Tysk återförening 1952

[Amund]

I mars 1952 förvånade Stalin hela världen genom att föreslå ett återförenat och neutralt Tyskland, något som Väst och Adenauer motsatte sig. Huvudspåret är väl att det aldrig var avsikten utan att man möjligtvis tänkte sig att Sovjetunionen skulle kunna få kontroll över hela denna stat. En annan viktig fördel för Stalin vore att man skulle få bort USA:s militärbaser i Västtyskland, ett Västtyskland som i sin roll av självständig upprustad stat därmed sågs som ett potentiellt mycket starkt fientlig NATO-land och där man i ett enat Tyskland såg en större möjlighet att knyta denna stat till Östblocket.

Väst tog inte ens förslaget seriöst vilket också har kritiserats i efterhand.
Inom forskningen verkar Beria ha varit positiv till en avspänning och han ska ha resonerat i banorna av ett återförenat Tyskland och avspänning mot Väst. Om Beria vunnit maktkampen efter Stalin kan man nästan med säkerhet säga att den bödeln hade fått Nobels fredspris för sina gärningar.

Jag kände inte tidigare till detta förslag från Sovjetunionen och Stalin. Förslaget kan inte ha varit populärt i ÖstBerlins regeringskvarter och året efter fick ryssarna hjälpa DDR-regimen att slå ned upproret.

https://en.wikipedia.org/wiki/Stalin_Note

[a81]

Men Österrike "återförenades" väl på liknande sätt på 1950-talet, så det är inte självklart att Tyskland hade blivit en sovjetisk lydstat, utan kanske mer som neutrala Österrike eller Schweiz.

Kan inte Stalin ha velat bli av med DDR för att han kände på sig att det inte skulle hålla i längden att han en auktoritär öststat mitt i Europa? Det var ju också i DDR som muren föll 37 år senare.

[Hans]

Detalj, men muren föll inte först i DDR.

MVH

Hans

[Amund]

Men Österrike "återförenades" väl på liknande sätt på 1950-talet, så det är inte självklart att Tyskland hade blivit en sovjetisk lydstat, utan kanske mer som neutrala Österrike eller Schweiz.

Det är naturligtvis svårt att veta hur det hade utvecklat sig i ett förenat Tyskland vid denna tid, men att få bort USA:s baser från tysk mark hade varit av stor strategisk betydelse för Östblocket. En sådan neutralitet som Österrike eller Schweiz uppvisar kräver en tydlig nationell långsiktig strategi som i Schweiz fall, och det lilla Österrikes "neutralitet" är nog inte självvald, något jag tror även gäller Sverige även om det inte går att bevisa. Ett stort kaotiskt och krigshärjat Tyskland med många olika maktcentra och utländsk inblandning hade fått svårt att uppvisa en trovärdig neutralitet tänker jag.

Min personliga gissning är att återförenat Tyskland vid denna tid skulle varit utsatt för en enorm utländsk manipulation och hade förmodligen slutat i kupper och inbördeskrig, lite som en blandning av Libanon och Irak efter Saddam. Ett tillstånd som helt hade förändrat den goda ekonomiska utvecklingen i Västeuropa från 1950-talet och framåt.

Kan inte Stalin ha velat bli av med DDR för att han kände på sig att det inte skulle hålla i längden att han en auktoritär öststat mitt i Europa?

Tvärtom menar jag. DDR var säkrat, men ett enat Tyskland hade varit en mycket större munsbit. Man får inte heller glömma det stora stöd som fanns i Väst vid denna tid för Sovjetunionens planekonomi och dess marxistiska samhällssystem. Att få bort NATO:s militära styrkor från tysk mark hade förändrat spelplanen totalt.

[Davian]

Mycket viktig sak att poängtera vad gäller Stalins utrikespolitik och ideologi runt spridandet av soicalismen och det är att stalinismen i grunden är icke-expansiv. Den går efter principen socialism i ett land. Fredlig samexistens om man så vill.
Ett enat tyskland ligger helt i grund med stalins utrikespolitiska inställning.

Det är en vanlig myt att Stalin var ute efter expansion mm.

[Sarvi]

Och ändå blev Sovjetunionen, trots den icke-expansionistiske Stalin, en aning större under hans styre - med territorier som inkorporerades från Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Tjeckoslovakien och Rumänien. Jag tror det var uppåt 500 kvadratkilometer med ursprungligen 25 miljoner invånare.

Provocerande politisk eftersläng borttagen
// c Skalman

[Markus Holst]

Låt nu inte detta bli en tråd om rysk/sovjetisk politik utan diskutera det något kontrafaktiska tyska enandet 1952.

[Sarvi]

Jag kan inte se vad som var provocerande eller politiskt med min avslutande mening - är det inte tillåtet att påpeka diskrepansen mellan den föregivna ideologiska inställningen och vad som faktiskt ägde rum i den verkliga världen?

