Året var 1965

[sonderling]

http://www.svtplay.se/klipp/2111604/are ... ligt-vader

Jag har funderat på en sak sedan jag såg detta avsnitt i julas. (Har nog följt den här serien sedan det var 30-tal.)
Och det var att man redan var så hätsk antiameri....USA-kritisk under Vietnam-demonstrationerna. Jag blev lite förvånad och väntade mig kanske en mera ....hur ska jag säga lite tam demonstration.
Vreden var något som jag trodde växte fram under tiden som kriget fortskrider och också brutaliseras.
Men 1965 har den amerikanska fasen just börjat så det får mig att börja undra var indignationen kommer ifrån och om den är skapad.
Om rysk underrättelse tjänst kanske har nått med saken att göra.

Sonderling

PS, ja frågan kanske är kontroversiell men ärligt menad och titeln kanske inte passar och kan ändras.

[LasseMaja]

McCarthyismen hade ju härjat långt innan dess, alla konstigheter med/mot Kuba och flera andra latinamerikanska länder, raskravaller och svart medborgarrättsrörelse, kärnvapen mm. Det fanns nog en hel del för den Europeiska opinionen att vara upprörd över redan innan Vietnamkriget brutit ut på allvar. Även koreakriget innehöll ju en hel del betänkligheter, massbombningar av städer i norr och tidvis ganska så mordiska allierade på sydsidan.

[Donkeyman]

Jag var ung i Stockholm på den tiden. Och mitt minne är att redan från början så var det ganska hätsk stämning i samband med demonstrationerna. Men det gällde bägge sidor. Och polisen lade sannerligen inte fingrarna emellan, snarare tvärtom- det var stora batongen som gällde för nästan ingenting.

Men de som demonstrerade år 1965 var en liten minoritet. Bland annat därför att det var ett stort steg ur många synpunkter, inte minst socialt, att gå i FNL-demonstrationer. Den stora mängden av medborgare höll på USA, de var antikommunister eller åtmindstone neutralt ovetande. Vilket också gjorde att de som demonstrerade till stor del utgjordes av vad man kan kalla "medveten vänsterungdom". Detta ändrade sig ju längre kriget gick och ju mer informationen trängde igenom.

När vi skrev 1975 tror jag att en majoritet var mot USA, men detta innebar också att FNL-rörelsen därigenom hade breddats betydligt. Samtidigt som demonstranterna hade vant sig vid att bli hårdhänt behandlade och funnit motmedel mot detta.

[LasseMaja]

vad jag vill minnas av sådant som satte avtryck (första halvan 70-talet) så var det Vietnamkriget som gav en negativ bild av USA, men samtidigt så förundrades man över Apolloprogrammet och månlandningarna. En tvetydig bild alltså.

[Amund]

Men de som demonstrerade år 1965 var en liten minoritet. Bland annat därför att det var ett stort steg ur många synpunkter, inte minst socialt, att gå i FNL-demonstrationer. Den stora mängden av medborgare höll på USA, de var antikommunister eller åtmindstone neutralt ovetande.

När vi skrev 1975 tror jag att en majoritet var mot USA, men detta innebar också att FNL-rörelsen därigenom hade breddats betydligt. Samtidigt som demonstranterna hade vant sig vid att bli hårdhänt behandlade och funnit motmedel mot detta.

Som Donkeyman skriver så bör det vara en stor skillnad mellan 1965 och 1975, jag var inte själv med på den tiden men som jag förstår så fanns det en bergfast beundran för USA hos många ända sedan VK2, och som knappast kan ha rubbats så lätt.

att man redan var så hätsk antiameri....USA-kritisk under Vietnam-demonstrationerna. Jag blev lite förvånad och väntade mig kanske en mera ....hur ska jag säga lite tam demonstration.
Vreden var något som jag trodde växte fram under tiden som kriget fortskrider och också brutaliseras.
Men 1965 har den amerikanska fasen just börjat så det får mig att börja undra var indignationen kommer ifrån och om den är skapad.

Fast man kanske inte ska överdriva och dra slutsatser av enskilda bilder, jag har arbetat med en man som deltog i många politiskt relaterade polisbråk under denna tid (utanför USA:s ambassad exempelvis), och hans version var att det där politiska begrep han aldrig… men det var typ: ”skitkul att slåss med snutarna”.

vad jag vill minnas av sådant som satte avtryck (första halvan 70-talet) så var det Vietnamkriget som gav en negativ bild av USA, men samtidigt så förundrades man över Apolloprogrammet och månlandningarna. En tvetydig bild alltså.

