1961, Berlinmuren kommer till - dagsfärska tidningsklipp...

[Hans]

Delar Markus uppfattning.

MVH

Hans

[sveahk]

Tack för de vänliga orden! Och vi kör vidare med en eller annan Berlin-historia...

1975, ett år efter Berlin-besöket, fick jag ett par pengar över för att inhandla den då (och fortfarande) stiliga Volvo 164. Första långresan blev genom Tyskland över Berlin och Sassnitz hem till Sverige. Familjen flög, jag startade bilresan efter jobbet en fredageftermiddag i juli. Raskt från Klockrike genom Bayern till Grenzübergang Rudolphstein/Hirschberg.

Stämpel i passet utan problem, sedan raka spår på transitautobahn genom DDR. Volvon höll vad den lovade, det var innerspår och 180 knutar hela vägen upp till Berlin. Framme hos de goda vännerna vid tiotiden..."Redan?", var deras förvånade kommentar! "Ojojoj!" var deras nästa - det var hastighetsbegränsning 100 på transiten! Hade kunnat bli inte bara dyrt!!

Morgonen efter avsked - "Ta det lugnt nu" och "Du har väl ordentlig med bensin och olja för bilen? För din Volvo har östtyskarna inget passande, bara rysk sk-t!" Gränsövergången var i Staaken, norra Berlin. Noggrann bilkontroll, under och inom och överallt. Och så Transitvisum...

IMG_1727.jpeg

...absolut ingen fraternisering med lokalbefolkningen, ej heller stopp i DDR. Sassnitz-färjan väntade framåt kvällen, så jag hade gott om tid.

Men - ingen Autobahn här. Nej, efter Berlin började transitsträckan som enkel och smal landsväg. Typ förkrigsmodell, och jag tror inte jag ljuger när jag säger att delar av vägen var från före första världskriget - kullerstenar och militärt nedkörda. Här gällde det att ta det försiktigt! Genom byar och små städer, vackert och tämligen ensamt, inte mycket trafik. Lite över 30 mil var sträckan Berlin-Sassnitz, 5-6 timmar...trodde jag...!

Då - började varningslampan för oljenivån blinka! J-vlar i h-lvete!!! Olja, olja, var hittar jag det?! Jag hade bara kört ett tiotal mil och än så länge inte sett en endaste bensinmack. Inte en enda i soldränkta juli-DDR!

Huvudet surrade, svetten lackade. Vad hade jag inte gett för en enkel, okomplicerad VW...istället för en högst komplicerad Volvo 164, som verkade behöva bara det bästa av det bästa för att kunna rulla vidare! Bilen kröp fram, min blick rakt fram i det tomma landskapet - bitte, bitte, bitte...

Och se! Efter ett par kilometer snigelfart, dök de upp på den högra vägkanten - en bil, två, tre, ja, över tio bilar som stod och väntade. Framför en bensinmack! En otroligt vacker syn!

Och vad gör en svensk med en dyr bil med schweiziska nummerskyltar som har bråttom - han åker med rött huvud förbi bilkön, stannar, ber en stilla bön och ställer en stillsam fråga till killarna vid macken. Som alla slutade betjäna sina landsmän i sina Trabbis och kommer fram till Volvon.

"Guten Tag osv, jag behöver påfyllning av olja, men, om möjligt av den bästa sorten...?" De tittar på mig, på Volvo 164:an, och sedan på varandra. "Kommen sie mit", säger de, och så för de mig till ett litet ruckle bakom macken. Öppnar dörren och pekar in i halvdunklet. Längs väggarna staplar av oljedunkar och flaskor, Esso, Shell, Motoroil, BP etc, etc...!

Resten gick snabbt. Påfyllning, ordentlig DM-betalning, glada tack och tillrop inte bara till mackgrabbarna utan också till de
bredvid sina bilar tålmodigt väntande östtyskarna. Färden till Sassnitz gick så utan vidare missöden.

IMG_1727 2.jpeg

En episod mitt i kalla krigets DDR.

Hans K

[hilbert]

östtyskarna hade tydligen inte börjat med samma innovativa system som de hade när jag åkte motorväg genom DDR sommaren 89.
De satte upp en tillfällig hastighetsbegränsning på 60 km/tim och hade en hastighetskontroll där.
Västbilarna stod i kö för att betala böter i D mark medan trabanterna susade förbi.

[Markus Holst]

östtyskarna hade tydligen inte börjat med samma innovativa system som de hade när jag åkte motorväg genom DDR sommaren 89.
De satte upp en tillfällig hastighetsbegränsning på 60 km/tim och hade en hastighetskontroll där.
Västbilarna stod i kö för att betala böter i D mark medan trabanterna susade förbi.

