Stickspår från minkar, sillar mm

[Göstring]

Nog fanns det sossar" som var nazzar, och gick vidare i karriären ändå. Det har lik" i garderoben hela högen //Thule
http://robsten.blogspot.se/p/bruna-rott ... r-och.html

Paret Myrdals ”förädling av folkmaterialet”
Reformatorerna av de sociala välfärdssystemen var oroliga för kostnaderna för sina reformer. Inte minst oroade sig politikerna för att det allmänna barnbidrag som infördes 1948 skulle bli en svår belastning för statskassan. Man beklagade att ”de lägre rasernas utvecklingsmöjligheter var små” och menade att ”det var fel att ge dem samma stöd som mer utvecklade raser.” Reformatorernas absurda tankegång fullföljdes på 1930-talet av det socialdemokratiska paret Alva och Gunnar Myrdal som pläderade för förädling av ”folkmaterialet” . Som lämplig metod föreslog Myrdals sterilisering av ”undermåliga” – en ”cirkulationsprocess varigenom biologiskt degenererade individer avskiljes” i syfte att uppnå ”en mer varaktig rasbiologisk selektion, framför allt vad gäller sinnesslöa”.
I SOU 1936:59 slogs fast att ”sterilisering av annat än medicinska skäl kan näppeligen utnyttjas annat än i de fall av förkomna, mindervärdiga individer, som enligt ärftlighetslagarna oavbrutet alstras såsom avfallsprodukter från andra socialgrupper och som hava en tydlig benägenhet att fortplanta sig inbördes och således bilda familjer och grupper, starkt belastade av ärftlig undermålighet, samt vidare i det fall, då i övrigt socialt välanpassade eller åtminstone ej allmänt undermåliga individer visas vara behäftade med ärftlig sjukdom eller sjukdomsbelastning av viss kvalificerad natur.”
Myrdals rashygieniska skäl var sammankopplade med samhällsekonomiska hänsynstaganden. Den myrdalska utredningen fastslog att statens utgifter skulle minskas eftersom de ”mindervärdiga elementen” genom steriliseringsåtgärderna på sikt skulle ”dö ut” inom ett par generationer..... Medelklassen och bondebefolkningen ansågs ha ”mycket stort rasbiologiskt värde” medan kriminella, efterblivna och tattare beskrev som ”den mänskliga slaggen.” Myrdals drog igång ett storskaligt program för vilka människor som inte skulle få finnas. Projektet pågick i flera årtionden. Utredarna såg samhället som en levande organism vilken måste ”befrias från parasiterande element.” Vilken människosyn ger detta uttryck för? Bokens och projektets rasmedvetna författare och förespråkare nådde båda höga positioner inom socialdemokratin – Gunnar blev handelsminister och Alva var konsultativt statsråd 1967-73!

Jag väljer en angreppspunkt: benämningen "förädling av folkmaterialet".
Bloggförfattaren talar om paret Myrdals "förädling av folkmaterialet", en benämning som går tillbaka på en dokumentär av Bosse Lindqvist från 1990. Enligt SR:s eget påstående var det denna dokumentär som startade 1990-talets debatt om tvångssteriliseringar.

När eugeniken gjorde sig bred i början av 1900-talet möttes den snart även av vetenskapligt motstånd. En av de mer betydande kritikerna var den amerikanske antropologen Franz Boas.

Franz Boas (1858–1942), Professor of Anthropology at Columbia University and a strong opponent of eugenics from the start, wrote in Scientific Monthly as early as 1916, that it would seem the first obligation of the eugenicist ought to be to determine what traits are truly inherited and which ones are not. "Unfortunately," he wrote, "this has not been the method pursued,"

the battle-cry of the eugenists, 'Nature not nurture,' has been raised to the rank of a dogma, and the environmental conditions that make and unmake man, physically and mentally, have been relegated to the background." (F. Boas, "Eugenics," Scientific Monthly 3 (1916): 471–478).

