Innovativa sätt att fly kommunismen.

[Stefan Lundgren]

På tal om mitt föregående inlägg, var inte den norra delen av gränsen mellan dåvarande Sovjetunionen och Finland ett passage där flykten från kommunismen var relativt högt?

Finland skickade väl tillbaka alla flyktingar vilket väl i så fall borde ha varit ganska känt på andra sidan gränsen?

Jo, det kände jag däremot till.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg om mannen som tog sig över gränsen via kloakerna en låg profil sedan han hade passerat den finska gränsen. Jag har för mig att han lyckades ta sig till Sverige t o m, fast inte via kloakerna, då hade han nog sedan länge kommit upp till markytan antar jag.

Stefan

[Hans]

Vi kanske får anledning att återkomma om Ingo och hans bröder.

Så nu har vi Ingo i väst efter sin lilla luftmadrassfärd 1975. Men för hans två bröder, Egbert och Holger, är livet i öst inte speciellt skoj då de får extra uppvaktning från STASI eftersom brodern flytt. Men i mars 1983 så uppfinns ett nytt sätt att fly. Detta när Holger fyller 30. Ett högt hus på östsidan nära muren och en pilbåge, Holger sjuter iväg pilen som är kopplad till en nylonlina. Ingo i friheten i väst halar in nylonlina som i sin tur är fäst i ett rep som han binder fast i bilen sin, han spänner linan ordentligt genom att köra ett par meter. Holger har en liten vagn eller vad man ska kalla det för som han glider iväg med hängandes under repet. Voilà, två bröder i frihet men en kvar. Fotsättning följer.

MVH

Hans

Edit:
http://www.welt.de/kultur/history/artic ... elang.html

[Hans]

Ingo och Holger sitter på sin pub Al Capone i Köln och klurar på hur se skall få ut Egbert. Han är hållen under hård övervakning och provoceras med erbjudande om en fri biljett till väst - han vägrar och säger att han stormtrivs i DDR...

Ingo ser en bild på en minihelikopter i Playboy och de åker till en flygmässa i Hannover för att ta en titt - det var bara en prototyp. Men väl där kommer i samspråk med ett par franska piloter som berättar om ultralights. De åker till Frankrike och får en provtur. Nu vet de hur de skall få ut Egbert.

Vid midnatt den 25 maj 1989 så förbereder de två ultralights på ett sportfält vid Britzer Mühle, skulle en haverera bedömmer de att den andra skulle kunna tranportera all tre bröderna. Egbert har fått meddelande om att Ulrike mår bra - koden för att han skall bege sig till landningsplatsen tidigt på morgonen.

Bland förberedelserna ingår att klistra röda stjärnor på planen, för att få gränsvakterna att tveka innan de skulle öppna eld:

Själva var de klädda i något som liknade ryska uniformer.

Kvart över fyra har Egbert gömt sig i några buskar i Treptowparken. Ingo och Holger startar sina plan och flyger över muren. Ingo går in för landning medans Holger cirklar ovan.



När hjulen når backen kommer Egbert sprintande från sin buske och kastar sig in på sin plats. Ingen tid för ett kärt återseende efter 14 år utan planet tar fart och lättar efter en lite längre startsträcka.

Första bästa platsen att landa på blir gräsmattan framför Reichstag där bägge planen landar och de kan fira med väntande vänner som tar dem till Kurfürstendamm för öl.


http://www.rdasia.com/band_of_brothers_1742
http://www.taringa.net/posts/offtopic/1 ... ental.html

MVH

Hans

[pandersson2]

Vill påpeka här att orsakerna till de groteska ''fängelsemurarna'' vid Tyska Demokratiska Republikens västgränser - var en desperat lösning för en bankrutterad statsbildning.

Intressant som jämförelse är ju att man i Lettiska Sovjetrepubliken såg med stora ögon på den välmående Tyska Demokratiska Republiken som man ansåg hade högt välstånd.

Kan även nämna att min svärfar som var ett kort tag i sovjetiska handelsflottan förklarade att man där skulle haft direktiv om att ifall någon hoppade av båten skulle den vända och köra över den avhoppade personen. Däremot så i trånga passager, som i Öresund, så var det möjligt eftersom det där inte fanns manöverutrymme. Därför var kontrollen hårdare när man befann sig i sådana riskzoner.

