Livegna bönder i Skåne

[Martin Tunström]

Det var tur att vi fick Svenska lagar i Skåne!

Livegna bönder i Skåne

Det förekom livegna bönder i Sverige under 1600 och 1700-talen, tvärtemot vad man tidigare trott. Det har Mats Olsson, ekonomhistoriker vid Lunds universitet, funnit bevis på under arbetet med sin nyutkomna doktorsavhandling Storgodsdrift. Skåne drabbades hårt av krigen mellan Sverige och Danmark 1675-79. I decennier låg åtskilliga gårdar öde, särskilt i västra delen i landskapet. Arbetskraftsbristen ledde till att många jordägare införde en hårdare regim. Dagsverksskyldigheten, det så kallade hoveriet, blev alltmer betungande för bönderna, och många sade upp sina hemman. Godsägarna svarade med restriktioner. På herrgården Bjersgård strax norr om Klippan gick ägarinnan Elin Passeberg så långt att hon förbjöd missnöjda landbor att ge sig av från godset. Förbudet varade mellan 1690 och 1740.

– Bönderna under Bjersgård var utan tvekan livegna. Man får dock hålla i minnet att det hade funnits en hel palett med olika former av livegenskap Alltifrån djup sådan, där bonden kunde köpas och säljas som boskap, till olika ”light” varianter där jordbrukaren varit förbjuden att flytta utan tillstånd, förklarar Mats Olsson.

Den skånska varianten var måhända inte så brutal som den i Ryssland – där det förekom att adelsmän använde bönder som insatser i kortspel – men likaväl frihetsberövande. Och Elin Passeberg var inte ensam. Det finns indikationer på att den skånska adeln på bred front försökte införa liknande åtgärder vid denna tid, säger Mats Olsson. Flyttningsrestrektionerna upphörde då frälset i Skåne nödgades anpassa sig till lagarna i det övriga Sverige.
Bengt Liljegren.

källa: Populär Historia nr2

[Ljunggren]

Øster Lyngby sogn (Östra Ljungby) ligger i Skåne, der siden 1658 har været under svensk administration. Sognet er en del af Nørre Asbo herred i Skåne len. Indtil 1.1. 1997 var herredet en del af Christianstad len (Kristianstad). De to største byer i sognet er Øster Lyngby, hvor sognekirken ligger, samt Stigsvig (Stidsvig). I november 1657 udbad Danske Kancelli sig en oversigt over gårde og boel i hele Danmark. Fra Skåne er mange af indberetningerne bevaret, heriblandt også den fra Øster Lyngby sogn. I det følgende beskrives de steder, der står opregnet i oversigten.

Øster Lyngby (Östra Ljungby) er den største by beliggende i sognets vestlige del på slettelandet. Kronen ejede i 1657 her 3 hele og 3 halve gårde. Under adelen hørte 3 hele gårde. Adelen er i dette tilfælde Jomfru Lene Gyldenstjerne til Bjersgård.

I alt 6 hele og 3 halve gårde.

I texten ovan framgår det att Östra Ljungby socken, där Bjersgård ligger, varit under svensk administration sedan 1658.
Vad är din poäng?

[Martin Tunström]

Det som det står i texten att den skånska adlen(under svensk styre) sysslade med livegenskap pga. att danmark gång på gång invaderade skåne och detta lede till att landskappet härjades, men att den svenska makten satte stopp för livegenskapsplanerna!

[Ljunggren]

Nu verkar det ju inte som om svenskarna brydde sig särskilt mycket, eftersom de lät detta fortgå i 50 år. Kanske var detta början till den berömda, svenska "långbänken"?
Förresten, var i texten står det att den s k "livegenskapen" var en frukt av Danmarks försök att återvinna Skåne?

[Martin Tunström]

Förresten, var i texten står det att den s k "livegenskapen" var en frukt av Danmarks försök att återvinna Skåne?

Om du tittar på texten igen(suck) så ser du att länet gång på gång blev anfallet av Danmark:

Skåne drabbades hårt av krigen mellan Sverige och Danmark 1675-79. I decennier låg åtskilliga gårdar öde, särskilt i västra delen i landskapet. Arbetskraftsbristen ledde till att många jordägare införde en hårdare regim

[Ben]

Den grundläggande poängen skulle väl möjligen vara att den från lokalpatriotiskt håll så ofta lovprisade "danska tiden" hade innehållit vissa mindre tilltalande drag. Vissa rester av detta blev kvar också under första delen av den svenska tiden, delvis beroende på kriget 1675-79. Samt att en likformighet med förhållandena i Sverige gav de berörda bönderna en bättre position.

