Enligt artikeln har svensk slavhandel i Medelhavet tidigare inte uppmärksammats.Sara Griberg skrev:Sökning i samma arkiv har hittills avslöjat att ytterligare minst sex svenska skepp lämnade Tripolis hamn 1743-49 med lastrummen fulla av svarta slavar. Skeppens destination var Konstantinopel och närliggande orter i det osmanska väldet.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sven ... -sexslavarSvenska fartyg deltog aktivt i slavhandeln i Medelhavet på 1700-talet. Många av slavarna som fraktades på svenska fartyg var kvinnor som riskerade att hamna som sexslavar i Istanbul och andra delar av det osmanska imperiet.
– Det var en brutal handel med människor som pågick och nu vet vi att också Sverige var en länk i den kedjan. Likheterna med dagens så kallade trafficking är slående, säger Joachim Östlund, forskare vid historiska institutionen vid Lunds universitet.
[...]
– Jag blev lätt chockad när jag insåg vad det här betydde. Att Sverige hade haft en liten roll i den transatlantiska slavhandeln mellan Afrika och Amerika visste vi sedan tidigare – men att vi också spelade en roll i Medelhavet har varit helt okänt.
Destinationsort för de svenska fartygen var oftast Smyrna (Izmir i dagens Turkiet) men också Konstantinopel (Istanbul). Fartygen var vanliga handelsskepp, som vid sidan av annan last också fraktade människor.
Ett av de svenska slavskeppen var jakten ”St Erick”, under befäl av en Petter Ström.
Enligt skeppslistan lämnade fartyget Tripoli den 4 april 1748 med enbart ”negrer” i lasten. Ett annat svenskt fartyg, briggen ”Amila”, seglade från Tripoli den 25 november 1758 med ”barlast och ett stort antal Negrer”.
[...]
En stor del av transittrafiken gick under fransk flagg, men från början av 1740-talet och några decennier framåt var också svenska fartyg involverade i slavtransporterna.
Konflikten mellan det muslimska osmanska imperiet och olika kristna stater pågick för fullt vid den här tiden – och Sverige hade fredsfördrag med flera av dem. Dessutom hade Sverige ingått avtal med Barbareskstaterna, vilket innebar att svenska fartyg inte fick ”tas som pris” och att svenska sjömän inte fick göras ”till slafvar”.
Detta gjorde att många handelsmän såg neutrala svenska fartyg som särskilt attraktiva för transporter i det oroliga Medelhavet. Svensk neutralitet blev helt enkelt en bidragande orsak till Sveriges medverkan i slavhandeln.
