Tysk återförening 1952

[koroshiya]

Jag hade en del polska kursare på universitetet. Deras föräldrar tykte det var bättre under kommunismen. För då hade inte kyrkan lika mycket att säga till om. Nu är kyrkan starkare igen.

Polen i allmänhet är ett land med väldigt splittrad politik och politisk historia.

Ja, men andra tyckte inte det.

[hilbert]

Jag hade en polsk arbetskamrat i många år, hon tyckte att katolska kyrkan tagit över kommunistpartiets roll.

[loop]

Ja, fram till 1960 nånting eller 1970 kunde Sovjet konkurrera med västvärlden på alla vis man kan tänka sig att mäta det på. Däremot fanns det en del problem inbyggda i statsapparaten att den hade behövts förändrats massor.

men under Stalins tid fanns det all anledning att imponeras av Sovjet.

Nja. Snarare sent 50-tal. Sen kom ungdomskulturer och "tonåringar". Mot Coca-Cola och rocknroll hade dom inget att sätta emot.
Det är här som statskapitalismen visar att den bara är en tristare kapitalism.
Krusse och Bulganin mfl var inte direkt unga. JFK var 23 år yngre än Chrusjtjov.

I DDR så var det än värre, Erich Honecker var 5år äldre än JFK. Ulbricht var född 93, men rena ynglingen mot Pieck som var född 1876.

[Davian]

Det är sant. Jag var tråkig och tänkte på saker som utbildning, livslängd, mat osv.

Samma sak skedde i Sverige för övrigt.

[a81]

Jo, men levnadsstandard är väl också något subjektivt. Jag tänker att man kanske hade nästan samma antal m2 och antal vattentoaletter per person i t.ex. DDR som i Sverige på 1960-talet, men hur var det med trivsel, möjlighet att välja bostad, etc.?

Är liksom skillnad på:

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... 000047.jpg

Och:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Bromma# ... _2008c.jpg

Även om storlek och standard är lika rent matematiskt...

[erep]

Mycket viktig sak att poängtera vad gäller Stalins utrikespolitik och ideologi runt spridandet av soicalismen och det är att stalinismen i grunden är icke-expansiv. Den går efter principen socialism i ett land. Fredlig samexistens om man så vill.
Ett enat tyskland ligger helt i grund med stalins utrikespolitiska inställning.

Det är en vanlig myt att Stalin var ute efter expansion mm.

Just. Som om Kremls betygelser nånsin skulle vara verkliga.

Stalin började ju 1939 att ta tillbaka gränserna av Tsarryssland. I Potsdam när Truman gratulerade honom för att ha nått Berlin, svarade han surt: Alexander den första nådde Paris.

Väldigt icke-expansivt

[erep]

Ja, fram till 1960 nånting eller 1970 kunde Sovjet konkurrera med västvärlden på alla vis man kan tänka sig att mäta det på. Däremot fanns det en del problem inbyggda i statsapparaten att den hade behövts förändrats massor.

men under Stalins tid fanns det all anledning att imponeras av Sovjet.

Nej, Sovjets konkurrens var enbart militär och dessutom inom vissa smala sektorer som man satsade på. Den ekonomiska modellen med planekonomi funkade aldeig och största delen av befolkningen levde in en misär. Västtyskarna var inte alls intresserade av att ha ryssarna med i hur landet skulle styras. Kom ihåg att de tog hela tiden fram tills att muren restes flyktingar, både politiska och ekonomiska, från Östtyskland, Förfallet började genast. Och östtyskarna levde bättre än sovjetmedborgarna. Det var ju ingen slump att de östtyska arbetarna reste sig 1953 mot sin "arbetarstat".

Men Stalin var ju van att lura västpolitiker.

[erep]

Sovjetunionens seger i kriget samt den förfärliga ekonomiska krisen i början av 1930-talet var fortfarande i människors medvetande. Sovjetunionen framstod trots allt som framgångsrikt för de okunniga massorna.