[Ljunggren]

Den grundläggande poängen skulle väl möjligen vara att den från lokalpatriotiskt håll så ofta lovprisade "danska tiden" hade innehållit vissa mindre tilltalande drag. Vissa rester av detta blev kvar också under första delen av den svenska tiden, delvis beroende på kriget 1675-79. Samt att en likformighet med förhållandena i Sverige gav de berörda bönderna en bättre position.

Skåne drabbades hårt av krigen mellan Sverige och Danmark 1675-79. I decennier låg åtskilliga gårdar öde, särskilt i västra delen i landskapet. Arbetskraftsbristen ledde till att många jordägare införde en hårdare regim

Som framgår av texten Anno redovisar "infördes en hårdare regim" vid en tidpunkt då svenskarna kan sägas ha full kontroll över Skåne. Att den västra delen av landskapet var avbefolkat har vi diskuterat i en annan tråd och vi var väl nästan överens om att deportationer, massflykt och sjukdomar låg till grunden för detta. Jag vill påstå att den uppkomna situationen till stor del måste skyllas på i första hand svenskarnas anfall på Danmark och i andra hand deras oförmåga att hantera sina interna problem, i detta fall en del egnesinniga godsägare i Skåne.

[Ljunggren]

Den grundläggande poängen skulle väl möjligen vara att den från lokalpatriotiskt håll så ofta lovprisade "danska tiden" hade innehållit vissa mindre tilltalande drag. Vissa rester av detta blev kvar också under första delen av den svenska tiden, delvis beroende på kriget 1675-79. Samt att en likformighet med förhållandena i Sverige gav de berörda bönderna en bättre position.

Skåne drabbades hårt av krigen mellan Sverige och Danmark 1675-79. I decennier låg åtskilliga gårdar öde, särskilt i västra delen i landskapet. Arbetskraftsbristen ledde till att många jordägare införde en hårdare regim

Som framgår av texten Anno redovisar "infördes en hårdare regim" vid en tidpunkt då svenskarna kan sägas ha full kontroll över Skåne. Att den västra delen av landskapet var avbefolkat har vi diskuterat i en annan tråd och vi var väl nästan överens om att deportationer, massflykt och sjukdomar låg till grunden för detta. Jag vill påstå att den uppkomna situationen till stor del måste skyllas på i första hand svenskarnas anfall på Danmark och i andra hand deras oförmåga att hantera sina interna problem, i detta fall en del egnesinniga godsägare i Skåne.

[Ljunggren]

Den grundläggande poängen skulle väl möjligen vara att den från lokalpatriotiskt håll så ofta lovprisade "danska tiden" hade innehållit vissa mindre tilltalande drag. Vissa rester av detta blev kvar också under första delen av den svenska tiden, delvis beroende på kriget 1675-79. Samt att en likformighet med förhållandena i Sverige gav de berörda bönderna en bättre position.

Skåne drabbades hårt av krigen mellan Sverige och Danmark 1675-79. I decennier låg åtskilliga gårdar öde, särskilt i västra delen i landskapet. Arbetskraftsbristen ledde till att många jordägare införde en hårdare regim

Som framgår av texten Anno redovisar "infördes en hårdare regim" vid en tidpunkt då svenskarna kan sägas ha full kontroll över Skåne. Att den västra delen av landskapet var avbefolkat har vi diskuterat i en annan tråd och vi var väl nästan överens om att deportationer, massflykt och sjukdomar låg till grunden för detta. Jag vill påstå att den uppkomna situationen till stor del måste skyllas på i första hand svenskarnas anfall på Danmark och i andra hand deras oförmåga att hantera sina interna problem, i detta fall en del egnesinniga godsägare i Skåne.

[Ben]

Jag vill påstå att den uppkomna situationen till stor del måste skyllas på i första hand svenskarnas anfall på Danmark

Och vilket svenska anfall på Danmark skulle det röra sig om? Sist jag kontrollerade slogs det fast att freden i Roskilde 1658 ytterst var ett resultat av en danskt försök att utnyttja den svenska arméns upptagenhet i Polen. Den danska krigsförklaringen utfärdades den 5 juni 1657 då Karl X Gustav som bäst trampade runt i Polen. Tråkigt nog för danskarna hade de inte räknat med möjligheten att han resolut skulle ge tusan i Polens affärer och uppta den kastade handsken.