En kåranda större än döden
Man ska veta att förutom i
Dien Bien Phu pågår det samtidigt lågintensiva strider över hela norra Vietnam men inför förhandlingarna i Geneve så är det i den här otillgängliga dalen som hela potten ligger.
Trots att man i hela franska Indokina följer slaget med stort intresse så hyser ingen några tvivel om utgången för den utsatta basen. Därför är det förvånande att långt över tusen personer från fransmän till vietnameser anmäler sig som frivilliga, det är inte bara soldater utan det återfinns både tjänstemän, kockar och invalider bland dessa men gemensamt för de flesta av dem är att de aldrig hoppat fallskärm, än mindre mitt i natten där planet skakar av luftvärnskrevader och man ska landa i ett ytterst begränsat område någonstans där nere i mörkret.
Situationens allvar och det akuta behovet av soldater gör att tjafset om fallskärmsutbildning för dessa frivilliga avtar och de får i de flesta fall bara en enkel introduktion innan C-47:orna lyfter mot Dödens dal, av de frivilliga var de flesta fransmän men även många legionärer av olika folkslag, efter sållning hoppade till slut 681 man över det numera hopkrympta området. Det dricks en hel del alkohol innan man kommer fram till dalen och luftsjukan härjar bland de ovana (undrar vad svenska Socialstyrelsen säger om alkohol i samband med fallskärmshopp för nybörjare under beskjutning?).
Ingen av dessa frivilliga hade några illusioner utan de visste att garnisonen var dömd, det blev till slut förvånande många som lyckades landa inom eller på gränsen till de franska ställningarna, många fick hämtas ute i ingenmansland.
Det isolerade Isabelle
Den längst i söder belägna stödjepunkten Isabelle var från början tänkt att utgöra ett artillerinäste som skulle ge eldunderstöd till de övriga. Under inledningen av slaget hade man klarat sig hyfsat men vid det här laget kämpade man för sin egen överlevnad, vägen till de centrala stödjepunkterna var i princip stängd och man fick kämpa på egen hand.
Nu i mitten av april förfogar man över endast åtta 10,5 cm haubitsar samt två stridsvagnar, stödjepunkten ger dåligt skydd och styrkan består av blandade trupper av olika kvalitet, totalt ca 1400 man. Även runt Isabelle dras nätet åt sakta men säkert.
Godis och utmärkelser
När det släpptes underhåll från himlen så kunde det utbryta regelrätta strider om bytet, med den alltmer krympande kitteln landade fallskärmarna numera oftast på vietminhkontrollerat område och gav dem ett välkommet tillskott.
- Filmbild - Proviant faller.jpg (36.35 KiB) Visad 1986 gånger
Vid Huguette 5 öppnade 4:e kompaniet en särskild sändning som innehöll Brigadgeneralsstjärnor till den nyligen befordrade de Castries samt cognac och cigarrer till ceremonin, eftersom konjaksflaskorna gått sönder vågade man inte rapportera lasten, man var rädd att bli anklagad för att ha druckit upp spriten så därför grävde man helt sonika ned stjärnorna och rökte upp cigarrerna.
Den 16:e befordras Langlais till överste och Bigeard till överstelöjtnant.
Lyckan är stor för de soldater som på påskdagen öppnar en behållare som innehåller köttkonserver, choklad, frukt och cigaretter, även rom och konjaksflaskor hittar sina mottagare.
Tiden går
Den 20:e april landar ytterligare ett hundratal frivilliga över fästningen, även ett 100-tal dömda soldater kan tänka sig att ”förflyttas” till
Dien Bien Phu mot straffrihet. En uppskattning av Langlais ger vid handen att det återstår ca 2400 man som fortfarande är stridsdugliga men av dessa anser ledningen att endast elitsoldaterna är användbara i de strider som väntar, dvs. i huvudsak de starkt reducerade fallskärmsjägarna.
Av de sjuka och svårt sårade är det många som vill återgå till stridande tjänst, enbenta och män utan armar, även blinda anmäler sig för tjänstgöring…
Till saken hör även att förhållandena i sjukhusbunkrarna är usla och trots att läkare, sjukvårdare och horor (ja de har fått ändrade arbetsuppgifter)gör allt de kan så är det omöjligt att upprätthålla en anständig hygien bland de sårade.