Eugenicists, Boas complained, simply assumed that most traits were inherited (which was, of course, the point to be proven in the first place) and then proceeded to argue about what the pattern of inheritance was.

Kris i befolkningsfrågan av Makarna Myrdal är starkt påverkad av Boas artikel Eugenics, nämnd i ovanstående citat. Den invänding som tas upp i citatet finns i andra kapitlet i Kris

Vad speciellt gäller de icke direkt biologiskt definierade intellektuella och moraliska egenskaperna, är det vidare att erinra, att det alls icke framstår självgivet, vilka egenskaper, som äro socialt önskliga och än mindre i vad inbördes rangordning och med vilka kvantitativa värdekoefficienter. Även bortsett härifrån är det ju bekant, att hela problemet om vetenskapligt kontrollerad mätning av intellektuella och moraliska egenskaper ingalunda är löst. Och det bör understrykas att dessa egenskaper måste ges en kvantitativ definition och kunna mätas för att överhuvudtaget kunna infogas i dylika jämförelser mellan socialgrupper. Icke minst i antropometriska och statistiska undersökningar syndas alltjämt mot denna vetenskapliga princip. Man tror sig kunna införa t. ex. intelligensen på indirekt väg men gör sig därvid skyldig till ett cirkelresonemang, ty man antager då att ståndscirkulationen arbetar selektivt efter intelligensen, vilket är just ett av problemen.

Deras behandling av steriliseringsfrågan i det sjunde kapitlet framstår ibland som kalkerad på Boas artikel.
Det citat som oftast och starkast används för att belägga makarnas eugeniska idéer är nära nog en översättning från Boas artikel:

The immediate application of eugenics is rather concerned with eliminating strains that are a burden to the nation or to themselves, and with raising the standard of humanity by the suppression of the progeny of the defective classes.

I närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering

Boas började sin artikel med att skapa en stämning av allvar:

The possibility of raising the standards of human physique and mentality by judicious means has been preached for years by the apostles of eugenics, and has taken hold of the public mind to such an extent that eugenic measures have found a place on the statute books of a number of States, and that the public conscience disapproves of marriages that are thought bound to produce unhealthy offspring.

Hos Myrdals har detta blivit ett torrt konstaterande av fakta:

Denna korrektiva socialreform har i vårt land redan hunnit mogna fram till ett lagstiftningsbeslut vid 1934 års riksdag.

Boas avslutar sin artikel med följande:

Eugenics should, therefore, not be allowed to deceive us into the belief that we should try to raise a race of supermen, nor that it should be our aim to eliminate all suffering and pain. The attempt to suppress those defective classes whose deficiencies can be proved by rigid methods to be due to hereditary causes, and to prevent unions that will unavoidably lead to the birth of disease-stricken progeny, is the proper field of eugenics. How much can be and should be attempted in this field depends upon the results of careful studies of the laws of heredity. Eugenics is not a panacea that will cure human ills, it is rather a dangerous sword that may turn its edge against those who rely on its strength.

och hos Myrdals blir det

Bortser man nämligen från den bottensats av psykiskt undermåliga individer, vars fortplantning det är ett samhällsintresse att förebygga ur de synpunkter som nyss angivits, sakna vi helt och hållet tillförlitlig anledning att draga upp arvsbiologiska värdeskillnader mellan samhällsklasserna i vårt land. Från rasbiologisk synpunkt framstå de olika folkgrupperna – tills skäl givits för ett motsatt antagande – såsom ett likvärdigt arvsmaterial. Inskränkning eller eventuellt i framtiden utvidgning av fortplantningsmöjligheterna i rashygieniskt syfte måste ta sikte på de enstaka individerna och deras egenskaper. Ingen socialgrupp äger den enhetlighet, den biologiska över- eller undervärdighet, som man ibland i sitt folkförbättringsnit velat antaga.

