Töre-incidenten 1987

Diskussioner kring händelser under kalla kriget, från krigsslutet till 1991.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Stilleben » 15 april 2012, 22:25

Robert Lindqvist skrev:
Tyvärr påminner alltså en hel del här om UFO-troendes "observationer" och fantasier!
Bara för att påminna om vem som blandade in ufo-troende i saken.....

Förövrigt så har vi diskuterat exakt det här i en annan tråd redan 2007. Den gången fick du av mig en minst sagt upplysande redovisning i Sovjetunionens / Rysslands kapacitet på området. Du använde exakt samma argument då som nu. Du ifrågasatte samma saker. Vilket du fick utförliga svar på. Jag föreslår att du går tillbaks dit och läser på lite. tråden heter Hårsfjärden 1982

Stämmer och varför skulle jag inte fortfarande ifrågasätta samma saker?!?

Jag har också under "Ubåtskränkningar"
viewtopic.php?f=22&t=18837&start=225 konstaterat att det saknas uttalanden från ryskt håll som, utöver ubåt 137, medger de påtalade kränkningarna trots att så många år förflutit från dem.

Ännu märkligare är måhända att det inte ens tycks finnas anonyma källor om dem!

Jag har i tråden ovan frågat efter, eftersom händelserna utspelades på 1980-talet och Sovjetunionen ju sedan början av 1990-talet avlösts av Ryssland, intervjuer eller uttalanden av personer som var med om ubåtskränkningarna. Jag förstår att ämnet är känsligt och yppande kanske också kan vara straffbart, men även anonyma uppgifter med en detaljrikedom som styrker deltagandet i en viss kränkning skulle alltså kunna vara av värde.

Nu har det alltså gått 25-30 år från händelserna, men ingenting har tydligen läckt ut från ryskt håll!

Men det kanske inte finns något att läcka ut.........

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av millgard » 15 april 2012, 22:35

Hur många detaljerade uppgifter finns det om svenska hemliga operationer på främmande mark/luftrum/territorialvatten?

Innebär frånvaron av dem i så fall att de aldrig existerat? :)

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av MD650 » 15 april 2012, 22:37

millgard skrev:Hur många detaljerade uppgifter finns det om svenska hemliga operationer på främmande mark/luftrum/territorialvatten?

Innebär frånvaron av dem i så fall att de aldrig existerat? :)
Klokt skrivet!
:)

Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mars 2002, 13:58
Ort: Stockholm

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Rickard » 15 april 2012, 23:45

Stilleben skrev:Tyvärr påminner alltså en hel del här om UFO-troendes "observationer" och fantasier!
Jag tycker det är värdefullt att allting ifrågasätts och jag tror själv att ubåtsfrågan som helhet inte är färdigutredd än. I detta fall är det ju dock så att just Robert själv har haft en "close encounter". :)
Donkeyman skrev:Nu har det sig så att bara ett par år senare jobbade jag en period i MoDo:s timmerbogserare. Och de som varit ombord några år tidigare berättade att man hade varit i krokarna med ett timmersläp och beordrats att lägga det tvärs över inloppet till Töre. Vilket definivt gjort det omöjlgt för någon sorts undervattensfarkost att komma in eller ut från området.
Enligt SOU 2001:85 lades timmerspärren ut den 9:e juli och den första observationen gjordes redan den 25:e juni.

Se bild från utredningen nedan, hamnen är den lite Italien-liknande halvön överst till vänster. Det avspärrade området förefaller alltså vara relativt litet till sin omfattning och att dölja ubåt där under lång tid känns mycket svårt. Som nämnts tidigare kan ju landbaserat underhåll ökat möjligheterna för detta.

Bild

Den cigarrformade ubåt som fotograferats inne i själva hamnen behöver inte nödvändigtvis varit kvar den 9:e när timmerlasten placerades ut. I övrigt, att undervattensfarkosten befann sig så extremt långt in får mig att mer tänka på det som någon form av "test av förmåga" mer än rent militärt syfte.