Jag har själv ofta förundrats när människor i min närhet, födda på 50-talet, långt ute på vänsterkanten och fundamentalt USA-kritiska, samtidigt är de närmast besatta av den amerikanska kulturen i form av musik, bilar och livsstil. Men det finns väl egentligen inget motsatsförhållande i den hållningen men lite komiskt kanske man kan säga att det är?

[Ben]

Det existerade nog (som tidigare sagts) inte någon särskilt omfattande kritik mot USA i Sverige så tidigt som 1965. Man bör t.ex. komma ihåg att det fanns många beröringspunkter mellan socialdemokratin och de liberala krafterna inom det demokratiska partiet, vilka med intresse såg på den svenska välfärdsmodellen. Det var också en generationsfråga. Hos de som var gamla nog att minnas andra världskriget fanns det en betydande tacksamhet mot USA och den ruckades inte så lätt av ett krig långt borta i Asien - ett krig som man dessutom kunde uppfatta som en del av en världsomspännande kamp mellan öst och väst.

Sedan bör man också komma ihåg att "USA-kritik" egentligen är en missvisande term. Kritiken gällde en viss del av den sittande administrationens utrikespolitik - och den utsattes för häftig kritik även inom USA. Strängt taget sades det rätt lite i Sverige som inte också sagts i USA, t.ex. som när Bobby Kennedy i slutet av 1967 sade att det USA gjorde mot vietnameserna inte var så olikt det som Hitler hade gjort mot judarna. I Sverige dröjde det väl fem år innan Palme gjorde den jämförelsen.

[Donkeyman]

Som Donkeyman skriver så bör det vara en stor skillnad mellan 1965 och 1975, jag var inte själv med på den tiden men som jag förstår så fanns det en bergfast beundran för USA hos många ända sedan VK2, och som knappast kan ha rubbats så lätt.

Som jag minns saken skedde det otroligt mycket i den allmänna opinionen mellan 1965 och 1975.

År 1965 var förtroendet till USA bergfast. Och de (få) som kritiserade USA beundrade i stället Sovjetunionen och hade stort förtroende för dem. Man såg världen i svart-vit skala (eller kanske hellre röd-blå). Det var en kamp mellan de onda och de goda. Vietnamdemonstrationerna attraherade i första hand folk från vänstersida. Det var förbjudet att driva FNL-propaganda i skolorna, det var till och med förbjudet att ha FNL-märken på skolan. Att bli "FNL-are" var ett mycket större steg än vi kan förstå i dag.

År 1975 hade den bilden förändrat sig totalt. Opinionen hade vänt till fördel för FNL. Nu var det en minoritet som fortfarande höll fast vid att det USA gjorde var rätt och nödvändigt som en del av kampen mot världskommunismen.

År 1965 var de allmänna sympatierna hos den Sydafrikanska regeringen. ANC och den övriga oppositionen var nära anknutna till Sovjetunionen och även om majoriteten inte sympatiserade med Apartheidsystemet så såg man det som bättre än alternativet. När vi kom till 1975 hade även den opinionen svängt och en majoritet fördömde av Apartheid.

År 1965 var de allmänna sympatierna hos Israel. Staten Israel var den gången ett vänsterprojekt, eller i vart fall ett socialdemokratiskt projekt som folk flest beundrade. Radikal ungdom vallfärdade till Israel för att jobba som frivilliga på Kibbutz. Men här skulle det ta betydligt längre tid innan opinionen började vackla. Fast redan 1975 hade radikal ungdom slutat med Kibbutzturismen, nu reste man i stället till Cuba för att delta i arbetsbataljoner.

År 1965 stod den Svenska socialdemokratin på sin toppunkt. Folkhemmet var färdigbyggt och hela samhället genomsyrades av Partiet och dess underorganisationer. Men redan 1975 hade systemet börjat vackla och opinionen mot vad man betecknade som "Betongsossar" hade växt dramatiskt.

[sonderling]

Tack för svaren. Ja jag har förstått att agitationen redan började vid Korea så det kanske förklarar saken.

Amund skrev:

Jag har själv ofta förundrats när människor i min närhet, födda på 50-talet, långt ute på vänsterkanten och fundamentalt USA-kritiska, samtidigt är de närmast besatta av den amerikanska kulturen i form av musik, bilar och livsstil. Men det finns väl egentligen inget motsatsförhållande i den hållningen men lite komiskt kanske man kan säga att det är?

Jo ja man kan bli lite förvirrad av det iallafall.

Sonderling