Som vi sett drev Weston och Sotto Myrdals ansvar för steriliseringar och eugenik 1984. Den första som jag känner till som gjorde kopplingen är Lotte Möller i en artikel om RFSU, Från frihetsrörelse till varuhus i sex, Ord och bild nummer 3 1972. Enligt Sveriges radio var det Bosse Lindqvists dokumentär från 1990 som drog igång 90-talets debatt om tvångssteriliseringar. Det är också denna dokumentär som bloggarens val av uttryck, "förädling av folkmaterialet" synes anspela på. Bloggarens text är så full av missförstånd och felaktigheter att det skulle bli för omfattande att gå igenom allt, men om någon är vill fråga på andra punkter så gärna.

Förädlade svenskar
Radiodokumentär av Bosse Lindqvist från 1990.

I denna dokumentär citerar Lindqvist ur Kris i befolkningsfrågan. Siffrorna inom klammer hänvisar till tiden i ljudfilen.

25:45 När det här sas i mitten på 30-talet, så hade Sverige haft ett institut för rasbiologi i många år. En enig svensk riksdag under Hjalmar Branting grundar 1921 Statens institut för rasbiologi. Så hette det ända till 1957. Då döptes det om till institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet. Meningen var att rasbiologerna skulle försöka lösa vad man då tyckte var en av tidens viktigaste frågor. Många människor var övertygade om att svenskarna var på utdöende. Man trodde att för få barn föddes och att många av dem var av för dålig kvalitet. Det var för många barn till judar, zigenare, tattare, sinnessjuka, utvecklingsstörda, lösaktiga, kriminella och klent begåvade människor. [26:40] Gunnar och Alva Myrdal var djupt engagerade i den här debatten på 30-talet.

[Radioklipp] "[Applåd] Herr ordförande, ärade lyssnare. Diskussionen här ikväll ska gälla den allmänna uppläggningen av en positiv befolkningspolitik i Sverige. En positiv befolkningspolitik, med det menar man praktiska åtgärder som syfta till att upprätthålla folkstammen och att höja folkets kvalitet. Innan jag ger mig in på detta praktiskt befolkningspolitiska problem. Låt mig först i allmänna ..."

Gunnar och Alva Myrdal skriver i sin bok "Kris i befolkningsfrågan" att, citat: "Vi har en betydande kvot lågvärdiga individer, vad göra? Vi förordar den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering. Slut på citat. Riksdagen tillsatte steriliseringsutredningar och studieresor gjordes till Nazityskland. Ordförande för de sakkunniga i utredningen var en av Sveriges ledande nazister, häradshövdingen Gustaf Lindstedt. Sverige fick sin egen steriliseringslag 1935.

De av mig fetade meningarna som Lindqvist påstår vara ett citat ur Myrals bok står ingenstans att finna i texten. Lindqvist har fogat samman två bitar med eget tillägg. På sidan 255 skriver makarna:

Hur framgångsrikt vi än lyckas utvidga produktionen och sysselsättningsvolymen, och hur intensivt vi än fullfölja alla de senare i detta kapitel berörda kurativa åtgärderna, komma vi dock alltid att få räkna med en betydande kvot av från synpunkten av de skärpta kvalitetskraven lågvärdiga individer. Problemet är då, vad vi skola taga oss till med dem.

Lämnade åt sig själva måste de i stor utsträckning utveckla sig till asociala existenser. Att blott genom olika slags understöd lämna dem medel till uppehållet hjälper därvid vanligen ej långt; därom torde den senaste tidens socialpolitik lämna god upplysning. Understöd äro både från individuell och social synpunkt ingenting annat än en hjälp för stunden i en kritisk situation, som i bästa fall uppskjuter och neddämpar den personliga nedbrytningsprocessen. (Det ligger vikt uppå att de politiskt radikala, som i den dagspolitiska situationen ha att kämpa hårt för ekonomiskt bistånd åt de nödlidande, icke i stridens hetta ledas att överdriva och idealisera de socialpolitiska verkningarna av understödspolitiken.) Att isolera alla icke toppvärdiga individer i särskilda anstalter blir för dyrbart och är alldeles onödigt grymt. För att försvara deras egen levnadslycka och lika mycket för att försvara samhället mot deras eljest hotande asocialitet, med de konsekvenser bland annat i kostnadshänseende en sådan skulle medföra, måste då även dessa människor i största möjliga utsträckning inordnas i folkets gemensamma arbetsliv. På ett sätt, som svarar till deras mindre förmåga, måste de bli produktivt sysselsatta och ges möjlighet att förtjäna en arbetslön, som kan vara ett visst underlag för deras konsumtion.