Alltnog, med tanke på att i vart fall Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien börjat som nominellt demokratiska och alliansfria flerpartistater efter andra världskriget, men genom statskupper, maktövertaganden och valfusk på endast några få år alla blivit till marxist-leninistiska enpartistater efter sovjetisk förebild, så kan man kanske förstå att det fanns viss skepsis?

[Amund]

Låt nu inte detta bli en tråd om rysk/sovjetisk politik utan diskutera det något kontrafaktiska tyska enandet 1952.

Fast Stalins och Kremls agerande och intentioner är av ganska vital betydelse i en analys av den sovjetiska noten.

[Amund]

Mycket viktig sak att poängtera vad gäller Stalins utrikespolitik och ideologi runt spridandet av soicalismen och det är att stalinismen i grunden är icke-expansiv. Den går efter principen socialism i ett land. Fredlig samexistens om man så vill.
Ett enat tyskland ligger helt i grund med stalins utrikespolitiska inställning.

Det är en vanlig myt att Stalin var ute efter expansion mm.

Men kan man inte säga att det militärstrategiska läget var betydligt viktigare än vilket politiskt system ett land hade?
Till exempel tror jag att man såg Finland som mycket nyttigare för Sovjetunionen som en fri marknadsekonomi, men som Moskva hade i koppel och njöt av de ekonomiska frukterna inte minst genom krigsskadeståndsleveranserna. Som Sovjetrepublik hade Finland varit till betydligt mindre nytta. Jag tror att man tänkte sig samma sak med ett Tyskland som ett ekonomiskt ymnighetshorn och även mycket stora möjligheter att med sin säkerhetstjänst till stora kontrollera Hela Tyskland.

[Davian]

Ja precis. Under tidiga Sovjetunionen hade alla hot den drabbats av kommit från central-Europa.

Sovjetisk utrikespolitik gick ut på att skapa en buffertzon mellan central Europa och sovjet.

Därav alla öststater. Däremot ingick inte i sovjetisk politik att nämnda öststater skulle bli en del av Sovjetunionen.

Baltstaterna drabbades tyvärr av traditionell nationalistisk politik där de sågs som egentligen Ryssland.

[Amund]

det något kontrafaktiska tyska enandet 1952.

Förstår hur du menar, men Stalin föreslog en återförening på riktigt. Och de skäl man hade är verkliga, likaså de skäl som gjorde att förslaget inte godtogs av Västmakterna och Adenauer.

[Amund]

Ja precis. Under tidiga Sovjetunionen hade alla hot den drabbats av kommit från central-Europa.

Sovjetisk utrikespolitik gick ut på att skapa en buffertzon mellan central Europa och sovjet.

Därav alla öststater. Däremot ingick inte i sovjetisk politik att nämnda öststater skulle bli en del av Sovjetunionen.

Även idéer och tankar från Europa sågs som ett stort hot? Alla miljontals soldater som suttit i fångläger betraktades som opålitliga och skickades vidare till läger. Utländska influenser ansågs farliga.
Kanske man insåg att DDR:s betydelse på sikt var försumbar jämfört med ett enat Tyskland där man skulle få visst inflytande över hela landet?

[Davian]

Ja i stort sett var det så man såg på saken. Lite likt hur man i tex USA under 50-talet såg på kommunistiska idéer som såpass farliga att de inte fick ha jobb, att säkerhetstjäsnten hade sina ögon på dom osv. Samma sak i Sverige för den delen.

Ett tyskland utan USA och övriga allierade mitt i Europa är ur sovjetisk säkerhetspolitik bra mycket tryggare än ett östtyskland och ett västtyskland med massa allierade inne.

Vilket nog är en tanke som jag tror att många i väst också funderade på, man var ju livrädd att sovjetiska pansarhorder skulle svepa igenom centraleuropa osv.

[Amund]

Ett tyskland utan USA och övriga allierade mitt i Europa är ur sovjetisk säkerhetspolitik bra mycket tryggare än ett östtyskland och ett västtyskland med massa allierade inne.

Vilket nog är en tanke som jag tror att många i väst också funderade på, man var ju livrädd att sovjetiska pansarhorder skulle svepa igenom centraleuropa osv.

Ja, och jag tror att ledarskiktet i Väst insåg att utan allierad truppnärvaro i Tyskland så skulle Röda Arméns möjligheter vara mycket större att nå Atlantkusten vid ett angrepp.

Jag tror många underskattar det stöd som fanns i Väst vid denna tid för Sovjetunionens samhällssystem och fredsvilja. Jag menar att det fanns ett folkligt stöd i Väst för Sovjetunionen som en framtidsmodell, inte minst inom de socialdemokratiska rörelserna.
Sovjetunionen som segrarmakt imponerade på massorna i Väst... och även på en del Cambridge-akademiker