jämn salva över hela linjen. Man sköt alltså först en salva och sedan anföll man i högt tempo under tystnad (inget hurra skrikande eller så) för att när man såg det vita i ögat på fienden avge den andra salvan, viket då ger ett avstånd på en 10-15 meter, en fruktansvärd effet således.
Det kan tilläggas att Karl XII övergav de dubbla salvorna och förlitade sig istället på en enda eldschock. På 30 stegs avstånd (ca 20 meter) avfyrade samtliga soldater sina musköter. Därefter stormade de fienden med värjor, pikar och bajonetter.

Förutom Sverige var det bara Ryssland som hade kvar piken under det stora nordiska kriget. Men ryssarna hade en mindre andel pikenerare, jag tror att det var en femtedel av infanteriet som bar pik. Anledningen till att Sverige och Ryssland behöll piken var att kavalleriet hade en större betydelse på de östeuropeiska slagfälten och att det därför var nödvändigt med ett mer effektivt vapen mot ryttare än bajonetter. Det är något förvånande att en pik faktiskt var dyrare att tillverka än en musköt, så det var inte av kostnadsskäl som det behölls.

Lulle
Medlem
Inlägg: 43
Blev medlem: 7 maj 2003, 20:53
Ort: Sundbyberg

Krigsmetoder under stormakstiden?

Inlägg av Lulle » 25 september 2003, 09:31

Tack för tillrättaläggandet Örjan. Man skall dock hålla i minnet att allt detta är enligt reglementet. I bland gjorde verkligheten att reglementet inte kunde följas och man blev indragen i längre eldstrider.

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 25 september 2003, 16:51

Ibland sköt man flera gånger, ibland inte alls. man "skulle" bara skjuta en gång enligt reglerna men å andra sidan så "ska man inte" gå mot rött men...

Det hela berodde nog mest på vad befälhavren beordrade tror jag men det är sant att karoliner armén i allmänhet sköt mycket mindre än dom på kontinenten.

Användarvisningsbild
NIBBE
Medlem
Inlägg: 280
Blev medlem: 23 juni 2003, 17:14
Ort: Helsingfors

Inlägg av NIBBE » 25 september 2003, 17:50

jag har läst om att svenska ryttare red rakt in bland motståndarna för att där slå omkring sig med ett svärd som var eggat på båda sidorna, de lär ska gjort stor förödelse då motsåndarna inte var vana med dylika anfall, kan nån berätta ner den taktiken användes och mot hurdanna fiende trupper?

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 25 september 2003, 17:53

Saken är den att dom flesta arméers taktik (i början av 1600talet) var baserad på eldkraft. Ryttarna red fram, sköt och red sedan tillbaka. Detta ändrade Gustav II Adolf på. Hans kavalleri sköt en salva så nära fienden som möjligt och störtade sedan in i fiende formationen i hög fart. Ett sådant beslutsamt anfall är svårt att stå emot och fienden flydde oftast. under karolinertiden så tog man bort den första salvan och formationerna blev tätare, så täta så att man red knä bakom knä. Taktiken användes mot fientligt kavalleri.

Eder
- Palle

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1579
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Inlägg av Örjan » 25 september 2003, 18:02

NIBBE skrev:jag har läst om att svenska ryttare red rakt in bland motståndarna för att där slå omkring sig med ett svärd som var eggat på båda sidorna, de lär ska gjort stor förödelse då motsåndarna inte var vana med dylika anfall, kan nån berätta ner den taktiken användes och mot hurdanna fiende trupper?
Taktiken att rida rakt in i en massa av fotsoldater förutsatte att dessa var i oordning. Mot välorganiserat infanteri stannade nämligen kavalleriattackerna upp när de nådde fienden eftersom hästarna var ovilliga att rusa in i en skog av pikar och bajonetter. Det var när fotsoldaternas disciplin brast inför den vägg av hästar och ryttare som kom stormandes framför dem som det kunde uppstå blodbad. Fotsoldaterna försökte då fly därifrån varmed de vände ryggen mot fienden som kunde hugga ihjäl dem i stora mängder. Men mot erfaret infanteri som visste hur hästar beter sig var kavalleriattacker i praktiken verkanslöst

Användarvisningsbild
NIBBE
Medlem
Inlägg: 280
Blev medlem: 23 juni 2003, 17:14
Ort: Helsingfors

Inlägg av NIBBE » 25 september 2003, 18:38

tackar för era svar örjan och palle, nu kan jag göra min historie lärare häpen igen. :D :D :D

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3112
Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 25 september 2003, 19:06

Alla militära svärd under stormaktstiden (1621-1721) var tveggade och inget unikt svenskt vapen då den användes av "alla". Mer unik blev det svenska svärdsbruket först mot slutet av stomaktstiden då Karl XI och Karl XII's ryttare och dragoner fick en mycket lång värja som var mycket bra att stöta med något som var relativt ovanligt i militära sammanhang då de flesta fördrog vapen som var mer lämpade för hugg i de röriga närstriderna mellan ryttarskvadronerna. Genom dessa nya vapen och en ny fäktteknik som betonade stöten så fick de karolinska ryttarna ett övertag i närstriden tack vare ett farligaer anfall och llängre räckvidd på vapnet.

Att Gustav II Adolf revolutionerade kavalleritaktiken är en minst sagt stor överdrift och en seglivad myt som är mycket omhuldad av svenska historiker som gärna blundar för alla bevis på motsatsen. Det stridsätt som GIIA införde vid det svenska rytteriet had "uppfunnits" i Franrike mer än 40 år tidigare av Hugenotterna och deras ledar Henrik av Navarra (senare Henrik VI av Frankrike). GIIA's halvbror Karl Karlsson Gyllenhielm lärde sig stridsättet (la pistolad) under sin tjänst vid Henrik VI's arme på 1590-talet och försökte förgäves införa den vid det svensk armen under kriget med Polen 1600-1610, utan framgång då de svenska ryttarna var för ovilliga att överge sina gamla metoder.

