Kurtisaner på 1700-talet

[oilc]

En annan intressant sak är titulaturen inom utomäktenskapliga förhållanden. Vem kallas älskare och älskarinna? Det verkar nämligen som om det i vissa fall bara var den ena parten som kategoriserades, och det tycks ha berott på kön, klass och på vem som var gift och ogift.

I ett förhållande mellan en gift och en ogift person tycks det vara den ogifta parten som kategoriserades, såvida inte den ogifta parten hade en högre samhällsställning än den gifta. I ett utomäktenskapligt förhållande mellan två gifta personer tycks båda ha kategoriserats.

Om en ogift man hade ett förhållande med en gift kvinna var han hennes älskare, men hon var inte hans älskarinna. Undantaget var om hon hade en lägre samhällsställning än honom; då var hon hans älskarinna även om hon var gift.
Om dom båda var gifta, var han hennes älskare och hon var hans älskarinna. Om hon var ogift och han var gift, var hon hans älskarinna, men han var inte hennes älskare.

Beteckningen älskarinna tycks ha ansetts mer skamlig: då kvinnor hade svårt att försörja sig, associerades en relation mellan en ogift kvinna och gift man lätt med prostitution, medan en man som var älskare till en gift kvinna förutsattes vara förälskad i henne för att finna sig i ett sådant hemlighetsmakeri.

[Hans]

Klokt och intressant x2

Stort tack olic, jag som glad amatör vill gärna veta vad vi pratar om i ett så tabubelagt och facinerande ämne - det vet jag nu.

MVH

Hans

[oilc]

Klokt och intressant x2

Stort tack olic, jag som glad amatör vill gärna veta vad vi pratar om i ett så tabubelagt och facinerande ämne - det vet jag nu.

MVH

Hans

Varsågod! Jag är glad om det var till någon nytta.

MVH

/Oilc

[lampros]

Om dom båda var gifta, var han hennes älskare och hon var hans älskarinna.

OT... det där har ju en kärnfull benämning i äldre lagspråk: dubbelt hor. Karl XII dömde för sin del en viss soldat till döden för det (mosaisk lag).

[medundersåte]

Om dom båda var gifta, var han hennes älskare och hon var hans älskarinna.

OT... det där har ju en kärnfull benämning i äldre lagspråk: dubbelt hor. Karl XII dömde för sin del en viss soldat till döden för det (mosaisk lag).

Karl XII ansåg att alla som begick äktenskapsbrott (såväl enkelt som dubbelt hor) skulle dömas till döden eftersom det var vad som stod i lagen. Han fick dock inget stöd i sitt råd för detta som hänvisade både till äldre svensk rättspraxis och hur detta behandlades i andra länder. Det slutade med något av en kompromiss där endast dubbelt hor ledde till dödsstraff vilket också kom att bli det som gällde i 1734 års lag. Detta var alltså lagens bokstav i Sverige, i praktiken och i andra europeiska länder såg det säkert annorlunda ut.

[oilc]

Om dom båda var gifta, var han hennes älskare och hon var hans älskarinna.

OT... det där har ju en kärnfull benämning i äldre lagspråk: dubbelt hor. Karl XII dömde för sin del en viss soldat till döden för det (mosaisk lag).

Karl XII ansåg att alla som begick äktenskapsbrott (såväl enkelt som dubbelt hor) skulle dömas till döden eftersom det var vad som stod i lagen. Han fick dock inget stöd i sitt råd för detta som hänvisade både till äldre svensk rättspraxis och hur detta behandlades i andra länder. Det slutade med något av en kompromiss där endast dubbelt hor ledde till dödsstraff vilket också kom att bli det som gällde i 1734 års lag. Detta var alltså lagens bokstav i Sverige, i praktiken och i andra europeiska länder såg det säkert annorlunda ut.

Många länder hade dödstraff för äktenskapsbrott eftersom det var förbjudet i bibeln. Men praktiken skilde sig mellan samhällsklasserna. Sådana lagar gällde inte överklassen. Äktenskapsbrott tycks ha varit vanligt bland hovadeln i alla hov. Även ännu värre saker kunde tolereras högre upp; både Fredrik IV av Danmark och Fredrik Vilhelm II av Preussen begick fullt öppet bigami två gånger var.

[oilc]

Om dom båda var gifta, var han hennes älskare och hon var hans älskarinna.

OT... det där har ju en kärnfull benämning i äldre lagspråk: dubbelt hor. Karl XII dömde för sin del en viss soldat till döden för det (mosaisk lag).

Karl XII ansåg att alla som begick äktenskapsbrott (såväl enkelt som dubbelt hor) skulle dömas till döden eftersom det var vad som stod i lagen. Han fick dock inget stöd i sitt råd för detta som hänvisade både till äldre svensk rättspraxis och hur detta behandlades i andra länder. Det slutade med något av en kompromiss där endast dubbelt hor ledde till dödsstraff vilket också kom att bli det som gällde i 1734 års lag. Detta var alltså lagens bokstav i Sverige, i praktiken och i andra europeiska länder såg det säkert annorlunda ut.

