Thule2 skrev:Bilden på Deep Storm på AC- 29 project 18392. Längst akterut i nederkant, kan man skymta en bit av ett drivhjul. Min egen teori är att den var banddriven.
Kan du berätta lite mer om vad farkosterna på bilden kan ha för betydelse och passa in? Det är lite svårt att diskutera utifrån det faktum att det fanns avsevärd mängd olika sovjetiska undervattensfarkoster, vilket är ett självklart faktum, men det behöver alltid finns någon form av motivation till varför just denna kan varit lämplig att användas på främmande makts inre vatten under risk för vapeninsatser.
Thule2 skrev:Dessutom så finns ju djupen utmärkta i hamnar m.m. på det ryska kartor som nu kommit till kännedom.
Att man skaffat sig kunskap om olika svenska hamnars djup och kapacitet känns typiskt som en mycket bra kunskap att ordna för olika krigsscenarion. Det är bara som vanligt
inte fullständigt uppenbart om kunskap om djupförhållanden i hamnar behöver ordnas via våt Triton-farkost som på oklart sätt transporterats in från territorialhavet.
Thule2 skrev:
Gälande modernisering av det olika typerna av dykfarkoster och miniubåtar . Det är oftast sonarsystem och kommunikationssystemen som man uppgraderar. Te.x Triton 1 hade MGV-3 , medans det sista versionerna av Triton 2 hade MGV- 6 som komm. system.
Med kommunikationssystem så menar vi här alltså en typ av internkommunikation mellan dykarna inom farkosten, vilket i sig inte är helt enkelt när man hela tiden sitter i vatten.
Vad jag vet hade Triton-2 inte någon möjlighet till extern kommunikation överhuvudtaget, vilket utifrån sitt syfte med att bära dykare kortare sträckor säkert inte behövdes. Vill man mena att den under en tioårsperiod användes för extremt djupa, avancerade och koordinerade intrång i svenska hamnar och marinbaser är dock detta ännu en brist.
Thule2 skrev:Men mellan 1975 då första Triton 2 togs i bruk id nr V-485 ,så kom V-489 ,V-494,V-499,V-501,V-504,V-505,V-511,V-528,V-531,V-542 och så till sist 1985 V-554 så uppgraderades prestandan hela tiden .
Dessa V-nummer här är alltså enheternas individuella namn och det fanns enligt vad är känt tretton stycken Triton-2. (Nr 509 verkar saknas ovan, förvisso oväsentligt.)
Men vilken prestanda är det som uppgraderades hela tiden?
Thule2 skrev:Kränkningarna upphörde till slut , iden stora omfattning som det var tal om under 80 talet .
Det stämmer ju att kränkningarna till sist upphörde, men det sammanfaller ju förstås också med att Sovjetunionen kollapsade och slutade existera. Oavsett vilken eller vilka stater som var ansvariga för ubåtarna i svensk skärgård så har det oundvikligen en relation till Sovjetunionen och när den staten försvann så upphörde också (vad som är känt) de ständiga uppvisningarna av ubåtar och periskop runt om i svenska vatten.
Thule2 skrev:När Sverige insåg omfattningen av Sovjets kränkningar blev våra allierade intresserade och kom till undsättning.
Här skriver du på ett liknande sätt som Findus brukade göra i form av ett påstående där det inte framgår om detta är något du tror eller om det är något man vet. Den givna frågan blir förstås: vad har du för grund för just detta?
Dessutom är det verkligen ett klart märkligt påstående. När skulle detta ha hänt, ungefär, i tid? Slutet av 80-talet? Själva omfattningen stod ju fullt klar för Försvaret löpande och finns noggrant dokumenterat i form av graderad kränkningsstatistik per år och kvartal. När skulle Försvaret ha "insett" denna omfattning?
Åter gällande att Sverige skulle insett omfattningen av de sovjetiska kränkningarna så är det ju så, tjatigt eller ej, att några sådana bevis aldrig fanns. Vi
vet att regeringen i slutet av 1987 begärde att få fram en sammanställning över vad som pekade på Sovjet och vi vet att detta resultat endast var mycket svaga och långsökta indicier.
Jag undrar till sist på vilket sätt våra allierade faktiskt kom till undsättning som du skriver?
Thule2 skrev:Och några dödade svenska soldater blev ju som tur inte resultatet av handräckningen.
Nej, eftersom det till all lycka inte utbröt något krig. Vad jag menar är att Sverige lade ned miljarder på att bygga ett av världens mest kompetenta kustförsvar och flottan tillät vad man sade var sovjetiska spetsnazförbund fritt utforska och kartlägga dessa kustartilleriinstallationer - det viktiga var bara att bekräfta om "prognosen" var rätt samt att samla mer bevis. Om det nu
verkligen var spetsnaz i okända miniubåtar och om ett krig skulle brutit ut och spetsnaz verkligen haft förmåga till dessa mytiska storskaliga sabotagehandlingar i skymningsläget så hade vårt kustförsvar slagits sönder tidigt och sovjetisk landstigning mot kust varit möjlig.
Jag saknar fortfarande något vettigt skäl att tro att detta var en risk man var beredd att ta.
Thule2 skrev:Men man har säkerligen lärt sig en hel del om Ryssens" taktik teknik ,och strategi. Och det skall man inte ventilera till Kleti" och Pleti".
Kanske har man lärt sig något eller kanske inte. Vi vet att så sent som vid slutet av 1987 visste man ingenting och då pratar vi om det som rapporterades
internt till Sveriges regering, ej "kreti och pleti".
Thule2 skrev:Försvaret har vid flera tillfällen kommit fram till att det tidigare sovjet kränkte Sverige på olika sätt .
Kan du nämna något sådant tillfälle, exkluderat U-137 år 1981?
Thule2 skrev:Men politikerna har fegat ur" och kommit fram till den praktisk lösningen att det går inte att nationalitets bestämma kränkningarna i sig .
Kan du ge något skäl till att tro detta? På nytt, vi vet att absolut inga bevis fanns i slutet av 1987 och då börjar vi närma oss 80-talet slut. Ingenting någonstans tyder på att några bättre bevis kom fram under 1988 och framöver.
Jag förstår verkligen att en till synes enkel lösning är ungefär: "Försvaret visste allt, men politikerna vågade inte", men den går inte ihop med någonting överhuvudtaget. Man kan inte ta ett sådant påstående idag, även om det lät rimligt på 80-talet, om det inte går att passa ihop med övrig känd fakta.