Användarvisningsbild
MD650
Redaktör emeritus
Inlägg: 16318
Blev medlem: 27 mars 2002, 13:40
Ort: Det egentliga Sverige

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av MD650 » 15 april 2012, 23:50

Rickard skrev: I övrigt, att undervattensfarkosten befann sig så extremt långt in får mig att mer tänka på det som någon form av "test av förmåga" mer än rent militärt syfte.
Inte helt orimligt. Har också haft samma tanke.
:)

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Stilleben » 16 april 2012, 10:28

MD650 skrev:
millgard skrev:Hur många detaljerade uppgifter finns det om svenska hemliga operationer på främmande mark/luftrum/territorialvatten?

Innebär frånvaron av dem i så fall att de aldrig existerat? :)
Klokt skrivet! :)

Ur Omprövning av ubåtsfrågan, http://www.regeringen.se/content/1/c4/3 ... c072b0.pdf sid. 33-34:

"Hösten 1991 diskuterades ubåtsfrågan i diplomatiska kontakter mellan Sverige och Sovjet. På sovjetisk sida hade man redan 1983 föreslagit en gemensam svensk-sovjetisk kommission för att avhandla ubåtsfrågan, ett förslag som Sverige alltid avvisat bl.a. med tanke på att man ville undvika att riskera att behöva lämna ut känslig information. Hösten 1991 gjorde emellertid den svenska regeringen informella framställningar till den sovjetiska regeringen om ubåtsfrågan där man bl.a. framhöll att ubåtskränkningarna fortsatte.

I Moskva gjordes en intern utredning i frågan vilken inte gav något konkret resultat. Emellertid uttryckte den ryska sidan önskemål om svensk hjälp för att belysa sakfrågorna. Gradvis växte tanken fram om svenskt expertbesök i Moskva, och i januari 1992 inleddes bilaterala samtal på expertnivå i syfte att pröva möjligheterna att få klarhet i frågan om ubåtskränkningarna i Sverige. Dessa samtal pågick till december 1994. Sammanlagt genomfördesett tjugotal möten. Flertalet ägde rum i Ryssland men några i Sverige. Samtalen leddes på svensk sida av kommendören 1.gr. Emil Svensson, som under största delen av den aktuella tiden var knuten till den säkerhetspolitiska analysgruppen i statsrådsberedningen.
Den ryska delegationen leddes av en marinofficer. Fr.o.m. augusti 1994 tog en rådgivare till den ryske presidenten över ordförandeskapet på rysk sida.

De sakfrågor som behandlades i förhandlingarna var U 137:s grundstötning i Karlskrona 1981, en sonarinspelning från Hårsfjärden den 12 oktober 1982 vid Mälsten i Danziger gatt, Hävringe-incidenten 1988, samt en bandinspelning från Stockholms skärgård 1992, med en s.k. komprimerad kavitationseffekt som registrerats då. I samtalen berördes vidare frågan om kränkande ubåtars nationalitet. En del av det material som presenterades under samtalen har redovisats av 1995 års Ubåtskommission.

I januari 1995 överlämnade Emil Svensson en rapport över samtalen till regeringen. Denna rapport har till stora delar offentliggjorts. Ubåtskommissionen sammanfattar rapporten som följer: ”Av rapporten framgår att den ryska sidan inte medgivit några intrång av sovjetiska ubåtar sedan år 1946 och att grundstötningen av U 137 enligt rysk uppfattning berodde på felnavigering".
--------
Också intressant! Ur sid. 38:
"Ett ytterligare resultat av denna omgång blev klartecken för besök vid konstruktionskontor och varv i St Petersburgsområdet, vilket också ägde rum i anslutning till den tionde samtalsomgången. Inför denna omgång avsåg man från svensk sida att ”främst pröva möjligheterna att få information om de sovjetiska miniubåtssystem som ej tidigare erkänts av den ryska delegationen”. Inför samtalen i St Petersburg gavs från svensk sida intrycket att man möjligen kunde överväga en inhandling, vilket av samtalsuppteckningarna att döma ledde till vissa missförstånd. Representanter för konstruktionsbyrån Malachit framhöll att man där konstruerat alla ubåtar i den aktuella storleksklassen, att ingen mindre sovjetisk ubåt utom Pyranja, som började testas 1987, hade varit i Östersjön, och att några farkoster med larvfötter inte fanns i Ryssland. Pyranja byggdes på uppdrag av marinens underrättelsestyrelse med syfte att bära medlemmar av diversionsförband".


Då också president Jeltsin förnekat alla ubåtskränkningar sedan 1946 (utom ubåt 137) och om det verkligen var som från Sverige framhållits, måste ju många i Ryssland ha känt till det!

