Avrättningar i början av 1600-talet i Danmark

[Andreas Karlsson]

Hej!
Jag besökte Rigsarkivet i Köpenhamn förra veckan och tittade på länsräkenskaper för Varbergs län. Bland annat har jag läst fånglistor och uppgifter om avrättade personer. När man jämför dessa uppgifter med länets bokförda utgifter noterar jag att efter varje avrättning har mästermannens svärd lämnats till en svärdfejare för rengöring och slipning. Jag kan inte se att det finns någon rent praktiskt mening att göra på detta sätt. Svärdet borde tåla många huvuden och det borde vara lätt för mästermannen att skölja av det själv. (Att betala en hantverkare att göra detta arbete känns som slöseri.) Känner någon till om detta är någon form av symbolisk handling? Brottslingarnas blod skall vaskas bort?

Jag var också nyfiken om det finns något skrivet om hur avrättningar under första halvan av 1600-talet i Damnark gick till? Skulle nämligen vara intresserad av att finna lite bredare bakgrundsinformation. Har någon litteraturtips eller några bra länkar?

Många hälsningar från det våldsamma Varbergs län!!
Andreas

[Roback]

Nu handlar iofs den här avhandlingen: http://libris.kb.se/bib/7354070 om bla avrättningar i 1700-talets Danmark men jag gissar att författaren går på djupet med "avrättningskonstens" historia i Danmark även före 1700–talet.

[Camilla.dk]

Der er nu god mening i at få sværdet slebet hver eneste gang efter brug, dette var rent praktisk for at sikre at sværdet var skarpt hver gang. At det skulle slibes og gøres skarpt hver eneste gang kan synes omstændeligt og overdrevent, det burde jo kunne holde til flere gange, men det var ganske enkelt for at være sikker på at det var skarpt og for at undgå at man ikke kunne holde styr på hvornår det var slebet sidst, at man ikke kunne huske om det var 3 eller 17 gange siden at det blev slebet. At blive henrettet med sværd var en nådig død - i forhold til mange af datidens ellers ret bestialske henrettelseformer, så at være helt sikre på at det var skarpt hver gang var ikke nogen dårlig ide.
Slagtere sliber i øvrigt også deres knive flere gange i løbet af en dag, så måske det ikke var nogen dårlig ide at holde det 100% nyslebet hver gang.

Det var ikke sværdfegeren der rensede det for blod mm. det var bøddelens arbejde, den slags ansås for urent at tage sig til for andre end netop skarpretteren. Så det er kun slibning og vedligeholdelse som en sværdfeger ville tage sig af.
I 1700-tallet blev henrettelse med sværd anset for at være en "ærlig" straf i modsætning til for eksempel afbrænding, hængning, hjul og stejle etc. Ved ærlige straffe kunne man blive begravet bagefter.

Der findes Inga Flotos bog: Dødstraffens kulturhistorie.

edit: Forlaget har faktisk lagt uddrag af Inga Flotos bog på nettet : http://books.google.dk/books?id=uU1QLuP ... &q&f=false

andre bøger der kunne være værd at kigge på:
http://www.reindex.org/SG/main/Hits.php ... =1&LokNo=0 655 496 2&Collection=0&Truncate=0&qe=lem=strafferet

Og så en anmeldelse af afhandlingen Roback nævner: http://www.tidsskrift.dk/visning.jsp?ma ... 5&print=no

[Andreas Karlsson]

Hej!
Tusen tack för all hjälp! Nu har jag mycket att läsa igenom. Blir mycket mer intressant när man kan få ett vidare sammanhang.

De bästa hälsningar,
Andreas

[Camilla.dk]

Og jeg glæder mig til at se din næste bog Hvad skriver du om denne gang?

[Andreas Karlsson]

Hej Camilla!
Det var ett trevligt återhörande. Eftersom Du frågar passar jag på att göra lite reklam Vi gav faktiskt ut en bok i höstas med titeln "Blåkullafärder och våldsamma svärmödrar" Den handlar om olika kvinnoöden i halland på 1600-talet. Bifogar en länk till ett TV-inslag. (Så kan Du se hur väl jag och min syster passar i 1600-tals-kläder....) Bifogar också en länk till en tidningsartikel.
många hälsningar
Andreas

http://svtplay.se/v/2205513/folj_med_ti ... ts_halland

http://gt.expressen.se/kultur/1.2304604 ... -annan-tid

[Ligator]

Om en skarprättare misslyckades med att hugga av huvudet ordentligt kunde det till och med i många fall vara tal om straff, som löneavdrag. Så det fanns alla skäl att hålla svärdet vasst.