En kortversion av Artes dokumentär om hur svenska folket, svenska politiker, svenska media, blev lurade på 1980-talet. Svensk text förefaller ha satts dit av folk som sett den tyska versionen av filmen på Youtube. Dokumentären är mer än 50 minuter lång. Den version som jag länkar till med svensk text bara 17 minuter. Det mest intressanta i dokumentären är vad Lehman, Lyons, Reed, Schlesinger och ytterligare personer från den amerikanska presidentadministrationen, regeringen, marinen, underrättelseorganen säger i Pohlmans intervjuer med dem.
https://www.youtube.com/watch?v=P4Vc8CcH8ZY
Jag ska återkomma med de viktigaste orsakerna till varför det inte går att förlita sig till versionen/hypotesen om att det var sovjetiska ubåtar i Hårsfjärden och vid några andra tillfällen under 1980-talet. Bra att Tunanders forskning synas, den klarar sig bra mycket bättre än vad en mostvarande genomlysning av Anderssons, Svenssons, Janssons, Gustafssons m fl "analyser" gör. Jag återkommer med en redovisning av de allvarligaste bristerna i den "Sovjethypotesen" som förklaring till ubåtshändelserna på 1980-talet. Lite oroväckande att när ubåtar syns igen 2014 och 2015 förklaras de raskt för allmänheten genom media vara ryska, medan det i verkliga livet var en svensk ubåt som sonarerna såg i oktober 2014 och en tysk som observerades våren 2015. Anders Grenstad har sedan första juli återtagit sitt tidigare jobb att övervaka gränsen mellan Nord- och Sydkorea efter att en tid under maj och juni månad haft ansvar för marinens veteranverksamhet, inte längre generalinspektor för den svenska marinen således. Grenstads karriärsteg liknar inte hans företrädares. Men om det har vi inte fått höra eller läsa så mycket.
Någon skrev något i stil med om vi inte kan förlita oss till de officiella uppgifter som finns om var västliga ubåtar befann sig vid olika tidpunkter under 1980-talet, vad finns det då att utgå från när analysen ska göras? Givetvis står det inte om hemliga, dolda operationer i officiella arkiv,det är bara vad som kan förväntas att det finns olika sk "covers". Det är indicier och bevis som måste letas fram på andra sätt för att se om det går att få ihop en trovärdig bild av verkligheten. Att sätta upp olika hypoteser om hur det kan ha varit blir ett sätt att testa om det finns indicier, bevis som talar för en viss hypotes. Så har vetenskap i alla tider fungerat. Konstaterar återigen att bilderna på HMS Porpoise inte stämmer och Thule har inte på minsta vis motbevisat det jag sagt, Thule har också felaktigt påstått att Tunander blandat ihop olika Mormacskys, vilket jag visat han inte gjort, här har Thule blivit tystlåten efter mitt senaste inlägg.
Se det här programmet från vetenskapsredaktionen på SVT Om hus vetenskap och forskning fungerar i praktiken
http://www.svtplay.se/genre/samhalle-och-fakta som ger en god bild av hur hypoteser, spekulationer prövas och skapar ny, mer säker kunskap. Parallellen mellan jordens geologiska utveckling och hur säker kunskap om ubåtskränkningarna ska beläggas stannar vid det vetenskapsteoretiska förhållningssättet - om nu någon trodde något annat.
Fick en mail från Tunander som jag kopierar in
"Naturligtvis tog jag upp med Rolf Ekéus vad brittiska ubåtskaptener hade berättat för mig om egna operationer med Porpoise- och Oberoklassubåtar i svenska vatten, vilket bekräftades av Keith Speed i SVT:s program i april 2000. Naturligtvis tog jag upp James Schlesinger bekräftelse av en skadad amerikansk ubåt eller ubåt under amerikanskt kommando och naturligtvis tog jag upp vad utrikesministrarna Frydenlunds och Stoltenbergs mentor, Einar Ansteesen, hade sagt till mig om en skadad amerikansk farkost (eller farkost under amerikanskt kommando). Ansteensen hade blivit informerad mitt under Hårsfjärdshändelserna av en vän från US Naval Intelligence. Men offentligt förnekade amerikaner och britter allt, och det blev svårt att bevisa att dessa operationer var brittiska och amerikanska. Jag kom överens med Rolf Ekéus om att jag skulle resa till Oslo och tala med Ansteensen, men när jag kom till Oslo hade han dött ett par dagar innan, och jag deltog på hans begravning.