Det är att märka att det efter Sovjetunionens upplösning fanns en mycket aktiv opposition i Ryssland, även mot president Jeltsin, och att det alltså kunde finnas angreppspunkter även här!

Men ingenting har alltså hörts av, varken då eller senare. Varför?

Användarvisningsbild
millgard
Stödjande medlem 2020
Inlägg: 3790
Blev medlem: 23 mars 2007, 16:36
Ort: Luleå

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av millgard » 16 april 2012, 11:56

En teori är väl att "hemligt" förblir hemligt, särskilt bland de få som organiserade verksamheten. Minns att IB höll rätt länge i Sverige trots att vi hade fri press, demokratisk insyn och fan och hans moster. Allt sådant saknades i Sovjet, förutom det självklara att de som bara råkade antyda saken fick ett nytt liv (?) 800 mil hemifrån...

Att bevisa att något inte har skett är svårare än att bevisa att något har skett, så vi får nöja oss med spekulationer därvidlag. Helt klart är att ubåtsfrågan mellan Sverige och Sovjet/Ryssland både är upptagen på högsta nivå och att inte alla är nöjda med resultaten därav. Jag tror att det har gjorts en överenskommelse om att begrava allting eftersom det dels inte leder till något konstruktivt och dels säkert också riskerar att röja både svensk och rysk taktik/teknologi/förmåga när det gäller undervattensverksamhet...

Användarvisningsbild
Rickard
Medlem
Inlägg: 1787
Blev medlem: 24 mars 2002, 13:58
Ort: Stockholm

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Rickard » 16 april 2012, 12:29

millgard skrev:Helt klart är att ubåtsfrågan mellan Sverige och Sovjet/Ryssland både är upptagen på högsta nivå och att inte alla är nöjda med resultaten därav.
Tänker du på svensk-ryska samtalen där 1992-94?

Användarvisningsbild
Robert Lindqvist
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
Ort: VÄSTERÅS

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Robert Lindqvist » 16 april 2012, 15:58

Stilleben ...
Stämmer och varför skulle jag inte fortfarande ifrågasätta samma saker?!?
Det är dina påståenden som det nedan jag tänker på. Det skrev du i tråden "80-talets mystistiska grodmän i den svenska skärgården" den 5 feb 2011.

Kod: Markera allt

Man bör bl.a. fråga sig hur de påstådda miniubåtarna ([b]och fortfarande idag tydligen av okänd typ och konstruktion!!![/b]), kunde undkomma trots de många sjunkbomberna, som ju p.g.a. av bottenförhållandena måste fällas på ett ringa djup! 
2007 fick du en upplysande genomgång av miniubåtar och dykarfarkoster. Men du använder fortfarande samma retorik. Att de är helt okända till typ och konstruktion. Att tekniken är HELT okänd. Vilket alltså inte är sant. Vilket du vet själv. Jag säger inget om du har åsikter på vilken färg på flaggan den kränkande parten hade. Du får gärna påstå att vi inte var utsatta för men mängd undervattensoperationer. Men att systemen finns och fanns är fakta. Det är att du hela tiden påstår att miniubåts-system och dykarfarkoster är något helt okänt som ingen människa har sett jag reagerar lite starkt på.

Bara för att verkligen klargöra detta återkommer jag strax med en utförlig redovisning med bilder och allt.

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Stilleben » 16 april 2012, 18:20

Robert Lindqvist skrev:Stilleben ...
---------
2007 fick du en upplysande genomgång av miniubåtar och dykarfarkoster. Men du använder fortfarande samma retorik. Att de är helt okända till typ och konstruktion. Att tekniken är HELT okänd. Vilket alltså inte är sant. Vilket du vet själv. Jag säger inget om du har åsikter på vilken färg på flaggan den kränkande parten hade. Du får gärna påstå att vi inte var utsatta för men mängd undervattensoperationer. Men att systemen finns och fanns är fakta. Det är att du hela tiden påstår att miniubåts-system och dykarfarkoster är något helt okänt som ingen människa har sett jag reagerar lite starkt på.

Bara för att verkligen klargöra detta återkommer jag strax med en utförlig redovisning med bilder och allt.
Ok, men det väsentliga är ju ändå om dessa farkoster överhuvudtaget fanns redan på 1980-talet!