Sedan så hade man självklartkontroll vid kusten, det var inte öppet att förflytta sig mellan städerna på samma sätt som idag.

[Hans]

Intressant som jämförelse är ju att man i Lettiska Sovjetrepubliken såg med stora ögon på den välmående Tyska Demokratiska Republiken som man ansåg hade högt välstånd.

Det finns gradskillnader även i helvetet. Min chef är rumänska och hon berättade om en resa till Tjeckoslovakien runt 1980. Hon gjorde stora ögon för de i hennes ögon välfyllda butikerna och det välmående landet. Jag har tjeckiska ögonvittnen från samma tid och de delar inte hennes uppfattning.

MVH

Hans

[Hans]

Hittade denna om flykten med de ultralätta flygplanen.



MVH

Hans

[Göstring]

Intressant som jämförelse är ju att man i Lettiska Sovjetrepubliken såg med stora ögon på den välmående Tyska Demokratiska Republiken som man ansåg hade högt välstånd.

Det finns gradskillnader även i helvetet. Min chef är rumänska och hon berättade om en resa till Tjeckoslovakien runt 1980. Hon gjorde stora ögon för de i hennes ögon välfyllda butikerna och det välmående landet. Jag har tjeckiska ögonvittnen från samma tid och de delar inte hennes uppfattning.

MVH

Hans

Ungern 1987 liknade materiellt hur jag föreställde mig Sverige på 1960-talet. Rumänien vid samma tid var en annan värld. De tjeckiska ögonvittnena kanske inte jämför med Rumänien?

[Hans]

Ungern 1987 liknade materiellt hur jag föreställde mig Sverige på 1960-talet. Rumänien vid samma tid var en annan värld. De tjeckiska ögonvittnena kanske inte jämför med Rumänien?

Som jag förstod det var det ingen jämförelse med något annat land utan bara ett konstaterande av bristen på i princip allt.

MVH

Hans

[varjag]

pandersson2 skrev:
Intressant som jämförelse är ju att man i Lettiska Sovjetrepubliken såg med stora ögon på den välmående Tyska Demokratiska Republiken som man ansåg hade högt välstånd.

Det var en utbredd uppfattning både i öst och väst under det Kalla Kriget - att DDR åtnjöt en ''högre levnadsstandard'' - än något annat kommunistland.
Tjeckoslovakien och Ungern kom in som 2:a och 3:a. Polen på 4:e plats.
Om länder som Rumänien och Bulgarien - the less said.....the better

I Moderlandet CCCP - varierade det oerhört mellan gynnade - och ogynnade republiker. Allt från någorlunda ''moderna bostäder'' -
till jordkulor med med latringropar........

VARUBRISTEN - var endemisk i alla delar av de olika Paradisen!

Varjag

[Hans]

Annars är nog det snabbaste sättet att fly i en MIG 25'a.



Viktor Belenko flög den till Japan där naturligtvis jänkare och japaner tog sig en grundlig titt innan de lämnade tillbaka planet. Men man måste vara flygvapenlöjtnat för att ges en sådan möjlighet att fly. Han är inte den enda som helt sonika flygit ut med ett flygvapenplan från östblocket.

http://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Belenko

MVH

Hans

[Lasse O]

Jaha, och vad gör vi infanterister? Gräver oss ut?

[Der Löwe]

Gräver en grop, försvarar den till 1989....

[Hans]

Jag vet inte hurivida de var infanterister men att gräva för att hjälpa ut folk till friheten förekom.


http://www.gizmodo.com.au/2014/03/the-c ... rlin-wall/

T.ex. Tunnel 57:

Tunnel 57 var en 140 m lång flykttunnel under Berlinmuren. Namnet kommer av att 57 östtyskar lyckades fly genom tunneln under dess korta verksamma period.