På sidan 257 finns de ovan citerade orden:

I närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som kan åstadkommas genom sterilisering.

Detta är inget citat. Det är heller ingen fri, men korrekt återgivning av andemeningen i boken. Myrdals ställer i det första citatet frågan om vad samhället ska göra med personer med nedsatt arbetsförmåga. Deras lösning är vad som numera kallas Samhall. Det andra citatet är, som påpekats ovan, hämtat från Boas artikel.

Nu ska inte detta tolkas som att Lindqvists artikel handlar om ubåtar och psyops. Jag får inga sådana vibbar. Troligen handlar det om jakt- och drevinstinkt.

[Thule3]

Tack för intressant information Göstring !


Min slutanalys av ubåtskränkningarna på svenskt vatten är följande.

Vårt västliga samarbete som påbörjats efter Erlanders amerikanska politik", vävde in oss mer och mer i Nato . Olika viljor i den politiska hirearkin drog åt olika håll, även bland anställda inom Fm. Den svenska nedrustningspolitiken gjorde avtryck hos våra allierade" och det såg sig nödgade att öka på sin närvaro, speciellt det gånger man visste att sovjetiska operationer pågick, eller var på antågande. Vi hade ett gemensamt signalspanings system, och den information man fick vid det sovjetiska ubåtsintrången gav Sverige och väst sidan värdefull kunskap om hur Sovjet agerade , taktiskt och med vilka resurser. Vi antog även ett gemensamt ubåts jakt förfarande i början av 80 talet. Vid större ubåtsjakter på Svenskt vatten så fanns med all sannolikhet Väst Tyska ubåtar med på den svenska sidan, och när brittiska Oberon ubåtar patrullerade Östersjön så höll det ett vakande öga även för oss.

Inom regeringen så var man delad hur man skulle hantera frågan med ständiga sovjetiska intrång, några var för att se mellan fingrarna och gå vidare, andra ville gå hårdare fram. Sverige valde i vanlig ordning den mjuka linjen(" vi kan ju skicka filtar syndromet" ) och när Op ryan gick av stapeln så ökade frekvensen intrång, och även väst sidans deltagande. Den mjuka linjens politik fortsatte , så gjorde även det sovjetiska intrången , och kommer troligtvis att fortsätta . Dagens Ryssland behöver knappast tvivla på vilken sida vi står idag , så motivationen har nog inte tynat bort.

Berörda parter inom regering och Fm har varit helt på det klara vad som pågått, men eftersom vi delat uppgifterna med främmande makt så är det locket på. Jag har sagt det här för flera år sedan, och är helt säker att det var så här det gick till . Utredningar och kommissioner har varit en del i ett diversions spel, för att sopa det hela så långt under mattan som det bara är möjligt. Det enda förlorarna i sammanhanget är det svenska folket som totalt förts bakom ljuset av sin politiker . Fm håller jag som oskyldiga för det gjorde vad politikerna bad dem om. Om en eller annan officer agerat på eget bevåg utan politisk förankring då vill jag se bevisen för det.

Uppmärksammade försent att detta var en ny tråd ; beklagar det. Skulle varit i Sill" tråden :

//Thule

[Stighult]

Rätt ska vara rätt. Helt klart har det funnits medlemmar med tvivelaktig bakgrund i alla partier. Men SD grundades för att bli rumsrena.
https://www.expressen.se/kvallsposten/h ... --i-malmo/

[Göstring]

Moderator kanske kunde ändra namn på tråden till "Steriliseringsdebatten" och flytta den till Världen efter kalla kriget.