Om någon eller några gjorde det måste de ju ha varit oerhört hemliga! Så jag kan fortfarande inte förstå att de sändes till de grunda svenska skärgårdarna med den stora risken att bli sjunkbombade och därmed kunna bli uppbringade och avslöjade. Detta borde ju rimligen någon gång ha skett - men det skedde alltså inte!

Särskilt den nästan tre veckor långa ubåtsjakten 1984 Karlskrona-bassängen är betecknande för nämnda men i brist på ubåtar :? högst naturliga oförmåga!

F.d. kommendörkaptenen Karl Andersson i Karlskrona, han som bordade U 137, har beträffande detta påpekat att det största djupet där är c:a 30 meter, men vanligen omkring 10-20. Den hölls av militären effektivt avspärrad under nästan tre veckor med många sjunkbombsanfall p.g.a. "misstänkta indikationer". Det är orimligt att tänka sig att ubåtar och allra minst miniubåtar skulle kunna uppehålla sig där och t.o.m. under vattnet så lång tid utan att bli observerade eller uppbringade, anser Karl Andersson.

Vi behöver naturligtvis inte alls bry oss om ryssarnas påståenden , men som jag ovan refererat ur "Omprövning i ubåtsfrågan": "Representanter för konstruktionsbyrån Malachit framhöll att man där konstruerat alla ubåtar i den aktuella storleksklassen, att ingen mindre sovjetisk ubåt utom Pyranja, som började testas 1987, hade varit i Östersjön, och att några farkoster med larvfötter inte fanns i Ryssland. Pyranja byggdes på uppdrag av marinens underrättelsestyrelse med syfte att bära medlemmar av diversionsförband". - Det citerade förefaller alltså p.g.a. den fullständiga bristen av säkra observationer av främmande ubåtar under ubåtsjakterna , små eller stora , inte vara alldeles osannolikt!

Användarvisningsbild
Robert Lindqvist
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
Ort: VÄSTERÅS

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Robert Lindqvist » 16 april 2012, 20:04

Ja unde 70- och 80-talet var dom här farkosterna och enheterna som använde dom superhemliga. Helt riktigt. Grodmännen som simmade omkring kom ( enligt mig i alla fall ) från den Sovjetiska motsvarigheten till Amerikanska Navy SEAL´s. Mycket mycket vältränade och kompetenta soldater. Den enhet som härjade runt i svensk skärgård heter 561.Otdel'nyy morskoy razvedyvatel'nyy punkt. Det förkortas av självklara skäl till 561. OMRP. Vilket är den Ryska ( och tidigare sovjetiska ) Östersjömarinens spetsnazenhet.
Fram till för några år sedan var de så hemliga att enheten inte existerade officielt. Den hade inget namn. Man kallade sig för "räddningsdykarskola nr 49". Soldaterna bar uniformer från andra "vanliga" förband för att inte avslöja ens för sina egna vilken sorts förband dom var. Man använde inte sina egna namn utan hade falsk identitet. Enheten tar bara order från högsta militärledningen i Ryssland ( och tidigare sovjet ) Rättare sagt från generalstabens underrättelsedirektorat, GRU. Vilket gör att dom här för banden ibland kallas för GRU-spetsnaz. Idag har dom egna uniformer, baskrar och utbildnings och förbandstecken. Inte så hemligt idag. Men på 1980-talet var det superhemligt.

Under hela 80-talets ubåtsjaktr påstog man från Sovjetiskt håll att vi hade "periskop noja" och liknande saker. man hånade oss. Påstod bestämt och ihärdigt att några miniubåtar fanns minsan inte. det var bara vi svenskar som var snurriga.

Sen när Sovjet faller ihop förändras bilden. Plötsligt har man byggt i alla fall två möjligen tre mycket avancerade miniubåtar av typ 865 Piranhya. Vi får också veta att den sovjetiska flottan beställde tolv stycken redan 1976 av konstruktionsbyron Malachite Marine i Leningrad ( nuvarande St. Petersburg ).

samtidigt får vi också veta att opps.... vi hade visst några miniubåtar till. Fast vi sa att dom inte fanns. Nämligen minst fjorton stycken av typ-908. Som byggdes mellan 1969-1985. Och det är helt officiellt. Namn och nr på båtarnarna är offentligt. som om inte det räcker offentliggörs en mindre miniubåt / dykarfarkost för två dykare som man råkade ha minst trettiotvå stycken av. Byggda mellan 1973-1980. Samma sak här. nr och namn på alla farkoster finns. Helt officiellt. Titta på årtalen de byggdes och fundera lite.... det stämmer ganska bra med ubåtsvågen under 1980-talet.

