Stridsvagn S

[knegon]

https://www.youtube.com/watch?v=AjdLJbJBgUM
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stridsvagn_103

Framgång eller misslyckande?
Någon som har lumpat/jobbat med dessa vagnar när de fortfarande var i tjänst?

Hur många finns det kvar i körbart skick på museer?

[Hans]

Prova att söka på "stridsvagn 103" på forumet, det finns en bunt trådar här.

MVH

Hans
Från mobil.

[Bjernevik]

Ett för sin tid bra koncept som drogs med en hel del barnsjukdomar. Teknikutvecklingen gällande kompositpansar, stabilisering och pilprojektiler gjorde dock att den tappade sina fördelar gentemot andra stridsvagnar väldigt fort.

[knegon]

Fast pilprojektiler klarade den väl av att skjuta trots att den inte hade en slätborrad kanon?

Från Wiki-sidan
Huvudbeväpningen utgjordes av en 10,5 cm räfflad stridsvagnskanon med L/62 kaliberlängd. Kanonen hade två helautomatiska magasin, ett med 20 och ett med 25 skott, samt ett manuellt manövrerat magasin med 5 skott. Följande ammunitionstyper kunde användas:
Pansarprojektil eller senare Pilprojektil
Spränggranat
Rökgranat

[Bjernevik]

Ja, pilprojektiler går att skjuta med räfflad kanon.

Men det jag syftade på var att strv 103 hade en hög skyddsnivå mot RSV-laddningar och konventionell pansarbrytande ammunition. Mot pilprojektiler var dess skydd inte så imponerande, tydligen ska en T-72 vid prov ha skjutit rakt igenom en strv 103.

[Stefan Karlsson]

Det finns spaltkilometer med åsikter för resp emot vagnen på olika forum och i olika skrifter. Sida A och sida B kommer enligt min uppfattning aldrig att enas om vagnens för/nackdelar.

Det finns ett 20-tal vagnar bevarade på museer runt om i landet och även några utomlands och många av dem är körbara (även om de kan kräva visst pyssel för att få igång dem).

[Blixten]

I sådana debatter brukar S-förespråkarna hävda att Jänkarna testade vagnen och gav den högsta betyg! (Eller ett den vann över alla amerikanska vagnar i simulerad strid eller något sådant.)

Vet någon hur det ligger till, har USA testa den överhuvud taget?

[Bjernevik]

Vet någon hur det ligger till, har USA testa den överhuvud taget?

USA lånade två vagnar för prov under sju månader 1975, så det stämmer.

[Thule2]

Jag gjorde lumpen på S:en, P5 Boden. Flytbälgen och arrangemanget med tömmar var ingen höjdare, för att flyta med vagnen.
Den läckte krutgas inne i sittbrunnen. Tjockleken på ammo luckorna bak var på tok för tunn. En fullträff och morsning"
Ir siktet fick vi aldrig använda, för man kunde skada ögonen påstods det. Den var nog en riktig innovation" på sin tid , men knappast något som skulle hålla lede fi" på avstånd i längden / Thule

[kblomster]

Den var bra eller tillochmed väldigt bra när den infördes (dock med barnsjukdomar) och de som hävdar att vi borde haft Leopard 1 istället har nog inte satt sig in i hur läget var då. Reservalternativet var hela tiden Chieftain. I den stridsekonomiska granskning som gjordes innan man lade beställningen på serieproduktion konstaterade man att S-vagnen hade bättre skydd och rörlighet men något sämre kanon (dock betydligt högre eldhastighet) och att de två vagnarna kostade ungefär lika mycket (man räknade då med ca 1.5mkr per vagn). I de duellsimulationer man gjorde mot T-55 och T-64 ansågs S-vagnen ha högst segersannolikhet. Eftersom Chieftain var utländsk och dessutom hade längre leveranstid var valet inte svårt.

Sedan gick vapenutvecklingen fort på 70-talet och skyddet mot andra stridsvagnars beväpning blev snabbt försämrat. I slutet av 60-talet började man fila så smått på en ersättare som skulle komma i tjänst under andra halvan av 70-talet, och hade den kommit till stånd hade vi varit i ett betydligt bättre läge. Istället fick vi under hela 80-talet och halva 90-talet sitta med en tämligen omodern vagn som till skillnad från sina generationskamrater (M60, Leopard, Chieftain) aldrig fick något förbättrat skydd. Det fanns även från början ett flertal tänkta förbättringar som aldrig blev av; bland annat projekterade man en elektronisk eldledningskalkylator med laseravståndsmätare redan 1966.

[Stellan Bojerud]

103 S var aldrig någon stridsvagn. Det var en pansarvärnskanonvagn. Som sådan bra. Som "stridsvagn" värdelös.

[Blixten]

Vet någon hur det ligger till, har USA testa den överhuvud taget?

USA lånade två vagnar för prov under sju månader 1975, så det stämmer.

Vet du vad jänkarna kom fram till? Såg dom den som en stridsvagn eller som en pansarvärnskanonvagn?

[gunship]

Jag tror det står på wiki. att de kom fram till att "avsaknaden av torn var inte någon nackdel".

[kblomster]

Jag tror det var britterna som kom fram till det, och det var några år tidigare när British Army on the Rhine lånade tio vagnar. Det finns en lång videoinspelning på YouTube där några gubbar som var med då berättar om hur det var, börja här: https://www.youtube.com/watch?v=5X7qOC7sIsk

Jag har tänkt rätt länge att jag ska leta reda på de där utländska testrapporterna på Krigsarkivet, får se om jag får ändan ur. Åtminstone den brittiska bör vara avhemligad.

103 S var aldrig någon stridsvagn. Det var en pansarvärnskanonvagn. Som sådan bra. Som "stridsvagn" värdelös.

Det där får du gärna utveckla. Den projekterades som stridsvagn och användes som stridsvagn, så vad är det som gör den bra som pvkv men värdelös som stridsvagn? Om det är hur man använder den taktiskt så får du gärna berätta mer om pvkv-doktrin i den svenska armén, ty det vet jag inte så mycket om. Vad var det som gjorde att 103:an var värdelös i pansarbataljons anfall?

När man utvecklade vagnen räknade man med att stridsvagnar under anfall sköt från "short halt" (jag vet inte rätt militärsvenska för det), och så gjorde även 103:an. Den enda skillnaden var att man med 103:an var det besvärligt att avancera i en riktning och skjuta i en annan, men eftersom alla stridsvagnar ogärna visar fienden sitt sidopansar så har jag svårt att se att detta skulle vara en sådan kritisk nackdel att det gör vagnen "värdelös" som stridsvagn.

[Stellan Bojerud]

Stridsvagn Centurion hade gyrostabiliserad kanon och kunde skjuta under gång. Pansarbrigadernas uppgift var anfall i syfte att tvinga en landstigen motståndare tillbaka. Stridsvagn 103 kunde inte skjuta under gång. Det fast lagrade eldröret gjorde att vagnen inte kunde ta sig över ett dike annat än att backa över det. Annars skulle eldröret fastna på andra sidan diket. Att stridsvagn 103 var värdelös för motanfall mot kust lärde jag mig redan 1967 som ung underrättelseofficer vid IB 47. Den som berättade och påvisade fakta var den av mig mycket beundrade majoren Rolf Alderborn, som sedermera blev arméinspektör i Bergslagens militärområde.