Alldeles rätt!
Olaus Petri och myntmästaren
Anders Hansson hade av en konstnär, troligen en
Urban Målare, låtit beställa denna avbildning av himlafenomenet över Stockholm den 20 april 1535, och OIaus Petri lät sedan hänga upp den i Storkyrkan. När Gustav Vasa några år senare, på nyårsafton 1539, drog Olaus Petri (och
Laurentius Andræ) inför rätta med en anklagelse för landsförräderi, anfördes bl.a i anklagelseakten det faktum att Olaus Petri låtit måla denna tavla och på något sätt också använt den i predikan, då han bl a - fortfarande enligt anklagelseakten - skall ha yttrat att
här motte straffes, förty öffuerheeten hafuer sigh förseedt etc.
I april 1536, ett år efter "vädersolarnas" uppträdande på himlen, avslöjades nämligen krutkonspirationen (eller "den hanssonska sammansvärjningen") mot Gustav Vasa. Och huvudmannen Hansson var ingen annan än den myntmästare Anders Hansson som varit en av de två anskaffarna av Vädersolstavlan. Enligt en krönika från 1622 avsåg åtta sammansvurna att placera en "krutfjärding" med långsamt brinnande lunta under kungens stol i statskyrkan, och tre timmar in på den långa gudstjänsten skulle Gustav Vasa flyga i luften. (En alternativ plan talar dock om giftmord.) Det hela röjdes dock genom en av de inblandades avslöjanden i fyllan; de sammansvurna arresterades och bl.a Anders Hansson avrättades.
Kungens huvudanklagelse mot Vädersolstavlans andre beställare Olaus Petri och dennes kollega Laurentius Andræ tre år senare var just den att de hade känt till denna sammansvärjning mot honom men inte avslöjat den. Gustav Vasa hävdade att Olaus Petri haft ett mot kungen kritiskt syfte med att låta göra tavlan och göra
comment, glooser eller vtläggninger av den. Innebörden i dessa "vtläggninger" är dock ganska svävande framställd, och det är svårt att veta hur allvarligt kungen själv tog på denna punkt i anklagelsen.
Gustav Vasa gjorde för övrigt en egen, för honom själv fördelaktig tolkning av tecknet, som i själva verket skulle uttolkas som att Gud var nöjd med hans egen regim: liksom vädersolarna ville likna den sanna solen men snart nog måste blekna bort och försvinna, så måste också alla upprorsmakare och falska tronpretendenter vika inför den rätte konungen - Gustav Vasa, nämligen. Här kan man väl ana en retorisk finess med humoristisk färgning, som kan väcka en svag misstanke att kungen egentligen tog ganska lätt på såväl himlafenomenet som tavlan.
Att han däremot verkligen irriterades av Olaus Petris predikoverksamhet i sin helhet står utom allt tvivel - i ett brev 1539 klagar han över att han
udij någer år /.../ warit mygit antastad, på predicastolen - och det är knappast orimligt att tänka sig att denna rättegång mot Olaus Petri i hög grad syftade till att markera positioner och sätta stopp för opinionsbildande kritik och för de radikala evangeliska rörelser kungen måhända med rätta fruktade. De bägge anklagade dömdes ju också till döden men benådades senare och fick fortsätta sin verksamhet.
Det är svårt att veta vad Olaus Petri själv trodde om vädersolarna och vad hans predikningar över tavlan egentligen innehöll. Även om vi tar Gustav Vasas ord för gott och menar att Olaus verkligen låtit tillverka tavlan i syfte att kritisera kungen, genom att bevara, sprida och i sina predikningar uttolka ett tecken på Guds misshag med dennes regim, så behöver ju inte detta nödvändigtvis innebära att han på något sätt skulle ha stött eller sympatiserat med den sammansvärjning han fått kännedom om under biktens insegel. I enlighet med den lutherska statsläran framhöll Olaus Petri tvärtom ofta i sina predikningar att det likaväl är förbjudet för undersåtarna i en stat att göra uppror som för överheten att ge dem anledning till uppror. Därmed - spekulerar åtminstone historikern Nils Ahnlund - kan kanske predikningarna kring Vädersolstavlan ses som en varning med dubbel adress, riktad både till den hanssonska sammansvärjningens deltagare och till dess tilltänkta mål.
Hit it, Palle!
