Denazifieringen

[kesselring]

Jag några frågor kring den s.k. denazifieringen som skedde efter krigsslutet och dess koppling till Nürnbergprocessen.
Jag har ett vagt minne av att ha läst om en opinionsundersökning utförd efter kriget, där en relativt stor del av de tillfrågade tyskarna sade sig vilja ha en stark ledare ( tror jag läste detta i "Albert Speer och sanningen" och letar nu febrilt i denna tegelstensbok ). Ringer det en klocka hos någon ? Och i så fall, finns det några källor för det här ?
Kan det ha något att göra med att man ville "få bort", antingen genom fängelse eller hängning, så många höga nazister som möjligt under Nürnbergprocessen ( exempelvis Dönitz och Streicher, vars domar har kritiserats i efterhand ) ?
Extra bra hade det varit om någon kunde ange källor, då detta delvis ingår i ett specialarbete. Tack på förhand.

[Martin Tunström]

Vad jag vet så blev Leni Riefenstahl föremål för en sådan uttredning. Många som blev denazifierade, slapp oftast undan med böter eller en kort tid i fängelse eller så ansåg man att att bevisen inte var starka nog. Andreas wien har säkert ton med info om detta ämne.

[Schwalbe]

Appropå denazifieringen så vallades den tyska civilbefolkningen runt i koncentrationslägren så de fick se vad deras regim hade ställt till med...

[Andreas Wien]

Här är vad jag hittade i "der Spiegel" för nagot ar sedan angaende Hitlers populäritet efter krigsslutet:

(Kortfattat)

Mentaliteten som Hitler hade lämnat efter sig, och som till en viss del hade blivit inpräntad i den tyska folksjälen, försvann inte direkt efter krigsslutet. När de amerikanska ockupationstrupperna genomförde en undersökning i Darmstadt, i oktober 1945, sa visade det sig att nästan hälften av de yngre förfragade personerna "längtade efter en ny stark Führer som pa nytt skulle rädda deras land". Tom efter nürnbergrättegangarna - när alla brott hade blivigt offentliga - visade amerikanska och brittiska undersökningar att varannan befragad tysk tyckte att "nationalsocialsmen hade varit en bra ide, men daligt genomförd".

Allensbach-undersökningen, sommaren 1952, visade att 33% av de befragade fortfarande hade "en god bild av Hitler". 10% menade att Hitler "hade varit den störste statsmannen under 1900-talet och skulle först fa sitt erkännande i framtiden". 22% menade att "Hitler hade begatt vissa fel, men han hade varit en utmärkt statschef". Attentatet pa Hitler den 21 juli 1944 blev förkastat av 33% av den befragande befolkningen.

Först pa 60-talet när Tysklands "wirtschaftswunder" hade förvandlat landet till en välmaende, stabil och demokratisk Bundesrepublik, sa sjönk populäriteten för nationalsocialismen drastsikt. Men även da menade 33% av den tyska befolkningen att "Hitler hade varit en av de största ledarna i den tyska historien nagonsin, om inte kriget hade varit".

Källa: Der Spiegel, nummer 19, 2001

-----------

Angaende "Entnazifizierungen", sa drabbade den alla personer och samhällskikt som hade varit medlemmar i NSDAP.

Man kunde inte bygga upp ett nytt (demokratiskt) samhälle utan alla dessa personer som under kriget hade varit medlemmar i NSDAP och besuttit samhällsviktiga positioner, sasom journalister, poliser, lärare, läkare, advokater mm, pga av man helt enkelt saknade folk att kunna ersätta dem med. Man fick lösa problemet sa gott det gick. De ideologiskt mest övertygande personerna var man tvungna att ersätta, men oftast gick inte ekvationen ihop pga bristen av personer i vissa yrkesgrupper.

I de sovjetiska besättningszonerna sa ersattes ca 500 000 NSDAP-medlemmar pa ledande poster av kommunister fram till 1947.

I de allierade zonerna, främst den amerikanska, sa gick man hart ut i början pa att leta upp ledande NSDAP-medlemmar pa "samhällsviktiga" poster. De västallierade delade in NSDAP-medlemmarna efter "direktiv 24" som bestod av 99 olika kategorier beroende pa rang och samhällsposition.

