Trodde verkligen Columbus att han kommit till Indien/Kina?

[Julianus]

Jag märker att vi är överens om den grundläggande logiken. Men jag får inte ihop det, Hur skulle man ha kunnat missa hur lång sträckan mellan två breddgrader är. Jag menar den måste väl ha uppmätts flera gånger på land.

[Markus Holst]

frågan är väl även hur spridd kunskapen var. idag vet "vi" mycket om universum, om svarta hål och om kvantfysik, trots att jag inte vet speciellt mycket om något av det. det fanns säkert de som i slutet av 1400-talet hade rätt bra kläm på geografi och jordens omkrets - utan att en skeppare för den saken hade det. Jag föreställer mig att kunskap spreds långsammare då än nu. Frågan är då också om Columbus visste vad han inte visste, och där tror jag han var lika dålig som vi andra är. Om han hade en uppfattning om hur stor jorden var och hur stort Asien var, så trodde han nog på det han trodde sig veta trots att kanske några andra på något universitet någonstans visste mer och bättre.

[Julianus]

frågan är väl även hur spridd kunskapen var. idag vet "vi" mycket om universum, om svarta hål och om kvantfysik, trots att jag inte vet speciellt mycket om något av det. det fanns säkert de som i slutet av 1400-talet hade rätt bra kläm på geografi och jordens omkrets - utan att en skeppare för den saken hade det. Jag föreställer mig att kunskap spreds långsammare då än nu. Frågan är då också om Columbus visste vad han inte visste, och där tror jag han var lika dålig som vi andra är. Om han hade en uppfattning om hur stor jorden var och hur stort Asien var, så trodde han nog på det han trodde sig veta trots att kanske några andra på något universitet någonstans visste mer och bättre.

Om det var några som borde haft koll på hur man mäter upp en breddgrad och avstånd mellan dem så är det väl skeppare och om inte annat de navigatörer som alltid medföljde på långa seglatser.

[ERland]

Jo, de flesta lärde på Columbus' tid hade klart för sig att jorden var betydligt större än Columbus trodde. Bland dem den portugisiske kungens experter, vilket ledde till att Columbus fick avslag på sin begäran om stöd för en resa västerut av den portugisiske kungen, några år innan innan han istället lyckades få stöd från det spanska kungaparet.

Columbus hade tydligen fel om det mesta, men han var inte ensam utan fick stöd av den italienske astronomen Toscanelli. Det fanns tydligen en massa felkällor när det gällde att uppskatta jordens storlek och avståndet västerut till Asien. T.ex. blandade Columbus ihop arabiska och romerska mil. Enligt Wikipedia:

Geographical considerations

Washington Irving's 1828 biography of Columbus popularized the idea that Columbus had difficulty obtaining support for his plan because many Catholic theologians insisted that the Earth was flat.[27] In fact, most educated Westerners had understood that the Earth was spherical at least since the time of Aristotle, who lived in the 4th century BC and whose works were widely studied and revered in Medieval Europe.[28][26]

The sphericity of the Earth is also accounted for in the work of Ptolemy, on which medieval astronomy was largely based. Christian writers whose works clearly reflect the conviction that the Earth is spherical include Saint Bede the Venerable in his Reckoning of Time, written around AD 723. In Columbus' time, the techniques of celestial navigation, which use the position of the sun and the stars in the sky, together with the understanding that the Earth is a sphere, had long been in use by astronomers and were beginning to be implemented by mariners.[29]

Where Columbus did differ from the view accepted by scholars in his day was in his estimate of the westward distance from Europe to Asia. Columbus' ideas in this regard were based on three factors: his low estimate of the size of the Earth, his high estimate of the size of the Eurasian landmass, and his belief that Japan and other inhabited islands lay far to the east of the coast of China.[citation needed] In all three of these issues Columbus was both wrong and at odds with the scholarly consensus of his day.[citation needed]

As far back as the 3rd century BC, Eratosthenes had correctly computed the circumference of the Earth by using simple geometry and studying the shadows cast by objects at two different locations: Alexandria and Syene (modern-day Aswan).[30] Eratosthenes's results were confirmed by a comparison of stellar observations at Alexandria and Rhodes, carried out by Posidonius in the 1st century BC. These measurements were widely known among scholars, but confusion about the old-fashioned units of distance in which they were expressed had led, in Columbus's day, to some debate about the exact size of the Earth.