Så. svaret är JA de fanns gott om miniubåtar under 1980-talet. och mycket välutbildade specialister som använde dom.

Bild

Bild

Användarvisningsbild
Robert Lindqvist
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
Ort: VÄSTERÅS

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Robert Lindqvist » 16 april 2012, 20:12

typ-907 5 meter lång med två dykare. 32 st officielt byggda

Bild

Bild

Användarvisningsbild
Robert Lindqvist
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
Ort: VÄSTERÅS

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Robert Lindqvist » 16 april 2012, 20:37

Det var irriterande att halva båten inte kom med innan :)

Bild

Användarvisningsbild
Robert Lindqvist
Medlem
Inlägg: 163
Blev medlem: 29 mars 2007, 11:05
Ort: VÄSTERÅS

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av Robert Lindqvist » 17 april 2012, 07:20

Oavsett om man tror eller inte tror på att sverige varit utsat för omfattande och systematiska undervattensoperationer, och varifrån man iså fall tror att dessa kommer ifrån, finns ett antal obestridliga fakta.

Miniubåtar och farkoster för dykare har existerat sedan andra världskriget.
De användes av många aktörer på många olika platser.

Tyskland hade flera modeller av miniubåtar. Tex Biber, Seehund och Seeteufel. Seeteufel var en modell som bara var 13,5 meter lång och försedd med larvband. Vid behov kunde den krypa fram på bottnen i 10 km/h. Så inte ens den tekniken är inte speciellt ny eller okänd.

Italien använde 2 mans dykarfarkoster mycket likt det Sovjetiska systemet Sirena för att utföra en framgångsrik specialoperation mot den Brittiska medelhavsflottan i Alexandrias hamn i Egypen.

Japan använde ett flertal miniubåtar när man anföll Pearl harbor.

Storbritanien använde miniubåtar för att angripa det tyska slagskeppet Tirpitz i en norsk fjord.
Inför D-dagen använde de allierade dykarfarkoster och specialtränade grodmän både för att inhämta underrättelser om det tyska kustförsvaret och sedan för att leda in invasionsflottan.

Bara för att nämna några få exempel.

"Representanter för konstruktionsbyrån Malachit framhöll att man där konstruerat alla ubåtar i den aktuella storleksklassen, att ingen mindre sovjetisk ubåt utom Pyranja, som började testas 1987, hade varit i Östersjön, och att några farkoster med larvfötter inte fanns i Ryssland.
Ja, klart att dom säger det. Annars får dom i bästa fall fängelse och i sämsta ( och troligast ) fall en 7,62 mm helmantlad kula i nacken. Landsförräderi straffas med döden i Ryssland.
Konstruktionsbyrån Malachite Marine ( stavas lite olika ) konstruerar och saluför en mängd minubåtssystem. Man vill sälja helt enkelt. när Sovjetunionen föll ihop och kapitalismen bröt in fick man tillstånd att berätta att man byggt TVÅ miniubåtar av typ-865, MS-520 och MS-521. För att göra reklam för sina produkter ( miniubåtar alltså )
Men samtidigt försöker Ryska flottan släta över det med att ubåtarna blev så dåliga och att man inte visste hur de skulle användas, så man skrotade dem nästan genast . Problemet är att det samtidigt framkommer att Malachite Marine fick en beställning på TOLV stycken miniubåtar typ-865 redan 1976. Skulle man ha väntat i ELVA år innan man började skruva ihop den första? Låter inte trovärdigt tycker jag.