Det fanns även ett direktiv med namnet "Gesetz zur Befreiung von Nationalsozialismus und Militarismus" och denna bestod av 5 kategorier: 1) Hauptschuldige 2) Belastete 3) Minderbelastete 4) Mitläufer 5) Entlastete.

Straffen var olika, tex sa kunde "Hauptbeschuldige" fa ett straffarbete upp till 10 ar, yrkesförbud och fa förmögenheten konfiskerad, medans "medlöpare" kunde fa indragen rösträtt och böter.

Alla tyska medborgare som var/hade varit medlemmar i en förening var tvungna att fylla i ett formulär, som skulle hjälpa de västallierade att reda ut vilka som hade profiterat pa NS-regimen. Efter detta förfarande, sa beslöt man om man skulle ga vidare med ärandet med vederbörande, eller inte. Falska angivelser bestraffades mycket hart. Eftersom de västallierade nästan hade ett intakt medlemsregister över NSDAP, sa visste de, mer eller mindre, vilka personer som hade varit medlemmar i NSDAP, men ett kryphal fanns det dock. Man kunde uppge ett falskt namn och adress pa en ort som hade fatt sitt radhus förstört, och med detta var även alla personakter över invanarana pa orten förstörda. Därtill sa angav de personer som hade tjänat stora pengar pa NS-regimen en mindre förmögenhet, eller ingen alls, än de hade, eftersom de allierade inte hade kommit över "skattemyndighetens" arkiv. Pa detta sätt, sa kunde man komma undan en konfiskering av sin förmögenhet.

Entnazifizierungsprocessen blev dock inställd den 31 mars 1948 i den amerikanska zonen, pga eskalationen av det kalla kriget och det ledde till att manga utredningar blev abrupt inställda.

1949 sa genomförde man ett bokslut i den västallierade zonen och man kom fram till att 950 000 personer hade blivit undersökta, 500 000 personer hade fatt böter, 22 000 hade fatt yrkesförbud och 9 000 fick fängelse, eller straffarbete.

Manga personer som hade blivit belastade fick dock en nad under de närmaste aren. 1957 (senast) fick alla skyldiga amnesti.

Problemet med "Entnazifizierungen" var att de allierade blev överlastade med arbete. Det fanns för lite utbildad personal vid de ataliga rättegangarna och det ledde oftast till att lekmän fick ta över arbetet och godtyckligt döma ut straffen. Ett annat problem var att man gärna kunnde "hämnas" pa sina motstandrae i samhället och uppge falsk vittnesbörd som belastade den konkurrenade "frukthandlaren runt hörnet".

Det kom även till starkt motstand fran den tyska befolkningen, eftersom det var svart att direkt koppla ihop vissa gärningar/händelser med ett NSDAP-medlemskap, plus att man hade "viktigare" saker för sig än att rota i det förgangna. Mat och tak över huvudet var prioritet nummer ett.

Mvh Andreas Wien

[Andreas Wien]

Källor:

http://www.koblenz.de/sehenswertes/erlebt/sinz1.htm

http://www.aeiou.at/aeiou.encyclop.e/e655391.htm

http://www.dhm.de/lemo/html/Nachkriegsj ... erung.html

Mvh Andreas Wien

[Mathias Forsberg]

Straffen var olika, tex sa kunde "Hauptbeschuldige" fa ett straffarbete upp till 10 ar, yrkesförbud och fa förmögenheten konfiskerad, medans "medlöpare" kunde fa indragen rösträtt och böter.

Detta var intressant. Vet du om några tyskar eller österrikare fick rösträtten indragen (permanent eller tidsbegränsat?) för sitt engagemang inom NSDAP eller tysk administration? Hur blev det med dömda krigsförbrytare t ex?

Som alltid är det en svår demokratisk avvägning vilka som skall medverka i den dewmokratiska processen men det känns underligt att skapa en "ny" demokrati genom att undantaga en massa nyckelpersoner inom samhället från den.