Byggtiden

Wolfgang Fuchs hade före Berlinmurens uppförande byggt en kortare tunnel under ingenmanslandet mellan Öst- och Västberlin. Denna första tunnel var endast 30 m lång och hann endast transportera ett fåtal östtyskar innan den upptäcktes av östtyska gränsvakter. I april 1964 hyrde Fuchs ett rivningshus, som tidigare varit ett bageri, på den västtyska sidan av Berlinmuren. Till hyresvärden sa han att han var fotograf och skulle använda källaren som mörkrum. Huset var väl synligt från det östtyska vakttornet, så Fuchs och övriga som arbetade med bygget av tunneln var tvungna att vara extra försiktiga för att inte röja vilket arbete som pågick i det gamla bageriet. För att säkerställa att ingen som arbetade med tunneln skulle avslöja planerna för östtyska gränspolisen anlitades endast personer som hade nära anhöriga i Östberlin.

Alla rörelser utanför huset var tvungna att passa in i rörelsemönstret för en fotoateljé. Detta medförde att ingen jord kunde transporteras ut från huset, vilket till slut medförde att i princip hela källaren och delar av första våningen var fyllda med schaktmassor när tunneln stod färdig. Virke för att stabilisera tunneln och ventilationsutrustning smugglades in i små delar så att en person kunde bära det utan att det verkade misstänkt. Mat till arbetarna smugglades in av Fuchs hustru, som alltid hade en man med sig för att föreställa ett förälskat par. Under sex månader pågick byggandet 24 timmar om dygnet. Väl framme i det övergivna huset i Östberlin stack man först upp en fullstor docka genom hålet för att kontrollera om östtyska gränsvakter stod och väntade med vapen.

Flykttiden

Den 2 oktober 1964 sändes ett kodat telegram till den förste som skulle passera genom tunneln. Stor försiktighet hade vidtagits för att inte röja tunneln för de östtyska myndigheterna. När denna flykt lyckades organiserades snabbt flykten för de övriga som skulle räddas. En del hade tagit med sig personliga saker, men under krypandet i tunneln blev det alltför svårt att släpa med dessa saker varför de lämnades kvar i tunneln till förtret för dem som kröp efter.

Fram till den 4 oktober hann 57 östtyskar fly till Västberlin innan tunneln avslöjades. På kvällen den 4 oktober närmade sig två män det östtyska huset och gick fram till porten. Männen hade inte lösenordet, men verkade så nervösa så att han som var portvakt trodde att de glömt lösenordet och släppte in dem. Väl innanför dörren vände en av männen om för att hämta sin tredje kamrat som hade ångrat sig i sista stund. Wolfgang Fuchs såg från en utsiktsplats på det gamla bageriet vad som var på väg att hända och försökte varna den östtyska sidan, men radiokommunikationen fungerade inte varvid katastrofen var ett faktum. Den andra mannen återvände med östtyska gränspoliser som öppnade eld inne i huset. I tumultet som uppstod sköts den östtyske gränspolisen Egon Schultz. Den officiella östtyska versionen var att Schultz hade skjutits av västtyska slavhandlare som hade sålt östtyskar som slavar till väst. Efter Berlinmurens fall har man hittat östtyska dokument som visar att Schultz sköts av en kula från en annan östtysk gränspolis.

Strelitzer Strasse, gatan där den östtyska ingången till tunneln fanns, bytte namn kort efter att tunneln stängts till Egon-Schultz-Strasse. Idag heter den åter Strelitzer Strasse.

Och Tunnel 29 som sedemera blev film.

Det finns en annan film också: http://www.nbcnews.com/video/nbc-news/33623268#33623268

MVH

Hans

[Hans]

Åter till tjeckiska pansarfordon.

En vacker dag så hittar Václav Uhlík vraket av en SdKfz 254. Då han är mekaniker så ger han sig ikast med att reparera den. Den 25 juli 1953 lastar han upp sin familj och lyckas helt sonika köra igenom gränsen (vilken hade visst djup) till friheten i Västtyskland.


http://en.wikipedia.org/wiki/SdKfz_254

http://coldwarradios.blogspot.be/2010/1 ... -iron.html

MVH

Hans

Edit: 1953 samt en till bild och länk

[varjag]

En resolut karl!

Som jag aldrig hört talas om....tack Hans

Varjag