Dessutom råkar den Sovjetiske flottchefen 1988, Vladimir Kurojedov, berätta i en intervju att sovjetunionen redan 1969 inrättat marina specialförband ( spetsnaz ) i alla sina fyra flottor ( Norra- Stillahavs- svartahavs- och Östersjöflottan ), där "småskaliga ubåtar" skulle ha ingått. Dessa förband skulle ha stått under central kontroll av underrättelsedirektoratet i den Sovjetiska generalstaben. Alltså GRU.
Om någon eller några gjorde det måste de ju ha varit oerhört hemliga! Så jag kan fortfarande inte förstå att de sändes till de grunda svenska skärgårdarna med den stora risken att bli sjunkbombade och därmed kunna bli uppbringade och avslöjade. Detta borde ju rimligen någon gång ha skett - men det skedde alltså inte!
Vi har nu fastslagit att det faktiskt fanns miniubåtar i Sovjet. Och ganska många dessutom. Även om dom var hemliga så byggs dom för att användas. Eller hur? Man bygger inte massa avancerade tekniskt avancerade farkoster för att ha på nåt museum. Att under 80-talet sända in specialförband i den svenska skärgården bedömdes med säkerhet inte som något överdrivet riskfyllt. Det svenska försvaret var i stort sett inriktat på att utbilda värnpliktiga. Marinens ubåtsjakförmåga hade i stort sett avvecklas i och med försvarsbeslutet 1972. Då bestämdes att jagare och fregatter skulle bort. Vår sjöfart skulle skyddas med diplomati. Alltså ingen mer seriös ubåtsjakförmåga. Några helikoptrar med begränsad uthållighet och en handfull små patrullbåtar var allt som vi hade att jaga ubåt med. Dessutom visste alla om vilka regler vi lade på oss själva. IKFN reglerna sa att en ubåt skulle varnas med ett eller fler knallskott. Om inte det hjälpte skulle ubåten varnas med en sjunkbomb på säkert avstånd så att ubåten inte kunde bli skadad. Att komma så långt så man verkligen försökte skada en ubåt var nästan otänkbart i det svenska systemet i 80-talets början.
1980 jagade marinen tex två ubåtar som envist uppehölls sig på svenskt vatten vid Huvudskär i Stockholms yttre skärgård. Det tog nästan två veckor innan ÖB gav order om att tillgripa verkanseld. Då hade då hade åtskilliga knallskott och 14 sjunkbomber fällts som varning. Vår sista jagare HMS Halland snabbrustades med extrainkallade värnpliktiga för att sättas in i jakten. Halland och en ubåtsjakthelikopter får säker kontakt med en ubåt varvid HMS Halland avfyrar en antiubåtsraket ganska mitt på målet. Efter det upphör snabbt all främmande ubåtsverksamhet i området. Men det tog alltså två veckor med ständiga varningar att komma fram till den punkt då man så att säga sköt skarpt.
Vad jag försöker säga är att inkräktarna naturligtvis visste om det här. Man måste ha bedömt det som ganska riskfritt att ge sig in på svenskt område. upptäcktsrisken var liten och om man ändå upptäcktes så höll vi mest på med att släppa knallskott i vattnet och eventuellt en sjunkbomb på säkert avstånd. Efter sjunkbomben tappade vi förresten oftast bort inkräktaren på grund av alla störningar i vattnet efter detonationen. Alltså ganska riskfritt.
Dessutom var det såklart väldigt viktigt för inkräktaren. Efter som att dom höll på med förberedelser inför ett eventuellt tredje världskrig där Sveriges neutralitet skulle vara lika mycket värd som seven-up i skärselden.
( mystiskt Amerikanskt uttryck )
Efterhand skärpte vi våra regler, fick bättre utrustning, och tillslut började vi på allvar försöka sänka inkräktaren utan att varna först. vilket så när lyckades med i Hävringebukten 1988. Där var vi mycket mycket nära att sänka en nästan 30 meter lång miniubåt ( en typ 865-pirahya )

Användarvisningsbild
sonderling
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 7118
Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
Ort: Oxelösund

Re: Töre-incidenten 1987

Inlägg av sonderling » 17 april 2012, 13:14

Rickard skrev:
MD650 skrev:Har en bekant som var med 1987 och enl. honom hade han stridskontakt med en dykare.
Kan det handlat om handgranater? Det finns redovisat i den statliga utredningen 2001 (sid 192) att det sattes in fem skarpa granater mot misstänkt dykare:

"På måndagen den 13 juli gjordes de första vapeninsatserna; fem handgranater kastades mot förmodade dykare, samt ytterligare två mot ”prickar” som syntes under ytan och som åstadkommit vågsvall."