/Forsberg

[Martin Lundvall]

Österrike har haft stora proiblem med denazifieringen. Österike blev av de allierade betraktat som Tysklands "första offer". Det blev därför bekvämt för österrikarna att betrakta nazismen något som Tyskland hade tagit in i landet och som inte fanns innan Anschluss. Kurt Waldheim och Österrike fick stora problem när Waldheim tillträdde som president och det framkom att han hade varit på Balkan och hjälpt till att skicka judar och motståndsmän till koncentrationsläger.

Rätta mig gärna om jag har fel.

/Martin

[kesselring]

Andreas, undersökningen från Der Spiegel var precis den jag hade ett vagt minne av - precis det jag letade efter och behövde till mitt arbete. Det övriga materialet var också mkt intressant. Du ska ha stort tack för din ovärderliga hjälp.

MvH Thomas

[Patrik]

Kurt Waldheim och Österrike fick stora problem när Waldheim tillträdde som president och det framkom att han hade varit på Balkan och hjälpt till att skicka judar och motståndsmän till koncentrationsläger.

Nej det stämmer inte.

Bl.a. den judiska världskongressen anklagade W. för att ha deltagit i krigsförbrytelser på Balkan under andra världskriget då han tjänstgjorde som officer i den tyska krigsmakten. W. nekade och friades 1988 av en historikerkommission. Han förblev dock internationellt isolerad under hela mandatperioden

Källa:Nationalencyklopedin

[Martin Lundvall]

Möjligt att du har rätt men jag har för mig att det framkom att han inte aktivt deltog i någon depotering men att undersökningen sa att han "borde" ha känt till depoteringarna eller något i den stilen.

Sanningen tror jag aldrig vi får reda på. Det kan ju verka lite suspekt att Waldheim ljög om att han hade varit på Balkan. (Jag tror att han ljög om det till en början.

/Martin

[Patrik]

Möjligt att du har rätt men jag har för mig att det framkom att han inte aktivt deltog i någon depotering men att undersökningen sa att han "borde" ha känt till depoteringarna eller något i den stilen.

Tja, Bosse Schön har ju inte ensamrätt på guilty by assumption direkt...

Det kan ju verka lite suspekt att Waldheim ljög om att han hade varit på Balkan. (Jag tror att han ljög om det till en början.

Problemet var väl snarare det att hela avslöjandet dröjde ända fram tills att han valdes till president i Österrike 1986.
Tydligen hade ingen några invändningar mot hans ordförandeskap i FN (1972 - 81), men "bomben" släpptes.

[Martin Lundvall]

Möjligt att du har rätt men jag har för mig att det framkom att han inte aktivt deltog i någon depotering men att undersökningen sa att han "borde" ha känt till depoteringarna eller något i den stilen.

Tja, Bosse Schön har ju inte ensamrätt på guilty by assumption direkt...

Det kan ju verka lite suspekt att Waldheim ljög om att han hade varit på Balkan. (Jag tror att han ljög om det till en början.

Problemet var väl snarare det att hela avslöjandet dröjde ända fram tills att han valdes till president i Österrike 1986.
Tydligen hade ingen några invändningar mot hans ordförandeskap i FN (1972 - 81), men "bomben" släpptes.

Ja ibland är storpolitiken lite för knepigt ....

[Patrik]

Ja ibland är storpolitiken lite för knepigt ....

Eller i det här fallet småpolitiken då Österrike ändå är ett litet land.
Men som sagt, det ironiska - och vad som jag iaf redan uppfattade som lite larvigt - var ju att han haft en lång och framgångsrik karriär som diplomat (där ordförandeskapet i FN får räknas som toppen på isberget) utan att någon sagt något.
Så blir det ett val i ett förhållandevis anonymt och litet land, då plockas storbomben fram.

[Martin Lundvall]

Kan inte göra annat än att bara hålla med och försöka motstå frestelsen om att säga något sarkastiskt om världspolitiken.


/Martin

[Schwalbe]

Jag har hört att många av de mest fanatiska Nazisterna kom från Österrike. Är det bara en myt?