Man får beundra en sådan kreativitet.

[Amund]

Fantastisk berättelse Sveakh. Stort tack!

Om jag förstår rätt var det fina (förkrigs) vägar söder om Berlin, men sämre eller obefintligt norrut ?

En OT-detalj,

Gränsövergången var i Staaken, norra Berlin. Noggrann bilkontroll

Visst måste det vara samma Staaken som var typ Berlins första flygplats som man har läst om en del gånger?

[sveahk]

Fantastisk berättelse Sveakh. Stort tack!

Om jag förstår rätt var det fina (förkrigs) vägar söder om Berlin, men sämre eller obefintligt norrut ?

Tack Amund, och ja, motorvägen från Bayern till Berlin var förhållandevis välbehållen, om man betänker att betongplattorna hade satts dit redan på trettiotalet! Den hade säkert fixats till efter kriget, men kändes annars original. Lite trafik gjorde att det gick fort framåt - men, som sagt, med tämligen otillåten hastighet...!

Norrut var det "normala" landsvägar, ibland betong, ibland asfalt, ibland kullerstenar. B 96 hette den då, och efter vad jag förstår är vissa avsnitt i norr nu klargjorda för cykelåkare.

kopfsteinpflaster.jpg

En OT-detalj,

Gränsövergången var i Staaken, norra Berlin. Noggrann bilkontroll

Visst måste det vara samma Staaken som var typ Berlins första flygplats som man har läst om en del gånger?

Jodå, en av tyska kejsarrikets första. Zeppelinare byggdes där - Wernher von Braun, Heinz Rühmann, Elli Beinhorn, och Hanna Reitsch lärde sig flyga där - och Charles Lindbergh landade där vid sina tyska besök. För att nämna några "Merkmale".

Mvh Hans K

[Hans]

Jag har hitintill bara varit i Berlin en gång. Det var 1990. Kommer ihåg att vi kom en söndag och bodde i Östberlin (billigare). Vid den första promenaden konstaterade vi folksamlingar. Folk stod utanför nyöppnade västliga vitvaroraffärer och beundrade trots att de var stängda.

MVH

Hans

[Amund]

Min moster vars man hade sin släkt i Pommern fick när de hälsade på under 70-talet betala dyra västpengar för varje person/dygn som en sorts skatt när de vistades i paradiset. En gång vägrade de släppa henne över gränsen eftersom de påstod att hennes fina kappa var olagligt inhandlad i DDR, men så var det inte och det lyckades hon till slut bevisa. Man kan tänka sig den enorma byråkrati som krävdes för att göra ett besök.

Hon hade själv hamnat i den östra delen 1945 men tog sig över till väst 1949.

Detta har omtalats tidigare på forumet men lägger in denna underbara klassiker där Trafikmagasinet gör ett bilburet resereportage genom DDR.
https://www.youtube.com/watch?v=SpQxb4NHH4c

[adlercreutz]

En intressant aspekt av Östtyskland var valutan. Den östtyska marken var ickekonvertibel, så utanför DDR var den värdelös. Jag tror till och med att den inte fick föras ut ur landet?

Jag har hört historier från 80-talet när regimen började tillåta utländska band att hålla konserter i landet, och även svenska grupper gjorde spelningar där. När de skulle få betalt efter giget blev det i - östtyska mark. Eftersom valutan inte gick att ta med sig ut ur landet och de var turnerande artister från Sverige med ett späckat schema hade de fullt sjå med att göra av med så mycket pengar de bara kunde under en väldigt kort tidsrymd. Detta i ett land där det inte direkt kryllade av lyxbutiker att shoppa loss i. Men så gott det gick köpte man dyr mat, dyr dryck och dyra kläder under en mycket hektisk shopping-spree på några timmar - och när tiden kom för att anträda utresan fick man dumpa resten hos någon lyckligt lottad förbipasserande. Vet inte om det bara är en skröna, men en bra historia är det i alla fall

[Markus Holst]

En intressant aspekt av Östtyskland var valutan. Den östtyska marken var ickekonvertibel, så utanför DDR var den värdelös. Jag tror till och med att den inte fick föras ut ur landet?

