Som så många andra delar av denna berömda händelse finns det vissa märkliga egenheter, inte minst kring den situation som startade hela jakten då ett periskop observerades inne i själva Hårsfjärden.
Låt oss först bara snabbt se tre olika citat angående svårigheten att överhuvudtaget upptäcka ubåtar i undervattensläge:
Kommendör Bo Rask, C 1. ubåtsflottilj. (Ubåtsutredningen 2001 arkiv)
Kommendör Emil Svensson (Under den fridfulla ytan)1985 gjorde en svensk ubåt ett test av allmänhetens observationsförmåga. Ubåten gick i undervattensläge inomskärs och visade periskopet sammanlagt 167 gånger. Periskopsföringen var inte stridsmässig, men ej heller provokativt demonstrativ. Av dessa 167 tillfällen observerades och inrapporterades bara tre.
Kommendörkaptenen Nils Bruzelius (Marinnytt 5/1982)Hur lätt uppmärksammar man ett periskop när man tittar generellt i ett vattenområde? Vi lät Sjöhästen manövrera i ett område där både land- och fartygsbaserade observatörer fanns utplacerade. Sjöhästen skulle föra periskopet stridsmässigt - dvs det skulle föras så lågt som möjligt men ändå kunna användas för sin uppgift.
Resultatet blev nedslående. Sjöhästen genomförde 88 periskopsobservationer. Vi upptäckte en. Det blir strax över 1 procent.
Det som verkligen förvånar mig, som ubåtschef, är att ubåtarna över huvud taget blir upptäckta. Ofta är det dessutom okvalificerade spaningskällor som gör upptäckterna. Det vanligaste fallet är att personer i båtar eller på land ser ubåtens master.
Min erfarenhet är den, att det är mycket svårt för en ubåt att bli upptäckt. Är man försiktig blir man det aldrig. Det krävs vanligen stor målmedvetenhet eller oförsiktighet från ubåtens sida för att den skall upptäckas. Den fråga som måste besvaras är, varför de främmande ubåtarna så ofta upptäcks när svenska ubåtar i samma situationer (på svenskt vatten) nästan aldrig blir upptäckta.
Det kan inte gärna bero på att främmande ubåtsbesättningar är sämre utbildade, tvärtom har de, när de har blivit utsatta för kvalificerad ubåtsjakt, visat prov på stor skicklighet.
Kontentan av ovanstående är att en ubåt typiskt är ytterst svår att upptäcka. När en ubåt behöver göra stridsmässiga observationer genom periskop höjs detta bara någon enstaka decimeter över vattenytan och i ett fåtal sekunder.
Låt oss nu se till den episod som inledde hela Hårsfjärdsincidenten. Den 1:a oktober 1982 åker en mindre militärbåt med värnpliktig besättning över Hårsfjärden. Plötsligt upptäcker de periskop och master i omedelbar närhet av sin båt. På bara runt 20 meters avstånd observerar de ubåtsperiskopet som syns tydligt över vattenytan. I över en minut följer de periskopet innan ubåten girar för att sedan dyka och försvinna.
Larm går och det fullständigt exceptionella i att främmande ubåt befinner sig mitt inne i svenska marinens hemligaste basområde leder sedan till den två veckor långa Hårsfjärdsjakten.
Då det var knappt ett år sedan den sovjetiska ubåten stod på grund i Karlkronas skärgård var det av naturliga skäl en närmast självklar uppfattning i Sverige att Sovjetunionen var ansvarig för även denna operation. I den statliga utredning som tillsattes direkt efter incidenten pekades också Sovjet ut som kränkande nation. (Vid nästa statliga utredning 1995 visade sig dock bevisen för denna nationalitetsbestämning inte hålla.)
Under själva hårsfjärdsincidenten var det samtidigt regeringsskifte i Sverige. Exakt en vecka efter att den första ubåten observerades skulle dessutom västvärldens kanske mest Sovjetvänlige statsminister tillträda. Efter ubåtsskyddskommissionens utpekande fick Olof Palme istället rikta den skarpaste svenska diplomatiska protesten mot Sovjetunionen sedan andra världskriget.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar publicerade efter Hårsfjärdsincidenten skriften "Ubåtshotet och svensk opinion" nr 118/1983. I den kunde bland annat följande resultat publiceras:
Marinen fick dessutom 250 miljoner kronor extra för att förstärka ubåtsjaktsförmågan.Andel svenskar som ansåg att Sveriges försvar var för litet hade ökat från 29% till 46%.
Andel som ansåg att USA var ett vänskapligt inställt land ökade kraftigt till 39%.
Andel som såg Sovjetunionen som ett direkt hot mot Sverige hade mer än fördubblats och var nu 42%.
Två frågor som skulle vara intressanta att diskutera:
1. I efterhand har det hetat att ett sovjetiskt ubåtsförband befann sig i Hårsfjärden för krigsförberedelser och man är i så fall bokstavligen mitt inne i fientligt basområde. Trots att man hör ett annat fartyg strax intill går man upp med periskop i ytläge och exponerar sedan detta mycket tydligt i mer än en minut.
Visade sig alltså ubåten avsiktligt eller kan det existera något rimligt taktiskt skäl till detta uppträdande?
2. Om man avsiktligt visade sin närvaro, var de politiska och militära följdeffekterna svåra att förutsäga för inkräktaren? Det vill säga kraftigt ökad opinon mot Sovjetunionen, ökad svensk försvarsvilja och stora ekonomiska extraanslag till marinens ubåtsjaktsförmåga.