Efterkrigsantisemitism i Polen

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Skriv svar
Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9729
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av Amund » 31 oktober 2014, 09:42

Emilia Degenius har skrivit en bok som heter Åka skridskor i Warszawa och som handlar om den för mig okända antisemitism som utspelade sig i Polen under efterkrigstiden. Trots Förintelsen återgick allt till det normala efter kriget där det judiska skulle döljas. Efter sexdagars kriget 1967 hände något, då inledde Gomulka kraftiga angrepp på judar och dessa sparkades från sina jobb, många tvingades fly landet och förlorade sitt medborgarskap. Det pratades åter om en sionistisk konspiration vilket förmodligen hade ett samband med att Israel sågs som förlorat för Östblocket, men det framgår inte huruvida dettabara gällde Polen eller om det var likadant i hela östblocket.

Den här polskkommunistiska judeförföljelsen var åtminstone för mig helt okänd.

Här en länk, börja lyssna 15:15 in i programmet.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/45 ... ramid=4058

Bränner
Medlem
Inlägg: 315
Blev medlem: 7 augusti 2013, 10:44

Re: Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av Bränner » 11 november 2014, 21:38

I gårdagens SvD publicerades en understreckare om som polacker utförde en massaker på judar under den tyska ockupationen och hur detta hanterats under efterkrigstiden. Vidare i DN i dag fanns en artikel av Anne Appelbaum om invigningen av det judiska museumet i Warszawa.
Slutligen vill jag notera att kriminologen J Sarnecki och författaren M Zaremba bägge är polska judar som fick asyl i Sverige efter den antisemitiska kampanjen i Polen. Samma sak gäller den Sverigedemokratiska Riksdagsledamoten Paula Bielers föräldrar.

LasseMaja
Redaktör emeritus
Inlägg: 4808
Blev medlem: 22 januari 2003, 08:19
Ort: Dalarna

Re: Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av LasseMaja » 14 november 2014, 15:16

Jag har, för ett tiotal år sedan jobbat med en man som flytt ifrån dessa förföljelser. Han blev antastad av "busar" på gatan, man krossade fönster osv. Att det hela hade statlig sanktionering märkte han genom att polisen inte ingrep när han sökte hjälp hos dem. Istället blev det många polska judar som sökte sig utomlands, varav ganska många till Sverige tror jag.

Artur Szulc
Medlem
Inlägg: 1944
Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
Ort: Västra Götaland

Re: Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av Artur Szulc » 1 december 2014, 22:27

Förklaringen till den antisemitiska kampanjen kan brytas upp i följande orsaker:

1. Stalinistisk antisemitism

Mellan 1948 och 1953 iscensatte den sovjetiska regimen flera antisemitiska operationer. 1948 dödade man ordföranden i den Judiska antifascistiska kommittén och själva organisationen upplöstes hösten samma år. Flera aktiva inom kommittén avrättades, andra dömdes till långa fängelsestraff. 1952 avrättades också flera rysk-judiska författare och poeter eftersom de, i en skådeprocess, funnits skyldiga till spionage. Samma år anklagades också läkare i Moskva, varav merparten var av judisk härkomst, för att ha konspirerat mot Stalin och planerat att döda honom. Vissa sändes till Gulag, andra avrättades. Efter Stalins död distanserade sig regimen från domarna och läkarna förklarades oskyldiga.

Hos Stalin fanns vanföreställningen att judarna utgjorde en grupp femtekolonnare som förespråkade en israelisk stat. De betraktades som rotlösa kosmopoliter utan patriotiska känslor. I själva verket var ju detta enbart ett sätt att dölja antisemitiska uppfattningar bland det sovjetiska ledarskapet. Även hos den polska kommunistledaren Władysław Gomułka, som inte kunde avvika från Stalins linje, fanns liknande tankegångar. Redan 1948 pekade han ut polska kommunister av judisk härkomst som konspiratoriska, som bildade klickar i syftet att premiera sina egna. Även om han kritiserades för sina yttranden så är frågan om han egentligen ansåg dem som felaktiga. Antisemitiska fördomar och stereotyper var utbredda i Polen, även bland socialister och kommunister. Antisemitismen låg där latent och 1968 blommade den ut igen, tack vare kommunistpartiet.

Antisemitiska kampanjer, liknande dem i Sovjetunionen, ägde också rum i Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien i slutet av 1940- och början av 1950-talen.