Jag har hört historier från 80-talet när regimen började tillåta utländska band att hålla konserter i landet, och även svenska grupper gjorde spelningar där. När de skulle få betalt efter giget blev det i - östtyska mark. Eftersom valutan inte gick att ta med sig ut ur landet och de var turnerande artister från Sverige med ett späckat schema hade de fullt sjå med att göra av med så mycket pengar de bara kunde under en väldigt kort tidsrymd. Detta i ett land där det inte direkt kryllade av lyxbutiker att shoppa loss i. Men så gott det gick köpte man dyr mat, dyr dryck och dyra kläder under en mycket hektisk shopping-spree på några timmar - och när tiden kom för att anträda utresan fick man dumpa resten hos någon lyckligt lottad förbipasserande. Vet inte om det bara är en skröna, men en bra historia är det i alla fall

viewtopic.php?p=422890#p422890

[adlercreutz]

En intressant aspekt av Östtyskland var valutan. Den östtyska marken var ickekonvertibel, så utanför DDR var den värdelös. Jag tror till och med att den inte fick föras ut ur landet?

Jag har hört historier från 80-talet när regimen började tillåta utländska band att hålla konserter i landet, och även svenska grupper gjorde spelningar där. När de skulle få betalt efter giget blev det i - östtyska mark. Eftersom valutan inte gick att ta med sig ut ur landet och de var turnerande artister från Sverige med ett späckat schema hade de fullt sjå med att göra av med så mycket pengar de bara kunde under en väldigt kort tidsrymd. Detta i ett land där det inte direkt kryllade av lyxbutiker att shoppa loss i. Men så gott det gick köpte man dyr mat, dyr dryck och dyra kläder under en mycket hektisk shopping-spree på några timmar - och när tiden kom för att anträda utresan fick man dumpa resten hos någon lyckligt lottad förbipasserande. Vet inte om det bara är en skröna, men en bra historia är det i alla fall

viewtopic.php?p=422890#p422890

Se där! Jag noterar flera liknande historier i den tråden så det är i alla fall sannolikt att sådana episoder hände lite nu och då

[sveahk]

Tack för DDR-historierna! Och Amund, resereportaget var en höjdare! Det var många vänliga och opolitiska intervjuer med östtyskarna, men det kanske hjälpte att en "tjänsteman" tydligen fanns i närheten under reportageresan...!

De byråkratiska fasonerna från den östtyska tiden försvinner, men dyker ibland oväntat upp:

"Ursäkta, har ni några böcker om Me-262:an som ni har just byggt upp och ställt ut?"
"Va! Om det inte finns något i bokhyllan där, så har vi inget. Herregud, jag kan väl inte veta allt!"

...sade den inte helt unga damen i kassan och bokavdelningen i Luftfahrttechnisches Museum i Rechlin. Året var 2009.

Nej, det blev inget bokköp. Däremot ett "Grenz-Visum"från Berlin som nu månglas ut som souvenir:

IMG_1739.jpeg

IMG_1740.jpeg

Nå, hur ser det ut idag i Berlin. Muren har bevarats och återuppstått på de mest olika ställen, offentliga och privata initiativ . Ibland gratis, ibland inte så gratis. Gedenkstätte der Berliner Mauer och Museum vid Checkpoint Charlie, de två mest kända - har jag inte besökt. Däremot East Side Gallery, mur-"konstnärer" efter murens fall...

IMG_3389 2.JPG

...murstycken som du kan köpa lite överallt. Det här fick jag på nittio-talet, vem vet, det kanske kom från muren...?

IMG_1748.jpeg

Och om man riktar blicken nedåt, så ser man inte bara "Stolpersteine" som påminner om nazisternas avtryck i historien, utan också de sista spåren av den östberlinska skammuren...

IMG_3534.JPG

Bilderna f.ö. tagna 2019.

Hans K

[cats]

Jag var också i Berlin 2019 i februari. Det är ingen vacker stad, men har andra kvaliteter som gör att man vill besöka den. Intressant tråd.

checkpoint charlie.JPG

[von Adler]

Nej, kombinationen av förstörelsen under andra världskriget och delningen och betongkommunismen under DDR gjorde verkligen ett par nummer på Berlins estetiska skönhet.

Tack nazisterna för det. Som en polsk vän till mig brukar säga: "Oavsett Hitlers övriga kvaliteter så ska man inte glömma att han tog Tyskland från det andra mäktigaste landet i Europa till det femte mäktigaste landet i Berlin."

[adlercreutz]

En mur-bit finns även på Dorasan-stationen, den sista sydkoreanska järnvägsstationen på linjen Seoul-Pyeongyang. Just nu är stationen naturligtvis helt öde förutom de turistgrupper som stannar där på sina guidade turer. En aning surrealistiskt med en så fin järnvägsstation som står helt oanvänd. Det finns förstås beröringspunkter mellan Koreas och Tysklands kalla krigs-historia som denna lilla bit av muren får stå som symbol för.

https://en.wikipedia.org/wiki/Dorasan_station