Under de senaste decennierna har bilden varit att:

Studier om folkhemmet har de senaste decennierna tenderat att styras av ett ”folkhemskritiskt” perspektiv som fokuserat på periodens utopiska visioner och kontrollerande praktiker. Yvonne Hirdmans Att lägga livet tillrätta kan ses som en symbolisk bok för denna tradition i Sverige. Hirdman vill blottlägga folkhemmets mer ”mörka” sidor och menar att folkhemsbygget och dess sociala ingenjörer drevs av en utopisk framtidsvision som legitimerade ett minutiöst planläggande av samhället och människors privatliv, något som framför allt drabbade kvinnor.

Steriliseringarna var ett sådant kollektivistiskt ingrepp i den privata sfären. Men, läser man betänkandena öppnar sig andra perspektiv. 1934 års lag reglerade bara sterilisering av inkapabla. För personer som kunde ta vara på sig själva var sterilisering en fråga mellan patient och läkare. Det var detta som fick rashygienister, pronatalister samt socialt och religiöst konservativa att gå i taket. Poängen med 1941 års lag var, från eugenikernas sida, just att förhindra att människor av god kvalitet drog sig undan sin skyldighet av bekvämlighetsskäl.

SvD 1933-09-12

Läser man von Hofsten m. fl. i betänkandet kan man nästa få för sig att socialdemokraterna (justitieminister Karl Schlyter) var extremindividualister.

SOU 1936: 46, Steriliseringsbetänkandet

Det finns fler bottnar i det här. Här fanns en konflikt mellan psykiatrin och institutionsvården å den ena sidan och rashygienikerna å den andra. Psykiatrin ville kunna använda sterilisering för att förhindra att personer som inte skulle kunna ta hand om sina barn blev föräldrar och för att avlasta institutionerna. Rashygienikerna såg en fara i att låta läkarna fritt få pröva sådana här ärenden eftersom det skulle kunna leda till att nationens genetiska tillgångar utarmades.

Alfred Petréns ursprungliga motion handlade just om att tillåta läkare att sterilisera personer som inte kunde ge ett giltigt samtycke och där ingreppet låg i samhällets intresse. Rasbiologiska institutet drog upp planer för en lag där huvudregeln vore förbud, men undantag kunde göras efter prövning i varje enskilt fall. Gustaf Lindstedts förslag från 1929 gick i det hela på institutets linje. Förslaget väckte häftiga reaktioner från socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och Alfred Petrén med flera som menade att det skulle omöjliggöra det de ansåg var syftet. 1933 kom Ragnar Bergendal med ett nytt lagförslag som låg till grund för 1934 års lag.

Bergendals förslag och 1934 års lag mötte motstånd från von Hofsten enligt ovan. Georg Bissmark (h) motionerade om att lagen skulle omarbetas så att även rättskapabla omfattades av den.

En sterilisering som endast uppbäres av vederbörandes omotiverade önskan att på ett effektivt och bekvämt sätt komma ifrån risken för avkomma skall uppenbarligen ej bedömas på samma sätt som en sterilisering, för vilken föreligger exempelvis klar eugenisk indikation.

1941 antogs en ny lag som även omfattade rättskapabla.

[Göstring]

HistTids 2017 Andreaz Wasniowski.jpg (95.17 KiB) Visad 1662 gånger

Det Andreaz Wasniowski skriver här kan tillämpas på hela steriliserings- och rashygienhistorien så som den skrivits de senaste decennierna, och fortfarande beskrivs. Men, jag vill inte behöva gå till arkiven, det är historikernas uppgift att för allmänheten framställa en i grunden korrekt, om än förenklad, bild av det förflutna. För min del är det också svårt att hantera de motsägelser som finns mellan arkivmaterial och den offentliga bilden. Bland annat blir det svårt att bygga vidare på originalkällorna, jag fastnar i motsägelserna mot "bilden". Jag tycker inte historikerna ska abdikera och hänvisa till arkiven.