Jasså? Trodde man dog rätt knall och fall av ett skott i huvudet. Man lär i alla fall inte vakna upp igen även om kroppen lever ett tag till?CRS skrev:Mest en idealbild! Det visar sig ofta att människor är mer svåra att ha ihj'l än man kan tro. Arkebuseringar var, och är väl, ofta otrevliga tillställningar där den avrättade ibland måste skjutas flera gånger. T.o.m. avrättningar med pistol rakt mot huvudet kunde kräva upp till fem skott innan offret var död, och jag har hört att en hel del av de människor som tyskarna sköt under andra världskriget begravdes levande: förfarandet var mestadels en ren uppvisning där huvudsaken var att offret föll ned i massgraven. Anledningen till att avrättningsmetoden ser "klinisk" ut är att offren kastas omkull eller svimmar av kraften från skottet.Prozac skrev:Usch om man nu måste ska avrätta folk så tycker jag arkebusering är att föredra. Snabbt och smärtfritt (dvs om man prickar rätt).
Rådbråkas
Finns givetvis inga naturlagar angående detta. Man kan ju hoppas att de som sköts tuppade av. Å andra sidan kan ju människor som vet att de ska dö lyckas hålla sig vid liv och medvetande länge. Det finns berättelser från inbördeskriget i forna Jugoslavien där offer överlevt, trots att de skjutits av en exekutionspatrull, och kravlat ut ur massgravar eller högar med lik och lyckats fly.Prozac skrev:Jasså? Trodde man dog rätt knall och fall av ett skott i huvudet. Man lär i alla fall inte vakna upp igen även om kroppen lever ett tag till?CRS skrev:Mest en idealbild! Det visar sig ofta att människor är mer svåra att ha ihj'l än man kan tro. Arkebuseringar var, och är väl, ofta otrevliga tillställningar där den avrättade ibland måste skjutas flera gånger. T.o.m. avrättningar med pistol rakt mot huvudet kunde kräva upp till fem skott innan offret var död, och jag har hört att en hel del av de människor som tyskarna sköt under andra världskriget begravdes levande: förfarandet var mestadels en ren uppvisning där huvudsaken var att offret föll ned i massgraven. Anledningen till att avrättningsmetoden ser "klinisk" ut är att offren kastas omkull eller svimmar av kraften från skottet.Prozac skrev:Usch om man nu måste ska avrätta folk så tycker jag arkebusering är att föredra. Snabbt och smärtfritt (dvs om man prickar rätt
Jaja, det är väl olika från fall till fall. Avrättningar är ju makabra tillställningar oavsett hur de går till, och offret måste alltid lida: medvetenheten om att man ska dödas måste vara en svår psykologisk belastning.
Några andra bisarra avrättningsmetoder, som kommer nära rådbråkningen, kan också nämnas. Någon som hört talas om metoden att slita en människa i stycken mellan fyra hästar? Det var en ganska populär företeelse i Frankrike och bl.a. Voltaire vände sig emot detta på 1700-talet. I boken "Culloden" berättar John Prebble om hur engelsmännen avrättade några skotska upprorsmän vid mitten av 1700-talet: bukarna skars upp varefter inävlorna togs ur och kastades på elden - detta medan offren levde. Civiliserat värre!
Skall man diskutera grymma avrättningsmetoder så behöver man inte gå så långt tillbaka i tiden. I Spanien använde man in till slutet av Francos tid en apparat som kallades Garrotte. Det innebar att den dömde placerades med nacken mot en strypstock. Så fästes ett järn framför halsen. Därefter skruvade man långsamt in ett spetsigt järn bakifrån mellan nackkotorna. På så vis ströps personen i fråga långsamt men döden inträdde som en följd av att två nackkotor pressades isär. Om det gick för fort kunde man slacka lite på skruven för att dra ut på pinan.CRS skrev:Några andra bisarra avrättningsmetoder, som kommer nära rådbråkningen, kan också nämnas. Någon som hört talas om metoden att slita en människa i stycken mellan fyra hästar? Det var en ganska populär företeelse i Frankrike och bl.a. Voltaire vände sig emot detta på 1700-talet. I boken "Culloden" berättar John Prebble om hur engelsmännen avrättade några skotska upprorsmän vid mitten av 1700-talet: bukarna skars upp varefter inävlorna togs ur och kastades på elden - detta medan offren levde. Civiliserat värre!
Och detta sysslade man med långt in på 60-talet i ett land som i dag är en av de mer profilerade medlemmarna i EU.
Donkeyman skriver
Jag menar, garrotering har alltid haft dåligt rykte. Men om vi har vårt diskussion ovan i färskt minne, och att det gamla klassiska "att hängas vid halsen tills döden befriar" tillämpas fortfarande i vissa länder, så tänker jag mig att garrotering behöver inte vara värre. Och om man ser till att åtskruvningen går snabbt kan det mycket väl vara en relativt snabb och relativt skonsam avrättningsmetod. Snabbare än hängning rakt upp och ner eller misslyckad avrättning i el-stolen. För att ta ett par exempel ur högen.
Att man ägnade sig åt dylika vällovliga övningar förr i tiden behöver inte betvivlas, men jag undrar om en sådan avsiktlig fördröjning har gjorts också i modern tid??Om det gick för fort kunde man slacka lite på skruven för att dra ut på pinan.
Jag menar, garrotering har alltid haft dåligt rykte. Men om vi har vårt diskussion ovan i färskt minne, och att det gamla klassiska "att hängas vid halsen tills döden befriar" tillämpas fortfarande i vissa länder, så tänker jag mig att garrotering behöver inte vara värre. Och om man ser till att åtskruvningen går snabbt kan det mycket väl vara en relativt snabb och relativt skonsam avrättningsmetod. Snabbare än hängning rakt upp och ner eller misslyckad avrättning i el-stolen. För att ta ett par exempel ur högen.