Vi hade massivt med information som pekade på brittisk och amerikansk aktivitet, och vi hade mycket lite som pekade på sovjetisk ubåtar. Vi hade uttalanden från centrala personer och vi hade dokument som pekade på västlig aktivitet. Dessa dokument hade varit svåra att förklara om ubåtarna helt enkelt var fantasier eller om ubåtarna hade varit från öst. Men længre kom vi inte och mycke av den information jag har har jag fått efter Utredningen. Jag tror inte heller att Rolf Ekéus var villig att ta en konflikt med mäktiga krafter i Sverige, och i Utredningen representerades dessa mäktiga krafter av Göran Wallén, som kom in i Utredningen i slutet av april 2001. Han hade samarbetat tätt med Rolf Ekéus i Irak och under kemivapensamtalen. Jag tror inte att det var så lätt för Rolf att bryta sig ut ur denna värld. Jag skrev en bakgrundsrapport som tog upp sovjetiska intressen för att operera i svenska vatten, sedan västtyska intressen (kopplade till det faktum att västtyska baser i Östersjön var sårbara och antagligen skulle slås ut från första dag i ett krig), och till sist tog jag upp amerikansk och brittisk aktivitet, där jag också nämnde vad Caspar Weinberger och Keith Speed hade sagt i intervjuerna på SVT. För Göran var denna rapport helt oacceptabel, och jag antar att Rolf såg sig tvingad att välja, och han var knappast beredd ta en total konfrontation med denna maktelit, som sedan länge hade drivit idén om sovjetiska kränkningar. Han sa vid något tillfälle att sanningen om ubåtarna blir en sak för en senare generation. Steget han tog – att peka på möjligheten av västlig aktivitet parallellt med möjlig sovjetisk aktivitet – var stort nog. Han var oroad för att han inte skulle få ett tillräckligt brett stöd för utredningen.
Det skedde en total förändring av utredningen från slutet av april 2001, då Göran kom in som militär expert. Det är min uppfattning. Jag tror att Rolf var rädd för att utredningen skulle marginaliseras om den gick för långt i att söka sanningen. Vi visste vid denna tid att det s.k. 3.47-minutersinspelningen inte hade något att göra med Anders Karlssons inspelning av säker ubåt efter 18:00 (den 12 oktober) och vi viste att experter sa att detta inte var en inspelning av en sovjetisk ubåt. Trots det lyckades Göran driva igenom att detta var den enda inspelningen av säker ubåt, och han bortsåg totalt från vad Karlsson hade sagt och FMV:s ljudkillar Arne Åsklint och Rolf Andersson hade sagt till Utredningen. Vi hade experter som sa att amerikaner (och britter) använde ett grönt färgämne som nödsignal och vi hade experter (också från den svenska marinen) som sa att ryssarna inte använde denna typ av nödsignal (utan röda rökljus m.m.). Men Göran ville inte se åt det hållet. Han sa att det kunde ha varit en färgburk med grönfärg som hade legat på botten.
Kanske var det en annan sak som också spelade en roll i april. Rolf skulle åke till ett styrelsemöte i USA, där han satt i styrelsen tillsammans med den amerikanske tidigare försvarsministern William Perry. Perry hade sagt till Thage G Peterson att om det är en ubåt i svenska vatten behöver den ju inte vara rysk och han implicerande därmed att åtminstone vissa ubåtar var västliga. Rolf skulle tala med Perry i april, men efter det sa han som sagt att ubåtarna är en sak för en framtida generation. Varför vet jag inte."