From d'Ailly's Imago Mundi Columbus learned of Alfraganus's estimate that a degree of latitude (or a degree of longitude along the equator) spanned 56⅔ miles, but did not realize that this was expressed in the Arabic mile rather than the shorter Roman mile with which he was familiar (1,480 m).[31] He therefore estimated the circumference of the Earth to be about 30,200 km, whereas the correct value is 40,000 km (25,000 mi).

Furthermore, most scholars accepted Ptolemy's estimate that Eurasia spanned 180° longitude, rather than the actual 130° (to the Chinese mainland) or 150° (to Japan at the latitude of Spain). Columbus, for his part, believed the even higher estimate of Marinus of Tyre, which put the longitudinal span of the Eurasian landmass at 225°, leaving only 135° of water. He also believed that Japan (which he called "Cipangu", following Marco Polo) was much larger, farther to the east from China ("Cathay"), and closer to the equator than it is, and that there were inhabited islands even farther to the east than Japan, including the mythical Antillia, which he thought might lie not much farther to the west than the Azores. In this, he was influenced by the ideas of Florentine astronomer Toscanelli, who corresponded with Columbus before his death in 1482 and who also defended the feasibility of a westward route to Asia.[32]

Columbus therefore estimated the distance from the Canary Islands to Japan to be about 3,000 Italian miles (3,700 km, or 2,300 statute miles), while the correct figure is 19,600 km (12,200 mi),[citation needed] or about 12,000 km along a great circle. No ship in the 15th century could carry enough food and fresh water for such a long voyage, and the dangers involved in navigating through the uncharted ocean would have been formidable. Most European navigators reasonably concluded that a westward voyage from Europe to Asia was unfeasible. The Catholic Monarchs, however, having completed an expensive war in the Iberian Peninsula, were desperate for a competitive edge over other European countries in the quest for trade with the Indies. Columbus promised such an advantage.

[Donkeyman]

Om det var några som borde haft koll på hur man mäter upp en breddgrad och avstånd mellan dem så är det väl skeppare och om inte annat de navigatörer som alltid medföljde på långa seglatser.

Hur man bestämde "latitude", dvs breddgrader, var välkänt av navigatörer redan på vikingatiden. Hur man bestämde "longitude", dvs längdgrad, fanns det inte någon tillförlitlig metod förrän kronometern uppfanns under 1700-talet. Och det är "longitude" som är den springande punkten i den här diskussionen.

Hur stor var egentligen jordens omkrets ? Det gick att hjälpligt uppskatta utseglad distans med diverse olika metoder men man hade inte någon metod för att bekräfta de beräkningar man gjort när man inte visste vad man skulle möta på seglatsen Västerut. Längre fram när man hade seglat runt i området och lagat kartor kunde man bekräfta sina beräkningar genom observationer mot land. Men några andra metoder fanns som sagt inte förrän mot slutet av 1700-talet.

[Julianus]

Om det var några som borde haft koll på hur man mäter upp en breddgrad och avstånd mellan dem så är det väl skeppare och om inte annat de navigatörer som alltid medföljde på långa seglatser.

Hur man bestämde "latitude", dvs breddgrader, var välkänt av navigatörer redan på vikingatiden. Hur man bestämde "longitude", dvs längdgrad, fanns det inte någon tillförlitlig metod förrän kronometern uppfanns under 1700-talet. Och det är "longitude" som är den springande punkten i den här diskussionen.

Hur stor var egentligen jordens omkrets ? Det gick att hjälpligt uppskatta utseglad distans med diverse olika metoder men man hade inte någon metod för att bekräfta de beräkningar man gjort när man inte visste vad man skulle möta på seglatsen Västerut. Längre fram när man hade seglat runt i området och lagat kartor kunde man bekräfta sina beräkningar genom observationer mot land. Men några andra metoder fanns som sagt inte förrän mot slutet av 1700-talet.

Nej longituden är inte den springande punkten här.Givet att man vet att jorden var ett klot och det visste man förmodligen även Columbus, min kommentar om en rugbyboll var ett skämt,så vet man omkretsen longitudinellt när man vet den latitudinellt.

Sedan undrar jag om man inte kände till tidsskillnaden mellan orter på känt avstånd. Man kunde såvitt jag vet bestämma longituden på land.