2. Anklagelser om ”sionism” – Sexdagarskriget

Den 5 juni 1967 bröt det så kallade Sexdagarskriget ut när Israel gick till anfall mot tre av sina arabiska grannländer. Fem dagar senare bröt länderna i Warszawapakten sina diplomatiska kontakter med Israel. Den 19 juni talade Gomułka på en fackföreningskongress och sade att varje polsk medborgare endast skulle ha ett fosterland – Folkrepubliken Polen! Han kritiserade också sionistiska organisationer som fanns i Polen. Någon vecka efter det började kartläggningen av statsanställda polacker av judisk härkomst som uttryckt sig pro-israeliskt. Man fann att 382 personer (däribland reportrar, författare, administratörer etc) hyste pro-israeliska åsikter och befallningar gick ut till deras arbetsgivare att säga upp utpekade individer. Även i den polska krigsmakten inleddes utrensningar. Först att gå var tre generaler, icke-judar, som anklagats för att hysa sympatier för Israel. Men den antisemitiska kampanjen drabbades givetvis främst polska officerare av judisk härkomst. Hundratals av dem tvingades att lämna sina befattningar, de degraderades och uppmanades att lämna landet.

3. Maktkamp och sökandet efter syndabockar

Inom det polska förenade arbetarpartiet (m a o, kommunistpartiet) inleddes en maktkamp i samband med arbetarkravallerna 1956. En grupp, kallad ”puławianie”, ville arbeta för en socialism med mänskligt ansikte, de ville alltså dämpa förtrycket och införa reformer. Merparten av dessa tillhörde partiets centralkommitté och politbyrån. Bland dem fanns åtskilliga polska judar. Mot sig fick de partiaktivister som arbetade på lägre nivåer, de ville behålla systemet som det var och de hyste nationalistiska och antisemitiska åsikter. Denna grupp kallades för ”natolińczycy” eftersom deras fraktion bildades i orten Natolin. Gomułka, som varit fängslad i början av 1950-talet, fick dock återta makten senhösten 1956 och lovade att fullfölja avstaliniseringen. Därmed ”vann” puławianierna och ett så kallat töväder förverkligades med hjälp av flera reformer, bland annat avstod man från att kollektivisera jordbruket. Men redan inom ett år var tövädret över och reformivern stoppades.

Arvet efter natolinerna levde dock vidare men återuppstod i en något annorlunda skepnad på 1960-talet och kallades då för ”partisanerna” eftersom deras ledare, Mieczysław Moczar (inrikesminister 1964-68) varit kommunistisk partisan under kriget. ”Partisanerna” var negativt inställda till reformering av systemet, de hyste nationalistiska åsikter och var negativt inställda till minoriteter (tyskar, ukrainare, ryssar etc) men framför allt judar som de menade ansvarade för det värsta stalinistiska förtrycket före 1956. De fick också stöd av yngre partimedlemmar vars karriärer förhindrades av det gamla gardet inom kommunistpartiet. Flera ”partisaner” satt på nyckelpositioner och föga förvånande blev de väldigt aktiva i Gomułkas utrensningar av ”sionister”, alltså judar, efter mars 1968.

Att den antisemitiska kampanjen stöddes av yngre partimedlemmar är heller inte så svårt att förstå, eftersom de räknade med att kunna överta befattningar som polska judar tvingades bort ifrån.

4. Studentopposition

Det som triggade studentrevolten i mars 1968 var regimens beslut att stoppa föreställningar av dramat Dziady (Förfäder) av den polska poeten Adam Mickiewicz. Enligt regimen hade den antiryska drag. Beslutet möttes av studentprotester, som anfördes av vänsterintellektuella studenter såsom Adam Michnik, Jacek Kuron och Henryk Szlajfer. Dessa tillhörde en grupp oppositionella studenter kallade för ”kommandos”, som var socialister men ville se ett reformerat system. Studentprotesterna spred sig och regimen lät säkerhetsstyrkor kväsa dem på ett tämligen brutalt sätt, vilket till och med ledde till intern kritik. I ett tal den 19 mars betonade Gomułka att flera av medlemmarna i ”kommando”-gruppen var av judisk härkomst och de hade vilselett andra studenter. Bollen var i rullning. Under förevändningen att man förde en kamp mot sionismen inleddes en antisemitisk kampanj på bred front från och med mars 1968. Gomułkas ord från 1948 omvandlades härmed i praktisk handling.

Följder

Fysiska övergrepp förekom men var tämligen ovanliga. Däremot utsattes polska judar för trakasserier och hån. Cirka 8 000 polska kommunister av judisk härkomst kastades ut från partiet och därmed tvingades att lämna sina jobb. Folk var rädda men som litteraturprofessorn Michał Głowiński (räddad som barn ut ur Warszawas getto av Irena Sendler) uttryckte det för några år sedan i en tidningsintervju:

I mars varierade rädslan. Min – om jag jämför den med rädslan andra kände -, var nog betydligt mildare. Om nu känslan av rädsla kan undergå gradering. Min far var en blygsam tjänsteman på en position med låg lön, min mor tog hand om hemmet, och jag hade, ärligt talat publicerat två böcker, men det var vetenskapliga böcker: en om Tuwims poesi och en om förändringarna inom prosan under 1800-talet. Jag var en tämligen okänd person, tillhörde inte partiet, jag bar ett polskt efternamn. De som var mest rädda, enligt min mening, var kommunister av judiskt ursprung som tillhört det förkrigstida polska kommunistpartiet, de som aktivt deltagit i byggandet av stalinismen i Polen, och de som under folkrepublikens tid satt på viktiga positioner inom partiet och statsapparaten.