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Lite OT:
Under Diocletianus tid bestraffades slavar som dömts för våldtäkt eller medhjälp till detta, till döden genom att man hällde ner bly i halsen på dom. Raffinerat! Då vanliga medborgare dömdes för detta brott nöjde man sig med att helt enkelt bränna ihjäl förövaren, eller slita densamma i stycken med hästar (som vi sett också användes långt senare). Någon kanske sitter och funderar att det är just vad de var värda, problemet var att om flickan, alltså offret, i fråga var under 25 år och hävdade att hon helt och hållet var med på det hela, dömdes hon till samma straff. Och de föräldrar som var dumdristiga nog att försvara de unga tu, strök med i samma veva! Med andra ord gällde det att hålla pilskheten i schack.
I kontrast till detta ska vi inte glömma att människor under 1900-talet bokstavligt talat gjorde andra människor till lampskärmar och tvål.
Under Diocletianus tid bestraffades slavar som dömts för våldtäkt eller medhjälp till detta, till döden genom att man hällde ner bly i halsen på dom. Raffinerat! Då vanliga medborgare dömdes för detta brott nöjde man sig med att helt enkelt bränna ihjäl förövaren, eller slita densamma i stycken med hästar (som vi sett också användes långt senare). Någon kanske sitter och funderar att det är just vad de var värda, problemet var att om flickan, alltså offret, i fråga var under 25 år och hävdade att hon helt och hållet var med på det hela, dömdes hon till samma straff. Och de föräldrar som var dumdristiga nog att försvara de unga tu, strök med i samma veva! Med andra ord gällde det att hålla pilskheten i schack.
I kontrast till detta ska vi inte glömma att människor under 1900-talet bokstavligt talat gjorde andra människor till lampskärmar och tvål.
Är inte det en myt? Alltså att man gjorde lampskärmar resp. tvål av folk från koncentrationsläger. Den där Ed Gein knåpade visst med lampskärmar eller liknande men jag antar att det inte är han du menade.Perra skrev: I kontrast till detta ska vi inte glömma att människor under 1900-talet bokstavligt talat gjorde andra människor till lampskärmar och tvål.
Förlåt mitt hobbymodererande, men tvål och lampskärmar har alldeles egen tråd. Angående hängningar, så finns det intervjuer och böcker med två av de sista brittiska bödlarna, Albert Pierrepoint och Syd Dernley, två herrar med en något olika syn på dödsstraffet.
Angående hängningar, så finns det intervjuer och böcker med två av de sista brittiska bödlarna, Albert Pierrepoint och Syd Dernley, två herrar med en något olika syn på dödsstraffet.Man måste nog ha en himla tur om man överlever en arkebusering tycker jag. Ett skott i huvudet borde ta kål på en människa tycker jag, ett skott någon annanstans i kroppen är ju inte lika effektivt.CRS skrev:Finns givetvis inga naturlagar angående detta. Man kan ju hoppas att de som sköts tuppade av. Å andra sidan kan ju människor som vet att de ska dö lyckas hålla sig vid liv och medvetande länge. Det finns berättelser från inbördeskriget i forna Jugoslavien där offer överlevt, trots att de skjutits av en exekutionspatrull, och kravlat ut ur massgravar eller högar med lik och lyckats fly.Prozac skrev:Jasså? Trodde man dog rätt knall och fall av ett skott i huvudet. Man lär i alla fall inte vakna upp igen även om kroppen lever ett tag till?CRS skrev:Mest en idealbild! Det visar sig ofta att människor är mer svåra att ha ihj'l än man kan tro. Arkebuseringar var, och är väl, ofta otrevliga tillställningar där den avrättade ibland måste skjutas flera gånger. T.o.m. avrättningar med pistol rakt mot huvudet kunde kräva upp till fem skott innan offret var död, och jag har hört att en hel del av de människor som tyskarna sköt under andra världskriget begravdes levande: förfarandet var mestadels en ren uppvisning där huvudsaken var att offret föll ned i massgraven. Anledningen till att avrättningsmetoden ser "klinisk" ut är att offren kastas omkull eller svimmar av kraften från skottet.Prozac skrev:Usch om man nu måste ska avrätta folk så tycker jag arkebusering är att föredra. Snabbt och smärtfritt (dvs om man prickar rätt
Jaja, det är väl olika från fall till fall. Avrättningar är ju makabra tillställningar oavsett hur de går till, och offret måste alltid lida: medvetenheten om att man ska dödas måste vara en svår psykologisk belastning.
En annan sorts arkebuserings stil som jag hörde Tyskarna under WWII körde med var att bunta ihop två eller tre personer på en bro över en sjö eller flod. Man sköt rakt igenom dem så att de trilla ner i vattnet, kulan gick ju givetvis inte alltid (kanske sällan rent av?) igenom dem. Men de som inte träffades drunknade i alla fall pga att de satt ihop med en eller två döda.
Har vi nu börjat diskutera (i mitt tycke) mer eller mindre bizarra sätt att ta livet av folk, då får vi inte glömma den klassiska rommerska metoden.
Man stoppade helt enkelt missdådaren i en säck tillsammans med en hund, en katt och en tupp, sedan knöts säcken ihop och hela härligheten kastades i Tibern.
Meningen var att verderbörande skulle slitas sönder av djur, galna av dödsångerst, inte att han/hon skulle drunkna.
Man stoppade helt enkelt missdådaren i en säck tillsammans med en hund, en katt och en tupp, sedan knöts säcken ihop och hela härligheten kastades i Tibern.
Meningen var att verderbörande skulle slitas sönder av djur, galna av dödsångerst, inte att han/hon skulle drunkna.
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