Att eldvapen dominerade kvalleristriden i början av 1600-talet var rätt naturligt eftersom vare sig svärd, värja eller lans kunde rå på de kraftiga rustningar som baras av kyrassiärerna vid denna tiden. Bara pistoler som avfyrades på mycket när håll hade nog med kraft att slå igenom. Karbiner och musköter hade bättre verkan på långt håll men träffsäkerheten var begränsade. Det vanligaste sättet att utkämpa en ryttatstrid var att man i enligt de "Tyska" manneret" i massiva kolonner red an mot varandra och precis innan sammanstötten började ge fyr med sian pistoler (på mindre än 5m ofta bara 2-3). När ryttar styrkorna sedan brakade samman så utkämpade man närstriden först och främst med sina pistoler. Vanligtvis så uthärdade ena sidan inte det här förlustbringande infernot av psitoleld någon längre tid untan tog till flykten. Då föröföljde man antingen fiende och kunde bruka svärde mot ifnedns sämre4 skyddade ryggar eller så gjorde man halt för att ladda om. I bland fick ingen sidan övertaget utan man drog sig tillbaka för att ladda om pistolerna. De franska hugenotterna hade antagit den här tyska taktiken under sina krig med de franska katolikerna (som forfarande använde lans) men la till att de nästa alltid följde upp de första pistolsalvan med en häftigt inbryting med svärd och pistol in kombination. Anfallet fick mer chockverkan på det sättet och huguenotterna red prompt ner det katolska kavalleriet i varenda strid utan störreproblem.

Denna taktiken kom att sprida sig till de holländska och tyska härtarna och blev grundtaktiken för de europeiska kyrassiärnerna som utgjorde huvuddelen av slagfältskavalleriet under början av 1600-talet.
Vad GIIA gjorde var att han avände sig av samma taktik trots att hans ryttare saknade både kraftiga hästar och tunga rustningar. Dessutom så var hans ryttare formerade i tunnare linjer än fiendnes och kunde därför ofta överflygla dem och anfall dem i rygg och flank.

/Daniel

Användarvisningsbild
Örjan
Medlem
Inlägg: 1579
Blev medlem: 20 februari 2003, 14:57
Ort: Gustavsberg
Kontakt:

Inlägg av Örjan » 1 oktober 2003, 14:24

Diskussionen om Kavalleri vs pikenerare har flyttats till en egen tråd.

viewtopic.php?t=10339

JAB
Medlem
Inlägg: 137
Blev medlem: 1 oktober 2002, 15:07
Ort: Åbo

Inlägg av JAB » 1 oktober 2003, 14:38

En sak som jag ännu skulle vilja lägga till de utmärkta inläggen om taktik under stormaktstiden är varför man stred som man gjorde. Vid en första anblick verkar ju taktiken mer eller mindre galen; lägg upp gubbarna på rad och hoppas att du vinner. Varför användes inte logiska moderna taktiker som framryckning etappvis med bredvidvarande formationer att ge eldunderstöd, utnyttjande av terrängen, flankattacker etc etc? Förutom det att musköterna hade en ganska kort räckvidd och lång omladdningstid var en viktigare orsak att den tidens svartkrut genererade enorma mängder rök. Efter några salvor var slagfältet så täckt av rök att befälhavarna inte kunde mycket annat än att titta på och hoppas på det bästa. Då var det bättre att ha formationerna sida vid sida, så att man i stora drag visste var fienden fanns. Exemplen på formationer som stormat in i egna formationer och börjat strida sinsemellan är många. Av samma orsak hade man färggranna uniformer, så att man lättare kunde skilja på vän och fiende.

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 1 oktober 2003, 18:06

Täta formationer har en fördel: Bättre sammanhållning bland trupperna, högre moral. En dålig sida: Lättare måltavla.

Utspritt: Fördel: Svårare att träffa, Nackdel: Sämre moral.

Så länge som det var så pass dålig eldkraft så att man tjänade mer än förlorade på att stå i tät formation så gjorde man det.

Gutekrigaren
Medlem
Inlägg: 4120
Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
Ort: Rom

Inlägg av Gutekrigaren » 1 oktober 2003, 20:22

JAB: Rätt. Dessutom saknades ju allt vad effektiva kommunikationsmedel hette vilket gjorde omfattningar och skymda kringränningar till rena vågspel utan större odds.

Mvh Petter

Användarvisningsbild
Dûrion Annûndil
Medlem
Inlägg: 4941
Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
Ort: Lite nordöst om Stockholm...

Inlägg av Dûrion Annûndil » 2 oktober 2003, 10:22

JAB skrev:En sak som jag ännu skulle vilja lägga till de utmärkta inläggen om taktik under stormaktstiden är varför man stred som man gjorde. Vid en första anblick verkar ju taktiken mer eller mindre galen; lägg upp gubbarna på rad och hoppas att du vinner. Varför användes inte logiska moderna taktiker som framryckning etappvis med bredvidvarande formationer att ge eldunderstöd, utnyttjande av terrängen, flankattacker etc etc?
Du får det att låta som om man inte hade någon taktik, utan bara satte sig ner i väntan på utgången. Det stämmer ju inte, utan härförarna försökte självklart kontrollera striden och sätta in flankattacker och stötar där tillfälle visade sig. Men som du skrev efter, och andra skrivit, så var det svårt med kommunikationerna då sikten var skymt, enheterna tenderade att se likadana ut i röken så det var svårt att skilja på vän och fiende, och order måste ta sig fram på mänsklig väg över ett slagfält fullt med faror.

Skriv svar