När skedde den sista avrättningen för äktenskapsbrott i Sverige? Jag vet att det skedde på 1600-talet, och lagen ska ha avskaffats 1778. Vilka var de sista, och var avrättades de?

[a81]

Det var helt och hållet socialt tillåtet för en man att köpa prostituerade under 1700-talet.

Var det verkligen det bland allmogen? Jag misstänker att man kan dra paralleller till relationen till narkotika i dag. Bland "vanligt folk" är narkotika inte alls accepterat och förekommer knappt, medan narkotikamissbruk är utbrett bland å ena sidan socialt utsatta samt å andra sidan "kändisar" och yngre överklass.

[a81]

Karl XII ansåg att alla som begick äktenskapsbrott (såväl enkelt som dubbelt hor) skulle dömas till döden eftersom det var vad som stod i lagen. Han fick dock inget stöd i sitt råd för detta som hänvisade både till äldre svensk rättspraxis och hur detta behandlades i andra länder. Det slutade med något av en kompromiss där endast dubbelt hor ledde till dödsstraff vilket också kom att bli det som gällde i 1734 års lag. Detta var alltså lagens bokstav i Sverige, i praktiken och i andra europeiska länder såg det säkert annorlunda ut.

Man måste tänka på att många dödsdömda benådades. Finns det verkligen något exempel på att någon avrättats i Sverige för äktenskapsbrott under Karl XII:s tid, eller för den delen något exempel före eller efter Karl XII?

[oilc]

Det var helt och hållet socialt tillåtet för en man att köpa prostituerade under 1700-talet.

Var det verkligen det bland allmogen? Jag misstänker att man kan dra paralleller till relationen till narkotika i dag. Bland "vanligt folk" är narkotika inte alls accepterat och förekommer knappt, medan narkotikamissbruk är utbrett bland å ena sidan socialt utsatta samt å andra sidan "kändisar" och yngre överklass.

I städerna ansågs det vara normalt för en man att köpa sex. Det var en naturlig konsekvens av den sexuella dubbelmoralen; det var ju förbjudet för en kvinna att ha sex som ogift, men socialt tillåtet för en man att ha det. Han förväntades inte vara oskuld. Det skapade ett logiskt dilemma (vem ska männen då ha sex med?) som löstes med hjälp av prostitution.

Även "vanliga" män gjorde sig åtminstone kvitt sin oskuld på så sätt, även om de knappast gjorde sådant regelbundet. Det sågs som det minst skadliga alternativet för män att få sexuellt utlopp, för man förväntade sig inte att män skulle visa sexuell självbehärskning på samma sätt som kvinnor. Män kunde tala om det med varandra utan att skämmas, men det hörde till "mannens angelägenheter" som man inte talade med kvinnor om.

På landet var det lite annorlunda. Den sociala kontrollen var strängare, det fanns inte en sk "byhora" i varje by, och där var nog könen mer jämlika vad gällde sexuella erfarenheter. Men fanns det en "byhora", så gick män dit, och det var inte överklassmän som besökte henne utan allmogens män. Och synen var densamma som i staden, om än i strängare form.

Man tyckte illa om fenomenet, och man tyckte illa om att män köpte sex; det bröt både lag och accepterad moral. Men man lade inte skulden för det på mannen utan på kvinnan. Man ansåg att det var omöjligt för mannens natur att visa sexuell karaktär och att de inte kunde låta bli att ta chansen där den fanns. Det var ju egentligen en ganska nedlåtande syn på mannen, men den var också ganska unik för sexuella sammanhang. I sexuella sammanhang väntade man sig att mannen skulle ta ekonomiskt ansvar, men det moraliska ansvaret låg på kvinnan. Båda könen straffades lika av lagen, men kvinnan straffades även socialt. Mannen fick däremot inte "dåligt rykte" och kallades inte för "dålig man". Man ansåg helt enkelt att män "rådde inte för det".

[oilc]

Karl XII ansåg att alla som begick äktenskapsbrott (såväl enkelt som dubbelt hor) skulle dömas till döden eftersom det var vad som stod i lagen. Han fick dock inget stöd i sitt råd för detta som hänvisade både till äldre svensk rättspraxis och hur detta behandlades i andra länder. Det slutade med något av en kompromiss där endast dubbelt hor ledde till dödsstraff vilket också kom att bli det som gällde i 1734 års lag. Detta var alltså lagens bokstav i Sverige, i praktiken och i andra europeiska länder såg det säkert annorlunda ut.

Man måste tänka på att många dödsdömda benådades. Finns det verkligen något exempel på att någon avrättats i Sverige för äktenskapsbrott under Karl XII:s tid, eller för den delen något exempel före eller efter Karl XII?