I denna obehagliga atmosfär drevs polska judar att emigrera, till USA, Storbritannien och strax över 2 000 hamnade i Sverige. Totalt lämnade ungefär 13 500 personer (polska judar, polacker med judiska rötter eller gifta med judar) Polen. Bland dem fanns 500 forskare, 1 000 studenter, 200 som arbetat inom media, inom förlagsvärlden, skådespelare och författare men också över 200 forna funktionärer inom säkerhetstjänsten och rättsväsendet. Som den välrenommerade polska historikern Andrzej Paczkowski skriver i ett verk över Polens 1900-tals historia så tvingade regimen bort människor som varit tämligen lojala medlemmar i partiet och tjänat det kommunistiska systemet. För dem måste den antisemitiska kampanjen ha upplevts som särskilt svår, inte minst då de fördrevs av före detta partikamrater och kollegor.

En "skändlighet"
Alltså, den antisemitiska kampanjen 1968-69 slog inte ner som en blixt från klar himmel, från en dag till en annan. Sexdagarskriget gav Gomułka förevändningen att iscensätta en antisemitisk kampanj förtäckt till antisionism, vilket var en gammal stalinistisk metod riktad mot judar. Studentoppositionen gav honom ytterligare ett skäl att underblåsa den antisemitiska kampanjen han påbörjat 1967. Ovanpå detta såg ”partisanerna” och yngre partiaktivister en chans att förverkliga sina planer. Framför allt, och kanske det viktigaste, behövde Gomułka syndabockar, som kunde rikta bort uppmärksamheten från det faktum att det kommunistiska systemet var ytterst instabilt. Att kasta skulden på judar låg nära till hands, då antisemitiska känslor inte var svåra att tvinga fram hos vissa polacker. Men värt att betona är att denna antisemitiska kampanj inte hade anstiftats av det polska samhället, utan av den kommunistiska regimen. Ett tar tusen polska judar valde också att stanna kvar och de drabbades inte av några nämnvärda repressalier. Vissa tvingades att ta vanliga arbetarjobb men efter december 1970 kunde de fortsätta sina yrkeskarriärer eller studier, vilket exempelvis Adam Michnik gjorde.

Trots Gomułkas försök att behålla makten genom att peka ut en yttre fiende så gick det inte som han planerat. 1970 genomfördes nya protester, särskilt i städer vid Östersjökusten, och dessa slogs ner med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor. Gomułka ersattes av Edward Gierek som lovade reformer, speciellt ekonomiska.

Med allt detta sagt råder inga tvivel om att det som skedde i det kommunistiska Polen 1968-69 var, som Lech Kaczynski (president 2005-2010, dog i flygplansolyckan i april 2010) uttryckte det under ett tal 2008, en ”skändlighet” som drog vanära över Polen. Under de där åren i slutet av 1960-talet fördrevs tusentals begåvade polacker, och deras talanger kom istället andra länder tillgodo.
Med vänliga hälsningar
Artur Szulc

http://www.arturszulc.se

Tylko prawda jest ciekawa (Endast sanningen är intressant)
Józef Mackiewicz

Amund
Stödjande medlem 2023
Inlägg: 9729
Blev medlem: 15 juni 2009, 08:52
Ort: Västerbotten

Re: Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av Amund » 2 december 2014, 18:57

Tusen tack för en mycket intressant och levande redogörelse. :)
Det är ändå märkligt att man gav utresetillstånd när de dessutom verkar ha varit välutbildade, jag menar att trots traumat att tvingas lämna sitt fädernesland så bör det ha varit ett bättre öde än att fortsätta diskrimineras inom det kommunistiska systemet?

Bränner
Medlem
Inlägg: 315
Blev medlem: 7 augusti 2013, 10:44

Re: Efterkrigsantisemitism i Polen

Inlägg av Bränner » 20 december 2014, 10:49

En fråga en aning OT, det medges. Har någonstans läst eller hört att några av de mest hårdföra polska stalinisterna någongång under slutet av 50 talet utvandrade till Albanien. Man grundade där ett exilparti och svarade för den Albanska radions sändningar på polska. Någon som vet mer.?

Skriv svar