Naturligtvis visste ingen - då i oktober 2021 - att bara ett knappt halvt år senare skulle den här sortens interkulturella utbyte med dagens Ryssland vara helt omöjlig.
Lite förunderligt enligt min mening är att vad som hände för hundra år sedan visar upp vissa, om än små, likheter med dagens ryska situation.
Då, i början av 1920-talet hade Ryssland med sin revolution och inbördeskrig blivit "patriam non grata" för de flesta länderna västerut. Det var en tid då den nya sovjetiska staten ännu inte blivit accepterad - Tyskland med de flesta kommunistiska sympatisörerna utanför Ryssland var en av få stater som uppehöll kontakten. Man hoppades på rysk sida att med hjälp av kulturen få in foten i den västerländska dörren...därför konstutställningen i Berlin.
Och idag har västvärlden brutit de flesta förbindelserna med Ryssland - Putin har själv målat in sitt land i ett isolerat hörn, Och det lär väl knappast bli konst och kultur som idag visar vägen ut ur det katastrofala dilemmat i Ukraina!
Tillbaka till seminariet i Berlin. Vi hade digitala direktlinjer till museer och universitet världen över, också Ryssland, ett par unga damer från Tretyakov State Gallery och Puschkin Gallery i Moskva, men också från Konstmuseet i Krasnodar. Historiker online från far away länder, inte alltid lätt att förstå, som en japansk professor som brådskande läste igenom en självskriven engelsk text(
) - så intressantast blev det när de uppträdde personligen i Berlin. Som han här...
IMG_3581.jpeg
Kaspar Braskén från Åbo universitet. En av ett tiotal referenter, en trevlig och kunnig man från Finland som gav oss bakgrunden till den ryska situationen efter första världskriget och så förde oss in på utställningen i Berlin 1922.
För att inte bli alltför långrandig, här ett par kort-korta personliga intryck av två dagars referat:
Han som organiserade jippot i Berlin var Willi Münzenberg, en tysk kommunist som tillika var "Propagandachef för den kommunistiska internationalen för den västliga världen." En viktig man i utlandet för den nya Sovjetstaten alltså, och som liksom ryssarna gärna hade sett en sovjetisk propagandautställning i Berlin...som det alltså inte blev. Konsten fick inresetillstånd. Den direkta politiska propagandan fick stanna hemma. Även om Lissitzky, konstnär och övertygad kommunist i ett brev till kollegan Maljevitsch skrev: "
Vi tar inte konsten västerut, utan kommunismen!"
Och Lenin, som gett sitt ja till utställningen, trots att han inte hade mycket till övers för de nya konstidéerna, blåste i samma horn: "
De gamla konstnärerna var opportunister, inte bra för den revolutionära saken!" Han såg nyttan av det nya, det "revolutionära" - vad Stalin tyckte, visade sig snabbt efter Lenins död...
Ja, det visades gammal och brand new rysk konst, över femhundra objekt ställdes ut i ett privatgalleri mitt i Berlin.
Där på tredje våningen i Van Diemen-galleriet hittar vi i oktober 1922 de som under ett par år förtrollade konstvärlden med sina nymyntade konstriktningar: Futurister, suprematister, konstruktivister - ja, konstförståsigpåare och även konstnärerna själva har alltid älskat att ge epitet till det vi ser! Många av de som ställde ut i Berlin blev med tiden bekanta klassiker...Maljevitsch, Tatlin, El Lissitzky, Mayakovksji, Archipenko, Rodtschenko, men också Kandinsky och Chagall.
IMG_3663.jpeg
Knappast något blev sålt i Berlin, fastän man sade att intäkterna var "tänkta" att hjälpa till att lindra hungersnöden i Ryssland...
Köpintressenter hittade man inte heller i Amsterdam, nästa station för den ryska konstutställningen, därefter gick verken tillbaka till Sovjetunionen...Man hade hoppats på utställningar också i Paris och New York...men de länderna ville inte...!
Forts.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