Om det var det tillfället så är alltså händelsen i sig inte sekretessbelagd.
Jag kan ju då som ögonvittne berätta vad jag såg. Nu har det gått 25 år sedan men man har vissa minnesbilder som aldrig försvinner. Vid ett tillfälle minns jag hur en "Huey" kommer lågt över vattnet och en soldat i dörren kastar handgranater ner i vattnet. Han verkar ha en hel låda och kastar granaterna en efter en. Fascinserad ser man hur det liksom glöder när granaten faller ner och så ett blooff, när den sprängs under vattnet. Det blir flera bloffar efter varandra när helikoptern åker förbi.
Nu efteråt försöker jag minnas om det var vid samma tillfälle eller ett annat men jag har en minnes bild av en PT båt (eller vad de heter) som åker längs stranden på motsatt sida och pepprar med vad jag tror är en 50 cal eller annan tungkulspruta (20mm?). Spårljusen ser faktiskt ut som pärlband som letar sin bland träden i strandkanten.

Vid den perioden är vi stationerade vid en udde, där det finns en fyr. Jag tror det finns ett ubåts nät, iallafall finns det minor eller sådana påsar med sprängmedel utlagda i vattnet (ser ut som en persedelpåse fylld med sprängmedel.) En sådan påse sprängs också när det syns nått slags vågsvall ute i vattnet, vi får en gädda till middag. (Är vågsvallet en ubåt? Fan vet, jag skulle int ta gift på det.)
En natt är vi ute och kollar minspärren och det är aldeles stilla och full måne, vattet är så stilla att det ser ut som man svävar i rymden med två månar, en helt otrolig känsla. En annan båt med jourmalister kommer och stör scenen, de ställer en massa frågor. Min kamrat svarar men jag sitter bara och gör grimascher, bilden tycker upp i tidningen vid ett tillfälle där jag vänder ryggen till. Jag ångrar att jag gjorde grimascher...
Vi har olika OP som vi sitter i, i detta fallet ligger vi, det är mycket mygg, uppenbarligen sitter jag väldigt stilla för plötsligt kommer en groda hoppades och sätter sig mitt framför mitt ansikte och börjar äta myggor.
Ett galet befäl som har befälet men som inte tillhör I22, skrämmer upp oss om spetnaz och vi får ha ett par handgranater vid latrinen.
Jag somnar till ljudet av granatkastare, tydligen ska man hålla en eventuell ubåtsbesättning vaken och skjuter med granater ut i vattnet. Det låter först doff när granaten skjuts iväg och ett boff när den landar. Hur länge de håller på vet inte jag, men i tältet finner jag det rätt sövande med ett doff, boff, doff, boff o.s.v.
Det ryktas om att vi ska få brännvin för det här är så nära kriget vi kommer komma och då ska vi få en brännvins ranson. Måste vara önsketänkande från nån för allt vi får är en tårta som ser ut som nån suttit på den.
I OP lyssnar man på radion, ja den militära, det hörs en kvinnlig röst på ryska som talar, man fantiserar om kvinnliga spetznas......
En natt smäller våra larmminor som vi satt upp mot land sidan för att skydda oss. Vi rusar ut med skarpladde AK4:or beredda på strid! En ren står där i månskenet och säger: meeeh? Vi funderar på att skjuta den och äta upp den men befälen hindrar oss.
Hueys kommer med förnöden heter som de kastar ut, detta är året med plutonen på bio så det känns ju jävligt tufft!
Vi är borta på (permis?) men kommer igen, "vanliga" värnpliktiga från Boden har tagit över positionen. De har grillat korv på högsta punkten och skräpat ner OP med porrtidningar och godis papper. Inte jägarmässigt.........

Vid ett senare tillfälle är vi placerade på en ö långt ute i skärgården. Men där minns jag bara tristessen som nästan ledde till ett inbördes knivslagsmål.
Överhuvudtaget så minns jag det som att detta med Töre upptåg större delen av mina 7månader i lumpen men jag tror det handlade om 6 veckor. Vi hade iallafall nåttslags rekord i fältveckor och faktiskt så är det den delen med lumpen som jag gillade bäst. Detta "fria" tältande där man slapp kasernens disciplin, passade mig perfekt.
En nackdel var ju det att man var så avknoppad från civilisationen, va är cornelis död?! och vem fan är Mattias Rust?

Hälsningar Sonderling

Skriv svar