Lasse Odrup skrev:Att du är "spyless" på ifrågasättandet av en kostnadskrävande materielanskaffning må vara men hur mycket i ekonomiska medel har alltså den svenska Försvarsmakten sparat genom att låta SAAB m fl utveckla JAS 39 istället för att köpa F-18 som vi i Finland gjort?
Jag begär förstås inte några exakta siffror på besparingen, bara på en miljard Euro i runda slängar
Och nu skall tydligen Sverige också utveckla JAS 39 NG. Låt oss hoppas att kunderna står i kö. Eljest blir det dyrt för de svenska skattebetalarna och även för den krympande svenska armén och marinen.
Få se, jämföra 60 stridsflygplan i jaktrollen för ett flygvapen som saknar attackkapacitet i stället för de önskade 300 multirollflygplanen ett flygvapen som har förmåga till alla tre rollerna. Jämföra tre flygflottiljer i ett land som har ett rätt så hyfsat luftvärn jämfört med ett land som har åtta - nio flygflottiljer och ett mediokert luftvärn. Vi jämför också en tid där det kalla kriget sjönk i temperatur jämfört med den tid som VSB-pakten löstes upp. Vilken var prislappen för att införa F-18 I Finland tillsammans med dagens MLU och förmågeuppbyggnad? JAS-projektet har hållit sig inom ram, fördyringarna har varit politiska i form av devalvering samt normalt accepterade fördyringar. Skulle vi förbundit att ta leveranser av F-18 eller F-16 som varit modifierade enligt våra önskemål enligt samma tidsperiod så tror jag inte det skulle blivit mindre dyrt. Snarare skulle man ställt frågan om varför vi har 140 till 204 flygplan när vårt behov har varit 60 till 80 stycken.
Att försöka jämföra blir som att plocka ihop fruktsallader och jämföra vems sallad som blivit godast. Det föranleder den som säger att nuvarande val varit onödigt dyrt att också leda detta i bevis. Vad Chefen Armén skulle sagt om han tvingats köpa in ytterligare luftvärn vet jag inte. Men det han sade om JAS-projektet påstås han ha sagt på 1970-talet och då fanns det inget större planer på SAAB JAS39-projekt vad jag vet. Det man hade tankar om var efterträdaren till Viggen och det var inget egenutvecklat i första hand, ändå skulle det vara en Gökunge.
Ja, vi kanske gjorde ett felaktigt val sett i bakspegeln. Köpa motsvarande två riktiga HAWK-batterier till våra två flygflottiljer kostar inte så mycket, infrastrukturkostnaderna är inte heller så där fasansfulla med att bara ta hand om två flottiljer men skulle vi välja flygplan till de två flottiljerna vi har nu så är vi uppe i F-15 klass för att kunna försvara Sverige över ytan.
Men vi försöker göra som U-båtsflottiljen, gå till botten med frågan.
Jag börjar med
Proposition 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m.m. rörande försvaret. ÖB redovisar olika flygvapenssystemalternativ.
Där man studerar Sk2(reducerad B3LA/38), JA37B(A20?), modifiering av J35F till attack i två olika nivåer, något enklare skol/lätt attack (sk1) och olika kombinationer av dessa. Endast JA37B tillför någon ekonomisk försvarbar förmåga men för att det skall kunna försvaras skall detta köp ses som inledningen av fler divisioner än de som studerats.
Man anger F-16 som ett typflygplan för utländsk anskaffning av attackflygplan, ÖB anger att det inte troligen kan anpassas helt till svenska basförhållanden men väl i luften så skall det kunna bära Rb15 och ge ett betydande tillskott i luftförsvaret. Men med hänsyn till basförhållanden så uppstår "besvärande begränsningar" men med hänsyn tagen till de alternativ som regeringen anvisat så föreslår ÖB anskaffning av F-16 p.g.a operativa skäl. (Min anm. man struntar som vanligt i basförbanden, man förutsätter att vi på något automagiskt sätt levererar flygplan helt enligt önskan
)
I Juni 1980 redovisas perspektivplaneringen, där ser man att i framtiden krävs ett enhetsflygplan som helt anpassas till den svenska basfilosofin. ÖB anger att kontroller gjorts mot tillverkare som anger att man inte kommer att låta de svenska kraven vara styrande.