Det är nog en överdrift.

Vissa västmedborgare hade fel uppfattning om livet i sovjet, men de flesta trodde inte på propagandan. Annars hade ju kommunisterna tagit makten.

[erep]

Men jag tror ändå att Sovjetunionen gapade över för mycket i Cental- och Östeuropa och att det blev dess fall. Om länderna (exempelvis Polen) istället fått utvecklas ungefär som Finland, så hade kanske Sovjetunionen funnits kvar än idag, i någon form (gissningsvis liknande dagens Kina).

Sovjets fall var den odugliga planekonomin.

Finland utvecklades som det utvecklades efersom ryssarna stoppades 1939-40 och 1944.

[a81]

Sovjetunionens seger i kriget samt den förfärliga ekonomiska krisen i början av 1930-talet var fortfarande i människors medvetande. Sovjetunionen framstod trots allt som framgångsrikt för de okunniga massorna.

Det är nog en överdrift.

Vissa västmedborgare hade fel uppfattning om livet i sovjet, men de flesta trodde inte på propagandan. Annars hade ju kommunisterna tagit makten.

1930-talskrisen var säkert tuff för vissa, men min bild är att många faktiskt hade det rätt bra på 1930-talet. Jag tänker att de flesta som har pratat med äldre släktingar inte har fått samma nattsvarta bild av Sverige för 90-100 år sedan som ofta återges i media. Det är snarare det riktigt fattiga 1800-talet som människor hade dåliga minnen av.

[loop]

Sovjetunionens seger i kriget samt den förfärliga ekonomiska krisen i början av 1930-talet var fortfarande i människors medvetande. Sovjetunionen framstod trots allt som framgångsrikt för de okunniga massorna.

Det är nog en överdrift.

Vissa västmedborgare hade fel uppfattning om livet i sovjet, men de flesta trodde inte på propagandan. Annars hade ju kommunisterna tagit makten.

1930-talskrisen var säkert tuff för vissa, men min bild är att många faktiskt hade det rätt bra på 1930-talet. Jag tänker att de flesta som har pratat med äldre släktingar inte har fått samma nattsvarta bild av Sverige för 90-100 år sedan som ofta återges i media. Det är snarare det riktigt fattiga 1800-talet som människor hade dåliga minnen av.

Detta kan ju även bero på en del annat. Tex så var födelsetalen under 30-talet låga, lägsta under 1900-talet inträffade då tex.
Så man kan ju tänka sig att de som inte hade det bra under 30-talet, fick inga barn. Och då minskar ju även yngre släktingar som pratat med dom. De låga födelsetalen indikerar i sig själv även att det inte var så bra.

Sen blev ju mycket bättre under 30-talet. 20-talet var fyllt av arbetsmarknadskonflikter tex, Sverige hade flest i Europa typ. Regeringen Sandler avgick pga en tex.

Sen så är det fascinerande hur lite som vissa stora händelser syns i populärkulturen. Jag vet en skönlitterär bok som tar upp spanska sjukan tex, Hård höst, Nils Parling. Och då har jag läst tusentals skönlitterära böcker. 30-tals krisen tas upp mer, men oftast i form av konflikter på arbetsmarknaden. Och fenomenet luffare, som var som störst under 30-talet pga krisen. Det behandlas sällan utifrån den bakgrunden. Paradis-Oskar är ju inte på luffen för att han är tvingad till det, däremot så är han barnlös, även om det snarare är efter storstrejken 1909.

[a81]

Säkert delvis en generationsfråga, mina äldre släktingar var barn eller tonåringar vid 1930-talskrisen, dessutom handlade det om bonde- och andra småföretagarfamiljer snarare än arbetarklass. Sedan vet jag inte om de rent ekonomiskt var så mycket mer välbeställda än arbetare, men det varierade från familj till familj.