Avrättningar för äktenskapbrott ska ha skett på 1600-talet. Jag läste en gång en länk som visade gamla rättsfall med avrättningar för otrohet på 1640- och 1650-talet, men jag kan inte hitta den nu. Jag skulle också vilja ha svar på samma fråga! Denna lag ska ha avskaffats 1779, men när användes den senast?

[Ben]

Man måste tänka på att många dödsdömda benådades. Finns det verkligen något exempel på att någon avrättats i Sverige för äktenskapsbrott under Karl XII:s tid, eller för den delen något exempel före eller efter Karl XII?

Otvivelaktigt för dubbelt hor (alltså båda parter var gifta) såväl under Karl XI:s som under Karl XII:s tid. (Wedberg, B., Karl XII på justitietronen, s. 46 ff - särskilt s. 46 och 61).

[Fredrik Andersson]

Jag har studerat ett fall som förviss ägde rum omkring 1630 och alltså lite före den tid vi nu diskuterar men ändock relevant i diskussionen kan jag tycka. Det var ett tag sedan jag läste domprotokollen och har dem inte tillgängliga just nu så jag får berätta fritt ur minnet.

1627-28 någonstans skrevs Michil (Mikael?) från Tunaberg utanför Nyköping ut till Gustav Adolfs här i Stralsund. Kvar lämnade han sin gravida hustru Marith.

När Michil varit borta ett par år bar det sig inte bättre än att Marith inledde en relation av sexuell karaktär med grannen Erich som levde i ett av kyrkan välsignat äktenskap med sin hustru. De blev påkomna men flydde och levde likt rövare i Kolmårdsskogarna under en längre tid. Men så efter flera månader fångades de in och ställdes inför rätta.

Då Marith antogs vara änka löd anklagelsen "enkelt hor" eller bara "hor". Enligt praxis skulle de anklagade om de befanns skyldiga dömas till döden. de förväntades dock överklaga domen till hovrätten där straffet normalt sett omvandlades till dryga böter.

Under rättegången dök dock ett oväntat vittne upp. En av Michils kamrater från hären kom hem vid samma tid och kunde i rätten på heder och samvete med handen på Heliga Skrift intyga att Michil hade återvänt från striderna vid Stalsund men under fotvandringen från Kalmar hade han plötsligt insjuknat och dött. Det för Marith synnerligen olyckliga i sammanhanget var att kamraten intygade att Michil hade dött bara några dagar efter att Marith och hennes älskare blivit påkomna. Hade de kunnat lägga band på sig i en futtig vecka till hade de klarat livhanken.

Nu förändrades i stället allt. De anklagades nu för dubbelt hor och dömdes att mista livet under rackarens bila vid Oppunda häradsrätt(?). De avrättades genom halshuggning på Stigtomta avrättningsplats 1630 och blev därigenom de enda från Tunaberg som har dömts till döden sedan domarna började skrivas ned under medeltiden. En merit som jag nog tror att de hade kunnat klara sig undan.

Den mosaiska rätten kunde verkligen vara djävulusisk. Samtidigt anser jag det inte vara så konstigt eftersom kyrkans makt var så ofantligt stark på 1600-talet. Att synen på utomäktenskapliga relationer lättar på under 1700-talet, i alla fall om vi kommer in några årtionden på seklet, är som tidigare påtalats inte så konstigt. Kyrkan fick då större konkurrens av vetenskapen och upplysningens strömmar.

[Ben]

Rudolf Thunander undersökte sådana här saker i sin studie av Göta hovrätt. För perioden 1681-99 underställdes hovrätten från Smålandslänen:

Enfalt hor: 1 dödsdom i underrätt.
Enfalt hor, andra resan: 1 dödsdom i underrätt.
Dubbelt hor: 10 dödsdomar

Av dessa stadfästes dödsdomen i ett fall av dubbelt hor.

Enligt Thunander skedde det en skärpning i och med Karl XII:s trontillträde. Exempelvis under 1699 refererade Göta hovrätt 4 mål rörande dubbelt hor till justitierevisionen med anförande av diverse förmildrande omständigheter. Endast en av de dömda benådades till livet. Thunander konstaterar att praxis återgick till det gamla i och med att kungen lämnade Sverige.

[a81]

I städerna ansågs det vara normalt för en man att köpa sex.

Det kan säkert stämma, men det var en väldigt liten del av Sveriges befolknings som bodde i städer då, 5-10 procent?

Han förväntades inte vara oskuld.

Nog måste han väl ha förväntats vara det? Men det kanske inte spelade så stor roll om han inte var det?

På landet var det lite annorlunda. Den sociala kontrollen var strängare, det fanns inte en sk "byhora" i varje by, och där var nog könen mer jämlika vad gällde sexuella erfarenheter. Men fanns det en "byhora", så gick män dit, och det var inte överklassmän som besökte henne utan allmogens män. Och synen var densamma som i staden, om än i strängare form.

Var detta fenomen lika vanligt i verkligheten som det verkar i Vilhelm Mobergs böcker?