Med hänsyn till att efterträdaren till JA37 måste passas in det svenska bassystemet, Attacken kan verka med olägenheterna, och att vi skall kunna verka med attack och spaning med samma jaktflygplan så kommer utländsk anskaffning att te sig olämplig. Därför föreslog man att avbryta alla skol/lätta attack-utvecklingar, modifieringar (Gångtidsförlängning av J35F till mitten av 90-talet förespråkas för att hålla uppe kvantiteten) samt anskaffning av utländskt attackflygplan för att bereda ekonomiskt utrymme samt handlingsfrihet för ett inhemskt utvecklat flygplan. Om ÖB finner att ett svenskt alternativ inte är realiserbart så önskar ÖB att riksdagen uppdrar att senast år 1982 berett färdigt för beslut om inköp av ett utländskt alternativ.
Då går vi till nästa proposition:
proposition 1981/82:102 Yttrande om säkerhets- och försvarspolitiken. En matig sak om 618 sidor. Här tar man ett grepp om försvarspolitkens betydelse för samhällsekonomin, sysselsättning, arbetsmarknadspolitiska balansräkningar, m.m. utöver de rent försvarsbudgetmässiga. Dessutom tar man hänsyn till kravet att växla och omsätta utländsk valuta för att kunna betala för flygplanaskaffningen samt senare hantering vid motköp, man beräknar att det svenska handelsbalansen också skulle bli negativ med 10 miljarder.
I flygplanfrågan levererade ÖB följande resultat ifrån Försvarsplaneringen:
F-18L är ett flygplan utan hangarfartygsförmåga där krok och katapultfäste bortplockat och maskinen är något lättare än F-18A. Utvecklingen hade inte startat men man hade lämnat offert på det systemet. Dock skulle det vara till 80 % lika F-18A. Jag kan här fundera över skillnaden mellan utvecklat i USA åt Svenska flygvapnet eller utvecklat i Sverige för svenska flygvapnet... F-16 här är i svensk version, man avser alltså här att utveckla en Sverige-specifik variant av F-16. F-5S ytterligare ett sverigespecifikt utvecklat flygplan, flygplanet är i grunden här 20 år gammalt och har enligt ÖB operativa brister.
I den redovisade tabellen anges kostnaderna för att anskaffa och driva 16 divisioner, i de olika alternativen ingår det olika antal flygplan per division. I perspektivplanering och andra tidigare arbeten så anger man flygvapnets styrka till 9 flottiljer och kopplingen är stark mellan antalet flottiljer och divisioner. Man vill ha nio flottiljer intill minst år 1992 för att ha handlingsfrihet under 1990-talet att ompröva behovet av antalet flottiljer. Om alternativet med licenstillverkning i landet äskar ÖB om att ytterligare tre divisioner JA37 anskaffas.
Jag noterar för det första att det verkar som att det är bara flygplan F-18A inte avses modifieras eller utvecklas för svenskt behov även om man talar om viss anpassning, här noterar jag en osäkerhet i ekonomin även hos de utländska alternativen. Intressant är också att man anser sig redan till Försvarsbeslut 1982 kunna lägga beställningar om 16 divisioner utländska stridsflygplan med leverans i början på 1990-talet. Risken har varit att vi köpt upp till 288 st utländska flygplan istället för 204 st inhemska. För det tredje är det intressant hur man anser att vi skall anskaffa ytterligare tre divisioner JA37 samtidigt som vi skall licenstillverka 16 divisioner utländska stridsflygplan.
Det här är alltså bakgrunden till JAS-beslutet 1982. Att det sedemera blivit en säkerhetspolitisk lekstuga av guds nåde kan väll inte ligga flygplan JAS 39 till last. Med det tillgängliga beslutsunderlag vi hade då så kan vi se att den svenska försvarsmakten inte "snuvats" på pengar till något industripolitiskt stöd. Däremot var industripolitik, valutapolitik en del av den svenska säkerhetspolitiken. Jag kan också konstatera att man har talat om att om vi skulle anskaffa JAS 39 så var vi tvungen att exportera för att dela kostnaderna men något sådant krav finns inte vid anskaffning av de lika dyra eller vid valutaoro dyrare utländska systemet.
Och JAS 39E/F ställer jag mig positiv till. Det är en vidareutveckling av vårt nuvarande flygplan, vilket innebär att den infrastruktur och underhållsutrustning i mycket stor del går att använda. Väljer vi bort det så anträder vi den finska F-18 vägen med att införskaffa nytt, inte bara flygplan utan även verktygssatser, underhållsaggregat, m.m.
J.K Nilsson
